Relevans och irrelevans

Om du frågar kyrkliga ledare idag vilken den största frågan är för vår kyrka kommer många, kanske t.o.m. en stor majoritet, att svara att den handlar om att vara relevant för dagens människor. Det här låter kanske bra, men faktum är att som kyrka kan det att vara relevant för dagens människa aldrig vara den viktigaste frågan. I själva verket är det att försöka vara relevant det kanske mest effektiva sättet att bli irrelevant.

Saken är nämligen den att dagens människa inte behöver ytterligare en instans som speglar samtiden och som säger det som alla andra säger. Sådana finns redan i överflöd, och om kyrkan gör sig själv till en sådan i avsikt att bli relevant kommer hon bara att bli en i mängden av samtidsspeglar och därmed irrelevant.

Dagens människa är nämligen så oerhört vilsen. I regel går vi människor på irrvägar långt borta från vår Skapare och tror att vi skapar mening i livet genom saker som inte kan ge verklig mening. Paulus beskrivning av de kristna i Efesus innan de kom till tro beskriver dagens människa på ett mycket träffande sätt: "Ni var utan hopp och utan Gud i världen". (Ef. 2:12) Om det viktigaste för kyrkan är att försöka vara relevant för en sådan människa kommer också hon att gå vilse och tappa bort både sig själv, sin uppgift och Herren Gud själv.

Alternativet är att inte försöka vara relevant genom att spegla världen utan att försöka spegla Jesus. Jesus försökte aldrig vara relevant. Han gick mot strömmen, han utmanade och han var extremt obekväm. Han kallade synden för synd och framför allt avslöjade han alla former av egenrättfärdighet. Dessutom vågade han göra gällande att det som har med Guds rike att göra är verkligt, handgripligt och, ja, just relevant för människorna.

Många människor tog avstånd från honom på grund av detta, det är sant. (Joh. 6:60ff) Men för alla andra blev relationen med Jesus inget annat än livsförvandlande.

Kyrkan kan försöka vara relevant genom att gå lika vilse som dagens människor. Åtminstone sett till den uppgift kyrkan har i världen (Matt. 28:18-20) kommer detta att misslyckas. Men risken är stor att kyrkan i sitt försök att vara relevant genom att spegla världen misslyckas också på de flesta andra plan och blir helt irrelevant för alla de människor hon försöker nå genom detta frieri med världen.

 Det finns mycket synd i dagens värld som behöver avslöjas. Likaså finns det mycket egenrättfärdighet som behöver utmanas. I själva verket går ingen av oss fria från dessa två; Synden och egenrättfärdigheten. Så kyrkan har, om hon verkligen vill gå i Jesu fotspår och spegla honom i dagens värld, en enorm uppgift. Det är givet att många inte kommer att gilla en sådan kyrka. Många kommer att ta avstånd från kyrkan om och när hon går i Jesu fotspår på detta sätt. Men för alla andra kommer detta att bli livsförvandlande. Detta helt enkelt för att det rena evangeliet är livsförvandlande. Guds nåd är det enda som kan hela en sårad och sargad människa och i förlängningen en sårad och sargad värld.

Därför kan vi hävda att evangeliet är relevant för dagens människa. Problemet är bara det att de flesta människor inte vet om det. Samt att kyrkan, som är satt att förvalta evangeliet, inte vågar tro att det är det.

Men om kyrkan verkligen skulle våga överge strävan att vara relevant och i stället satsa på att bli mer lik Jesus och spegla honom i världen kan kyrkan bli verkligt relevant.

Men det kräver i så fall att vår kyrka vågar vara kyrka på riktigt och bära Jesu smälek. Att "gå ut till honom utanför lägret" (Hebr. 13:12ff), utanför denna världens fina salar och att inte sträva efter människornas pris utan efter Guds välbehag.

Den stora frågan blir därför inte hur kyrkan kan vara relevant för dagens människor utan om hon verkligen vågar vara det.  

 

Om bränderna

Knappast har någon missat att det brinner i Hollywood och i rikemanskvarteren i Los Angeles utkanter. När vi läser mainstreammedia får vi veta att bränderna beror på klimatförändringen. Alla som lyfter fram andra orsaker förringas och förnedras och får stämpel som "högerextrema" eller som någon som skyller allt på "bögarna" eller "transorna". Detta ofta helt utan att det ens nämns vad kritiken mot de brandförebyggande åtgärderna och brandskyddet bygger på.

Saken är den att kritik (mest från höger) en längre tid har framförts mot att skogsförvaltningen i Los Angeles en längre tid helt har försummat åtgärder som skulle rensa upp i undervegetationen och kraftigt förhindra den brandutveckling vi nu ser. Detta åtminstone delvis i klimatarbetets namn eftersom man menat att allt som binder koldioxid måste få vara kvar och inte avverkas. Nu ser vi (igen) följderna av denna blinda klimathysteri med enorma bränder som är oerhört svårstoppbara som följd. Samt stora koldioxidutsläpp.

Sedan går det givetvis att förlöjliga kritiken mot att Los Angeles Woke-inriktade borgmästare har dragit ner finansieringen av stadens brandkårer med tiotals miljoner dollar bara månaderna före bränderna bröt ut. Givetvis kan man inte säga att just dessa pengar har använts till diverse DEI-projekt (står för "diversity, equality och inclusion), men faktum är att sådana projekt har fått finansiering medan finansieringen för brandväsendet har skurits ner radikalt. Men den som lyfter fram detta beskylls alltså för att "skylla allt på bögarna".

Ett annat stort problem, som vår media mig veterligen inte har lyft fram alls, är att vattenposterna brandmännen använder slutar ge vatten. Givetvis beror detta på att mycket vatten har använts, men kritikerna lyfter fram att även vattensystemet (och därmed vattentillgången) har utsatts för inbesparingar och nedskärningar – samtidigt som alltså pengar har satsats frikostigt på diverse DEI-projekt. Men igen: Den som säger det "skyller allt på bögarna", och det vill ju ingen riskera att göra.  

---

Det vi ser i mediarapporteringen från Kalifornien och de fruktansvärda bränderna är inget mindre än fronten i det hela tiden eskalerande kulturkriget. Samt klimatpropaganda i dess mest hänsynslösa form. Så när du tar del av medias skriverier om dessa bränder lönar det sig att komma ihåg att rapporteringen inte enbart handlar om bränderna. Du får också en stor dos propaganda mellan och till och med på raderna när du läser.

 

 

Dragqueen-sagostund i Jakobstad

Det var förstås bara en tidsfråga innan eländet med Dragqueens som läser sagor för små barn skulle komma också till vår nejd. ÖT rapporterar (läs: Gör reklam för) att en känd Dragqueen kommer till stadsbiblioteket i Jakobstad nästa vecka för att förleda små barn att tro att könsnihilism är naturligt och bra. 

Detta är förstås fullständigt bedrövligt, men tyvärr lönar det sig inte desto mera att protestera - alla protester kommer nämligen att vändas till något negativt och således bli kontraproduktiva. Det vi emellertid kan göra är att påpeka skadligheten i det hela och avslöja de lögner som arrangörerna sprider angående evenemanget. Det sägs bl.a. i artikeln att detta är helt frivilligt och att inga barn tvingas delta. Detta är förvisso sant, men hur många barn (målgruppen är 3-9-åringar) kommer självmant att söka sig till detta tillfälle? Det är givetvis föräldrarna som drar dit dem. Vilket de givetvis har all rätt att göra. Men även här kan vi tala klarspråk, vilket jag kommer att göra i slutet av denna text.

Vidare talas det i artikeln om "normkreativitet" för att få normnihilismen (som det de facto är fråga om) att låta salongsduglig. Nåväl, ingen må låta sig luras av fagra ord. Detta handlar om ytterst skadlig normnedbrytning och inget annat.

Som sagt kommer alla protester att vändas till något negativt, varför det bästa sättet att protestera igen är att hålla sig så långt borta från detta elände som möjligt och inte ställa till med något som ens med den livligaste fantasi kan tolkas som hotfullt eller hatiskt. Med fördel kan man helt och hållet hålla sig borta från Jakobstad den här dagen och t.ex. låta bli att göra uppköp i stadens affärer och således protestera genom att bära sina pengar till något annat ställe. Föreslagsvis till Karleby. Jag är givetvis medveten om att detta inte får någon större betydelse, men det är ett sätt att visa att vi inte gillar detta och att det får breda (om än marginella) följder när staden på detta sätt upplåter sina utrymmen för skadlig, barnförstörande verksamhet.  

Så till klarspråket som jag utlovade. Jesus är väldigt tydlig med hur fruktansvärt det är att förleda barn. Han säger att det för en sådan människa skulle vara bättre att få en kvarnsten hängd runt halsen och sänkas i havets djup än att förleda en av de små som tror på honom. (Luk. 17:1-2) Notera nu mycket noggrant att det är Jesus, barnens vän, som uttalar dessa ord. Av detta kan vi sluta oss till att Guds dom kommer att bli fruktansvärd för en människa som gör sig skyldig till eller medverkar till denna förförelse. Detta är något som de ansvariga inom staden Jakobstad och framför allt de föräldrar som överväger att utsätta sina barn för detta med fördel kan notera.

En liten spaning bara...

Elon Musk har hamnat i medias och de liberala västpolitikernas skottglugg. Varför? Jo för att han uppmanat tyskar att rösta på AfD och sagt att det partiet är Tysklands enda hopp. Man må vara av vilken åsikt som helst om både AfD och Elon Musk, men jag kan inte låta bli att göra en liten spaning. När Musk stöder ett parti i ett annat land "blandar han sig i" och är "ett hot mot demokratin". När europeiska politiker gjorde exakt samma sak inför presidentvalet i USA "stödde de demokratin".

Är det någon annan än jag som anar en dubbelstandard här? Eller t.o.m. en dubbelmoral?

Om samhällets polarisering och orsakerna därtill

Jag har just nu, som sjukledig, gott om tid att läsa artiklar och lyssna på olika poddar. Därför kom jag att lyssna på Svenska Yles nyhetspodd. Denna gång utgick nyhetspodden från Alexander Stubbs nyårstal i vilket han varnade för polariseringen i det finländska samhället. Kim Strandberg från ÅA intervjuades, och han konstaterade helt riktigt att vi behöver vara försiktiga så polariseringen inte går för långt. Strandberg påtalade den ökade splittringen mellan konservatism och liberalism också i vårt samhälle, även om vi inte ens är nära den bedrövliga situation som råder i t.ex. USA. 

Strandberg lyfter fram det hot som polariseringen utgör för relationerna t.o.m. inom familjen, alltså den situation där familjemedlemmar, eller forna vänner, längre inte vill ha något med varandra att göra eftersom någon röstar på en viss kandidat eller ett visst parti. Det Strandberg, och moderatorn, försummar att säga är att detta är ett problem som så gott som endast är ett problem i en riktning. Speciellt i USA ser vi att det är sådana som hatar Trump och republikanerna som tar avstånd från sina familjemedlemmar och vänner som röster höger. Att så skulle ske i den motsatta riktningen är ytterst sällsynt. Det samma torde vara fallet även här i vårt land, i den mån detta problem faktiskt förekommer. 

Det största problemet med denna podd kommer ändå fram när de två deltagarna börjar diskutera orsakerna till polariseringen och vad som kan göras för att motverka den samma. Starndberg menar att det är språkbruket som är problemet, och då riktas givetvis det skuldbeläggande fingret högerut. Han går så långt att han, utan att nämna något parti vid namn, säger att "kanske de andra politikerna inte ska gå dit och börja göra på samma sätt". 

Det är sant att språkbruket i den finländska politiken har förändrats sedan Sannfinländarna blev en maktfaktor, och detta späder givetvis på polariseringen. Eller åtminstone åskådliggör det polariseringen. Men detta är inte orsaken till polariseringen. Om vi igen ser på USA (som har gått kanske längst på vägen mot en total polarisering i västvärlden) är orsaken inte språkbruket, även om Trump skulle ha oerhört mycket att vinna på att mildra sin retorik. Nej, orsaken står att finna i den snabba radikalisering vänstern och värdeliberalerna har råkat ut för och i de närmast krampaktiga försök de gör att snabbt förändra samhället i värdeliberal riktning. När vi mer värdekonservativa inte vill gå med i denna förändring utan står mer eller mindre kvar i de positioner som har visat sig vara fungerande och goda byggklossar för att åstadkomma ett fungerande samhälle blir splittringen och den ökande polariseringen oundviklig.

Detta sägs förstås inget om i podden, men det är föga förvånande. De som själva snabbt glider i värdeliberal riktning (och detta gäller i synnerhet media) ser förstås inte vad som händer, annat då än att avståndet till "de andra" ökar. 

Om de som driver på denna utveckling vill försöka stoppa den och motverka polariseringen är receptet faktiskt mycket enkelt: Slå på bromsarna och sluta driva på glidningen! 

Det verkliga hotet mot demokratin

 De senaste dagarna har det på, främst finskt håll i Finland, förts en inflammerad debatt om det att Åbo stad föreslagit att spelet Afrikas stjärna bör plockas bort från förskolorna/barnträdgårdarna i staden. Detta eftersom spelet står för en bild av Afrika och afrikanerna som inte "går ihop med dagens värderingar". I dagens Iltalehti kan vi läsa att den stora woke-kvasten inte kommer att sluta sopa där. Pippi Långstrump och t.o.m. Enid Blytons Fem-böcker riskerar att råka ut för samma behandling.  

Det är självklart att samhället förändras och det hur vi ser på olika saker också förändras. Det måste vi acceptera, givetvis inom vissa ramar, men dock. Men det att förneka och förtränga vår historia är inte någon lösning på problemet att gamla spel och böcker kan innehålla en förlegad världsbild och människosyn och t.o.m. (påstådd) rasism. 

Den som anser att detta är rätt väg att gå borde ta sig tid att läsa George Orwells bok 1984 och speciellt det han skriver om "sanningsministeriet". För den som inte känner till vad detta ministerium höll på med kan jag berätta att det här fanns en stor armé av arbetstagare som hade som sin uppgift att "korrigera" gamla tidningar och böcker allt efter den just då rådande politiska situationen. Detta för att rättfärdiga den politiska ledningens ståndpunkter och de krig (och de goda utrikesrelationer) som just då var aktuella. Eller om vi säger det i klartext: För att föra folket bakom ljuset och säkra regerings makt.

För det är precis så det blir om och när man börjar mixtra med historien och gömma undan mänsklighetens misstag och felsteg. Yttrandefriheten och demokratin blir lidande och till sist dör de båda. Afrikas stjärna och Pippi Långstrump (och Biggles, Tintin och många andra) må vara småpotatis i sammanhanget, men detta visar på en inställning som är ytterst toxisk. För om och när man börjar radera i historien och kasta ut åsikter kommer man förr eller senare att börja göra det samma med människor. 

Vi har just nu ett mycket bra exempel på detta i Tyskland. Där har regeringen fallit och man förbereder sig för nyval. Till den sista stora valdebatten (9/2) inför valet har rundradiobolagen ARD och ZDF valt att bjuda in SPD och CDU men nobba det i opinionsmätningarna näst största partiet AfD. 

Detta är givetvis att spotta på de demokratiska principerna, men eländet slutar inte där. Som en reaktion på detta har Elon Musk valt att intervjua AfD:s partiledare på plattformen X samma tid som debatten hålls. Detta har i sin tur lett till starka reaktioner från både media och de etablerade politiska partierna. Intervjun (och Elon Musk) beskylls för att vara ett "hot mot den tyska demokratin".

Den som har läst 1984 hittar här ytterligare beröringspunkter. Det regerande partiets slagord gick i boken ut på att förändra ordens betydelse så att krig blir fred och frihet blir slaveri. I dagens Tyskland (och på många andra ställen också) har verklig demokrati och yttrandefrihet blivit "hot mot demokratin".  

Det är en märklig tid vi lever i. Få se när Orwells bok också blir bortplockad?  

Om hatet mot judarna

Jag hittade ytterligare en video på Youtube, denna gång en intervju med den synnerligen kontroversielle rabbinen Meir Kahane (som blev mördad av en arab på öppen gata i New York 1990). Man behöver givetvis inte ha några desto varmare känslor för denne Kahane och hans metoder, men det han säger i intervjun äger giltighet ännu idag. Detta eftersom det fullständigt galna argumentet att judarna idag beter sig mot "palestinierna" på samma sätt som judarna blev behandlade av nazisterna fortfarande används mot Israel.

Det Kahane säger kommer som en svar på en sådan fråga, uppenbarligen ställd av en arab. Här på engelska:

– How can a man of your religious stature continue to oppress palestinians the same way the nazis oppressed jews during the second world war?

– You know, I just love that kind of question. You people tried to kill us in the 1920s. In one day in 1929 you murdered 67 jews in Hebron. What was bothering you then? The jewish state, it didn´t exist. The jewish army, it didn´t exist. Kahane wasn´t born. You murdered 510 jewish men, women and children between 1936 and [19]38. What was bothering you then? The occupied territories of 1967? You started three wars with us and you lost, and now you cry. If you hadn´t started the wars against us you would have had a Palestine a long, long time ago. We would have been living together side by side. But you didn´t want that. You started, you lost, you lose.   

Översättning:

– Hur kan en man med din religiösa ställning fortsätta att förtrycka "palestinierna" på samma sätt som nazisterna förtryckte judarna under andra världskriget?

– Vet du, jag älskar en fråga som denna. Ni försökte döda oss på 1920-talet. På en dag år 1929 mördade ni 67 judar i Hebron. Vad var det som störde er då? Den judiska staten fanns inte. Inte heller IDF. Kahane var inte född då ännu. Ni mördade 510 judiska män, kvinnor och barn mellan åren 1936 och [19]38. Vad var det som störde er då? De områden som ockuperades [under kriget] 1967? Ni inledde tre krig mot oss och ni förlorade dem alla. Och nu gråter ni. Om ni inte hade startat dessa krig mot oss skulle ni ha haft ett Palestina för länge, länge sedan. Vi skulle ha levt tillsammans sida vid sida. Men ni ville inte det. Ni inledde krigen, ni förlorade och ni kommer att förlora.

---

Det Kahane säger här sätter fokus på problemets kärna. Araberna vill helt enkelt inte ha fred med Israel. De vill inte ha en egen "palestinsk" stat. De vill utrota judarna. Detta har framgått så oerhört tydligt gång på gång. Idag används olika förevändningar hämtade ur närhistorien för hatet mot judarna och mot Israel, men som Kahane helt riktigt påpekar har detta hat alltid funnits, redan innan några av dessa orsaker/förevändningar existerade. Det är fullständigt tydligt att redan det att judarna existerar är tillräckligt för att motivera hatet och blodtörsten.

Ännu idag kan man i diverse demonstrationer för "palestinierna" höra och se slogans som "From the river to the see". Denna slogan innebär inget annat än en uppmaning till utrotning av det judiska folket, och det är fullständigt obegripligt hur västerländsk media och många politiker och samhällspåverkare driver på detta fenomen och inte inser vad det är de stöder och driver på. Men det är så här det går när hatet förblindar och den historiska kännedomen är så väldigt dålig.