Främmande eld?

I 3Mos. 10 berättas om en mycket otrevlig episod som ledde till att Arons söner Nadab och Abihu miste sina liv. Det sägs om dem att de "tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför Herrens ansikte", och som ett resultat av detta slog Herren dem så att de dog. 

Detta kan förstås te sig konstigt för oss som har fått rätten att som Guds barn leva i det nya förbundet där vi lever i och under nåden och inte behöver vara rädda för liknande direkta straffdomar. Men det är, också för oss, viktigt att komma ihåg att Herren fortfarande är den samme som han var på Nadabs och Abihus tid och att det bara är Guds nåd i Kristus som står mellan oss och samma dom som drabbade dessa två. Den som inte har förstått detta kan med fördel läsa Hebr. 10: 26-31.  

---

En kristen kyrkas altare är till för nattvardselementen och för nattvardens firande. Där bär prästen fram brödet och vinet - Kristi kropp och blod - som har offrats för vår skull och som försoning för våra synder. Altaret är till för att vi ska få del i detta offer och få syndernas förlåtelse. Inte för någonting annat. Detta är den "eld" som ska finnas vid en kristen kyrkas altare. 

I över en femtedel av den lutherska kyrkans församlingar och kyrkor finns det idag regelbundna yogagrupper och i vår kyrka har det utbildats hundratals yogainstruktörer som ska leda människor i "kristen yoga". 

Men det finns inget sådant som "kristen yoga". Själva uttrycket är en contradictio in adiecto, alltså så att adjektivet (som beskriver substantivet) är i bjärt motsättning mot substantivet. Kort sagt: Yoga är en del av hinduistisk religion och målet är att uppnå "moksha", alltså förening med det gudomliga. Med det "gudomliga" avses givetvis hinduismens gudar, inte Kristus. (Honom förenas vi med genom dopet och nattvarden, inte genom att utöva främmande religioner.) 

När det så utövas (ledd) yoga vid en kristen kyrkas altare, som alltså är ämnat för nattvardselementen, vad är detta annat än ett frambärande av främmande eld?  

Som sagt: Den som inte har förstått allvaret i detta kan, eller rättare sagt: bör, läsa Hebr. 10:26-31. 

Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.