måndag 27 juli 2026

Sorgligt!

Det har varit Jakobsdagar i Jakobstad, och jag har som vanligt firat dessa genom att hålla mig borta från staden. ÖT har givetvis rapporterat en hel del om evenemangen, och jag kunde inte låta bli att läsa artikeln om tillfället i Betaniakyrkans café där tre åldrande män (Jani Edström, Dan Kronqvist och Allan Stenmark) diskuterade kristen populärmusik.

Jag blev oerhört sorgsen av det jag läste. Här har vi tre män, varav åtminstone en är pastor, som sitter och torgför åsikter som visar på ett djupt avfall från biblisk kristen tro. Visst. Jag kan hålla med om att Larry Normans text i sången "I wish we´d all been ready", har teologiska brister. Darbyismen, som den sena teologiska inriktningen som går ut på att Jesus i hemlighet ska komma och hämta församlingen kallas, håller inte för en kritisk granskning. Det är helt enkelt inte en biblisk lära. Men Edström går, enligt artikeln åtminstone, mycket längre än att kritisera teologin bakom sången i fråga. 

"Som ett exempel tar han upp låten ”I wish we’d all been ready”, i vilken Larry Norman vänder sig till alla som inte har vänt sig till Jesus i tid. För dem finns ingen räddning: ”The Son has come and you’ve been left behind”. "Vilken mardröm, alltså, för den som blev lämnad kvar", säger Jani Edström." "Destruktivt kallar han det. Men när vi-känslan blir väldigt stark, kan också gränsen mot de andra bli väldigt tydlig."

Som sagt är teologin bakom sången i fråga dålig, och upplägget inom Darbyismen har skapat många trauman, helt klart. Men det är inte det som Edström vänder sig emot i första hand. Det han vänder sig emot är det kristna budskapet att det finns en uppdelning och att denna uppdelning en dag kommer att bli både synlig och evigt gällande. Budskapet han förmedlar är att den kristna tron inte får bjuda på några "mardrömmar" och att det är fel att förkunna att tiden är kort och att vi behöver gå till Jesus innan det är för sent. 

Men den bibliska sanningen är att helvetet finns och att alla som inte lever i trons gemenskap med Herren Jesus en dag kommer att tvingas uppleva denna mardröm. Enligt de tre männen som kommer till tals i artikeln är detta budskap något som inte "har hållit för tidens tand".  

Faktum är att det bibliska budskapet om himmel och helvete och om hur vi kan undvika det senare inte har förändrats. Det har hållit, och det håller så länge världen står. Så sorgligt nog är det inte texterna och budskapet i vissa sånger som inte har hållit, utan det är tron hos dessa tre som inte har gjort det. 

Så här går det när vi anpassar oss efter denna världen. (Rom. 12: 1-2) Det är oerhört sorgligt att se när så sker. Samtidigt är det en varning som vi alla kan, får och behöver ta till oss: 

Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.   

36 kommentarer:

  1. Det är en poäng i Edströms syn på saken: den "tro" man åstadkommer med en helvetesförkunnelse är
    - skräck, inte förtröstan,
    - lydnad inte av kärlek utan av rädsla för straff
    - underkastelse mot bättre vetande, inte personlig övertygelse
    - något konstgjort och tillgjort för att tillfredsställa relevanta tongivande personer i ens närmiljö av rädsla för uteslutning

    Det är för all den just den typen av "tro" som frodas i små samhällen med stenhård inre kontroll i första hand inom familjerna, i andra hand inom "rörelsen". Det intressanta med den typen av fromhet är att den består dels av kuvade, knäckta människor som aldrig har fått bejaka sin innersta identitet (de som fått sätta "jaget" på undantag och dels av de tongivande ledarna, som behandlar sina medmänniskor som boskap och som förhäver sig själva på deras bekostnad, fullständigt tondöva för deras inre behov och identitet.

    Man har tiderna igenom skrämt folk till någon sorts tro genom hot och förtryck. Föräldrar har visat sina barn var skåpet ska stå, predikanter har utövat mentalt våld för att få människorna dit de vill. Men en sådan tro är aldrig äkta. Den tro som är förtröstan utgörs av en övertygelse eller bara en aning om att Jesus är Frälsaren med makt att förlåta synder, Mästaren som kan ge tillvaron mening och innehåll där den enskilda människan är sedd och förstådd, och den Uppståndne som övertygar om att det finns ett evigt liv inom räckhåll också för den som inte förmår vara så enkelt fyrkantig och manipulerbar som enkla kontrollmänniskor så gärna vill se.

    Det kursiverade citatet gäller dem som kommit till sådan tro utifrån sina egna förutsättningar, som anar gudsbilden inom sig och som inser att det finns utrymme för den bilden att växa till sig och bli tydligare - i de unikt slipade prismor som de skapats till att vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 17:04. Du behöver skilja mellan att skrämma människor till tro och att berätta som det är. Du tycks inte vilja göra den åtskillnaden. Det du beskriver (väldigt karikerat dessutom) är något som påminner om det förra.

