Mera om kyrkomötet II

Jag fick ett tips (Tack SS!) om SLEY:s kyrkomötesblogg där främst Ville Auvinen skriver om sina upplevelser i KM. Han berättar om Arto Antturis modiga initiativ som gick ut på att kyrkan borde börja förbereda sig på en framtid utan kyrkoskatt och utan att vara ett offentligrättsligt samfund. Som väntat sköts detta initiativ ner En stor majoritet av delegaterna vill uppenbarligen inte se sanningen i vitögat utan föredrar att låtsas som att allt är väl och att medlemstalet inte är i närmast fritt fall. 

Nå, det var som sagt väntat att detta initiativ skulle förkastas. Men det som skär i ögonen är biskop Teemu Laajasalos inlägg i debatten i vilket han hävdade att detta initiativ var från Satan eftersom det splittrar kyrkan. 

Tydligare än så kan det inte demonstreras vad som betyder något för biskoparna och kyrkans ledning (eller åtminstone för Laajasalo). Strunta i att kyrkan splittras för att en majoritet trampar Guds ord under sina fötter. Det är oviktigt. Men rör inte pengarna!!!  

Detta är Matt. 6:24 i brutal praktik. Och ack så sorgligt det är att se!

Korrigering men ingen förbättring

 ÖT/Vbl har under dagens lopp korrigerat och lagt till en hel del text i den artikel jag skrev om i min senaste text. Tyvärr blev det inte bättre, snarare nästan värre i och med att det nu blir tydligt hur krafter inom kyrkan (med biskopen i spetsen) försöker kringgå kyrkomötets beslut som går ut på att vår kyrkas äktenskapssyn fortfarande är att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. 

Eventuellt som ett resultat av min kontakt har tidningen ställt följdfrågor till Rune Lindblom, och han framhärdar i sina lögner om vad som gäller:

"Om ett samkönat par önskar en kyrklig vigsel, är det bara att ta kontakt med hemförsamlingens kyrkoherde.

– Då är det kyrkoherdens uppgift att fixa det. Kyrkolagen säger att församlingarna ska sköta gudstjänster och förrättningar. Det är kyrkoherdens uppgift att se till att kyrkolagen följs i det här fallet. Vigsel och välsignelse av par är kyrkliga handlingar som inte kräver ett separat beslut om deras lämplighet, enligt biskopsmötets pastorala anvisningar, säger Lindblom. Ingen präst kan tvingas till att viga ett samkönat par. Även om kyrkoherden själv inte vill viga paret, hör det till tjänsten att söka fram en präst som ställer upp ... Biskopens anvisningar är att vigselpar inte ska behandlas olika, oavsett om de är samkönade eller inte."

---

Märkte du vad som händer här? Lindblom hänvisar till "biskopens anvisning" och hävdar att detta handlar om en förrättning som församlingen ska sköta - utan att undersöka om handlingen i sig är lämplig eller inte. Noteras kan också att biskoparnas pastorala anvisning i denna sak inte alls säger det som Lindblom påstår att den säger. Att "bemöta med respekt och kärlek" (i biskoparnas pastorala anvisning) blir här att "inte behandla olika", m.a.o. så att de inte förvägras vigsel. 

Det här är inget annat än införande av total anarki - och ett brutalt sätt att försöka förändra kyrkans lära genom att först förändra praxisen och slå in denna förändrade praxis med hjälp av medias rundhänta bistånd. 

---

Jag noterar också att BG Åstrand har beretts rum att kommentera detta, och han berömmer Korsholms svenska församling för att ha handlat klokt. Dock avslöjar han, säkerligen omedvetet, Lindbloms lögn när han klart och tydligt säger att "det i biskoparnas anvisningar framkommer att varje enskild människa och varje par har rätt att bli bemötta med kärlek, respekt och förståelse" och att det är kyrkoherdens ansvar att så sker. Dock har kyrkoherdarna "inte något juridiskt ansvar att hitta en präst som kan viga samkönade par". 

Ändå öppnar också Åstrand för att på samma listiga och lögnaktiga sätt förändra kyrkans lära (förbi kyrkomötets beslut)  genom förändrad praxis när han hävdar att "det [är] en stark vägledning och riktlinje att se till att ingen blir utan en vigsel och därmed får ett jämlikt bemötande".

Men hallå! Varför "glömmer" Åstrand hurudan vår kyrkas äktenskapssyn är?  

---

Jag mår illa när jag läser hur lögnaktigt Åstrand och Lindblom beter sig. Det var visste jesuiterna som påstås ha menat att "ändamålen helgar medlen". Åstrand och Lindblom tycks vara på samma linje.  

 

Lögnen regerar

En av mina "huvudteser" här på bloggen och även i min världsbild är att vi lever i en tid när lögnen regerar. Både i världen och tyvärr idag också i kyrkan. Den självklara förklaringen till detta är att vi lever i en värld som regeras av den onde, och han beskrivs av Guds ord som "lögnens fader". (Joh. 8:44) 

Detta kan knappast bli tydligare än när världen (och nu också kyrkans ledning och många av dess präster) vill bedriva en kampanj för att förändra olika saker - nu senast kyrkans äktenskapssyn. Världens propagandasträvanden (drivna och påhejade av media) sätter hård press på alla (inom kyrkan) som fortfarande vill stå för sunda och samhällsbyggande värderingar och Guds i Bibeln uttryckta vilja.

Det senaste exemplet på hur kyrkliga beslutsfattare böjer sig för detta tryck fick vi igår kväll när ÖT glatt förkunnade att "Korsholms svenska församling pudlar - välkomnar alla vigslar". Det visade sig att alla utom tre ståndaktiga församlingsrådsmedlemmar hade böjt sig för trycket och svängt i frågan om att upplåta församlingens utrymmen för samkönade vigslar (och sluta önska att församlingens präster inte utför sådana). 

Det värsta exemplet på hur lögnen regerar är kanske ändå inte denna press och vad den åstadkom, utan det värsta är den oerhörda lögn församlingens t.f. kyrkoherde Rune Lindblom serverar ÖT:s (och Vbl:s) läsare när han påstår att "Om ett samkönat par önskar en kyrklig vigsel, är det bara att ta kontakt med hemförsamlingens kyrkoherde.

– Då är det kyrkoherdens uppgift att fixa det, säger Lindblom. Även om kyrkoherden själv inte vill viga paret, hör det till tjänsten att söka fram en präst som ställer upp."

---

Detta stämmer förstås inte alls. Om biskoparnas förslag gällande två parallella äktenskapssyner skulle ha godkänts av kyrkomötet i maj skulle det ha varit så här. Men detta förslag förföll. Biskoparnas pastorala anvisningar, som följde på detta avslag som ett brev på posten, säger att regnbågspar ska bemötas med respekt, men där finns inget sagt om någon skyldighet att viga eller att "söka fram en präst som ställer upp". Faktum är att kyrkans äktenskapssyn fortfarande är att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. 

Nu vet jag förstås inte om Lindblom medvetet ljuger, om han drabbats av ett totalt hjärnsläpp eller om journalisten som skrev artikeln missat å det grövsta, men dylika lögner kan och får inte spridas på detta sätt. Jag har påtalat detta för ÖT:s redaktion och hoppas innerligt att de korrigerar denna grova lögn innan den går i tryck.  

Jag förstår (förstås) att det ligger i både ÖT:s och Lindbloms intresse att försöka påverka den allmänna opinionen i denna riktning, men att använda sig av en så här grov lögn för att göra det förväntar inte ens jag mig. Så tills motsatsen bevisats föredrar jag att tro att detta ändå handlar om ett misstag. Allvarligt i sig, men trots allt endast ett misstag.  

