Varje år...

Det skulle aldrig klicka. Varje år strax före jul ska varje nyhetspublikation som anses vara värd namnet ha åtminstone en artikel som på något sätt ifrågasätter Jesus, julen eller bådadera. På Svenska Yle orkade de i år tydligen ändå inte fabricera någon ny artikel utan återanvände Marcus Rosenlunds fruktansvärda opus från år 2017. I artikeln "Grattis på födelsedagen solen och Jesus" blandar Rosenlund friskt sanningar med rena lögner och spetsar det med gamla missuppfattningar och vantro för att skapa en cocktail som är full av gift som riskerar att ta död på tron på julens barn - om man alltså tar till sig det som skrivs. 

Nå, nu finns det förstås flera sätt att bemöta detta elände. När det begav sig 2017 skrev jag ett par kommentarer i vilka jag bemötte de värsta grodorna i artikeln, men dessa blev förstås inte publicerade, så den vägen är tyvärr stängd. Men här kommer inte Svenska Yles censurnissar åt det jag skriver och kan därför inte försvara Rosenlunds lögner. T.ex. kan jag länka till en mycket rolig video på Youtube där Hans Fiene på Lutheran Satire bemöter vissa av de påståenden som Rosenlund kommer med. Eller så kan jag länka till en artikelsamling som lyfter fram, och avvisar, de religionsfenomenologiska fantasierna som går ut på att den kristna tron har lånat i princip allt från äldre religioner. 

Eller så kan jag, för de som inte själva vill gå igenom allt på den ovan nämnda webbplatsen, gå till mina egna arkiv och klippa och klistra in en text i vilken jag lyfter fram framför allt uppgifterna om Sol Invictus-festen. Håll till godo!

Vad gäller Sol Invictus (Den oövervinnerliga solen) och Saturnalia-festerna är det faktiskt så att det var de hedniska romerska kejsarna som ville få bukt med det kristna julfirandet genom att flytta dessa hedniska fester till den 25.12 då de kristna firade Jesu födelse. Uppgifterna om att det skulle vara tvärt om, alltså att det var de kristna som genom att flytta julfirandet till den 25.12 ville få bukt med det hedniska firandet, härstammar från 1100-talet. Det här blev en populär syn på saken på 1800-talet, och denna "vetenskapliga myt" lever kvar ännu idag. Och presenteras vanligen i en storslagen artikel före julen som "bevis" för att den kristna julen är en "copycat". (Som t.ex. här: https://svenska.yle.fi/artikel/2017/12/21/grattis-pa-fodelsedagen-solen-och-jesus-vintersolstandet-och-julens-hedniska) Och gillas av många som vill så innerligt att den kristna julen och Jesus ska vara bara sagor. Men det finns inga historiska källor som talar för att det verkligen var så det gick till. Den första uppgiften om att Sol Invictus skulle firas den 25.12 finns från år 274 e. Kr. när kejsaren Aurelius försökte flytta festen till datumet för de kristnas julfirande. I början av 400-talet tycks det redan som om firandet av den här festen skulle ha dött ut. Trots att den siste icke-kristna kejsaren Julianus Apostata (331-363) försökt öka festens popularitet genom att hävda att den hade 1000-åriga rötter. Detta har ändå inte kunnat beläggas på något sätt och var troligtvis bara ett försök att ge legitimitet åt denna fest. Så teorin att den kristna kyrkan valde att fira Jesu födelse den 25 december för att man annars inte hade fått bukt med denna omåttligt populära fest till solens ära håller helt enkelt inte. Visserligen dyrkades solguden i Rom redan under den romerska republikens dagar, före kejsar Augustus tid, men Sol Invictus firades på den tiden inte den 25 december. Solkulten hade sina högtidsdagar i augusti ( två stycken ) och den 11 december. Det kristna julfirandet den 25.12 finns dokumenterat redan hos Hippolytus som år 202 slog fast att Jesus föddes den 25.12. Vad sedan gäller Saturnalia firades den aldrig den 25.12 (vanligen 17-23.12) och hade inget med födelsen av någon gud att göra.   

 Så långt min gamla text i ämnet. Sedan kan jag inte låta bli att lyfta fram Rosenlunds fullständigt skrattretande påstående om de fyra evangelierna. "Irenæus av Lyon (c. 130–202), en fransk biskop och martyr, var för övrigt den som först valde ut Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelier som tillförlitliga. De ingick sedan i Bibeln från år 397."

 Man skulle kunna vänta sig mera insikter av en vetenskapsreporter, men uppenbarligen är de egna önskningarna om att Bibeln ska vara otillförlitlig så starka att de grumlar alla form av vetenskaplig klarsyn. Det är beklagligt när det blir så.