Nattvardsväckelse?

Igår publicerade SLEY:s missionsledare Ville Auvinen ett nytt avsnitt av sin podcast "Muurinharjalla" på Youtube. Denna gång hade han en gäst med sig, SLEY:s hemlandsledare Juhana Tarvainen. De två diskuterade givetvis det nygrundade Förbundet Kyrkfolket, men även Lappobiskopen Matti Salomäkis hårda ord om väckelserörelsernas mässgemenskaper som "cancersvulster". 

I videon (vid ca 33:30) berättar Tarvainen om den oerhört glädjande trend som råder just nu inom SLEY. Mässgemenskaperna växer så det knakar och nya människor hittar till dessa högmässor och nya gemenskaper växer fram på flera ställen. Bara i höst kommer det att startas nya mässgemenskaper på tre eller fyra orter, och mässorna i Helsingfors drar så mycket folk att man av utrymmesskäl har fått utvidga verksamheten så att man nu firar flera högmässor varje söndag för att alla som vill delta ska rymmas med. 

Tarvainen är noga med att påpeka att initiativet till de nya mässorna inte har kommit från SLEY utan från lokala kristna som upplever att de av olika orsaker inte längre kan delta i sin hemförsamlings gudstjänstliv. T.ex. för att det i församlingens kyrka har firats regnbågsmässor, arrangerats samkönade vigslar eller för att där finns kvinnliga präster som medverkar i gudstjänsterna. Eller för att förkunnelsen inte längre är god Guds ords förkunnelse. 

Tarvainen lyfter också fram det att det som drar folk till SLEY:s mässor är gemenskapen. (Förutom givetvis det faktum att förkunnelsen är Kristocentrisk , Evangeliecentrerad och stadigt bibelförankrad.) I SLEY:s mässor går folk av alla åldrar, allt från barnfamiljer, till studerande, medelålders samt förstås också äldre. Just detta med det breda åldersspannet är ett av tecknen på en levande församling.   

Nå, den som har deltagit i en GloriaDei-mässa arrangerad av SLEF inser att detta lika gärna kunde vara en beskrivning av en sådan högmässa. Det som är en stor styrka när det gäller GD-mässorna på flera orter är att dessa arrangeras i samarbete med församlingen och därmed inte ens till äventyrs kan kallas för "konkurrerande verksamhet". Så ännu lite reklam: Den som vill delta i en GloriaDei-mässa har möjlighet att göra det inkommande söndag klockan 18 i Kyrkostrands församlingshem i Pedersöre/Jakobstad. Välkommen med i gemenskapen! 

Det är viktigt i detta sammanhang att påpeka det som också Tarvainen säger i videon jag länkar till ovan. Det finns ännu församlingar i Finland (av vilken Pedersöre är en) där det är gott och uppbyggligt att gå i gudstjänsten och delta i församlingens verksamhet. Men tyvärr blir dessa församlingar allt färre, och jag har tidigare konstaterat att särskilt domkapitlet i Borgå stift tyvärr har gått in för att slå sönder sådana församlingar. 

--- 

Med bakgrund i det ovan sagda är det inte förvånande att det från biskopligt håll blir allt hårdare tongångar och nypor när det gäller dessa mässgemenskaper inom Kyrkfolket. Det är inte konstigt att det kyrkliga ledarskapet ser med oro på att människorna överger avfallnad församlignars gudstjänster och i stället söker sig till väckelserörelsernas mässgemenskaper. Förutom att domkapitlen har försökt stoppa/förbjuda en del av dessa att fira nattvard har alltså tonläget också skärpts betydligt. I videon diskuterar Auvinen och Tarvainen som sagt också Lappobiskopen Matti Salomäkis hårda ord om väckelserörelsernas mässgemenskaper som "cancersvulster" och de berör också det att biskoparna har kallat dessa mässgemenskaper för "konkurrerande verksamhet". 

Detta senare omdöme är ju bara befängt. Hur kan det vara "konkurrerande verksamhet" att samla människor inom ordets hörhåll och till att fira nattvard? Människor som i många fall deltar i denna "konkurrerande verksamhet" just för att de inte längre kan delta i de av församlingen ordnade gudstjänsterna. Det som sker här är uttryckligen att väckelserörelserna erbjuder möjlighet för hemlösa kristna att få del av nattvard och ordets förkunnelse. 

Jag ska avsluta med att konstatera att historiskt sett har just detta alltid varit väckelserörelsernas uppgift och, kunde vi säga, Modus Operandi. De har ordnat sådan verksamhet som församlingen inte har erbjudit. Att det idag har gått så långt i kyrkan att detta nu är nattvardsmässor och gudstjänster där inga villolärare medverkar är förstås så oerhört tragiskt. Men så är det nu bara.