Efterdyningarna av häxprocessen mot Päivi Räsänen är ännu inte på långt när över, och om det går så illa att riksåklagaren väljer att driva denna fruktansvärda process vidare kommer de inte att göra det på ett bra tag ännu.
I ÖT kan vi läsa en avslöjande insändare av Simon Gripenberg. Han attackerar Räsänen (och Kurt Hellstrand) och i hans text blir det klart att det i frågan om sexuella minoriteter bara finns ett svar som duger. Om man försöker hjälpa och vara ett stöd på något annat sätt än genom att fullständigt acceptera alla möjliga märkligheter på detta område är man hård, dömande och kränkande. Enligt Gripenberg borde rättsprocessen ha gett Räsänen "djupare insikter" och hon borde också visa ånger. Trots alltså att domstolen var enig om att hon inte gjort något klandervärt, än mindre gjort sig skyldig till något brott.
Sedan gör sig Gripenberg skyldig till en närmast brottsligt dålig exeges när han skriver: "Enligt min egen värdegrund tycker jag tvärtom att det är självklart att vi bör ta parti för de utsatta och försöka leva oss in i deras situation – det gjorde visst också Jesus?"
Detta är givetvis helt i linje med det jag nämnde ovan att det i denna fråga bara finns ett giltigt svar eller kanske rättare sagt, bara en godkänd hållning. Att "ta parti för de utsatta" är att godkänna allt. Eftersom Jesus också gjorde det. Eller gjorde han? Frågan är förstås retorisk. Jesus godkände aldrig synden. Helt enkelt eftersom denna skiljer oss människor från Gud och för att den skadar människan. Vi kan t.ex. se på hur Jesus förhåller sig till den ertappade synderskan i Joh. 8. Enligt Gripenberg och hans många gelikar sade Jesus åt henne att "jag förstår dig, gå och fortsätt som förut, med min välsignelse".
Det är bara det att han inte gjorde det. Han sade i stället åt henne: "Inte heller jag dömer dig, gå nu och synda inte mer."
Jesus älskar alla oss syndare. Han dömer oss inte utan han kom för att förlåta oss. Men inte för att vi ska kunna fortsätta synda, utan för att vi ska få en ny chans (i själva verket många nya chanser) att börja om och göra rätt.
Problemet är att Gripenberg et consortes inte begriper detta, och eftersom de inte begriper detta klarar de inte heller av att förstå att Räsänen i själva verket står på de homosexuellas sida. De förstår inte heller att hennes insikter i själva verket är så oerhört mycket djupare än de som ropar på en fällande dom och som kräver ursäkter och ånger av henne. I stället ser dessa bara hårdhet, hat och kränkande beteende.
Och så blir det bara så fel, så fel.