 

Mera om kyrkomötet

Som väntat kastade kyrkomötet ut initiativet om ökad rättssäkerhet i kyrkan, varför biskoparnas sittande på två stolar fortsätter som förr. Detta är ytterst beklagligt och ett problem som borde ha korrigerats för länge sedan. Men viljan saknas fortfarande att göra något åt detta. Tyvärr. 

I debatten om initiativet framkom en sak som jag vill lyfta fram. Den åländske kyrkomötesmedlemmen Olof Widén sade i sin taltur att biskoparnas pastorala anvisning har gett de präster som viger samkönade sinnesfrid angående detta [brott mot Guds ord och kyrkans lära och ordning]. (Ca 1:57 in i videon.) 

Detta är givetvis ytterst allvarligt. Att biskoparna med en pastoral anvisning förleder präster att bryta mot Guds ord och kyrkans lära och ordning är fullständigt bedrövligt. 

  

Om kyrkomötet

Höstens kyrkomötessession inleddes igår och pågår hela denna vecka. Även om det på dagordningen inte finns lika brännande frågor som senast kyrkomötet samlades kan denna samling komma att vara mycket avgörande för vår kyrkas framtid. Efter vårsessionen - när KM klart avvisade biskoparnas förslag om två äktenskapssyner - har biskoparna gjort en palatsrevolt i kyrkan och trotsat KM:s beslut i.o.m. att de bara några veckor efter att KM tog sitt beslut gav ut sina pastorala anvisningar gällande just samkönade vigslar. 

Den stora frågan nu är: Kommer KM att finna sig i att på detta sätt fråntas sin position, uppgift och i kyrkolagen stadgade makt? Kommer KM att finna sig i att biskoparna på detta sätt skapat kaos och oordning i kyrkan? Eller kommer KM att på något sätt återställa ordningen och ta biskoparna i örat? Denna vecka lär ge svar på dessa frågor. Med detta sagt behöver vi be för kyrkomötet och kyrkomötesdelegaterna. Just nu är det viktigare än någonsin. 

---

Jag läste igenom ärkebiskop Luomas öppningstal, och det var närmast skrattretande när han talade om vikten av förtroende, stabilitet och ordning. Detta kommer alltså från den biskop som ledde biskopsmötet i dess arbete för att skapa oordning och kaos i kyrkan. 

Jag läste också BG Åstrands predikan i KM:s öppningsmässa (som Borgå stift hade ansvar för). Hans predikan lät på många sätt bra när han talade om vikten av att sända ut inbjudan till alla och att alla behöver känna sig vara välkomna. Tyvärr vet vi vad han avser med orden: "Selvää on, että Jumalan kutsu ylittää vakiintuneet ja meidän määrittelemät rajat. Evankeliumia ei voi lukita tiettyyn muottiin – jokaisen pitää saada kutsu ja kuulla olevansa tervetullut." 

Det att "Evangeliet inte kan låsas till en viss form" innebär, i klartext, att evangeliet sådant vi har det i Guds ord inte får komma till tals, utan det Åstrand avser här är ett annat evangelium. Det är också synnerligen betecknande att Åstrand inte med ett ord talar om VAD människorna ska kallas till - bara att de behöver nås av kallelsen och att alla ska känna sig välkomna. Det han egentligen säger är att inte bara ALLA ska vara välkomna utan att ALLT ska vara välkommet. 

--- 

När den kristna kyrkan kallar är det inte gemenskapen och välkomnandet i sig som är det viktiga utan det viktiga är VAD människan blir kallad till. Ensamhet och utanförskap är förstås problem som kyrkan behöver ta på allvar, men det verkligt stora problemet också för dagens människa är synden. Alltså det att vår gemenskap med Herren har gått sönder. Så när kyrkan kallar människorna är det innehållet i kallelsen som är det viktiga och allt avgörande. Målet är att gemenskapen med Herren ska återupprättas, och detta är kyrkans uppgift och det kyrkan ska kalla människorna till. Kyrkans stora skatt är syndernas förlåtelse. Inte mänsklig gemenskap som sådan utan gemenskap med Herren och som en följd av denna också gemenskap människor emellan. 

Detta betyder att alla är välkomna men att allt inte är välkommet. Det är vår synd som skiljer oss från Herren, och upprättandet av gemenskapen med Herren innebär att vi behöver bekänna vår synd som synd och som något vi vill skilja oss ifrån. Att vi sedan inte klarar av att segra i varje kamp mot synden är att se som en ny kallelse att gå till Herren med också det. Men här gäller alltid detta att syndaren alltid är välkommen men synden är det inte.  

Det BG Åstrand i synnerhet, men tyvärr också de flesta av de andra biskoparna, står för är inte kristendom och kristen tro. Det är något annat. När Åstrand citerar den tjeckiske teologen Tomas Halik som hävdar att "kyrkan måste ha mod att våga förändras" så behöver vi förstå vad han menar. Det Åstrand eftersträvar är en kyrka där alla är välkomna och där allt är välkommet. Allt utom den Kristus vi möter i Bibeln. Målet för den nya religion Åstrand representerar är en kyrka utan förkunnelse om synd och nåd, en kyrka utan helighet och utan en helig Gud som hatar synden men älskar syndaren så högt att han utelämnade sin ende son och gjorde honom till synd och gav honom i döden för att försona Gud och människa och så återupprätta gemenskapen med den fallna världen. 

Vi behöver vara oerhört tydliga med VAD kyrkan kallar till. Annars lurar och bedrar vi människorna. 

Gloria Dei

Välkommen med att delta i kristen gemenskap och fira Gloria Dei-mässa i Kyrkostrands församlingshem i kväll kl 18! Ingemar Klemets är liturg, Albert Häggblom predikar och Deliwör-kören (!?) från Vörå står för det musikaliska medan Diana Pandey är kantor. Efteråt blir det servering. Arrangör: SLEF och Pedersöre församling.

Inte en minut för tidigt!

Det är sällan krig är ett rättfärdigt projekt. Därför är det med lite blandade känslor jag läser nyheten att Donald Trump hotar Nigeria med krig ifall den nigerianska regeringen inte på allvar ta itu med det folkmord på kristna som har tillåtits pågå i landet under en längre tid. Förhoppningsvis behövs det inget krig utan att denna påtryckning får de nigerianska myndigheterna att ta itu med den muslimska terrorn mot landets kristna (och även mot mer liberala muslimer). Enligt Trumps uttalande ser han krig som den sista utvägen - även han hoppas tydligen att hotet om sanktioner ska räcka. 

Det finns mycket positivt med denna nyhet. Inte minst att världens ögon fästs på detta regelrätta folkmord. Sedan 2009 har 125 000 kristna dödats i landet, och trots detta har det hörts mycket litet om vad som har pågått. (Jag har lyft denna sak ett par gånger här på bloggen, men även jag borde ha skrivit mera om detta.) Här har media en stor skuld, och det som nu skrivs om saken kan ses som ett försök att korrigera en stor orätt. Notera att det är Trump vi har att tacka för att frågan lyfts. 

Hur som helst är det inte en minut för tidigt som det internationella samfundet (och framför allt media) reagerar på det som sker i Nigeria. 

---

Vi kan notera att orsaken till att media har tigit om detta folkmord är (igen en gång) den falska och oerhört rigida marxistiska maktlära som låter förstå att kristna är förtryckare medan muslimer är förtryckta och därmed ska skyddas. Det som denna stelbenta världsåskådning bortser ifrån (Läs: inte vill se) är att verkligheten inte ser ut som deras ideologer har fått för sig att den ser ut i utvalda delar av västvärlden och att förhållandet mellan kristna och muslimer sällan Läs: aldrig) ser ut som i deras fantasivärld. De som ligger bakom denna maktlära har blod på sina händer, och det är tacksamt att Trump visar upp följderna av deras fruktansvärda ideologi för världen.