Tummen upp!

Det är mycket sällan jag håller med socialdemokraterna, speciellt socialdemokraterna i Sverige. Men hör och häpna, nu har det skett! I en artikel i Aftonbladet träffar S:s partiledare Magdalena Andersson fullständigt rätt när hon skjuter ner en utredning gällande eutanasi. En sådan utredning är överflödig eftersom "vi inte vill gå i den riktningen", säger hon. Motiveringen varför socialdemokraterna i Sverige inte vill ha eutanasi är fullständigt riktig: "Det finns en risk att människor känner att man är en belastning och då kan man känna en press på att man ska fatta ett sådant beslut".

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Ja, i själva verket har jag sagt det samma många gånger. Så denna gång får socialdemokraterna en stor tumme upp av mig! 

Ungdomsväckelse i Europa!

Nättidningen Seurakuntalainen berättar i en artikel om hur ungdomsväckelsen sprider sig inte bara i Finland utan i hela Europa. T.ex. i Belgien finns det bland generation Z (födda 1997 - 2012) 29% mer sådana människor som räknar sig som troende kristna än vad fallet är med Boomer-generationen (födda före 1964). I Sverige är samma siffra 24%. I Storbritannien har bibelförsäljningen ökat med 87% under de senaste fem åren - och då handlar det främst om Bibelutgåvor riktade till unga. 

Vad är orsaken till denna stora svängning? Bara för några år sedan hette det allmänt att kristendomen kommer att försvinna från Europa. Helt säkert handlar det inte om att kristendomskritikerna (Sturmark, Dawkins m.fl.) har tappat stinget - vilket de helt tydligt har - utan snarare handlar det om en reaktion på den tomhet och meningslöshet som ett liv utan Gud innebär och det illamående som ett sådant liv orsakar. Enligt artikeln i Seurakuntalainen lider t.ex. en fjärdedel av de unga i Finland av olika former av mentala problem. 

I artikeln talas det också om den senaste perioden av ett dylikt andligt uppvaknande, alltså 1970-talet, och om varför den väckelsen så snabbt avklingade. Den orsak som ges i artikeln är att församlingarna inte klarade av att ta emot de unga som kom till tro. "Det handlar inte bara om att de unga ska anpassa sig till församlingarna utan om att församlingarna behöver anpassa sig till de unga. Om inte så sker riskerar väckelsen att bli ett sammanhang med bara unga människor. I församlingen ska det finnas människor av alla åldrar." 

Detta är ett viktigt budskap, och här är det viktigt att vi klarar av att se skillnaden mellan form och innehåll. När det gäller den kristna tron är formen långt adiafora och därmed föränderlig medan innehållet är oföränderligt. En av de stora frågorna nu är om vi som (äldre) kristna klarar av att känna igen väckelsen (och väckelsens Ande)  och att ta emot den (Honom). Detta är en verklig utmaning som kräver mycket bön och mycket arbete.

Svenska kyrkan har redan visat att den inte tycks vara intresserad av att anta denna utmaning. Susanna Birgersson skriver en ypperlig ledare i Göteborgsposten (läs den!) i vilken hon förvånar sig över hur Svenska kyrkan inte ser möjligheterna i denna ungdomsväckelse utan snarast ser den som ett hot (!) Hon skriver: "När unga män återigen börjar intressera sig för kristen tro, är det en tro som skiljer sig från den klimat- och mångkultursideologi som i Svenska kyrkan ofta ersatt den bibliska dogmatiken. Sålunda blir delar av det kyrkliga etablissemanget mycket oroade och börjar tala om "radikalisering på nätet". Farligt, farligt. Det spirande andliga intresset bland unga blir till ett hot mot rådande ordning, där kyrkan inte utgör någon verklig kontrast till det sekulariserade samhället."

Detta är, tänkte jag skriva, skrämmande. Det är det förvisso, men ännu mer är det så oerhört symptomatiskt. Det är samma sak vi ser inom politiken i Europa idag. Värdeliberalismen (med hbtq-ideologin som dess kärna och ledmotiv) känner sig hotad av den värdekonservativa frammarschen och försöker med näbbar och klor kämpa mot denna för att, om möjligt, behålla sin maktposition. Detta t.o.m. så att man försöker "rädda demokratin" genom att köra ner och avskaffa den samma.

Men tillbaka till ungdomsväckelsen i Europa. En kyrka som kämpar mot Herren själv och hans verk har ingen framtid. Annat då än som en kulturinstitution som ingen bryr sig om. Vi får låta SveK och dess reaktion på den spirande ungdomsväckelsen vara ett varnande exempel för oss alla.  

 

 

 

Mördarrobotar på väg!

Igen en gång: Den som inte har sett den första Terminator-filmen kan gott göra det. Inte för att det är en bra film eller för att jag annars uppmanar folk att se action-filmer, men för att det är så oerhört upplysande. Idag leker vi med elden, och den sprider sig snabbt. 

Jag talar givetvis om AI. Svenska Yle skrev för några dagar sedan om den första kickboxningsmatchen mellan två robotar. Att en sådan match ordnats (i Kina) är kanske ingen större nyhet i sig. Vi visste alla att något sådant kommer att komma förr eller senare. Men det finns två saker i nyheten som borde få oss att höja på ögonbrynen. Åtminstone en aning. 

Det första kommer redan i rubriken: "För sex månader sedan kunde ingen föreställa sig det här". Underförstått: Utvecklingen har gått fruktansvärt snabbt. Och ja, den fortgår. Det andra kommer riktigt i slutet av artikeln: "De kinesiska robottillverkarna räknar med att robotar blir vanliga i folks hem inom tre till fyra år. Kina är dessutom ledande i världen med att utveckla humanoida robotar för krigföring på slagfältet."

Allt som människan uppfinner får militära tillämpningar. Så är det bara. Inom några år kommer det att finnas arméer av droider, för att tala SW-språk. (Ja, med fördel kan man också se Star Wars episode I, av samma orsaker som ovan nämndes.) Detta är ändå kanske inte det största hotet. Tänk fjärrstyrda (och fullgjort uppdrag självdestruerande) mördarrobotar som stater, organisationer och vem vet vad kan sätta in för att "plocka bort" ohavliga individer. Det är inte heller längre enbart scifi utan närmast bara en tidsfråga.

Som sagt, vi leker med elden. Är det faktiskt så här vi vill ha det?  

25 miljarder!

Regerings förslag till årets andra tilläggsbudget bjuder på närmast chockerande siffror. Förväntningarna på skatteinkomsterna sjunker med en halv miljard och nettoupplåningen ökar med nästan en miljard (944 miljoner) i tillägg till det som redan har budgeterats. Det innebär att staten kommer att ta lån på 13,7 miljarder euro under år 2025 för att kunna balansera budgeten. Under fjolåret togs 11,2 miljarder i lån. Det betyder att under två år när regeringen satsat på att få budgeten i balans har statens upplåning ökat med ofattbara 25 miljarder euro. Regeringens två sista år kommer sedan att präglas av mer rundhänt fögderi eftersom man inte vill jaga bort väljarna. Ergo: Underskottet kommer att växa ytterligare.

Är det någon annan än jag som ser problem med detta? Med den här farten kommer Finland inom några år att gå samma väg som Grekland och IMF kommer att ta över det ekonomiska beslutsfattandet från våra folkvalda politiker.

Den stora frågan är förstås vad som borde göras. Vi har alla sett hur de - med budgetfacit på hand - alltför försiktiga nedskärningar som har gjorts har påverkat samhället. Om sex miljarders anpassningsåtgärder ställer till med så här mycket elände, hur mycket ska då inte ytterligare 13 miljarders anpassningsåtgärder ställa till med? Det vill knappast någon av oss veta. Men det är ändå ett faktum att vi inte kommer att kunna fortsätta med dylika budgetunderskott. 

Jag måste säga att jag inte ser någon fungerande lösning på detta problem. Visst kunde vi satsa på att avreglera ekonomin så mycket som möjligt, att skala bort all onödig byråkrati (och det är inte lite) och hoppa av alla klimatavtal och satsa på en fungerande ekonomi med lönsamma klimatåtgärder i stället för de vi nu har gått in för men jag kan inte se att detta skulle räcka på långt när. Bättre skulle det bli, men det skulle inte räcka. 

Den enda slutsats jag kan dra av detta är den samma som jag redan har skrivit om: Det är inte pengabrist vi har utan detta handlar om välsignelsebrist. När så är fallet finns det bara en lösning, och även om den är politisk till åtminstone vissa delar är den inte ekonomisk. 

Farligt lagförslag

Den som följer med nyhetsflödet märker att speciellt Svenska Yle under de senaste dagarna har kastat i en högre växel när det gäller att dels svartmåla värdekonservativa, dels skapa opinion för olika former av normnedbrytning. Det handlar om abort, om hbtq (givetvis) och om värdekonservatism som något negativt så där i största allmänhet.

Detta sker förstås inte i något vakuum.De värdeliberala kulturkrigarna har märkt, särskilt efter att deras vänner gått på pumpen i USA, att kulturkriget inte är vunnet här i Europa ännu. Därför behöver farten dras upp och svartmålandet av alla som inte spelar med intensifieras. 

Jag skrev för snart åtta år sedan om de tre stegen på väg mot förföljelse av kristna som Johan Candelin har iakttagit på andra håll i världen. Han berättar att det börjar med desinformation, sedan följer diskriminering och detta leder sedan, om de kristna inte skyddas av lagstiftningen, till regelrätt förföljelse. Jag skrev då, alltså för åtta år sedan, att vi "här i vårt land har en lagstiftning som förhindrar att de två första stegen övergår i det tredje". Det var då. Idag är situationen snabbt på väg att förändras. 

I Sverige håller regeringen på att, i snabb takt, ta fram en lag som kan komma att bli ett kraftfullt redskap när det gäller att förfölja bibeltrogna kristna. Då talar jag givetvis om lagförslaget gällande psykiskt våld mot kvinnor. Avsikten med denna lag är förstås god, men så som lagen skrivs kommer den att öppna för åtgärder mot sådana kristna som väljer att tro på och följa Guds ord. Smaka t.ex. på detta som lagstiftarna skriver om sin lag i en debattartikel i Aftonbladet: "Allt våld som drabbar kvinnor och barn måste mötas med kraft och precision i lag­stiftningen. Detta gäller oavsett om våldet är fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt. Psykiskt våld kan ta sig uttryck genom upprepade, ofta verbala kränkningar av en person som syftar till att bryta ner självförtroendet, eller olika former av kontrollerande beteende."

Som vi vet är detta med "kränkthet" högst subjektivt. Så låt oss göra ett tankeexperiment! Håll den sista meningen i citatet ovan i minnet och tänk dig in i en situation där ett par ska hålla dop för sitt barn. Församlingen skickar en kvinnlig präst, och eftersom paret tar Guds ord på allvar så säger de att de inte vill att den kvinnliga prästen ska hålla dopet eftersom kvinnor inte ska vara präster. Finns det möjligheter att den kvinnliga prästen upplever sig kränkt här? Att hon anser att detta bröt ner hennes självförtroende? Att detta var ett försök att kontrollera vad hon kan eller inte kan göra? Givetvis finns det. Och vad kan straffet komma att bli? Fängelse i högst fyra år. Den svenska regeringen utarbetar just nu också ett lagförslag som går ut på att särskilt återfallsbenägna personer ska kunna frihetsberövas utan tidsbegränsning. Ja, du läste rätt: Utan tidsbegränsning. Kasta förövarna i fängelse och göm undan nyckeln! Precis som i andra fascistoida diktaturer.

Denna lag om psykiskt våld ska givetvis också kunna användas om någon gör sig skyldig till "omvändelseförsök" av homosexuella. 

