ÖT har idag en text om det "frostiga förhållandet" mellan Nykarleby församling och domkapitlet. Hur det är med den saken kan jag inte bedöma, mitt intryck är att ÖT kanske försöker göra en höna av en eller ett par fjädrar. Men det är ju så det fungerar idag när alla behöver leverera så kallade klickbaits.
I artikeln framkommer dock ett par intressanta saker. Mats Edman, kyrkoherde i Nykarleby, lyfter förtjänstfullt fram problematiken med prästbristen och orsaken till denna, alltså att domkapitlet och biskopen har en hård linje när det gäller att prästviga "konservativa krafter". Artikeln visar med all önskvärd tydlighet hur denna hårda linje drabbar församlingarna medan de som är orsaken till problemen fortsätter att sitta i sitt elfenbenstorn i Borgå och beklagar (och skyller ifrån sig gällande) den situation de själva har skapat.
Edman berättar att Nykarleby församling har löst situationen (prästbristen) med hjälp av ett samarbete (köptjänster) med Svenska Lutherska Evangeliföreningen (Slef). Denna lösning visar på både kreativitet och vilja att samarbeta från församlingens sida. Också här anar åtminstone jag att ÖT försöker så split genom att pressa biskopen och domkapitlets notarie en aning. Dessa konstaterar att de inte ser några problem med saken (annat då än gällande kommunikationen till domkapitlet), men frågan är om detta blir med det.
Domkapitlet har nämligen en historia av att utan skrupler arbeta för att slå sönder fungerande lösningar bara för sina egna principers och (obibliska) målsättningars skull. Detta syns framför allt i det som har skett i Petrus församling, men även domkapitlets handlande gällande Karleby Svenska församling har skapat en del gnissel. Nu återstår att se var och när domkapitlet och biskopen i sin nit att främja jämställdhet och ett klimat där alla tvingas samarbeta med alla slår ner på fungerande lösningar på lokalplanet bara för sakens skull. En gissning är att Nykarleby är en stark kandidat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar