Allvarlig kompetensbrist i högsta förvaltningsdomstolen

Igår berättade Iltalehti om hur högsta förvaltningsdomstolen i Finland återbördat ett avgörande i en asylansökan till Helsingfors förvaltningsdomstol för nytt avgörande. Den 29-årige iranske mannen hade i den lägre rättsinstansen beviljats asyl på den grunden att han i Finland konverterat till den kristna tron och att han därför riskerade förföljelse och t.o.m. döden ifall han skulle ha sänts tillbaks till Iran. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att detta beslut bör omprövas eftersom den lägre rättsinstansen inte tillräckligt noga undersökt äktheten i den iranske mannens omvändelse.

Är det någon annan än jag som tycker att detta börjar få rent parodiska drag? Ska, och kan, en domstol avgöra äktheten i en människas omvändelse? Givetvis inte, och alla som vet och förstår vad detta handlar om inser också att detta heller inte är nödvändigt. Men det förstår inte högsta förvaltningsdomstolen. Uppenbarligen finns det således en allvarlig kompetensbrist i nämnda domstol.

Det avgörande i detta fall är nämligen inte äktheten i mannens omvändelse, utan det allt avgörande är det faktum att mannen har mottagit det kristna dopet. Om och när denna man tvingas återvända till Iran kommer mullorna inte att fråga honom hur allvarligt menad hans omvändelse är/var. De kommer att fråga honom om han mottagit det kristna dopet, och när han svarar ja är saken avgjord. Det är synnerligen allvarligt, och en mycket grov försummelse av högsta förvaltningsdomstolen, att inte hålla sig informerad om hur dessa saker fungerar. Det är nämligen en människas liv vi talar om här.

Samtidigt är det inte så konstigt att högsta förvaltningsdomstolen inte är medveten om dopets innebörd och dess betydelse. I detta speglar domstolen bara folkets okunskap. Det är nämligen tyvärr så att den vanlige finländaren inte heller har förstått hur oerhört avgörande och stor sak det kristna dopet är. Vi förstår inte att uppskatta dopet, inte ens för egen del, och det finns som sagt en utbredd okunskap om vad dopet innebär och hur betydelsefullt det är. Här finns det rum för stora förbättringar – och dessa förbättringar kan faktiskt åstadkommas med mycket enkla medel. I år firar vi 500-årsjubiléet av reformationen. Då kunde, förslagsvis, alla döpta finländare sätta tio minuter av sin dyrbara tid på att läsa vad reformatorerna skrev om dopet. T.ex. i den Augsburgska bekännelsen eller, om man kan tänka sig att sätta lite mera tid på saken, i Luthers stora katekes. Åtminstone kunde man förvänta sig att medlemmarna i högsta förvaltningsdomstolen skulle göra det. Detta kunde åtgärda den allvarliga kompetensbrist de lider av.