tisdag 19 juli 2022

Om lögnens tidevarv

Jag skrev i den förra texten att vi idag lever i en tid när lögnen regerar med propagandans makt. Detta blir uppenbart varje gång man öppnar en tidning eller slår på TV:n. Eller när man rör sig på sociala medier. Även här på denna blogg kan man allt som oftast se kommentarer som uppenbart springer fram ur det lögnens mörker som en stor del av människorna i dagens värld sitter fast i.

När vi betraktar världen sådan den är idag tror jag att vi kan se två fundamentala lögner som ligger bakom mycket av denna lögnens kultur. Alltså så att om dessa lögner inte längre skulle regera skulle mycket av denna lögnens kultur falla.

Den första lögnen, som tyvärr många människor har omfattat trots att det för alla som satt sig in i saken är helt uppenbart att det är fråga om en lögn, är att Jesu uppståndelse inte är ett historiskt faktum. Det ligger givetvis i denna världens furstes intresse att bedra människorna på detta område (han kallas ju med rätta för "lögnens fader"!), men ändå – eller just därför – är det så tragiskt att se att människorna så villigt låter sig bedras när det gäller detta.

Jesu uppståndelse är ett historiskt faktum, och detta kan utan större svårighet demonstreras utifrån de historiska källor vi har. Detta har jag gjort här (och i de följande texterna i serien). För den som är intresserad.

Den andra lögnen har att göra med manligt och kvinnligt och går, i olika tappningar, ut på att mannen och kvinnan är fullständigt utbytbara och att det således inte finns någon skillnad dem emellan. Och således inte heller i de uppgifter mannen och kvinnan kan och ska ha i ett fungerande samhälle och en dito kyrka.

Detta är emellertid en stor lögn. Mannen och kvinnan är olika varandra, och det inte bara på det frysiska planet. Det samma när det gäller de uppgifter mannen och kvinnan har tilldelats. Tyvärr har dagens överdrivna jämlikhetssträvan raserat mycket av det som nedvärderande kallas för "könsroller" eller "normer" – med mycket elände och lidande som följd, inte minst när det kommer till familjen och barnen. Om vi är riktigt krassa kunde vi säga att vi idag lever mitt i ett krig mellan könen, ett krig som bottnar i de nämnda jämlikhetsidealen. (Observera skillnaden mellan jämställdhet och jämlikhet!)

Vi lever som sagt i en tid i vilken lögnen regerar med propagandans makt. Det betyder att det finns en massa lögner som det västerländska värdeliberala samhället har upphöjt till oantastliga sanningar. Men de två fundamentala lögner jag nämner i denna text ligger bakom det mesta av den vilsenhet och den blindhet för sanningen som dominerar vår tid och vår kultur.

Det är allas vår uppgift att, på det sätt vi kan, kämpa mot dessa lögner och för sanning och rätt. Vi kommer inte att få något tack för detta, men om vi bryr oss om – ja älskar! – de människor vi har runt omkring oss kan vi aldrig ge upp denna kamp.

  

6 kommentarer:

  1. Enligt Johannesevangeliet hade en viss Nikodemus med sig trettio! kilo myrra och aloe när Jesus togs ner från korset.
    Dessa användes under antiken som läkemedel mot luftvägsinfektioner och sårinfektioner.

    Men användes de verkligen för redan avlidna personer?
    Nikodemus utgick från att Jesus trots allt ej var död utan endast avsvimmad?

    Jesus hade väl gett upp andan relativt fort (enast efter några timmar på korset?) och efter att en svamp indränkt i någon slags vätska förts till hans mun.

    Anonym1



    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 1. "Dessa användes under antiken som läkemedel mot luftvägsinfektioner och sårinfektioner. "

      Samt vid balsamering av döda. Dessa två medel användes långt in i modern tid just för balsamering. T.ex. skriver kungens livmedicus Melchior Neuman (https://www.bohuslansmuseum.se/kunskapsbanken/karl-xiis-balsamering/) om balsameringen av Karl XII att han använde just aloe och myrra. Så detta säger i sig inget om huruvida Jesus var död eller inte.

      Men det är sant att Jesus dog relativt snabbt. Men det kan nog förklaras med den massiva tortyr han utsatts för före korsfästelsen - både den rent fysiska och den psykiska (av att ha hela världens syndamängd på sina axlar).

      Radera
    2. Borde han inte ha dött exakt i samma stund som synderna lades på honom? Exakt när det nu inträffade, det är ju ändå ett antal miljarder människors våld, supande, knarkande, svält som inte åtgärdats, krig, djurplågeri, gaskamrar och några atombomber, för att nu hugga det i grova drag. Jag menar att det förekommer ju att människor dör av åtminstone sk brustet hjärta vid sorg som inte kräver "mer" än att någon närstående dör - för att nu relatera det till nåt. Eller var syndatagandet mer symboliskt för att passa det narrativ som skapades i den tiden kring världens ordning, kampen mellan ont och gott, kosmiska makter och himmelska figurer. Gud är ju allsmäktig så hen kan ju fritt välja hur kampen mellan ont och gott ska föras.

      Radera
    3. Anonym 00:33. "Borde han inte ha dött exakt i samma stund som synderna lades på honom?"

      Varför det? Kampen var hård, det vet vi, men att han borde ha dött genast synderna lades på honom är bara spekulationer från din sida.

      Sedan är de synder du nämner bara symptom på det verkliga problemet. De verkligt besvärliga synderna är själviskheten och gudsfrånvändheten där vi alla bidrar.

      Radera
    4. Iden om ett ställföreträdande lidande och försoningsoffer
      är ju en väldigt specifik urkristen ide som väl nog gällde
      i den tidiga kristendomen? men som ju är väldigt svårt
      för många att ta till sig nuförtiden.

      Iden faller ju utom ramen för ett rationellt tänkande
      och det kan ju tyckas mycket begärt att dagens människor kritiklöst ska kunna acceptera en sådan till synes bisarr tanke.

      Men för en fundamentalistiskt kristen kan den ju tyckas självklar och har sin förklaring.

      -Själviskheten är ju verkligen ett stort problem eller synd
      som den troende skulle säga. Roten till mycket ont.

      Gudsfrånvändheten innebär ju att man kommer väldigt
      ute på öppet hav eller löslig sand: vilken gud och vad är gud eller Gud?

      Historiskt sett har det ju funnits många gudar och polyteism föregick väl monoteism.

      Judarnas Jahwe som den ende verklige guden är
      väl självklart för judar och kristna men ej utanför denna krets.

      Frågan är väl om en bärande etik/moral är möjlig utan
      att man samtidigt räknar med en högre makt.

      Även Dawkins har väl antytt? att utan en högre makt
      med i ekvationen blir en hållbar etik problematisk.

      Anonym1


      Radera
    5. I den fallna världen hade man förfallit till polyteism. Tidigt åkallade man Herrens Namn. Abraham predikade i Herrens Namn.

      Radera