Vad menar Myntti?

Överlag gillar jag Kennet Mynttis ledartexter. Jag håller inte alltid med honom, men jag brukar kunna förstå vad han vill förmedla. Nu har jag läst hans ledare i ÖT den 7/5 flera gånger, men jag vet fortfarande inte riktigt vad han är ute efter. Dels talar han om vikten av att bevara demokratin från "auktoritära tendenser" (som han påstår fanns t.o.m. i USA under Trump - något som givetvis kan diskuteras), dels efterfrågar han (vad jag kan förstå) något av en egen "Strongman" i Europa som motvikt till bl.a. Kinas, Rysslands dito. För den som inte är bekant med uttrycket är en "strongman" något som just betecknar en auktoritär ledare med direkt fascistiska tendenser. Vad som avses här blir milt sagt oklart. Eller kan det vara så att han helt enkelt inte har koll på begreppen? 

Sedan menar Myntti att det skulle vara viktigt att diskutera hur "yttrandefriheten utanför de etablerade medierna ska hanteras" för att, som han hävdar, kunna hantera konspirationsteorier och desinformation. Mynttis resonemang mynnar ut i ett i konstaterande om en framtid som omöjligen kan åstadkommas: "De[t] vore därför önskvärt att hitta en formel som maximerar yttrandefriheten utan att desinformationen ges fria tyglar. Men det är allt annat än lätt så länge vår tids avdemokratisering också inkluderar penningstarka eliter som satsar miljarder, bara för att få tillämpa sina egna regelverk för yttrandefriheten."

Vad är det egentligen Myntti säger här? Helt tydligt menar han att Elon Musks inköp av Twitter är ett problem eftersom han avser att slopa censuren på plattformen. Men kan man även få in George Soros och hans "Open Society" i detta? Så som Myntti formulerar sin text passar detta nämligen minst lika bra in på Soros som på Musk. Men kanske Soros och hans påverkan inte är något problem eftersom han verkar vänsterifrån?  

Hur jag än vänder och vrider på Mynttis text kan jag ändå inte få den till något annat än att han vill äta kakan och ändå ha den kvar. Det går nämligen inte att "maximera yttrandefriheten" utan att ge också desinformationen fria tyglar. Om man ska tygla desinformationen måste man nämligen begränsa yttrandefriheten kraftigt. Hur menar jag nu, kanske någon vill fråga? Nå, jag ska förklara. För att kunna begränsa desinformationen behöver man först klart kunna identifiera denna, och för att göra detta behöver man ett instrument, en institution eller något liknande (ett sanningsministerium?), som har i uppdrag att göra detta och som har fullmakt att förbjuda eller åtminstone begränsa spridningen av denna desinformation. Men problemet är att det inte går att göra detta på ett garanterat rätt sätt utan att exakt veta vad som är falsk information och vad som inte är det. Eftersom ingen har denna exakta kunskap kommer därför värderingar alltid att spela in här. Och när värderingar spelar in kommer gränsen alltid att dras mot de värderingar man inte själv hyllar. Inte på basen av vad som är sant, utan på basen av, just det!, värderingar. Som signaturen "Faktalobbyn" så helt riktigt konstaterade: Det är nu dags att ta fram George Orwells bok "1984" och läsa den.

Jan Myrdal uttryckte detta med censuren på ett oerhört träffande sätt: "Om vi går in för att förbjuda lögnen kommer sanningen att lida". Alltid, får jag tillägga. Det går nämligen inte att begränsa desinformationen utan att man också begränsar spridandet av sanningen. Helt enkelt därför att vi aldrig till 100% vet vad som är sanning och vad som är desinformation. När det är så är det alltid bättre att fria än att fälla. För om vi fäller kan det så småningom visa sig att vi i själva verket har kämpat mot sanningen och för desinformationen.

Jag blir som sagt inte klok på Mynttis ledartext. Vad försöker han riktigt säga?  Kanske han inte riktigt vet det själv heller. 

 

Censurens pris

Jag är inte på Twitter, men jag har följt med de olika turerna kring minibloggens försök att bedriva censur mot oliktänkare/högeråsikter och även kring Elon Musks köp av bolaget. Det är synnerligen anmärkningsvärt att vänstermedia nu blåser i varningsvisslorna när Musk talar om att lyfta censuren på Twitter och igen tillåta sådana åsiktsyttringar som inte faller vänsteretablissemanget på läpparna. Och inte bara det, nu har det också börjat talas om att stora vänstervridna NGO:s har börjat kräva att storföretag bojkottar Twitter ifall Musk gör allvar av sina löften att lyfta censuren. Detta är alltså ett koncept som har visat sig fungera tidigare, bl.a. tvingades Brendan Eich, nyvald vd för Mozilla, bort från sin post efter en liknande kampanj för ett antal år sedan. 

Det är oerhört skrämmande hur stark viljan att censurera ohavliga åsikter är idag. Och vilken kraft som kan mobiliseras för att tvinga fram önskade resultat i fall som de ovan nämnda. Den liberala vänsterpropagandan får inte utmanas, och de som ändå vågar göra det ska bort. Till varje pris. 

Vi borde så småningom börja vakna upp till insikten om att vi inte längre lever i ett samhälle med yttrandefrihet. Men tyvärr tycks det som om denna insikt är alltför obehaglig för att ta till sig. I stället låtsas vi som att vi fortfarande har yttrandefrihet. Detta är möjligt genom att stoppa fingrarna i öronen, blunda och nynna på någon trevlig liten melodi så att verkligheten inte kan nå oss. 

Jag förstår förvisso att det kan finnas ett visst behov att gallra bland sådant som förekommer på den massiva informationsmotorväg som internet har blivit idag. Där finns mycket som är falskt och som lurar människor. Men missinformation och lögner ska bemötas med fakta, inte med censur! Om vi alls har lärt oss något av historien så borde vi ha lärt oss åtminstone det. 

Dessutom är det alltid så att ifall man börjar censurera lögnen kommer det ALLTID att gå så att sanningen tar stryk. Visst. Man får säkert bort en hel del lögner, men samtidigt kommer oundvikligen en del sanningar också att gå samma väg. Kvar blir bara de sanningar som etablissemanget har godkänt. Och detta är ett alltför högt pris att betala.   

Kulturkriget är här

I USA är det som kallas "kulturkriget" något de flesta är medvetna om. Alltså kampen mellan höger och vänster gällande vilka värderingar som ska vara riktgivande i samhället. Ska man ha fri abort och samkönade äktenskap? Ska yttrandefriheten vara oinskränkt eller ska endast sådant som är politiskt korrekt få ges uttryck för? Detta för att ge några exempel. 

Detta "kulturkrig" har också fått ett annat uttryck, eller följd om vi vill framställa det så, nämligen att USA idag är ett mycket delat land. Detta syns kanske framför allt i mediefältet och i mediekonsumtionen. Högern läser högertidningar och vänstern läser vänstertidningar. Och därmed marineras högern i högertankar och vänstern i vänstertankar och splittringen blir bara djupare.

Detta är något som vi långt har varit förskonade från här hos oss, framför allt genom att vår media här har försökt vara objektiv i värdefrågor. Jag skriver "har varit" eftersom detta tyvärr inte längre är fallet. Vår media har fått en allt tydligare värdeliberal vänsterprägel, och detta syns speciellt i hur de smärtpunkter som kampen står om i det amerikanska kulturkriget behandlas. Behöver jag påpeka att ett stort steg mot en liknande situation som den i USA togs när vår version av kulturkriget flyttade från mediafältet till domstolarna i.o.m. "Räsänen-fallet". 

Trots denna kantring i värdeliberal vänsterriktning har vår media ändå, åtminstone hittills, försökt ge sken av någon form av objektivitet - även om detta sken nog har varit ganska svagt speciellt i frågor som rör t.ex. hbtq-frågor och abort. Den radikalisering som har vidlådit samhället i stort de senaste några åren är säkert en orsak till att media inte längre vill eller bryr sig om att låtsas vara objektiv i dylika frågor. Liksom även inspirationen från USA. Det är nämligen speciellt i rapporteringen om vad som sker i USA där vår nyhetsmedia har låtit täckelset falla och allt mer framstår som öppet högerfientlig. Som jag många gånger har påpekat: Vår media kopierar frimodigt rakt av vad vänstermedia i USA skriver. 

Svenska YLE har, menar jag, gått i första ledet i denna mycket otrevliga utveckling. Något jag också har påpekat vid flertalet tillfällen här på bloggen. Men aldrig har detta blivit så tydligt som i dagens avsnitt av "Nyhetspodden". Givetvis handlar det även nu om USA och om USHD:s läckta utkast till utslag i abortfrågan. 

Jag måste säga att jag ALDRIG har känt mig så här utanför när jag har tagit del av några inhemskt producerade nyheter tidigare. Här var det inte ens lite tal om att försöka vara objektiv, utan här var det vi, de goda, mot "högerkristna", de onda. Redaktören, Jonna Nupponen, och "experten", Oscar Winberg, gjorde inga som helst försök att dölja vilka de ansåg vara de goda och vilka de utmålade som ett stort hot mot allt som är rätt, sant och gott. 

Kulturkriget är helt klart här. Åtminstone om Svenska YLE och deras nyhetspodd får bestämma. Problemet i så fall är bara det att våra medier idag så väldigt tydligt har ställt sig på vänsterkanten i detta krig. Och den som har media i sin hand kan bestämma vad som är sant och vad som inte är det. 

Och, by the way, det stör mig något oerhört att "experter" får ljuga helt oemotsagt så som denne Winberg gör här. (Men det blir ju så när media väljer sida i kulturkriget.) Han påstod, med emfas, att aborträtten i USA är grundlagsskyddad. Samt att det är något oerhört och helt nytt att en grundlagsskyddad rättighet på detta sätt utmanas och kanske avskaffas. Men detta är som sagt en lögn. Aborträtten är inte grundlagsskyddad. År 1973 tolkade USHD grundlagen så att de hittade rätten till abort i den. Denna tolkning innebar i själva verket att USHD gjorde grovt våld på grundlagen. (En majoritet av domarna visste vad de ville åstadkomma och letade reda på en passus i lagen som de kunde använda för sitt syfte.) Således är detta är en mycket kontroversiell tolkning och här kan man, för tydlighetens skull, konstatera att det givetvis inte finns något alls sagt om abort i grundlagen. Allra minst finns där något som kan ses som att aborträtten skulle vara grundlagsskyddad. Något som nu alltså också USHD konstaterar tillika med att de också konstaterar att utslaget i Roe vs. Wade innebar en misstolkning av grundlagen.   

Lögnen om kyrkan

Mia Anderssén-Löfs insändare (liksom artikeln som berättar om Bo-Göran Åstrands kamp för att förändra kyrkans äktenskapssyn) är oerhört bedräglig läsning. Bedräglig eftersom det vid en första genomläsning låter så bra. (Därav rubriken på mitt förra blogginlägg.) Men ju mer man tänker på vad dessa två säger, desto värre framstår det. Det centrala i Anderssén-Löfs resonemang handlar om kyrkan som "gjord av människor" och som sådan i ständig rörelse. Men denna grundpremiss visar sig, när man skrapar lite på den, vara en ren lögn. Vilket sedan givetvis fäller hela hennes resonemang.

Hon skriver: "Kyrkan står aldrig stilla, eftersom kyrkan är gjord av människor. Människor växer och utvecklas, får växtvärk och gör motstånd, försonas och orienterar sig i nya förståelser av sig själv och sin tillvaro. Eftersom människor gör det, gör kyrkan det också."

Kyrkan BESTÅR av människor, men den är inte GJORD av människor. Det är nämligen inte VÅR kyrka, utan det är Kristi kyrka, byggd på apostlarnas och profeternas grund. Denna kyrka står stadigt och svajar inte för olika vindkast i läran och framför allt förändras den inte och "orienterar sig inte i nya förståelser" på basen av tidsandan. Den "kyrka" som Anderssén-Löf så gärna vill se gör däremot just detta, och som sådan blir den en spegelbild, inte av Kristus och hans lära, utan av oss människor.

Den stora frågan vi borde ställa till alla de som propagerar för en kyrka som är en spegelbild av oss människor och som drivs vind för våg av tidsandan är: Vad har en sådan kyrka att ge?

Att sedan Anderssén-Löf försöker dra med sig Herren Jesus i detta speglande av tidsandan är ett verkligt lågvattenmärke. En Jesus som förändras enligt de premisser hon målar upp i sin insändare hamnar snart i precis samma fack som en kyrka formad av tidsandan: Han blir en blek avbild av oss människor, en avbild som inte har något annat att erbjuda oss än en tom gemenskap av upproriska syndare och kanske några predikningar om vikten av att stoppa klimatförändringen.

Uppror i vackert omslagspapper

I efterdyningarna av Vasa svenska församlings beslut att - i strid med Bibeln och kyrkans syn på saken - öppna kyrkorummet för vigsel av samkönade par har Vbl/ÖT fått ta emot ett par insändare. Göran Stenlunds insändare är mycket bra läsning. (Förutom den av tidningen satta rubriken som är missvisande.) Mia Anderssén-Löfs insändare däremot är fullständigt bedrövlig läsning. Den propagerar för uppror mot Gud och hans vilja förpackad i vackert omslagspapper. 

Anderssén-Löf talar om en kyrkokropp som värker för att vissa inte ryms med inom äktenskapsdefinitionen och att kyrkan därför behöver söka sig framåt på vägen för att kunna omfatta också dessa som nu står utanför. Med sina vackra ord får hon detta att framstå som något gott och nödvändigt, men faktum är att vi, med dylikt ordvrängeri, kan göra svart till vitt på alla områden. Men den fullmakten har vi som kristna helt enkelt inte fått. 

Anderssén-Löf skriver: "Är kyrkans lära och bekännelse punktuella händelser som en gång för alla uppenbarades, förstods och fastslogs, eller är det ett pågående tolkningsarbete? Vad får princip och följdriktighet kosta i utanförskap och mänskligt lidande, innan det är befogat att fråga om det är något fel på den förståelse som en gång gav oss principen?"

Nu är det bara så att om man, oberoende av vilken fråga det gäller, har en bekännelse och gör en gränsdragning så kommer vissa ståndpunkter och vissa åsikter att hamna på utsidan. Det är bara en organisation eller förening som inte har några som helst stadgar eller någon bekännelse som inte kommer att ställa någon på utsidan. Lösningen på detta dilemma är inte att sudda ut alla gränser (vilket Anderssén-Löfs argumentation oundvikligen i förlängningen leder till) utan att de som upplever sig lämnade på utsidan (och de som vill vara solidariska med dem) helt enkelt skapar en ny organisation där man kan dra gränserna så som man själv vill. 

Detta gäller i all synnerhet i en organisation som vår kyrka som har en gudagiven bekännelse och vars gränser har dragits upp, inte av människor, utan av Gud själv. I en sådan organisation går man inte och flyttar råmärken hur som helst. 

Till sist: Det är inte konstigt att det värker här och där. Det är så det blir när vi lever i en av synden präglad värld där lögnen regerar. Det vi alla, även Anderssén-Löf, borde inse är att värken inte försvinner genom att låtsas som att orsaken till att det värker inte existerar eller genom att vi försöker förändra vägen vi är satta att gå på. Gör vi så bedrar vi bara oss själva och sviker de människor vi menar oss hjälpa. Nej, utan den lösning kyrkan genom alla tider har erbjudit är att vi får hjälpa varandra framåt på den väg som är given. Inte genom att låtsas som att det inte värker, inte genom att försöka förändra vägen, utan genom att erkänna värken och dess orsaker och tillsammans söka tröst och lindring hos Herren Jesus. 

Som sagt har vi inte fått någon fullmakt att göra svart till vitt. Men vi har fått en kraftig uppmaning att bära varandras bördor när vi går längs vägen, den väg som är märkt med orden "Herrens ord består för evigt". Detta gör vi inte genom att ljuga, bedra och förleda varandra till att tro lögnen. Smärtan och värken försvinner nämligen inte genom att förneka den och dess orsaker. I själva verket kan det visa sig att ett sådant försök gör det som nu ter sig illa till något verkligt ont. 

Hoppfulla nyheter från USA

En av morgonens stora nyheter från USA står nättidningen Politico för. Den berättar om det läckta utkastet till beslut från USHD som tyder på att domstolen äntligen kommer att upphäva den kontroversiella domstolsutslaget i Roe vs Wade från 1973 som, i konflikt med den amerikanska konstitutionen, upphävde delstaternas rätt att besluta i frågor om aborträtten. 

Från konservativt håll (som vanligen är noggranna med att hålla sig till konstitutionen) har man länge kritiserat Roe för att gå tvärt emot konstitutionen och något som de liberala totat ihop för att begränsa delstaternas rätt att besluta i frågan. Vissa bedömare talar t.o.m. om att Roe är ett "hån mot konstitutionen".

Nå, nu ser detta ut att kunna bli korrigerat. Detta betyder givetvis inte, som vissa påstår, att aborträtten skulle upphävas i USA, men det skulle betyda att frågan om abort skulle hänföras tillbaka till delstaterna för avgörande. Detta skulle i sin tur betyda att den nuvarande situationen skulle fortsätta i en rad delstater, medan andra skulle införa olika begränsningar gällande abort.  

Ett eventuellt beslut i USHD som skulle ogiltigförklara Roe skulle ändå vara en viktig sak, inte minst för att frågan om riktigheten i att mörda de ofödda igen skulle hamna på agendan. Som situationen nu är har abort närmast setts som en självklar rättighet, närmast att jämföra med en mänsklig rättighet. Vilket dödandet av de mest oskyldiga och försvarslösa förstås aldrig kan vara.

Noteras bör att detta än så länge bara är ett utkast och att ingen dom ännu har fallit - något som vänsterliberal media är snabba att konstatera. Underförstått: Det finns ännu tid att genom olika påtryckningar och upplopp försöka förhindra domstolen att återgå till ett konstitutionsenligt sätt att hantera denna fråga. 

 Det kommer att bli ytterst intressant att se vilka odemokratiska och i övrigt tvivelaktiga metoder Roes försvarare kommer att tillgripa innan domstolen kungör sitt beslut. 

Om varför Gud inte stoppar det som är mot hans vilja

Den som följer med "diskussionen" i kommentarfältet här på min blogg har säkert märkt att jag inte har svarat på alla kommentarer den senaste tiden. Detta beror i huvudsak på att diskussionen många gånger har spårat ur. Vissa anonyma kommentatorer är så elaka och saknar uppenbart vilja att överhuvudtaget diskutera utan vill bara spy ur sig sitt hat, och sådana gånger är det bättre att helt enkelt låta tystnaden tala. Sedan finns det också en del kommentarer som jag håller med om och som säger allt som behöver sägas, och vissa gånger låter jag då dessa stå som de är eftersom jag inte har något att tillägga.

Sedan finns det en tredje kategori, och det är sådana kommentarer som får mig att tänka till och som ger upphov till en ny text. Som t.ex. den kommentar som signaturen "Jan" skrev natten till första maj. Kontexten var den att en anonym kommentator hade skrivit en saklig kommentar om bl.a. avfallet i kyrkan, och på detta svarade "Jan" att: "Jag är säker på att om detta är emot guds vilja sätter han stopp för det."

Denne "Jan" är förstås inte ute efter annat med denna kommentar än att häckla sann kristendom, men hans kommentar är ändå sådan att den mycket väl kan besvaras.

Är det faktiskt så att Gud stoppar allt sådant som är mot hans vilja? Svaret på längre sikt är förstås att ja, det gör han. När Guds rike bryter fram i synlig gestalt kommer allt avfall att få sin dom och sin rätta lön. I himlen kommer förstås inget sådant att ha någon plats. Så svaret på "Jans" fundering är absolut ett JA, så är det. Men som jag, och andra som följt med det han skrivit tidigare här på bloggen, vet begränsar sig "Jans" horisont till det immanenta. Han räknar inte med någon himmel, helt enkelt.

Men låt oss, för en stund, göra "Jans" temoporära begränsingar till våra och fundera på frågan utifrån dessa: Hur är det? Sätter Gud stopp för allt som är mot hans vilja? Nå, även här är svaret enkelt, som sagt om vi håller oss inom tidens ram: Nej, det gör han inte.

Sedan blir det förstås svårare om vi ställer följdfrågan "varför?" Varför griper Gud inte in och korrigerar sådant som inte är i enlighet med hans vilja. På ett principiellt plan är svaret ändå inte så knepigt. Vi kan svara att vi människor har fått en fri vilja när det handlar om att göra mot Guds vilja. Gud låter oss välja det onda. Tyvärr innebär detta vårt val sedan att vi själva, och oftast också många andra, skadas av detta val. Men det är också något som hör till den i synd fallna världen. Så långt innebär således frågeställningen inga problem. Guds godhet är så stor att han låter oss välja det onda och därmed skada oss själva. Mer om detta i slutet av texten.

Men om vi fäller ner diskussionen på ett konkret plan kan det förstås bli knepigare. Låt oss ta t.ex. frågan om avfallet i kyrkan. Borde inte Gud, i rimlighetens namn, se till att evangeliet bevaras rent så att människorna kan få del av frälsningen? Det är en bra fråga, och en fråga som också  oftast besvaras med ett ja. Men Bibeln talar om att det ska komma tider av stort avfall. Speciellt när vi närmar oss tidens slut när vi människor har gått allt längre i ondska och uppror mot Gud och hans vilja. Jag har ibland frågat mig att vad är det värsta straff Gud kan tänkas utdöma över en fallen värld? Ett kärnvapenkrig? Världsvid svält och hungersnöd? Dessa saker är förvisso sådant som, om Gud tillåter dem, skulle vara gruvliga straff över (och logiska följder på) vår ondska och vårt uppror. Men det finns faktiskt värre saker. Det absolut värsta som skulle kunna drabba mänskligheten är att evangeliet skulle tystna, eller tystas, och dörren till Guds rike därmed skulle stängas. Eller om vi talar bibliska: Om ljusstaken skulle flyttas. Allt annat, hur hemskt det än kan tänkas vara, är sådant som är begränsat till tiden. Om evangeliet tystnar drabbar det oss människor för evigheten.

Vi brukar tala om nådatid. Vi har under de senaste nästan 2000 åren levt i världens nådatid. Men det kan faktiskt hända att vi så småningom håller på att komma till slutet av denna nådatid. Gud vill att alla människor ska bli frälsta, ja, men någon gång (vi vet inte när) har också vi fyllt våra synders mått och nådatiden tar slut. Vi känner till huvuddragen i Guds plan för mänskligheten, men det finns saker i denna plan som vi inte känner till. En av dessa saker är tidsaspekten. En annan är hur stort våra synders mått är. Det är oerhört stort, det vet vi, men en dag kommer Gud att säga att hit men inte längre. En dag kommer han att dra en gräns för orättfärdigheten.

Det är en intressant frågeställning, den som "Jan" förde fram. "Jag är säker på att om detta är emot guds vilja sätter han stopp för det."

Gud kommer att sätta stopp för allt det som är mot hans vilja, ja. Men vägen dit kan vara nog så besvärlig och fylld av mycket elände som vi människor drar på oss på grund av vårt uppror mot Gud och hans vilja. Jag skrev ovan att " Guds godhet är så stor att han låter oss välja det onda och därmed skada oss själva." Det intressanta är att "Jan", och alla andra som vill häckla och bespotta den kristna tron och Guds ord, inte alls skulle gilla det han frågar efter här. "Jan" skulle inte alls gilla ifall Gud med ens satte stopp för allt som inte är i enlighet med hans vilja. Men så länge vi får fortsätta i vårt uppror, och begagna oss av dess frukter, går det nog an att häckla Gud för att han inte sätter stopp för allt det som är mot hans vilja. Inkonsekvensen är förstås slående. Men det blir lätt så när blindheten är total.