Ett samhälle utan religion?

ÖT berättar idag på nyhetsplats om en debatt som Vasa Studentmission hade ordnat på Åbo Akademi i Vasa igår. Jag vill göra läsarna uppmärksamma på att en av de som följer denna blogg, Toffe (om någon har kollat namnen under rubriken bloggintresserade här till höger), deltog som debattör. Jag hade också blivit tillfrågad, men arbetssituationen med 70-timmarsveckor under månaderna mars och april gör att dylika engagemang inte är möjliga. Tyvärr. Det skulle ha varit så oerhört intressant att få vara med, men det går kanske flera tåg. Av artikeln att döma gjorde Christoffer (och Victoria) väl ifrån sig, och gott så!

Efter att jag blev tillfrågad snurrade frågeställningen ändå i huvudet på mig, och jag hade (åtminstone nästan) en klar strategi för hur jag skulle ha attackerat ämnet. ("Kan ett samhälle existera utan religion och hur skulle det i så fall se ut" – detta åtminstone enligt ÖT.) Jag tror att jag skulle ha utgått ifrån det som den amerikanske historikern/teologen Jaroslav Pelikan sade om "supermagneten" som skulle kunna suga bort allt ur vårt samhälle/vår historia som är ens lite färgat av personen Jesus Kristus och det arv (=kristendomen) som han har gett upphov till. Pelikan konstaterade att ifall vi skulle klara av att konstruera en sådan supermagnet och använda den så skulle väldigt lite bli kvar. Ja, nästan inget alls. Låt mig belysa detta genom att ta några exempel.

Sjukvården har sin grund i den kristna diakonin och kristna barmhärtighetsgärningar och omsorg om människan. Universiteten (och vetenskapen!) har sitt ursprung i den kristna tron och i behovet att studera skrifterna och skapelsen. Vetenskapen och de stora vetenskapliga genombrotten kom till sedan monoteismen konkurrerade ut panteismen, och många av de stora vetenskapliga upptäckterna gjordes av personer som var troende kristna. Skol- och utbildningsväsendet uppstod inom kyrkan ur behovet av att människorna skulle kunna läsa Bibeln och även ur kyrkans behov av läskunniga och bildade präster. Kommun- (och delvis också statsförvaltningen) har sin grund i de kristna församlingar som fanns överallt i hela landet. Folkbokföringen var något som kyrkan införde och även (i Finland) hade hand om tills alldeles nyligen. Mycket av rötterna till dagens konst och litteratur har uppkommit inom den kristna kyrkan som en form av tillbedjan och utläggning av vad den kristna tron är och innebär. Och så vidare i nästan all oändlighet.

Sedan kan vi förstås se på de (några få) exempel där man medvetet har gått in för att radera ut allt som har med den kristna tron att göra och ersätta själva tron med ett alternativt värderingskluster. Då talar vi alltså om några kommunistiska diktaturer som alla mer eller mindre har imploderat under sin egen tyngd och det flöde av orenhet som detta avskaffande av kristendomen har lett till. Just nu lever vi i ett gigantiskt sociologiskt experiment där man försöker utplåna vårt samhälles kristna arv på andra vägar och med andra metoder. Jag har, många gånger, förutspått att även detta experiment kommer att gå samma öde till mötes som de kommunistiska försöken och de samhällen som drabbades av detta.

Sedan kunde man givetvis också lyfta fram, vilket också gjordes i debatten, de problem (på det personliga planet) som ett samhälle där den kristna tron inte har något rum åstadkommer. Hopplöshet och meningslöshet och psykiska problem som denna hopp- och meningslöshet leder till. Vidare, och det får bli den sista punkten här, behöver vi komma ihåg att om ett värderingskluster/en religion avlägsnas så bildas det inget vakuum. Något annat kommer i stället för det som har raderats ut. En annan religion, eller något annat som påminner om en religion. Personkult, kommersialism (eller någon annan till existentialism gränsande -ism). Världshistorien har aldrig sett ett sådant vakuum där inga religioner eller religionsliknande fenomen har funnits, och kommer heller aldrig att få se det.

Sammanfattningsvis: Kan ett samhälle existera utan religion, och hur skulle det i så fall se ut? Svaret på den första frågan är kanske ja. Men bara kanske. Vi har nämligen inte sett något sådan (fungerande) samhälle ännu i mänsklighetens historia. Försök har funnits att skapa ett sådant samhälle, men alla dessa samhällen har gått under. (Och i dessa samhällen har ändå något annat tagit religionens plats.) Sedan: Hur skulle ett sådant samhälle se ut ifall vi skulle lyckas skapa det? Det vet vi inte, och vi har också ytterst svårt att föreställa oss det. Sätt på Pelikans supermagnet och sug bort allt som är ens lite färgat av personen Jesus Kristus och försök bygga något på det som blir kvar. Varken du eller jag kan, tror jag, föreställa oss hur ett sådant samhälle skulle se ut. Det blir nämligen så oerhört lite kvar.