söndag 24 maj 2026

Kyrkan fyller år!

Idag är det pingst – den kristna kyrkans födelsedag. För ganska exakt 1993 år sedan skedde pingstdagens under, som vi får läsa om i Apg. 2, när den utlovad Anden utgöts över lärjungarna och en stor väckelse utbröt och flera tusen människor kom till tro på den uppståndne Herren Jesus Kristus. Sedan dess har evangeliets segertåg över världen gått fram i och med Andens hjälp och ledning. Eller rättare sagt: Sedan dess har Andens verk synts i evangeliets segertåg över världen.

Både utifrån Guds ords vittnesbörd och från kyrkohistorien kan vi se hur Guds Ande och Guds ord samverkar och är bundna till varandra. Detta så att Anden aldrig säger något annat än vad Guds ord säger och Guds ord öppnas för oss som läser det genom Andens upplysning. Utan Guds Ande kan vi inte förstå Guds ord, och Guds Ande går som sagt aldrig utanför ordet. Anden och ordet är intimt förbundna med varandra.

I flera diskussioner den senaste tiden här på bloggen har diskussionens kärna handlat om huruvida vi kan veta vad som är Guds vilja och om Bibeln som Guds ord. Kritikerna låter gärna förstå att det är högmod att hävda att vi kan känna Guds vilja och att vi som påstår att vi kan känna Guds vilja ställer oss själva högre än andra.

Men faktum är att det inte alls är högmodigt att påstå att vi vet vad Guds vilja är. Visst, Guds vilja är en hemlighet. Men den är en hemlighet bara för världen. Alltså för sådana som inte har fått lära känna denna hemlighet. Som kristna har vi fått lära känna Guds hemlighet. Den har uppenbarats för oss genom Guds ord. Därför är det synnerligen högmodigt och trotsigt att hävda att vi inte kan känna Guds vilja, trots att de som hävdar det gärna låtsas som att deras trots i själva verket är ödmjukhet.

Men jag ska inte "prata sönder" detta desto mera utan jag tänker att jag låter Guds ord komma till tals. Jag klistrar in 1Kor. 2 som talar om just dessa saker. Aposteln Paulus skriver:

När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.

 Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.   

 

8 kommentarer:

  1. "Både utifrån Guds ords vittnesbörd och från kyrkohistorien kan vi se hur Guds Ande och Guds ord samverkar och är bundna till varandra. Detta så att Anden aldrig säger något annat än vad Guds ord säger och Guds ord öppnas för oss som läser det genom Andens upplysning. Utan Guds Ande kan vi inte förstå Guds ord, och Guds Ande går som sagt aldrig utanför ordet. Anden och ordet är intimt förbundna med varandra."

    Du har helt enkelt bänt in anden i sola scripturas boijor. Om Anden aldrig säger något utanför Bibeln så har du verkligen omyndigförklarat Gud.

    Sen kan man gå in på detaljer. Hur förklarar vi tex kyrkans utveckling, formulering av dogman och etiska ställningstaganden som inte finns explicit i texten? Det betyder att antingen texten och eller Andens agerande måste tolkas väldigt kreativt.

    Dina påståenden behöver även granskas mot bibeln själv. Apg 15:28 håller kanske inte med här:
    "Den heliga anden och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav:...". ...vi/anden men hallå, var är ordet? Dvs ingen hänvisning till nåt ord utan Anden och grabbarna har rett ut saken! Kyrkan formade kanon genom Andens ledning, alltså utanför ordet!

    Människor som inte är troende kan såklart förstå bibeltexter med, åtm historiskt, litterärt och språkligt, kanske tom bättre än troende. Och om förståelse kräver Anden, hur förklaras att kristna tolkar bibeln radikalt olika? Har vissa kristna Anden och andra inte?
    Kyrkohistoriskt har Anden ofta ansetts tala genom tradition, kyrkomöten, liturgi och helgon, inte enbart genom Bibeln.



    SvaraRadera
    Svar
    1. 21.20. "Apg. 15.28... Men hallå var är ordet?"

      Var är ordet? Du citerade ju ordet! I samma mening t.o.m.!!!

      Radera
    2. 21:55
      Spelar du dum eller är det på riktigt. Grabbarna hade inget ord utan tog beslut med egen maskin och Andens hjälp.

      Ska vi citera ett till ställe? Johannes 14:26.
      "Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er."
      Observera att fokuset är på Jesus undervisning. Ingen bok utlovas, enbart Anden. Givetvis menar jag inte att det inte är bra med bibeln, alldeles utmärkt. Men som kristna ska vi ha rätt fokus.

      Radera
    3. 22 43. Igen gör du självmål. Versen du citerar talar om just det du ifrågasätter. Jag tänkte skriva: Är du verkligen så blind att du inte ser det - men jag insåg att du bevisar det Kristian skriver.

      Radera
    4. Anonym 21:20. Den anonyme här ovan har helt rätt. Vi talar nu om en period när det inte fanns något ord utan de som förde Jesu lära och undervisning vidare var apostlarna som med Andens hjälp skulle teckna ner detta. Där har vi alltså ordet.

      "Du har helt enkelt bänt in anden i sola scripturas boijor. Om Anden aldrig säger något utanför Bibeln så har du verkligen omyndigförklarat Gud. "

      Nej, absolut inte! Det jag gör är att jag (eller förstås inte jag utan Kyrkan) har omyndigförklarat människan i den meningen att hon inte kan anförtros att tala (nya) Guds ord idag. Vår syndfullhet gör att vi inte klarar av detta. Men Guds kärlek och godhet visar sig i det att han har gett oss en komplett uppenbarelse som inte behöver kompletteras eller reduceras på något sätt. Förklaras, visst! Men inget nytt behöver tilläggas.

