Om samtidens stora sjukdom

Jag skrev för några dagar sedan en text om den massiva låntagningen och om hur vi i Finland under en längre tid har levt över våra tillgångar. Vad beror detta på? Ja, ett enkelt svar är förstås att vi har levt över våra tillgångar för att det har varit möjligt att göra det. Det har funnits billiga lånepengar att tillgå. Men detta är bara en schimär, en illusion. Nu börjar vi se att det verkligen inte är billigt att låna, och den ekonomiska kursen är oerhört svår att ändra på. "Saavutetuista eduista ei tingitä", som det brukar heta i fackets agitation.

Men detta är bara ett litet symptom på den verkliga sjukdomen, och det finns många fler sticklingar som växer på samma onda rot.

Västvärldens, eller kanske rent av hela mänsklighetens, stora problem i vår tid är att vi tror att det är vi människor som bestämmer. Att det är vi som skapar reglerna för hur världen fungerar. Det är nämligen så vi lever och så vi betraktar världen runtomkring oss. Men inget kunde vara mer felaktigt.

Det finns regler och lagbundenheter som inte kan kringgås eller upphävas, oberoende av hur vi har försökt lura oss själva att vi kan göra det. Varför vi har kommit att leva i denna falska uppfattning om världen runtomkring oss är förstås en komplex fråga, men i grund och botten torde det handla om dels att vi har fjärmat oss så oerhört från naturen att vi inte längre ser och förstår att dessa regler finns. Dels torde det handla om en övertro på vetenskapen och våra, det måste medges, enorma framsteg på så gott som alla livets områden. Detta sammantaget har fått oss att tro att det är vi människor som bestämmer tingens ordning och att det är upp till oss att slå fast reglerna och skapa en värld sådan vi vill att den ska vara. Vi har helt enkelt haft det så bra så länge att vi har tappat kontakten med verkligheten. Som den katolska professorn och samhällsdebattören Anthony Esolen säger (i en mycket hörvärd podd!): Vi kan idag leva helt och hållet i ett fantasiland utan dö under vintern för att vi inte har samlat in foder åt djuren och spannmål för våra egna behov.

Det är precis så det är, nämligen. Är du hungrig? Nå, gå då till affären eller till någon restaurang och köp mat. Vem behöver bry sig i jordbruket och jordbrukarna? Eller i vädret och hur det påverka skördarna. Det finns ju mat i överflöd på alla hyllor i mataffärerna!

Samma sak går sedan igen på alla livets områden. Är budgeten negativ? Nå, då lånar vi! Vem behöver bry sig i om plus och minus går jämt ut, det finns pengar och räntorna är låga! Behöver vi "skaffa" barn? Nej, varför det? Det finns ett överflöd av människor på jorden och vem behöver bry sig i någon märklig befolkningspyramid! Känner du dig som en kvinna trots att du har alla yttre manliga attribut? Nå, strunt i det, det är bara att byta kön! Vad ska vi med fossila bränslen till, det finns ju sol- och vindkraft! Strunta i att de ger ojämn produktion, det viktiga är att energin är ren! Varför ska jag slava i fyrtiofem år på jobb? Och varför behövs företag och arbetsplatser? Det finns stöd för sådana som inte jobbar! Och varför inte införa en medborgarlön, det skulle ju vara lösningen på alla problem!

---

Vårt stora problem idag är att vi lever i en falsk föreställning att det är vi människor som bestämmer och som skapar reglerna. Men så är det inte, och jag undrar vilken typ av kris som ska till för att vi ska inse att det finns regler och lagbundenheter som vi helt enkelt inte kan bortse ifrån och nonchalera. Risken är nämligen att förr eller senare kommer väggen emot och verkligheten drabbar oss med full kraft.