Jag läser som sagt Psaltaren just nu. Idag läste jag den 94. Psalmen, och jag fortsätter att förundras och fascineras av det djup av vishet och kunskap som finns i dessa gamla texter.
Psalmisten skriver i den 11. versen: Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet.
Det här kan vid en första anblick kanske låta t.o.m. lite orättvist. Är det verkligen så bedrövligt? Men ja. Psalmisten har helt rätt. Våra mänskliga tankar ÄR tomhet. Man behöver bara slå upp en tidning eller gå in på nätet för att inse att det är precis så det är. Eller, än värre, sätta sig ner och fundera på vad jag själv har tänkt på de senaste minuterna.
Våra tankar irrar ofta iväg till saker och problem som, framför allt ur ett evighetsperspektiv, är fullkomligt betydelselösa. Vi funderar på hur vi ska göra det ena eller det andra i vår vardag – vilket förstås i ett kortkort perspektiv inte behöver vara betydelselöst – eller så uppehåller sig våra tankar vid vad andra människor tänker om oss och spekulationer kring varför de gör det. Eller så funderar vi på något kommande (eller avklarat) sportevenemang eller någon konstyttring. Och mycket annat av samma sort.
Observera nu att jag inte säger att detta är fel eller på något sätt fördömligt. Nej. Men det ÄR tomhet.
Men det blir fel och fördömligt när vi, med våra tomma tankar, går in och funderar på t.ex. moral och framför allt när vi funderar på evighetsfrågan. Om vi gör det överhuvudtaget. Ofta trängs sådana frågor bort av mer vardagliga och jordnära frågor. Då blir detta med våra tankars tomhet så väldigt uppenbart.
Vi människor klarar nämligen inte i oss själva av att tänka RÄTT. För att citera Paulus: Vi tänker så som människor tänker. Och alltid när vi gör det blir det mer eller mindre galet. Tomt.
Detta beror på att vi är syndare. Synden snärjer oss, och framför allt snärjer den våra tankar och vårt inre landskap. Synden gör att vi tänker fel. Framför allt på så sätt att vi själva placeras i universums centrum. "Kung jag" sitter på tronen i vårt inre landskap. Och då blir det automatiskt fel.
CS Lewis beskrev synden som något krokigt. Synden gör att vi blir krokiga och inåtkrökta när Guds plan var att vi skulle vara raka och leva för andra.
Observera nu mycket noga att detta inte är något som gäller för "alla andra". Nej. Det gäller för alla. Punkt. Jag är också inräknad i detta. Också mina tankar är ofta tomhet och inriktade på sådant som inte har något som helst evighetsvärde.
Men det finns en sak i denna världen som INTE är krokigt. En sak som kan hjälpa våra tankar att fyllas med innehåll. En sak som skapar i oss en rätt vilja och rätta insikter. En sak som är sann mitt i alla denna världens lögner. Ja, jag talar förstås om Guds ord.
I Bibeln har Gud uppenbarat sin vilja, sin frälsningsplan och framför allt sig själv och sina tankar. Och dessa är allt annat än tomhet. Och, under över alla under, han har gett oss människor detta sitt eget ord!
Så kära vän som läser detta! Bruka Guds ord! Låt Herren tala till dig! Låt honom korrigera dina felaktiga uppfattningar. Låt honom räta upp din krokighet och skapa om dig till Kristi likhet! Låt honom ge dig sin glädje och frihet! Låt honom fylla tomheten med innehåll!
Detta är inget kvickfix. Det är ett livsprogram, och det blir inte färdigt här i tiden. Men vi får vara med i detta varje dag.
Det är stort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar