Ordstudier

Det finns många sätt vi kan läsa Guds ord. Det vanliga sättet är att vi helt enkelt greppar vår Bibel, ber om Andens ljus över ordet och börjar läsa. Detta är ett bra sätt. Ett annat bra sätt, som jag just nu försöker mig på, är att läsa Bibeln och en god bibelkommentar jämsides. Ett tredje sätt är att göra en ordstudie. Igår fick jag höra om en sådan - och en mycket intressant sådan dessutom. Duvan nämns på flera ställen i Bibeln, men oftast som ett offer för synder eller som en bild för den älskade (i Höga visan). Det är mycket få gånger duvan visar sig så att säga som sådan. Den första gången sker detta när Noa släpper ut duvor för att se om vattnet dragit sig tillbaka efter floden. Den sista duvan han släpper ut kommer inte tillbaka, och efter detta syns inte duvan till förrän Anden sänker sig, som en duva, över Jesu huvud i samband med hans dop. 

Här har vi två olika "dop". Det första i flodens vatten, det andra när Jesus döps i Jordan av Johannes. Det första i flodens dödliga vatten, det andra med livgivaren, ja, honom som är Livet själv. Duva (Turturduva), på hebreiska, bygger på samma ordrot (egentligen ÄR den ordrot) som bygger upp ordet för lagen (Tor - Torah). Här har vi så lagen som dödens redskap och sedan Honom som i vårt ställe uppfyller lagen till liv för oss.

Nåväl. Det andra ordstudiet gjorde jag själv, och det handlar om Guds ledning. Om vi ser på orden som talar om att Gud ska "leda dem" förekommer dessa ord på tre ställen i Bibeln. På alla tre ställen nämns orden "betryck" eller "tårar" i samband med Guds löfte att han ska leda sitt folk. (Jes. 49, Jer. 31 och Upp. 7) 

Detta är ingen slump. Vi människor är nämligen funtade så att vi, alltid när det går oss väl, inte anser oss behöva Guds ledning. Eller åtminstone så att vi inte söker Guds ledning riktigt på allvar innan nöden är verkligt stor. 

Nu håller vi på att gå in i en nödens tid. Då talar jag inte främst som det storpolitiska skeendet, även om det är det som syns och hörs mest. Detta kan förvisso bli sådant att det kommer att orsaka både betryck och tårar, men vi är inte riktigt där ännu. Nej, nu tänker jag på vår kyrka och situationen med Guds ords förkunnelse. Biskoparna och kyrkans ledning har redan en längre tid ständigt ökat på förföljelsen av Guds rena ord i vår kyrka och förhindrat unga män med en kallelse från Gud att gå in i herdeuppgiften. 

Detta är något som borde vara orsak till stor förstämning och betryck bland Guds folk i vårt land. Kanske också till tårar. Om situationen nämligen fortsätter på detta sätt kommer det snart inte längre att finnas sammanhang i vår kyrka där vi kan lyssna till ett rent Guds ord och ha tillgång till en rätt sakramentsförvaltning. Kort sagt: Det kommer inte att finnas predikstolar och altaren vi kan gå till. 

Jag sörjer över detta, men framför allt sörjer jag över att Guds folk inte förstår att sörja tillräckligt – något säkert inte heller jag gör. För vi har all orsak att sörja över denna situation! 

---

Ett av ställena där orden om att Gud ska "leda dem" förekommer sägs det att så ska ske när "de går bedjande fram". (Jer. 31:9) "Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram."

Jag tror att Gud just nu kallar oss, Hans folk, till en fördjupad bönegemenskap med honom själv. Vi ska inte försöka pressa fram några tårar, men om vi verkligen skulle inse situationens allvar tror jag att tårarna kommer av sig själv. Men löftet gäller, får vi tro, också för oss idag: Att Herren Gud ska leda oss där vi går bedjande fram.

Vad vill Gud göra idag? Hur vill Han att vi ska göra för att, om möjligt, hitta en lösning på den situation kyrkans ledning har försatt oss, och sig själva, i? Jag tror att vi behöver gå in i en bönekamp gällande just denna fråga. Att ropa till Gud om hans ledning och ljus över vår väg framåt.

Detta är något vi behöver göra enskilt, i vår bönekammare, men också tillsammans.

 

Om vår tids Nebukadnessar

Vi kan lära oss mycket när vi läser Guds ord. Bibeln är Guds uppenbarelse, och det centrala budskapet i Bibeln brukar kallas frälsningshistorien. Alltså vad Gud gör för att föra oss människor tillbaka till sin gemenskap sedan vi söndrat denna genom vår synd. I Guds ord får vi lära oss om Gud, om människan och om frälsningen. Det är det absolut mest centrala. 

Men vi får också lära oss mycket annat. T.ex. om att Gud älskar oss och vill oss människor väl. Att Gud VÄLsignar oss. Men samtidigt får vi också veta att denna välsignelse inte är någon självklarhet eller något Gud tvingar på oss. Om vi vill vandra vår egen väg och strunta i Guds välsignelser får vi göra det. I sin kärlek kallar Gud ändå oss tillbaka och pekar på hur hans goda bud och ordningar är bra för oss. Ibland kan han också göra detta på ett mycket handgripligt sätt. 

I början av det sjätte århundradet före Kristus uppträdde en god kung i Israel. Josia lyssnade till Guds ord och skaffade bort mycket av det onda som folket hade plockat på sig från de omgivande hednafolken. När Josia dog i slaget vid Megiddo tog andra kungar över, kungar som "gjorde vad ont var i Herrens ögon". För att återföra folket till rätta vägar sände Gud "sin tjänare" Nebukadnessar över folket, och detta blev en svår tid för Israel. Nebukadnessar intog Jerusalem och rev ner templet och förde bort en stor del av folket i fångenskap till Babel. 

Nu är inte vi Guds utvalda folk på samma sätt som Israel var (och är), men Gud älskar också oss och vill också oss väl. Därför kan vi räkna med att han, i sin kärlek och barmhärtighet, också på olika sätt påtalar när vi beter oss så att vi inför sådana ordningar som är till skada för oss själva. Om vi inte lyssnar när han talar till oss i kärlek kan han, liksom för Israels barn, ta till mer handgripliga metoder. 

Jag tvivlar inte på att Putin är dagens Nebukadnessar som Gud har sänt över oss för att försöka få oss att inse att vi borde omvända oss från den nya "statsreligion" med dess könsnihilism som utmanar och förkastar Guds goda ordningar gällande kön, familj och äktenskap. Gud tvingar givetvis fortfarande ingen, men genom att dra bort sin välsignelse visar han oss vad våra val leder till. "Hans tjänare Nebukadnessar" står redo att tukta oss. Inte som ett straff, utan som en följd av våra val och som en påminnelse om att dessa val inte är bra för oss.

---

Svenska Yle publicerar idag en nyhet som säger att EU-länderna kan bli tvungna att höja sin försvarsbudget till upp emot 5% av BNP. Detta som en följd av det hot som Putin utgör. För att finansiera denna ökning ges tre alternativ: Skära i välfärden, höja skatterna eller öka upplåningen. Notera noggrant att inget av dessa tre alternativ går till roten på problemet utan endast handskas med följderna av det.

Det är sällan det blir så här tydligt hur det att Gud drar bort sin välsignelse (och skickar en påminnelse om vad detta kan innebära i form av en ny Nebukadnessar) får direkta följder för folket. Inget av dessa tre alternativ är bra, och oberoende av vilket, eller vilka, av dessa vi väljer kommer det att kännas för särskilt de som redan har det knapert. 

Därför skulle jag föreslå ett fjärde alternativ: Omvändelse. Vi kunde, i stället för att vidta åtgärder som kommer att drabba speciellt de redan ekonomiskt utsatta och därmed med största sannolikhet leda till samhällelig oro och kanske till att hela samhällsfreden riskeras, välja att överge könsnihilismen och återgå till de goda och fungerande ordningar för familj, äktenskap och synen på människan och hennes kön. 

Givetvis har jag ingen större förhoppning om att så ska ske eftersom blindheten för Guds vilja och det jag skriver om här (välsignelsen) är så utbredd. I stället kommer vi med stor sannolikhet att välja att fortsätta på vår onda väg som slutar i katastrof - på ett eller annat sätt. Men det skadar inte att påtala att det finns ett alternativ.

Om att inte se

Jag blir så glad när journalister gör sitt jobb på riktigt och ställer de där knepiga frågorna som får ledare som har misskött sig att svettas. När så sker gör journalisterna just det de ska göra. Jag skrev för en tid sedan om Jan-Erik Andelin som ställde Bo-Göran Åstrand en sådan fråga, och nu ikväll ser jag på ÖT att Björn Bredbacka har gjort samma sak. Tummen upp!

Denna gång handlar det om kyrkoherdetjänsten i Larsmo som ännu inte har fått någon sökande (om än för tillfället en bra vikarie). I artikeln i ÖT berättar Åstrand om hur situationen håller på att bli "verkligt besvärlig" när ingen tycks vilja gå in i tjänsten. Bredbacka ställer så frågan som alla som ens har lite insyn i saken (säkerligen Bredbacka inkluderad) vet svaret på: "Kan det vara så att det är svårt att hitta kandidater eftersom Borgå stift inte längre viger präster som gärna skulle arbeta i en miljö som Larsmo?"

Svaret på frågan är givetvis ett klart och tydligt JA! Saken är den att vi är en flera teologer i Borgå stift som just nu är i den åldern att - om vi skulle ha blivit prästvigda när det var aktuellt - vi skulle ha haft tillräckligt med erfarenhet av prästjobbet att det skulle ha varit naturligt för oss att söka denna tjänst. Dessutom finns det en rad präster i stiftet som säkert skulle kunna söka tjänsten om de bara skulle ha möjlighet att bli kyrkoherdar - något som de nuvarande linjedragningarna i domkapitlen omöjliggör. 

Så alla som ens har lite syn kvar vet att svaret på frågan är ett klart och tydligt ja. Det att Åstrand svarar något annat ("Det tror jag inte") säger väl allt som kan och behöver sägas. 

Det är synd om Larsmoborna som står utan herde, och vi får be att situationen skulle lösa sig. Men med det sagt missunnar jag verkligen inte Åstrand och domkapitlet den svettiga situation de har hamnat i. Den är helt och hållet självförvållad. 

---

Ja, så lovade jag att återkomma med närmare detaljer angående radio Deis programtablå för i morgon, onsdag. Diskussionen mellan Ville Auvinen och biskop Teemu Laajasalo torde försiggå från kl 09.00. Om jag har förstått saken rätt borde man kunna lyssna på programmet här.

 

 

Var sitter felet?

 Jag "lekte" lite med ChatGPT i dag, och tänkte att jag skulle använda redskapet för att testa vilka argument förespråkarna för kvinnliga präster har riktigt på riktigt. Behöver jag säga att slutresultatet blev synnerligen nedslående? Antingen är ChatGPT inte mycket att ha, eller så är argumenten bara fullständigt värdelösa. Eller kanske felet sitter på bägge ställena?

Bottens slutsats blev att "Dessa argument tillsammans skapar en stark grund för att stödja kvinnliga präster inom den lutherska kyrkan, vilket bidrar till en mer inkluderande och representativ kyrka."

Problemet är bara det att inget av de sex argument som gavs håller för ens en lite kritisk granskning. Ett av dem var särskilt dåligt. Cirkelresonemanget som kallades "historisk praxis" går ut på att det är rätt med kvinnliga präster eftersom det redan en längre tid har funnits kvinnliga präster och att detta har visat sig fungera. Saken är den att det INTE fungerar, varken rent praktiskt och inte heller historiskt. Undersökningar visar att det att prästämbetet öppnades för kvinnor har föranlett stora förändringar i kyrkan - förändringar som inte är i linje med kyrkans grunddokument. Historiskt sett har kyrkan inte heller haft några kvinnliga präster, utan detta är ett synnerligen modernt påfund. 

Tre av de övriga argumenten går ut på att "många lutherska teologer argumenterar för att ..." Dessa argument baserar sig inte heller på kyrkans grunddokument, Bibeln, utan på sådana teologers argument som förkastat det som Bibeln säger. Således håller inte heller dessa. 

På frågan om argument mot kvinnliga präster i den lutherska kyrkan svarade botten att jag hade uppnått gränsen för gratismeddelanden ... Jag får med andra ord återkomma till den frågan. 

 

Om bjälken och flisan

 Det finns många bibelord som kristendomskritiker gärna missbrukar för att misskreditera tron och/eller de troende. Ett bra exempel är hur Paulus ord i Gal. 3 om att ingen längre är jude eller grek, slav eller fri, man eller (och) kvinna används för att slå ner på sådana som, likt kyrkan igenom så gott som hela dess historia, menar att herdeämbetet är en börda som bara ska drabba mannen. Detta missbruk har t.o.m. biskopar och andra kyrkliga ledare gjort sig skyldiga till, och därmed har de helt (valt att) missa det faktum att detta ord talar om frälsningen, inte om uppgifterna i kyrkan.

Ett annat ord som ofta missbrukas är ordet om bjälken och flisan i Jesu bergspredikan. Jesus säger: "Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga."

Detta brukar vanligen kastas fram när någon lyfter fram vad Guds ord säger i olika debatter gällande moraliska frågor. "Döm inte! Jesus säger att vi inte ska döma!" Eller så i en mer beskyllande ton: "Du ska inte påpeka flisorna i andras ögon när du själv har bjälken i sitt eget öga!"

Det dessa kritiker då missar är att detta ord handlar om frälsningen. Jesus frälser oss, han tar bort bjälken ur vårt öga, och när han har gjort det kan vi vara generösa mot våra medmänniskor och inte hålla dem ansvariga för små oförrätter de har gjort mot oss. Alltså inte döma dem. Ett parallellställe hittar vi i Matt. 18 där Jesus berättar om mannen som var skyldig kungen 10 000 talenter. Detta var en astronomisk summa. En talent motsvarade 6000 denarer, och en denar var lönen för en dags arbete. Vi talar alltså om en man som var skyldig sin kung motsvarande 60 miljoner dagars arbete. Eller en hel evighet, om vi säger så. Men mannen får sin skuld avskriven. Med andra ord får han evigheten som gåva. Trots detta vägrade mannen efterskänka en annan mans skuld till honom som uppgick till 100 denarer (= hundra dagars arbete). Detta var enligt Jesus helt förkastligt och något som gjorde att efterskänkningen av mannens enorma skuld makulerades.

Så när kristendomskritikerna (våra kritiker) använder detta ord för att hävda att vi inte ska döma sådana som bryter mot Guds vilja och gör sanningen till lögn missbrukar och förvränger de detta ord å det grövsta. Det Jesus säger med dessa ord är att vi som har fått vår enorma skuld inför Gud förlåten har råd att vara generösa mot våra medmänniskor som har försyndat sig mot oss.

Detta förstärks av orden som följer. Jesus säger nämligen strax efter dessa ord: "Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er."

Guds ords sanning står fast, och den får och ska vi hålla fram. Även om ljuset alltid avslöjar sådant som göms i mörkret, även om sanningen alltid avslöjar lögnen. Regeln om bjälken och flisan gäller i relationen mellan oss människor. Den gäller inte i fråga om det heliga, alltså Guds ord och hans sanning. Evangeliet är den dyrbara pärlan, och den måste vi vara aktsamma med. Vi måste bevara det oförfalskat, och det betyder att vi t.o.m. kan bli tvungna att avvisa sådana människor som förfalskar Guds sanning. Som Bo Giertz skriver i sin kommentar: Kyrkan kan inte vara hur öppen som helst. Men det att vi håller fram Guds ords sanning betyder INTE att vi dömer vår broder för flisan i hans öga. Den som påstår det missbrukar bibelordet.  

