Guds hand

Nej, rubriken avser inte det mål Maradona gjorde med "Guds hand" i Argentinas kvartsfinal mot England i fotbolls-VM 1986. Fotbolls-VM är, tack och lov, avslutat och också vi sportintresserade får sova ordentligt på nätterna och koncentrera oss på viktigare saker. 

Rubriken syftar på ett par ord i 2Krön. 30 där författaren skriver: "Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem. Dock fanns det några i Aser, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord." (verserna 10-12)

Situationen var den att kung Hiskia, när han tillträdde som kung i Juda år 729 f.Kr. hade iståndsatt en reformation efter den avfallne kung Ahas. Han hade låtit rena och återupprätta templet och avskaffat felaktig gudsdyrkan i landet. Sedan sände han ut ilbud över landet för att kalla folket till Jerusalem för att fira en rätt påskhögtid. Citatet ovan berättar om utfallet av detta. I Nordriket Israel hade kungens ilbud liten framgång - de blev för det mesta inte hörda och dessutom gjorda till åtlöje och hånade (så går det när folket under en lång tid hade blivit vilseledda av dåliga ledare!) Men i sydriket Juda "verkade Guds hand" så att kallelsen åtlyddes. 

Det intressanta här - och som vi i vår tid kan ta lärdom av - är att det var Herren Gud som låg bakom denna respons och gav denna endräkt. Vi människor kan inte åstadkomma något sådant. Vi kan förstås försöka, och vi ska arbeta på att skapa enhet och en vilja att tro och lyda Guds ord och hans vilja, men om en sådan vilja ska finnas är det Herren som behöver ge den. 

---

Idag ser vi en djup oenighet i vår kyrka. Ledningen går tvärt emot Guds bud och trampar Guds ord under sina fötter och har satt igång ett drev mot sådana kyrko- och församlingsmedlemmar som vill fira en rätt gudstjänst. 

I denna situation behöver vi förstås agera. Det gjorde kung Hiskia också. Men vi behöver inse att framgången av vårt agerande beror på Herren. Han kan t.o.m. ge våra kyrkliga ledare nåd till omvändelse om han så vill. Därför är det allra viktigaste och första vi behöver göra att ropa till honom som har människornas hjärtan i sin hand. För honom är ingenting omöjligt. Han kan t.o.m. omvända en avfallen biskop. Om han vill. 

Nordriket Israel var vid Hiskias tid redan prisgivet åt förgörelse på grund av sitt avfall från Herren Gud. Ilbuden som det talas om i citatet ovan sändes ut till ett land som var allvarligt härjat av fienden och som bara några år efter detta slutgiltigt skulle falla för Assyriska trupper (år 722 f.Kr.) för att sedan aldrig komma igen på den historiska arenan. Även sydriket Juda skulle komma att falla i fiendens händer knappa 150 år efter detta på grund av folkets och folkets ledares avfall från Herren. Men under dessa 150 år fanns det tider när folket lyssnade på Herrens ord och vandrade på rätta vägar. 

Vi vet hur det kommer att sluta också för oss. När sýndens och avfallets mått är rågat kommer slutet att komma. Herren kommer att återvända för att hålla dom. Men fram till dess lever vi i uppskovets och nådens tid. Under denna tid ljuder evangeliets ord om förlåtelse för synden och räddning från den kommande domen. Denna kallelse till Guds rike skickas på olika sätt ut med evangeliets ilbud. 

Framgången för dessa ilbud beror helt och hållet på Herren. Om han vill öppna människornas ögon och öron för evangeliets nåd finns det hopp, annars finns det inte det. Därför ska vi som sagt ropa till honom om förbarmande och om att han ännu i denna sena tid ville sända en väckelse. Vi får be att han skulle röra vid oss alla med sin hand och ge oss nåd till omvändelse. 

Det är vårt enda hopp.