Lagen ska, enligt planerna, införas i juli 2026. 

   

Bedrövligt, Svenska Yle!

 Jag har ofta klagat på Svenska Yle för dess extremt värdeliberala hållning och många gånger direkt höger- och framför allt kristendomsfientliga attityd. Detta så till den grad att jag har pratat om Svenska Yle som ett statligt finansierat propagandaverktyg. Nå, jag trodde faktiskt inte att det gick att sjunka lägre, men igår gjorde de det ändå. I texten "Ryska och amerikanska pengar stärker antigenusrörelsens grepp om Europa" blandas direkta lögner med halvsanningar och "guilt by association"-resonemang så till den grad att åtminstone jag blev närmast illamående när jag läste den.   

Det är nu fullständigt självklart att Svenska Yle har gjort sig till ett instrument för hbtq-rörelsen och att alla som ens lite vågar utmana eller ifrågasätta de "sanningar" regnbågsrörelsen bygger på ska marginaliseras och demoniseras. Om inte annat så är rubriken synnerligen avslöjande.

Det värsta med denna artikel är att den ger sken av att vara objektiv och försöker framstå som resultat av seriös journalistik. Tyvärr kommer detta att bedra många som litar på media och framför allt förstås alla de som vill bli bedragna och som vill tro att högern - och framför allt alla som bär det (konservativt) kristna namnet - är fiender till demokrati och yttrandefrihet.

Det finns så mycket lögner och falska påståenden i artikeln att det skulle kräva en smärre avhandling för att lyfta fram och vederlägga dem alla, men låt mig i det följande ge ett par exempel: 

Vad gäller demokratin sägs det, givetvis utan några som helst belägg, att "De tankesmedjor som ytterhögerpartierna har grundat får ofta statsstöd i EU-länder. Därför kommer en del av pengarna för deras demokratifientliga kampanjer från hemlandets statliga budget." 

Vad då "demokratifientliga kampanjer"? Det att man på det politiska planet arbetar mot upplösningen av normer är inte demokratifientlighet. Det att man på det politiska planet arbetar mot fri abort (eller som det, helt galet, kallas i artikeln: "Reproduktiva rättigheter") är inte demokratifientlighet. Något blir nämligen inte demokratifientligt bara för att någon påstår att det är det.

Den grövsta anklagelsen i artikeln är att det är ryska pengar (från någon oligark) som har använts för att bedriva denna politiska lobbyverksamhet. Detta skulle givetvis, om det skulle ske idag, vara förkastligt eftersom ryska pengar idag ses som och ofta är blodspengar. Men i artikeln sägs att dessa pengar kom in i verksamheten före kriget i Ukraina bröt ut. Men hallå! Före kriget bröt ut fanns det inga begränsningar för ryska pengar som styrs till lobbyverksamhet. Liksom det idag inte finns några begränsningar för pengar från t.ex. Open Society Foundations. Det Svenska Yle gör här är fullkomligt förkastligt. Man använder sig av dagens situation för att stämpla människor och rörelser man ogillar genom att projicera det som gäller idag på situationen före kriget. Det går inte att göra på det sättet. Man kan inte stämpla en verksamhet genom att retroaktivt tillämpa dagens krav och bestämmelser på sådant som hände innan dagens krav och bestämmelser infördes. 

---

Det blir alltså tydligt att det inte finns några som helst spärrar när det gäller att stämpla och svartmåla sådana politiker och samhällspåverkare som inte köper/stöder hbtq-agendan. Det är anmärkningsvärt att de krafter (det värdeliberala maktklustret inom EU) som idag jobbar hårt för att montera ner demokratin och yttrandefriheten i Europa beskyller sina politiska motståndare för just detta. Trots att det för alla som inte köper propagandan är självklart varifrån detta hot kommer. Jag anar här, vid sidan av allt annat, en attack mot och ett försök att balansera upp den välformulerade och träffsäkra kritik som USA:s vicepresident JD Vance framförde i februari på sökerhetskonferensen i Munchen. 

Bedrövligt lagförslag

 Det är mycket på gång i vårt land och ute i världen just nu som vanligen skulle ha gett upphov till texter här på bloggen, men jag har helt enkelt inte ansett mig ha tid att skriva den senaste tiden. Orsaken till detta är att jag har hållit på med den sista (för min del) korrekturläsningen av min nya bok "Skattsökarna" som förhoppningsvis kommer att komma ut lagom till SLEFs årsfest här i Esse i slutet av juni. 

Nu klarar jag ändå inte av att tygla min skrivklåda längre, utan jag bara måste kommentera det lagförslag gällande kriminalisering av förintelseförnekelse som denna vecka har debatterats i riksdagen här i Finland. Detta lagförslag är bedrövligt på så många sätt. Dels, förstås, för att det finns orsak att överhuvudtaget fundera på en sådan lag. Som kristna är vi mer än väl medvetna om hur människor som ägnar sig åt historieförfalskning kan arbeta. Den kristna trons historiska grund har länge attackerats av både seriösa och mindre seriösa aktörer - många gånger t.o.m. under täckmantel av vetenskapen. Men att historieförfalskning kan förekomma när det gäller så här ""nya" företeelser är närmast ofattbart. Förintelsen är ett historiskt faktum som ingen sunt tänkande människa som har ens lite förtroende för historievetenskapen kan komma på att förringa, för att inte tala om att förneka. Att så sker gör att jag tappar ännu en del av min tro på mänskligheten. Av det lilla som är kvar av den, alltså. 

Men detta är inte det mest bedrövliga med detta lagförslag. Det värsta är att vi med detta lagförslag ger oss in på ett sluttande plan som kommer att sluta i, ja jag vet inte vad. Men vi kan inte börja lagstifta om vilka åsikter en människa får ha och ge uttryck för. Hur bedrövliga dessa åsikter än är. Nej, lögnen ska motarbetas med fakta, inte med kriminalisering. Vilken åsikt är i så fall näst på listan? Jag har vissa tankar om det, baserat på ett nytt lagförslag i Sverige, som jag kommer att återkomma till när jag hinner.

 

Livlig helg

Den här helgen är livlig här hos oss. I morse (klockan 07) arrangerade vår avdelning i SLEF en fågelmorgon i Kiisk i Lappfors. Jag hade själv förhinder att delta, men enligt de som var med var det en mycket lyckad tillställning med närmare 40 olika fågelarter på kortet när evenemanget var över. 

Ikväll får jag hoppa in som "reservpredikant" i Emaus bönehus i Purmo kl 19 ("Förböns och lovsångskväll"), och i morgon kväll kl 18 blir det möte i Dahlbackas bönehus i Kronoby (Kronobyvägen 258) där jag likaså kommer att predika.  

Too little too late

Kristdemokraterna i Sverige har (äntligen) vaknat till liv när det gäller den fruktansvärda könsbyteslagen som ska träda i kraft i juli. Den nya lagen gör det möjligt att byta juridiskt kön utan könsdysforidiagnos och sänker åldersgränsen för detta till 16 år. Det finns uppenbarligen inga gränser för hur illa de svenska politikerna vill landets barn. 

Nå, nu har alltså Ebba Busch vaknat och kräver att lagen upphävs innan den träder i kraft. Partiet röstade förvisso mot algen när den godkändes i riksdagen, men det är svårt att ta ett parti och en partiledare som leende har gått i Pride-parader och viftat med regnbågsflaggan på något som helst allvar. 

Men det är givetvis bra att frågan lyfts och det övergrepp som denna lag, om den införs, innebär mot barnen aktualiseras. Som Busch konstaterar öppnar denna lag för oerhört skadliga och irreversibla hormonbehandlingar och riskerar att förvärra den könsdysfori som dessa stackars barn upplever. Dessutom kan tilläggas att den förvirring/hysteri som ligger bakom förvärras när samhället på detta sätt bekräftar förvirringen. 

Buschs kritik har givetvis inte gått obemärkt förbi. Liberalerna, detta näste för allsköns orenhet, har reagerat skarpt och säger sig "stå upp för en utsatt grupp" och "helhjärtat stå bakom alla människors rätt att vara sig själva". 

Buzz-ord på buzz-ord, alltså. Egentligen borde inget längre förvåna, men den blindhet och hjärndödande förvirring som vissa (de flesta) politiker uppvisar i dessa frågor är fullständigt obegriplig.  

Eurobyråkratien

 Jag blev igår uppmärksamgjord på en artikel i Helsingin Sanomat med rubriken "Maailman suurin ulkoilmamuseo" - en artikel som, vad jag vet, än så länge inte har fått på långt när sådan uppmärksamhet som den skulle förtjäna. I artikeln presenteras chockerande siffror gällande EU-områdets ekonomi i jämförelse med USA:s och Kinas dito. År 2008 var EU-områdets ekonomi ungefär lika stor som USA:s och tre gånger större än Kinas. Idag är USA:s ekonomi dubbelt större än EU-områdets, och Kina har också vuxit om oss. 

Ja, du läste rätt. EU-områdets ekonomi har i princip stampat på stället i snart 20 år medan USA:s och Kinas ekonomier har vuxit så det har knakat. Detta är för visso något som vi alla känner på oss i vårt vardagliga liv, men det är hälsosamt att få se det i formen av en graf. Då kanske det går in lättare. 

Artikelskribenten, Tuomas Niskakangas, hävdar också att han har svaret på varför det har gått så här illa. Och ja, också där kan alla som inte har otur när de tänker och inte sitter fast i systembeundran (som de flesta tyvärr gör) känna på sig vad orsaken är. Vi lever inte i Europa och i EU utan i Eurobyråkratien. 

Den fullständigt huvudlösa och in absurdum växande byråkratin inom EU är en oerhörd hämsko för ekonomin. Samt för mycket annat också för den delen. Detta är något vi som är företagare på landsbygden känner till oerhört mycket bättre än vi skulle vilja göra. Faktum är att det sitter en massa byråkrater bakom sina skrivbord och hittar på ständigt nya och allt mer komplicerade regelverk som hindrar och komplicerar livet och värvet för oss som - i motsats till dessa byråkrater - försöker producera någonting och bidra till samhället och samhällsekonomin. 

Detta är något som har blivit normaliserat så till den grad att de flesta tror att vi inte kan leva utan denna armada av byråkrater och alla dessa regelverk. 

Sanningen är, precis som Niskakangas skriver, att vi håller på att förvandla hela Europa till världens största utomhusmuseum. Och det är, får jag tillägga, inte mer än rätt åt oss. 

Det kanske mest skrämmande med detta är att vi, mitt i denna självsvält, tror oss göra något gott och i vår självgodhet dessutom försöker berätta för alla andra hur saker bör göras. Ironin är både handgriplig och oerhört smärtsam. I USA, som alltså redan i utgångsläget hade mycket mindre av denna hämmande byråkrati, har Trumpadministrationen tagit i med hårdhandskarna mot byråkratin genom det arbete som Elon Musk och hans DOGE har gjort. Notera gärna hur media i Europa har reagerat på detta arbete! Det säger det mesta som behöver sägas om hur hopplöst förblindade vi är.

---

I kommentarfältet under den senaste texten kom diskussionen in på välsignelsebristen som en följd av att vi har förkastat Guds goda ordningar. Det är vad som sker bakom det som synes ske. Det är också ironiskt att vi blivit så blinda att vi inte bara orsakar vårt eget elände genom vår gudlöshet utan att vi blivit utlämnade åt att själva hanterar vår verklighet så att vi helt konkret också själva åstadkommer detta elände. Vi är som en fånge som själv verkställer sitt eget straff. I klartext. Gud skulle kunna ta välståndet av oss genom någon form av naturkatastrof om han skulle välja att göra det, men nu ställer han det så att vi själva i vår dumhet agerar så att vi orsakar det själva. 