Om vad som sker i denna tid

Jag skrev i den senaste texten om MEIS att helgens tema är oerhört aktuellt och att både bibelstudierna och andakterna/predikningarna har haft en angelägen och t.o.m. aktuell kyrkopolitisk ton. Detta blev ännu tydligare i festkvällens bibelstudium där Ville Auvinen, missionsledare i SLEY och chefredaktör för tidningen Sanansaattaja, framförde något som närmast var en programförklaring för väckelserörelsernas samarbete och målen med detta nya och banbrytande samarbete.

Detta har varit på gång redan en tid, men jag har varit försiktig att skriva något desto mera om detta här på bloggen eftersom jag inte velat föregripa lanseringen av detta samarbetes frukter eller läcka uppgifterna till media. Men när nu centrala aktörer på detta sätt går ut offentligt med detta finns det, menar jag, inte längre någon orsak att hålla tillbaka. I det följande kan du läsa en sammanfattning av den senare delen av Auvinens undervisning. Jag rekommenderar att du tar del av hela bibelstudiet, men om du av någon orsak inte kan göra det vill jag presentera det Auvinen framförde i skriftlig form. Notera att detta är en sammanfattning, och även om jag menar att jag har fått med det mest centrala bör du hålla i minnet att detta är en förkortning.

---

Vår tid liknar på många sätt apostlarnas tid. Det var en svår tid med en mångfald av värderingar och religiösa övertygelser och som hade en statsreligion som de kristna inte kunde acceptera. Vi tänker lätt att vår tid är svår, men i den tidiga kyrkans tid där apostlarna förkunnade evangelium, där hade kyrkan framgång och växte. Så situationen är allt annat än hopplös!

Kyrkan borde tala med Guds ords röst i denna tiden. Men vår kyrka med dess ledare verkar inte förstå sin roll och sin kallelse i den här tiden och det här samhället utan den anpassar sig till samhällets förändringar och t.o.m. stöder ivrigt den nya statsreligionen (Pride-ideologin) ... Kyrkan och kyrkans ledare tiger och stöder, ja de vill t.o.m. vara i spetsen när det gäller att införa de förändringar som är mot Guds ord. Det här är så oroande.

Var är kyrkans "Så säger Herren!"? Det profetiska ordet hörs inte idag från kyrkan och dess ledning. Kyrkan borde vara profetisk och se sin profetiska roll i det som sker idag.

Var är kyrkans kallelse att bära korset? När kyrkan anpassar sig till alla förändringar i samhället kan den leva i lugn och ro. Men kyrkan ska bära korset så som dess Herre har gjort. Alltså lidande p.g.a. sin tro.

Men i allt detta borde vi fråga: Vem är kyrkan? Vad är kyrkan? Vi borde förstå att VI är kyrkan. Kyrkomötet är inte kyrkan. Inget annat högt organ heller. Luther skriver i de Schmalkaldiska artiklarna: "Varje barn på sju är vet numera, Gud vare lov, vem kyrkan är. Kyrkan är de heliga troende och fåren som hör sin Herdes röst" ... Kyrkan är de som är kristna i hjärtat. Kyrkan är de som hör Kristi röst, som samlas till att lyssna till evangelium och ta del i nattvarden. Alltså: Vi är kyrkan, och det är vår uppgift och kallelse som kyrka i den här tiden där Gud har satt oss att leva att höja vår röst för Kristus.

Det har ofta varit så i kyrkans historia att när de som borde vara Guds tjänare har glömt sin kallelse väljer Gud andra människor att förkunna sitt budskap ... Gud väljer de sina som kanske inte har någon hög ställning men som är trogna honom, och sedan säger han: Gå du och förkunna. Det är kyrkans uppgift, och vi är kyrkan.

Vilken är då väckelserörelsernas roll i den här situationen? Jag tänker att det är nu vår roll att vara kyrkan i det här läget. Under de senaste åren har kyrkans väckelserörelser närmat sig varandra på ett sätt som vi inte har sett förr. Detta skulle bara för fem år sedan ha varit en omöjlighet. Men vi har nu åtta väckelserörelser som samarbetar mycket nära varandra. I kyrkan är ganska många förvånande över detta samarbete, och de är lite oroliga också. Samarbetet ger mera styrka åt vår röst.

Vi delar samma tro och samma bekymmer [omsorg] om det kristna folket i Finland: Hur ska vi ta hand om dem? Vi har samma tro, samma bekymmer, samma frågor och vi har hittat varandra och vi samarbetar. Vi ska nu tillsammans göra det som kyrkan borde göra och höja vår röst för Kristus. Vi ska vara kyrka i en tid som denna som Gud har gett oss att leva i. Det är kanske för mycket att säga att vi har grundat någonting, vi har ännu inte grundat någon ny kyrka. Men vi har ett nätverk som heter "Kirkkokansa" eller "Kyrkofolket" ...

På webbsidan berättas om de gemensamma fester som, enligt planerna, ska hållas två gånger per år, på hösten någonstans i Österbotten och på våren någonstans i huvudstadsregionen. Där finns också en lista över de gudstjänstgemenskaper som finns. Där finns ännu inte alla med, men ganska många. [Nästan 50.] Vi rekommenderar för alla de som inte längre kan delta i sin hemförsamlings gemenskap att delta i dessa. Det finns ännu, speciellt i Österbotten, många goda lokalförsamlingar. Men där sådana inte finns rekommenderar vi dessa gemenskaper eftersom alla behöver ett andligt hem. Inte heller så att vi bara rekommenderar våra egna [i vårt fall SLEF:s gemenskaper] utan så att vi rekommenderar också de andra organisationernas. Tanken är att människorna behöver en gemenskap, ett andligt hem där de kan växa i sin tro. En plats där de kan komma till gudstjänsten med gott samvete. [Där Guds ord rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.]

Detta samarbete och denna webbplats har gett upphov till en hel del diskussion och negativa reaktioner – det ses som något hemskt när dessa rörelser samarbetar och bildar något sådant. Auvinen berättar att han på onsdag ska diskutera denna "hemska sak" med biskop Laajasalo i Radio Dei. [En länk torde uppenbara sig på bloggen i god tid.]

Väckelserörelserna tar över den roll som tillhör kyrkan. Vi vill arbeta inom den finländska kyrkan, men vi arbetar som kyrka eftersom kyrkan är de som kommer samman för att höra evangeliet och ta del i nattvarden. Vi är kyrkan och det finns arbeta att göra i den tid som Gud har gett oss att leva i.

---

Så långt Ville Auvinen. Som du som läste sammanfattningen ovan märker är detta sprängfyllt stoff, och detta kommer helt klart att skaka om hela den kyrkliga geografin i Finland. Förhoppningsvis på ett positivt sätt. Till dig som läser detta vill jag därför rikta en uppmaning: Be för vad som är på gång! Be om vishet för de som leder denna process, om klarsyn och förstånd att se och förstå Guds tidtabell och framför allt om enighet och enhet för alla oss som påverkas av detta.   

 

"För en tid som denna"

Just nu pågår i Vasa bibelhelgen "Med evigheten i sikte" (MEIS2025). Jag är ännu en tid sjukledig och klarar inte riktigt av längre bilresor varför vi får nöja oss med att delta via Youtube. Denna möjlighet finns också för dig som läser detta. Det går att använda sig av denna länk (till gårdagskvällens inledningsmöte) eller så att gå in på Youtube och söka på "MEIS" så kommer du fram till de videor och direktsändningar som erbjuds. Programmet för helgen hittas också på nätet, och här kan man också hitta länkar till de olika utsändningarna..  

Temat är oerhört aktuellt och åtminstone hittills har både bibelstudierna och andakterna/predikningarna t.o.m. haft en angelägen och aktuell kyrkopolitiskt ton. Jag kan ju säga att detta kanske inte hör till vanligheterna när det gäller SLEF-samlingar överlag. Men nu är tiden ändå sådan att om och när man förkunnar ett rätt evangelium blir det aktuellt också på detta sätt. Oavsett om det är avsikten eller inte. Så ta gärna del av utsändningarna och inbandningarna! 

---

Så kan jag också säga att Bloggers problem med kommentarfunktionen fortsätter. Jag har idag flera gånger försökt svara på kommentarer på äldre texter, men det har inte låtit sig göras. Så om du undrar över varför vissa kommentarer inte blir besvarade så beror det på det.