Ockultistisk sammankomst i Jakobstad

Det finns ett ordspråk som säger att där den kristna tron går ut kommer hedendomen/ockultismen in. Jag snubblade igår över ytterligare ett bevis på riktigheten i detta. Den 3/5 kl 18:30 kommer det kända svenska mediet Benny Rosenqvist att hålla en samling i Jakobstad kring temat "Healing". Men inte nog med det. På samlingen kommer det också att hållas en storseans där man försöker få kontakt med och vägledning av de avlidnas andar.

Denne Rosenqvist har kallats för en lurendrejare, charlatan och en stor bluff, men faktum är att många åtminstone upplever sig ha fått hjälp av honom och hans "gåvor". Dessutom finns det många vittnesbörd om att han, via sina kontakter med "de avlidnas andar", fått fram sådana uppgifter som han omöjligt har kunnat känna till själv.

Som kristna och som bibelläsare vet vi att detta inte handlar om någon bluff. Men samtidigt vet vi också att det inte är de avlidnas andar han och andra medier konverserar med. Det finns en osynlig värld runt omkring oss, och det finns änglar och andeväsen. Det finns också fallna änglar, och om och när vi öppnar oss för dessa och kallar på dem så kommer de mera än gärna. Det vi emellertid behöver ha klart för oss är att dessa inte har vårt bästa som sitt mål. De kan ge, i den mån det står i deras makt, något som vi upplever som gott, men i slutändan tar de så mycket mera. Deras, och deras herres, mål är inget mindre än att förleda oss till förtappelsen.

Vi lever i ett fritt land, och var och en som vill delta i en dylik samling kan och får givetvis göra det. Men alla som gör det behöver veta vad det hela egentligen handlar om, och att priset kan bli oerhört högt. Bra mycket mera än de 45 euro som det kostar att delta. Nu vill jag ge dig som läser detta en uppmaning. Eller egentligen två. För det första: Om någon i din närhet pratar om och funderar på att delta ska du så kärleksfullt du bara kan varna dem och berätta vad detta egentligen handlar om. För det andra: Låt oss be mot denna samling, både före och framför allt under själva samlingen! Be att Herren, den Starke, skulle hålla sin hand över Jakobstad den 3/5 och att inga onda makter skulle komma åt att förleda de stackars människor som luras att delta i detta spektakel.

Detta skrivet i kärlek och omtanke om människorna, inte för att söka strid för stridens skull.

När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?" "Till Guds undervisning, till vittnesbördet!" (Jes. 8:19-20)

Om kristna människor i upprorets tjänst

Jag har inte facebook, och jag har inte heller (annat i ett eller två svaga ögonblick) funderat på att gå med på facebook. För min del räcker det med en tidstjuv. Men min hustru har fb, och nu som då tjuvläser jag lite. Med tillåtelse, bör tilläggas.

För någon dag sedan berättade hon om en diskussion hon läst på en tråd. Jag läste diskussionen och jag blev bedrövad, måste jag säga. Diskussionen handlade om Bibeln och om bibeltrohet, och den blev - som vanligt när det gäller dessa frågor - både het och hård. Bland de deltagande fanns det sådana (som kallar sig kristna) som, på fullt allvar, hävdade att vi inte kan veta vad Gud anser om i princip någonting alls, och så fanns det sådana som med hjälp av minst sagt dåliga argument och undermålig debatteknik försökte montera ner Guds ords auktoritet genom att hävda att ingen lyder allt och att vi ("fundamentalister") väljer och vrakar friskt vad vi håller fast vid (som gäller andra) medan vi struntar i annat (som kunde få följder för oss själva).

Om vi börjar med det senare. Jag har inte alls svårt att förstå att en "Eflop" eller någon annan kristendomskritiker försöker sig på en sådan diskussionsteknik, men när sådana som kallar sig kristna gör det måste jag säga att det tar sjukt. Väldigt sjukt. Men så här blir det om och när vi låter dagens strömningar få fungera som tolkningsnyckel. Om och när vi vill få rätt till fel och fel till rätt. Då blir Bibelordet obekvämt och måste på sätt eller annat fås ogiltigt. Om inte annat så med hjälp av argumentet att ingen ju håller och lyder allt (och underförstått: Då behöver inte heller jag göra det).

Visst finns det knepigheter i Guds ord. En av dessa knepiga saker är de lagar och bestämmelser som finns i GT. Det är, för kristendomskritikerna (och uppenbarligen även för de troende som vill följa sitt eget huvud och de strömningar som råder i dag) tacksamt att ta till detta när de vill undergräva och underkänna de klara bud som vi får i NT. T.ex. när det gäller kvinnan och herde- och läraruppdraget samt idag framför allt när det gäller äktenskapet. "Varför anser vi att homosexuella inte ska få gifta sig när vi samtidigt inte dödar dem som arbetar på sabbaten/söndagen?" ("Mos. 31:15)

Det finns några enkla principer som vi behöver ha klart för oss när vi läser Bibeln. (Den som vill friska upp minnet angående dessa kan göra det via denna länk.) Om vi verkligen vill förstå vad Bibeln säger så är det faktiskt möjligt att förstå. Också när det gäller de knepigare sakerna - som t.ex. GT:s lagar och deras giltighet idag. Men om vi är ute efter att misskreditera och, som i fallet med fb-diskussionen, motivera varför vi inte behöver lyda klara bibelord, är det givetvis en fördel om vi inte förstår detta. Då är det bäst att inte ens försöka.

Sedan finns det, som sagt, en falang så kallade kristna som anser att vi inte kan veta vad Gud anser om i princip någonting alls. Här handlar det givetvis om samma sak som ovan - att man inte vill böja sig för klara och tydliga bibelord när dessa går tvärt emot tidsandan och de egna, av denna samma tidsanda, formade uppfattningarna. Men detta uppror (för det är ju vad det i grund och botten handlar om i båda dessa fall) går mycket längre. Här sätter man sig upp mot allt som Gud har talat i och genom sitt ord. Behöver det sägas att man, genom detta förhållningssätt, placerar sig utanför all kristen tradition? Ja, t.o.m. utanför kristendomen överhuvudtaget.

I den kristna traditionen har Bibeln kallats för den särskilda uppenbarelsen. Detta då i motsats till den allmänna uppenbarelsen som alla människor får del av genkom att se på skapelsen. Redan ordet "uppenbarelse" indikerar hur man har sett på Bibeln. I och genom Bibeln uppenbarar Gud sin vilja, sin plan och sin kärlek för oss människor. Genom bibelordet får vi kunskap om vad Gud menar om olika saker, om vad han har gjort och framför allt om hur vi kan komma in i hans gemenskap igen. Om vi förkastar Bibeln som källa till kunskap om dessa saker (och t.ex. ersätter den med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna) gör vi oss själva blinda för allt detta. För Guds vilja i etiska frågor, ja, men också för frälsningen. Och på så vis ställer vi oss helt enkelt utanför den kristna tron.

Om vi som kallar oss kristna vill gå våra egna vägar måste vi, på sätt eller annat, få omintetgjort Bibelns auktoritet. Detta går, vilket den aktuella diskussionen visade, att göra på flera olika sätt. Men oberoende av vilken väg vi gör detta på behöver vi inse att detta i grund och botten handlar om att vi menar oss veta bättre än Gud. Om att vi menar oss vara mera kärleksfulla än Gud är. Vi kan kalla det för olika saker, men etiketten förvandlar inte innehållet. Ett uppror mot Gud och hans i Bibeln uttryckta vilja är och förblir alltid ett uppror. Och detta är så väldigt mycket sorgligare att se när det är till namnet kristna människor som står bakom det.

Ännu mera censur

Marja Tolppanen är nog inte min favoritpolitiker. Låt mig börja med att göra detta så klart det bara går. Men med detta sagt kan jag inte låta bli att kommentera det att hennes blogg blev bortplockad från nätet av den bloggportal hon använder sig av. Motiveringen var att två av hennes bloggposter var rasistiska. Nå, nu har jag aldrig varit inne på hennes blogg (och kommer sannolikt aldrig heller att vara det), och således har jag inte heller läst de texter det handlar om. Tolppanen själv hävdar att materialet i den ena texten (som handlade om FPA och sannolikt om asylsökande flyktingar) var direkt hämtat från FPA:s sidor på nätet. Hur det är med denna sak må vara osagt, men det som är - och borde vara - fullständigt klart för alla är att censur alltid är farlig.

Dels kommer Tolppanen, och hennes populistiska linje i olika frågor, efter detta att ha något av en offerstatus. Lögnen - om det alltså här var fråga om en lögn - har en tendens att förr eller senare slå benen under sig själv om man låter den hållas. Den förgör helt enkelt sig själv. Bevisar sin egen lögnaktighet. Men om den censureras och göms undan, som alltså sker när den censureras, kommer den undan den kritiska granskning som kan åstadkomma just detta. Då börjar den leva i olika bakvatten och på platser och bland människor där ingen som helst granskning kan ske, och över tid kommer allt fler att förföras av den. Dels kommer sanningen alltid att bli det största offret när någon, vem det sedan än vara må, börjar idka censur. För alltid när vad som får sägas och skrivas bestäms på ideologiska grunder (vilken ideologi det sen än handlar om) kommer censuren att drabba inte i första hand lögnen utan det som går tvärt emot det ideologin och det som är rätt och sant enligt denna ideologi.

Det finns en aforism (eller är det till och med en axiom?) som uppenbarligen har använts en hel del på den politiska vänsterkanten (rätta mig här om jag har fel!) som säger att "Lögnens frihet är sanningens förutsättning". Kan detta sägas tydligare och mera kärnfullt än så? Censuren är en Pandoras ask. När vi öppnar denna ask, om än med de ädlaste av avsikter, ger vi oss in på en väg som kommer att sluta med att sanningen blir nertystad. Förr eller senare.

Så, oberoende av om vi gillar Marja Tolppanen och hennes åsikter eller inte måste vi låta henne hållas. Bemöt hennes åsikter med rena vapen om och när så behöver göras. Men försök inte tysta ner henne och censurera henne på detta sätt! Ger vi oss in på den vägen blir det någon annans tur i morgon, sedan nästa och nästa... Till sist är också du och jag belagda med munkavle och endast den rösten som säger det idag ideologiskt korrekta tillåts höras. Då är det 1984. Eller 1939. Igen.  

Förvirring

I morse kunde man på ÖT:s webbplats läsa nyheten att Bryan Adams ställer in en konsert i Biloxi i Missisippi. Detta kunde ju vara viktigt för ÖT:s läsare att känna till ifall någon hade tänkt gå på konserten i fråga. Nå, så småningom insåg man tydligen på redaktionen att det kanske inte var så många av ÖT:s läsare som hade planerat att gå på denna konsert, varför nyheten (med rätta) togs bort. Nu kan den överhuvudtaget inte längre hittas, varken på ÖT:s eller på Vbl:s wbbplats.

Nå, detta var givetvis en hbt-nyhet, och sådana publiceras med jämna mellanrum i ÖT. Oberoende av om nyheterna har relevans för läsarna eller inte. (Om någon påpekar saken brukar nyheterna kunna försvinna ganska snabbt...) Men om man bortser från relevansfrågan var denna nyhet faktiskt ganska intressant. Just ur ett hbt-perspektiv, alltså. Bryan Adams ställde alltså in sin konsert i Biloxi för att Missisippi infört en lag (som träder i kraft i sommar) som säger att sådana som uppfattar sig själva som transpersoner inte får använda sig av allmänna toaletter avsedda för det motsatta könet. Adams hävdar att han "can't in good conscience perform in a state where certain people are being denied their civil rights due to their sexual orientation". Alltså att han inte kan, med gott samvete, uppträda i en stat där människor blir förvägrade sina medborgerliga/mänskliga rättigheter på grund av sin sexuella läggning.

Jag visste inte att det var en mänsklig rättighet att få använda en allmän toalett avsedd för det motsatta könet. Men i Bryan Adams värld är det tydligen det.

Finns det ingen ände på förvirringen på detta område? Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta. Detta alltså i USA. Här i Finland får människor som upplever sig vara födda i fel kropp/kön könskorrigerande operationer. På skattebetalarnas bekostnad. Märk väl att detta inte är några små operationer och att prislappen är därefter. Frågan är om det inte skulle vara bättre, och framför allt så oerhört mycket billigare, att behandla det verkliga problemet i stället. För jag vågar nog hävda att t.ex. en man, med alla manliga fysisk attribut, är en man. Oberoende av hur han upplever sig själv. Kanhända en förvirrad man, men ändå en man. Så varför inte adressera det verkliga problemet, alltså den förvirring som denne man har drabbats av? I Missisippi försöker man åtminstone. Lite. För det är en början att säga att män inte ska gå på allmänna toaletter avsedda för kvinnor. Och vise versa. Oberoende av vilka konstigheter de fått för sig.

Men det här får man väl inte säga idag? För alla ska ju ha rätt att vara precis så förvirrade som de själva vill vara. Och i vissa fall ska förvirringen permanenteras med knivens hjälp. Och samhället betalar! Och i stället för att ens på något plan ta tag i orsaken till denna idag vitt spridda förvirring och försöka åtgärda den tar media in dylika nyheter som bara förvärrar förvirringen.

Var ska detta sluta?

Om samkönade kyrkliga vigslar

Kyrklig vigsel av samkönade par har de senaste dagarna varit på tapeten i media. Idag kom den oerhört sorgliga nyheten att Norges lutherska kyrka går in för att viga homosexuella par. Detta beslut - som fattades med rösterna 88 för och endast 27 mot - går givetvis tvärt emot Guds i Bibeln uttryckta vilja och kommer sannolikt att få allvarliga följder för den norska kyrkan. För de homosexuella är detta också bedrövligt emedan nu också kyrkan sviker dem på detta sätt genom att kalla synd och det onaturliga för rätt och naturligt.

Också här i vår kyrka och vårt land närmar sig allvarets och angörandets stund. Från och med Mars 2017 kommer homosexuella att kunna ingå äktenskap också här i Finland. Då kan i princip alla som har vigselrätt viga också samkönade par. Vår kyrkas präster inberäknade, och detta trots att vår kyrkas linje fortfarande är att ett äktenskap enbart kan ingås av en man och en kvinna. Det glunkas om att det finns präster som är beredda att trots detta viga homosexuella så snart detta är möjligt. Detta har föranlett flera biskopar att gå ut med en uppmaning till prästerskapet att avhålla sig från detta. Nu får man ändå kanske förmoda att detta inte kommer att avskräcka alla från att begå detta brott. Om, och när, den första samkönade kyrkliga vigseln begås förväntar jag mig givetvis att den präst som gör sig skyldig till detta resolut kommer att avkragas. De senaste åren har ju faktiskt tröskeln för att avkraga präster inte alls varit så väldigt hög. Det har räckt med att celebrera mässa i en av missionsstiftets församlingar. Detta "brott" är, hur man än kan tänkas se på saken, inte alls av samma kaliber som att viga ett samkönat par och låtsas förmedla Guds välsignelse till detta förbund.