Det är både fascinerande och sorgligt på samma gång.

Fel slutsatser

Biologen Hans Hästbacka deltar i den debatt som biskoparna har åstadkommit genom sitt försök att förändra kyrkans äktenskapssyn när han skriver en insändare i dagens ÖT. I insändaren berättar han att homosexualitet är t.o.m. vanligt förekommande i djurvärlden, och sedan drar han på basen av detta slutsatsen att det innebär att homosexualitet är naturligt.  

Jag kan givetvis inte argumentera mot de exempel han ger, liksom inte heller mot det att homosexualitet förekommer i naturen. Men som jag tidigare har påpekat vid ett flertal tillfällen innebär inte det att något förekommer i naturen att det för det skulle vara naturligt. Hästbacka gör samma (i hans fall i och för sig förståeliga) misstag som Bo-Göran Åstrand (som borde veta bättre) och Sofie Stara - på ledarplats i samma tidning - gör. Nämligen att utgå från att dagens situation är sådan den var när Gud skapade världen. 

Stara skriver att en vägran att viga samkönade par är "ett uttryck för trolöshet" i.o.m. att den som vägrar viga inte tror att Gud skapat alla människor till sin avbild. Åstrand var på samma linje i den debatt som föregick senaste års Kyrkhelg i Karleby. Detta föranledde mig att konstatera att han står för en helt annan religion än kristendom.

Det Hästbacka, Stara och Åstrand missar (i Åstrands fall väljer han att missa det) är att skapelsen i dag inte är sådan den var när Gud skapade den - att världen inte är den fullkomliga värld den då var, liksom inte heller människan är det. Mellan då och nu har det skett ett syndafall som har förstört mycket av det rena och fina Gud skapade. Ett syndafall som har gjort att mycket av det vi idag ser runtomkring oss är onaturligt - trots att det förekommer i naturen. 

Människan är heller inget undantag här. Också vi är drabbade av synden och dess följder, liksom djuren och skapelsen i stort. Synden är som ett gift som förstör, korrumperar, stympar, vanställer och dödar. Som en följd av synden är också vår sexualitet drabbad. Detta gäller alla, och för en del syns detta i att de känner dragning till det egna könet. 

Bibeln uttrycker detta på ett mycket tydligt sätt. I Rom. 8:20-23 läser vi att "Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning."

---

Det Hästbacka skriver i sin insändare är ögonöppnande. Men det är ytterst viktigt att förstå det han skriver på rätt sätt. De slutsatser han drar är felaktiga. För som sagt: Det att homosexualitet förekommer i naturen betyder inte att homosexualitet är naturligt och att homosexuellt beteende i den meningen skulle vara rätt. Tvärtom, faktiskt. Om homosexualiteten faktiskt är så här vanligt förekommande i naturen idag visar det oss hur långt förfallet har gått. Skapelsens suckan och vånda har nått nivåer som åtminstone jag inte hade insett. Men det ska förstås inte förvåna oss att så är fallet.

Människans syndafall är så grovt och vår syndaskuld så enorm att hela skapelsen idag skakar i sina grundvalar. Vi ser det på många områden hur skapelsen tyngs av människans syndafall. Att vi idag hör stridslarm och rykten om krig från än det ena, än det andra hållet hör också till dessa syndens följder samtidigt som det är ett tecken på vilken tid vi lever i (Mark. 13:7ff) 

---

Så vad ska vi då göra? Kan vi göra något för att råda bot på denna situation? Givetvis ska vi göra vad vi kan för att lindra skapelsens vånda, men vi behöver inse att tiden snabbt håller på att rinna ut för den här världen. Det vi inte ska göra är att, som Åstrand, låtsas som att detta är naturligt och rätt och gå in för att välsigna synden. Det är att göra illa ännu värre och lura och bedra människorna, och det har vi inte rätt att göra. Det vi behöver göra är att kalla sakerna vid deras rätta namn och visa på den enda lösningen som finns: Guds nåd i Kristus. Den nåd som "fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet." (Tit. 2:12-13)

Till sist ett välsignat ord till för alla som, likt Paulus, våndas över sin synd och över att se hur denna världen vi lever i, och med den våra egna kroppar, blir allt mer förstörd av synden, från Rom. 7:24 - 8:2: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag."

Om profeten Daniel och äktenskapets kris

Som jag skrev i en av de föregående texterna har Svenska Yle (och annan media i släptåg på dem) de senaste dagarna gett sig på äktenskapet och kristna (och pseudokristna) rörelsers arbete för att hålla ihop sina medlemmars äktenskap. Givetvis har det förekommit övertramp - det får man alltid räkna med när det är människor inblandade, men det som Svenska Yle helt blundar för är det faktum att människor idag överlag ger upp alltför lätt och att skilsmässosiffrorna därför är alldeles fruktansvärt höga. Med mycket lidande – framför allt för barnen – som följd.

Det som Svenska Yle kunde, och borde, undersöka är i vilken grad dagens moderna könsroller och den sexuella revolutionen med alla dess perversioner har påverkat skilsmässosiffrorna. Nå, detta kommer givetvis inte att ske eftersom man väldigt ogärna gräver i den skit man själv har under fötterna. Resultatet av en sådan undersökning skulle nämligen inte vara smickrande för det moderna experimentet med normnedbrytning och könsnihilism. Därför kommer ingen sådan undersökning att göras. Det är så mycket lättare och mer tilltalande för könsnihilismens förespråkare att slå mot sådana som står på andra sidan i kulturkriget. På tal om att se grandet i broderns öga men försumma bjälken i det egna ögat...

Nåväl. När jag satt och begrundade nyhetsflödet igår slogs jag av en insikt om något jag glömt bort men som håller på att bli allt mer aktuellt. I Daniels bok från det sjätte århundradet före Kristus skriver profeten om en syn som Babels kung Nebukadnessar hade angående världshistorien och världens framtid. Jag tänker då på synen om den stora statyn av guld, silver, koppar och lerblandat järn. Benen och fötterna står för det rike som kommer att ha makten i de yttersta tiderna, och det lerblandade järnet innebär att detta rike kommer att vara ett splittrat rike – dels är det starkt som järn som krossar och förstör, men det kommer också att ha lerans svaghet på en del områden. Sedan säger Daniel något överraskande som vid en första anblick faller helt utanför ramen. Mitt i talet om riken och makter konstaterar han: "Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera". (Dan. 2:43)

Vid en första anblick, skrev jag. Men detta är faktiskt helt följdriktigt, när man tänker efter lite. Äktenskapet är samhällets minsta och viktigaste beståndsdel, och ett samhälle i vilket äktenskapen fallerar och barnen tar skada kommer att vara ett splittrat samhälle som lätt går sönder.

Jag har inga siffror på hur vanliga skilsmässor har varit under historiens gång. Det har förstås alltid funnits fall där mannen och hustrun av olika orsaker inte har klarat av att bevara sitt äktenskap, men det vi ser idag är garanterat något alldeles nytt. Det vi ser idag är exakt det som profeten Daniel talade om att ska ske i den yttersta tiden. Äktenskapets kris och de oerhört höga skilsmässosiffrorna är, om något, ett tidens tecken och något som inte bådar gott för det ordnade samhället.

Detta betyder givetvis inte att vi ska "skynda på" tidens slut genom att på något sätt förringa eller försvaga äktenskapsinstitutionen. Detta är något som sker av sig själv – med starkt stöd av världen och världens mäktiga (idag i våra sammanhang representerade av media) och bakom dem han som vill söndra och förstöra. Nej, tvärtom. Det kanske bästa vi kan göra för att arbeta för ett gott samhälle med välmående människor idag är att hålla fram betydelsen av fungerande och goda äktenskap som inte överges så fort det blåser lite motvind.

Vi vet hur historien kommer att sluta, och när vi läser Guds ord kan vi bli upplysta om många av de hållplatser som vi kommer att se och uppleva på vägen dit. Explosionen i antalet skilsmässor är absolut en av dessa hållplatser. Vi har uppmaningen i Guds ord att påskynda Jesu återkomst (2Petr. 3:12), men låt mig vara tydlig med detta: Detta påskyndande innebär inte att stöda och påskynda de galenskaper som kommer att möta oss på vägen dit. Vår uppgift är att sprida evangelium och att be för våra medmänniskor och för de sammanhang där vi finns. Världen med dess blindhet och vilja att stöda och omfatta alla möjliga galenskaper klarar av att stå för det påskyndandet som inbegriper allt det onda som kommer att ske. Det ska vi som kristna inte ha någon del i. I synnerhet inte när det gäller nedmonterandet av äktenskapet och den splittring av familjer som idag har blivit alltför vanligt förekommande.

 

Som väntat

Kyrkomötet har för en stund sedan röstat ner biskopsmötets förslag om att vår kyrka skulle införa två parallella äktenskapssyner. Detta var helt väntat, vilket jag redan har skrivit om. Svenska Yle rapporterar om beslutet och gör sig samtidigt skyldiga till att sprida desinformation. De skriver att detta beslut innebär att samkönade par inte kan vigas i alla församlingar. Underförstått. Samkönade par kan bara vigas i vissa församlingar.

Detta är som sagt desinformation. Samkönade par kan inte vigas i vår kyrka överhuvudtaget. Detta är viktigt att poängtera. Det finns präster som, mot kyrkans linje och tvärt emot gällande praxis, har vigt samkönade par och låtsats som att de gör detta på vår kyrkas mandat och, vad värre är, att Gud välsignar synden. Men dessa präster har begått tjänstefel och borde avkragas. Tyvärr har biskoparna och domkapitlen ingen som helst ryggrad och därför har dessa tjänstefel i de allra flesta fall inte lett till några påföljder. 

Nu efter kyrkomötets beslut är situationen dock en annan och vi kan förvänta oss - nej: kräva - att biskoparna och domkapitlen kraftigt tar itu med detta missbruk. 

Om äktenskap och skilsmässor

Knappast har någon missat att media de senaste dagarna har gått på högvarv för att försöka svartmåla religiösa rörelser/trossamfund som tar Bibelns ord om skilsmässa på allvar. Idag sällade sig ÖT och Kenneth Myntti till kören. 

"Äntligen har vi fått en lag enligt vilken det är straffbart att tvinga kvinnor och män att bli kvar i äktenskap som inbegriper otrohet och olika former av våld", skriver han på ledarplats. Sedan följer en lång text med en massa inkonsekvenser och märkliga påståenden - lite i samma tonart som Svenska Yles artiklar i samma ämne. 

Gemensamt för alla artikelskribenter som har uppmärksammat den nya lagen är att de blandar ihop olika saker både friskt och frimodigt. Finland har lagar om skilsmässa som inget kristet (eller annat) samfund kan upphäva. I klartext: Ingen kan tvinga någon att bli kvar i ett äktenskap som denne inte vill vara kvar i. Kort sagt: I Finland har alla som vill rätt att skilja sig. Ingen kan "med Bibeln som tillhygge" tvinga någon att bli kvar i ett äktenskap som "skaver". 

Sedan är det en helt annan sak att kristna samfund och rörelser har rätt att från predikstolen förkunna att "Gud hatar skilsmässa". Detta eftersom Bibeln klart och tydligt säger just det, och de lagar gällande religionsfrihet vi har är tydliga på den punkten. Statsmakten kan och får inte diktera vad en kristen rörelse/kristet samfund förkunnar. 

Kristna samfund och rörelser har också rätt att utesluta medlemmar om och när sådant anses vara befogat. Också detta på Bibelns grund. I kyrkohistorisk kontext brukar vi tala om det "lilla bannet" som härrör från Jesu egna ord i Matt. 18:15ff. (Som jag flera gånger tidigare har poängterat handlar detta inte om att kasta ut någon utan om att, förhoppningsvis, rädda en syndare från att gå vilse och skada sin eviga själ.)  

Både Myntti, och framför allt Svenska Yle, blandar som sagt friskt ihop dessa saker när de talar om att "hindra någon från att skilja sig" och att detta, i juridisk mening, "numera kan ses som människohandel".

Givetvis kan det i väldigt strikta sekter (typ Jehovas vittnen) förekomma situationer där medlemmar upplever att de inte kan klara sig utan sekten och att man då kommer nära det som artiklarna i länkarna ovan målar upp. Men eftersom det inte finns någon religiös rörelse i Finland (inte ens JV) som har obligatoriskt medlemskap håller detta inte. Som sagt: Här blandas det friskt och helt ogenerat. 

---

Jag kommer inte ifrån tanken att detta ämne lyfts upp just nu för att den lutherska kyrkans kyrkomöte just nu behandlar frågan om samkönade äktenskap. Notera att det i Svenska Yles artikel i ämnet uttryckligen talas om "konservativa kristna samfunds äktenskapssyn". Jag anar ett tydligt försök till påtryckning här. 

Myntti skriver också några ord i sin ledartext som borde förskräcka alla som läser dem. Han efterlyser, vid sidan av denna nya lagstiftning, även en lag som "tvingar slutna religiösa samfund att bli mer transparenta".

Transparens är sig givetvis inget varken farligt eller ont i detta sammanhang. Tvärtom, faktiskt. Men när man ser hur Myntti (och andra) vrider denna lag om tvångsäktenskap och människohandel till att i praktiken göra kristen förkunnelse om äktenskap och skilsmässa olaglig kan man bara undra vad en sådan lag med likadan behandling skulle fås att innebära. 

---

Sedan skrev jag givetvis en kommentar på Svenska Yle där jag påtalade att de blandar ihop flera helt olika saker i sin artikel. Kommentaren censurerades givetvis. Under artikeln jag länkar till ovan tillåts bara kommentarer som håller med och som, i varierande grad, öser spott och spe över konservativa kristna samfund och rörelser. 

Was passiert in Deutchland?

Nej, jag kommer inte att skriva denna text på tyska. Jag kan nog tyska så bra att jag kanske skulle klara av att skriva en text, men den skulle innehålla pinsamt många fel. Så jag håller mig till svenska denna gång. Men rubriken kunde jag inte låta bli att skriva på tyska. 

Men frågan vad som händer i Tyskland är verkligt aktuell. Idag blev Friedrich Merz vald till förbundskansler, men detta först på det andra försöket. Det har aldrig förr hänt att ett förbundskanslerval misslyckats, så det att så skedde är ett tydligt tecken på att allt inte står riktigt rätt till inom regeringskoalitionen. Det återstår att se hur länge hans regering överlever. 

Det andra, och mycket mer allvarliga, som pågår är att vänstern, de gröna och en del av Merz´ kristdemokrater kräver att det i opinionsmätningarna största partiet i Tyskland, AfD, ska förbjudas. Detta som fortsättning på det att partiet bara för några dagar sedan officiellt stämplades som högerextremt. Ett förbud motiveras - vad annars! - med att partiet utgör ett "hot mot demokratin".

Låt mig i detta skede säga att AfD står för några saker som jag inte kan omfatta och stöda. (Även om de också, som ensamt parti i Tyskland, står för mycket som jag kan skriva under på.) Men med det sagt: Man kan inte försvara och rädda demokratin genom att avskaffa den samma. Ett förbud skulle nämligen vara att avskaffa demokratin i Tyskland. 

Problemet - och orsaken till att så många tyskar idag stöder AfD - är att de statsbärande partierna har misslyckats grovt. Både när det gäller energipolitiken (och på detta följer att landets ekonomi lider), men också när det gäller invandringspolitiken. Eller rättare sagt med integrationspolitiken.

Dessa problem kan inte lösas genom att förbjuda kritiken mot makthavarna, och framför allt inte genom att förbjuda väljarna att rösta på det enda reella alternativet till deras misslyckade politik. Problemets lösning är att göra bättre politik, även om en (eller flera) kraftiga kursändringar kan, och kommer att vara, mycket smärtsamma både för de regerande partierna och för hela landet. 

Europas, ja egentligen hela världens, ögon riktas idag mot Tyskland. Merz och hans Tyskland förväntas ta en ledande roll på den globala scenen. För att detta ska lyckas måste Tyskland få ordning på både det ena och det andra. Att tysta oppositionen är ingen lösning, men frågan är om detta ändå kommer att vara den väg Tyskland kommer att försöka gå. Det skulle med stor sannolikhet vara ett fatalt missgrepp. Inte bara för Tyskland utan för hela Europa.

Fullständigt snömos

Idag inleds kyrkomötets vårsession, och den största (åtminstone ur mediebevakningens perspektiv) frågan som ska behandlas är biskoparnas förslag till en ny hållning i äktenskapsfrågan. ÖT slår upp detta stort i och med en artikel där biskopen i Borgå Bo-Göran Åstrand och kyrkomötesdelegaten Göran Stenlund får komma till tals. 

Stenlund konstaterar förtjänstfullt och helt korrekt att detta är en fråga där Bibeln och bekännelseskrifterna är tydligt avvisande och att Bibeln står över oss och våra uppfattningar. Äktenskapet är och förblir ett förbund mellan en man och en kvinna. Åstrand däremot levererar kvalificerat snömos (för att säga det oerhört snällt) när han hävdar att teologin och juridiken "hålls ihop" och att båda öppnar för den nya syn(d) han förespråkar. 

Detta är fullständig galenskap och ett kvalificerat försök att bedra alla som hör (och läser) vad han säger. Exegetikprofessorn Antti Laato konstaterade redan när biskoparna presenterade sin första genomgång av de teologiska grunderna för samkönade äktenskap att deras teologiska arbete gick ut på att tugga frågan tillräckligt länge för att Bibelns klara nej skulle kunna fås att bli ett ja. 