      "Hur förklarar vi tex kyrkans utveckling, formulering av dogman och etiska ställningstaganden som inte finns explicit i texten?"

      Menar du att Kyrkan har några dogmer som inte finns i Guds ord?

      "Kyrkan formade kanon genom Andens ledning, alltså utanför ordet!"

      Inte alls! Kyrkan formade kanon genom att hon kände igen Guds ord. Det är här det far så fruktansvärt fel för dig. Du behöver göra det samma som Kyrkan gjorde: Känna igen Guds ord och erkänna Guds ord.

      "Människor som inte är troende kan såklart förstå bibeltexter med, åtm historiskt, litterärt och språkligt, kanske tom bättre än troende."

      Läste du alls 1Kor 2? Om inte ska du göra det igen. Med bön om Andens ledning!

      "Och om förståelse kräver Anden, hur förklaras att kristna tolkar bibeln radikalt olika?"

      Gör vi? Jag tror faktiskt inte att ens du tror på det du säger här.

      Radera
  2. Vet inte om jag gör klokt när jag blandar mig in i diskussionen, men jag tar risken.

    I debatten glöms bort vissa viktiga saker.

    Vi har också 1990+ år av bibeltolkning och -reflektion bakom oss. Debatten här ska ses mot nuläget. Protestantismens gissel är, att alla gör egna tolkningar och hänvisar till Anden samtidigt som den gemensamma grunden som behövs för evaluering har raserat. Följden är att det finns en uppsjö bibelsyner ända från literalistisk (=överdrivet bokstavlig) fundamentalism till radikal exegetik där man bara har en massa sinsemellan olika och vanligtvis för oss anstötliga bibelberättelser eller läror som inte kan användas som bindande för oss. Den mest grundläggande saken är, huruvida vi erkänner Bibeln som gudomlig uppenbarelse eller ser den som en beskrivning av människors upplevelser om Gud. Samtidigt finns det fortfarande utrymme för olika sätt att förstå och förklara de enskilda bibelställen.

    I en sådan situation är det egentligen bortkastad tid att debattera om "vad Anden säger" till individerna, församlingarna och kyrkorna.

    Vi lutheraner delar gemensam förståelse av trosbekännelsernas betydelse i bibeltolknigen med de gamla kyrkorna. Trosbekännelsernas betydelse avvisas såväl av de radikala exegeterna som av radikala karismatikerna. Här kommer det också fram, hur Anden framför allt vill leda oss: till den rätta förståelsen av Kristus och frälsningen. Också Skriften ska läsas och användas från den här synvinkeln. Vad diverse aktuella kyrkliga stridsfrågor beträffar får också de sin rätta plats och betoning som en del av den frälsningscentrerade bibeltolkningen.

    Marko Sjöblom


    SvaraRadera
  3. Tilläggas kan att Paulus och Apostlarna ofta började i synagogorna och därvid utgick från Gammaltestamentliga texter i Ljuset av Guds Ande som därmed ingav dem Nya Testamentets brev och Skrifter...

    SvaraRadera
  4. Det är alltid välkommet med sakliga och balanserande inlägg i diskussionen, som Marko Sjöbloms senaste. Samtidigt är det svårt att vara kortfattad och klar i ett så spretigt ämne som det som avhandlas.

    Kopplingen till "de gamla kyrkorna" blev oklar, liksom frågan om vilka kyrkor som avses. Den ortodoxa kyrkan sticker ut på flera punkter. Dels använder man inte den så kallade apostoliska trosbekännelsen, den har från början hört hemma i den västliga, senare den katolska kyrkans tradition, medan den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen är central. Bibelns sammansättning är en annan än vår traditionella. Bibelsynen avviker också: det enda man kallar "Guds Ord" i egentlig mening är Kristus så som han framställs i de fyra evangelierna. Tanken på "Skriften allena" är främmande; allting i Skriften är läsvärt, men allt har inte samma värde - en hållning som är allmänt förekommande även i frikyrkligheten.

    Det här är kanske ointressant eller bara av akademiskt intresse. Ändå säger den någonting om att kristenheten i stort egentligen aldrig varit överens om allting, bortsett då kanske från synen på vissa trosbekännelser.

    Det stora problemet i de nu aktuella schismerna är tidsandan, konkretiserad i den västerländska människans vilja att själv förstå och behärska kyrkan, dess tro och livsstil, möjliggjord av tillgången till kunskap för gemene man. Detta har setts genom historien i kyrkfolkets uppror mot ledningen genom bildandet av väckelserörelser och splittring. Drivkrafterna har varit stolthet, kunskapsförakt och ovilja att förstå nödvändig förändring.

    Till och med i vårt lilla land är den kulturella splittringen stor och polariseringen späds på ytterligare bland annat ekonomiskt, politiskt och mentalt/andligt. Det här ser vi överallt, även i kyrkorna, där samförstånd och försoning ersatts av misstro och splittring, som om "de andra" inte skulle ens vara kristna över huvud taget. Det var Jesus som i sin översteprästerliga förbön bad om att hans lärjungar skulle vara ett. Det kunde vi kanske vara, men vi brukar gilla att i stället ha rätt.

    SvaraRadera