Det är inte så här vi gör det i en luthersk kyrka. Eller rättare sagt: Så här kan vi inte göra i en luthersk kyrka. Teologin är och måste alltid vara bibelfokuserad, inte samtidsfokuserad, och om Bibeln säger ett tydligt nej har vi ingen rätt att strunta i detta eller, ännu värre, låta förstå att detta nej egentligen ska förstås som ett ja. Jag har igen orsak att klippa och klistra ur vår kyrkas kyrkoordnings "kungsparagraf", alltså paragraf 1 som anger grunden för kyrkans teologi och hennes liv: "... Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord."   

Detta är klart och tydligt och lämnar inte rum för några sådana "irtiottoja" (jag hittar inget bra ord på svenska som lika tydligt skulle säga vad det handlar om) som biskoparna har gjort sig skyldiga till i denna fråga. Juridiken må vara en sak, även om det också där skulle finnas möjligheter att få kyrkans präster att hålla sig till det som är rätt om viljan skulle finnas (vilket helt tydligt inte är fallet), men teologin ger inte - vilket Åstrand lögnaktigt påstår - rum för några samkönade äktenskap i en luthersk kyrka. 

Nå, biskoparnas närmast desperata försök till trots kommer deras förslag inte att gå igenom. Detta står fullständigt klart redan nu. Det lyser också igenom i artikeln att Åstrand har insett detta faktum. Men han öppnar dock för fortsatt trixande med och obstruerande mot Guds ord i denna fråga när han avslutningsvis hävdar att  "ett status quo är inte ett alternativ".

Det Åstrand här gör kan svårligen ses som något annat än en öppning för att köra över kyrkomötet och införa samkönade äktenskap i kyrkan på andra vägar. Ja, du läste rätt. Detta är givetvis något alldeles oerhört, men t.ex. åbobiskopen Mari Leppänen har redan öppnat för att köra över kyrkomötet och driva frågan via domkapitlen ifall kyrkomötet inte kan förmås ta "rätt" beslut.

Demokratin är alltså en bra sak, men bara så länge den tjänar den progressiva agendan. Om den inte gör det är det bara att strunta i den. Samkönade äktenskap tycks vara så viktiga att allt annat kan och får sättas på undantag för att kunna följa världen i denna fråga. 

Lite goda nyheter?

För några dagar sedan fick vi höra att USA och Ukraina skrivit under det så kallade mineralavtalet - ett avtal som tycks ha blivit klart mer fördelaktigt för Ukraina än vad förhandsspekulationerna gett för handen. Några säkerhetsgarantier, förutom det att USA nu alltså har ekonomiska intressen i Ukraina, ger avtalet dock inte Ukraina. 

Hur detta avtal kommer att påverka USA:s aviserade uttåg ur fredsförhandlingarna återstår förstås att se, men det är knappast långsökt att anta att detta ger USA orsak att fortsätta sina strävanden. Väl är väl det, eftersom EU:s och Europas ledare fortsättningsvis tycks ha oerhört svårt att riktigt veta på vilken fot de ska stå. Det har en tid varit mycket tal om "de villigas koalition" bestående av sådana EU-länder som är villiga att ta ett större ansvar för vad som sker i Ukraina. Planen har varit att dessa länder skulle ställa upp en stor armé av fredsbevarare som skulle garantera Ukrainas säkerhet sedan ett fredsavtal/vapenstillestånd ingåtts. Nu tycks det ändå som om också detta initiativ skulle rinna ut i sanden när de 64 000 soldater man planerat att samla ihop har krympt till 25 000 och detta även med allvarliga frågetecken i kanten om man ens kommer att klara av att få ihop så många. 

Som jag ser det är detta en god nyhet eftersom EU fortsättningsvis inte har lyckats begripa vad kriget i Ukraina beror på och därmed inte har några som helst förutsättningar att lösa konflikten. Det att bollen fortfarande är hos USA/Donald Trump är mycket positivt med tanke på världsfreden, och det nu ingångna mineralavtalet kan som sagt förlänga USA:s engagemang. 

Det var faktiskt på tiden att det kom ens lite goda nyheter gällande detta elände.

Två tredjedelar!

Kyrkpressen rapporter att vår kyrkas högsta beslutande organ igen en gång (den nionde i ordningen?) kommer att behandla samkönade äktenskap. Igen en gång kommer kyrkomötet att säga ett klart nej till detta grova brott mot Guds ord och bud, men likväl hävdar Kp att "det är sannolikt att frågan också nu förblir olöst". 

Detta är nyspråk på hög nivå. Kyrkomötet har löst frågan åtta gånger tidigare och kommer nu att tvingas göra det ännu en gång. Men de som vill driva bort kyrkan från Guds ord ger sig inte, och med dylik uppbackning (läs: bedrägeri) från stiftets språkrör kommer de flesta att tro att frågan ännu inte har fått någon lösning. Igen: Trots att den alltså har fått det redan åtta gånger, den nuvarande omgången oräknad. "Problemet" är givetvis bara det att lösningen har varit "fel".

Det som är ännu mer chockerande i artikeln är ändå uppgiften att två tredjedelar (!) av prästerna i vår kyrka är för samkönade vigslar. Detta är något alldeles oerhört. Två tredjedelar av prästerna bryter sorglöst sitt prästvigningslöfte att hålla sig till Guds ord. 

En sådan kyrka har ingen framtid. Tyvärr. Om vi vill att kyrkan ska ha en framtid behöver det rensas upp ordentligt i prästledet. Sådana präster som inte håller sig till sitt prästvigningslöfte bör avkragas. Tyvärr har det hittills varit så att det endast är präster som valt att hålla sig till Guds ord i frågor där den allmänna opinionen går mot det samma som har blivit avkragade. Jag säger det igen: En sådan kyrka har ingen framtid.