      Ditt sista stycke låter bra, men du behöver stryka orden "utifrån sina egna förutsättningar". Ingen av oss kommer till tro på en sådan väg. Kristenlivet kan aldrig byggas på vår fallna identitet. Ett liv i tro handlar alltid om omvändelse från våra egna vägar.

      Radera
    2. - Det finns ett helvete som väntar dig om du inte tror på det jag förkunnar!
      - Du hotar mig och försöker sätta psykisk press på mig.
      - Nej, jag bara säger som det är.
      - Jaså. Och vad är skillnaden?

      Radera
    3. Har du anonym nånsin läst Allt vad som är upptecknat som Jesu predikningar....
      Visst har det funnits psykopater och sektledare som handlat som du beskriver men så har också funnits Andliga predikare som har talat salvelsefullt om sjön som brinner med eld och svavel och vad jag minns från barndomen lämnade inga skräckspår av någon enstaka " helvetespredikan" ty barnen tror på det eviga saliga Livet med brodern och Barnavännen Jesus.
      Men fruktan för helvetet minns jag från 1983 då hela själen förstod vart den var på väg mitt i fyllan med oupprett otuksförhållande och från en kort färd 2016 då jag fick höra suckarna och gråten från pedofilitanten och undrade om hon låtit så förrän hon eventuellt fått bättringens nåd men saken var nog biff för henne ;välstekt i svavelånga

      Radera
    4. Anonym 07:58. Vem tror du säger så som du "citerar"? "...om du inte tror på det jag förkunnar!" Det låter som en sekt och inget som förekommer i sunda sammanhang. Försök förstå att det inte handlar om vad någon förkunnar utan om vad Guds ord säger. Det som de tre sorgliga figurerna i artikeln för fram är något helt annat. Bibeln är mycket tydlig i att berätta för oss att tiden en dag tar slut, och när så sker är det för sent för omvändelse.

      Radera
    5. Kristian, bry dig inte om att haka upp dig på detaljerna i den fiktiva exempeldialogen, då missar du bara poängen, fast det gör du säkert helt avsiktligt.

      Frikyrkligheten (bortsett sekterna av amerikansk typ, Jonestown och Waco bland många andra), den bysantinska kyrkan och katolsk mystik förstår tron som "hjärtats tro", där kärleken till Gud, tillbedjan och en kristen livsstil kommer från en inre övertygelse.

      Den lutherska varianten, sådan den förekommer i väckelserörelserna, bygger på underkastelse på grund av rädsla (för predikanten, för helvetet, för Gud med flera). Det här kunde man se som hjärnans, medvetandets och viljans tro, en tro som alltför lätt formas mer av det man är rädd för än det man verkligen innerst inne tror på.

      En tro som är omvändelsebaserad och inte bygger på verklig övertygelse kunde faktiskt beskrivas som en form av kulturkristendom (man följer "gänget") och prestation (tron presteras för att tillfredsställa någon eller några) för att få någonting i utbyte.

      Det går så bra så att hänvisa till att tiden tar slut nån gång. Det gör den om inte annat så när vi dör. Frågan är vad vi ska göra till dess: alternativen är 1) att omvända oss till en religiös livsstil med allt vad därtill hör också om vi innerst inne inte tror på det som krävs och 2) att uppleva en verklig inre tro som bär genom allt, även de svåraste av tider.

      Det första alternativet kan vem som helst välja, men vad spelar det för roll om tron inte är äkta? Det andra alternativet förutsätter faktiskt att tron helt konkret ges utifrån, bara då kan den vara verklig. Men om den tron inte ges finns det inte ett uns av kärlek eller annat likartat stort i att hota med ett väntande helvete. Du kanske inte förstår det här, men då kan jag inte heller hjälpa dig.

      Radera
    6. Du har nog inte sett in i ett enda troende hjärta i ' lutherska väckelserörelser". Du är ute för att förkunna frihet och fromhet på gärningarnas väg och att dechauvera Biblisk tro. Sannerligen ger den helige Ande tro åt alla kallade och utvalda där man förkunnar och handhar ämbetet och sakramenten som Jesus Kristus befallt.
      Du inser inte hur svår och djup Synden Är och därför kan jag idag inte hjälpa dig.
      Svara på min fråga! Är du ute efter en sådan tro som du kan skryta med och visa upp som ett byte eller längtar du efter nåd och tro gör då som Jesus säger; den som vill göra min vilja skall finna att Bibelns Ord Är Sanning och Han Jesus Är vägen sanningen och livet Han älskar nog oss syndiga människor men han hatar synden och vill att vi skall tvätta oss i Ande Ord och Sakrament [ bättring och syndernas förlåtelse, ånger och tro, omvändelse och tillbedjan. Och så kan man nog i denna öppenhets tid komma ut med namnet utan att vara anonym. Räddhareefter vad de kan erhållas rena och oförfalskade

      Radera
    7. Anonym 19:22. Din exempeldialog var smädande, karikerad och framför allt osann. Den visar, liksom din kommentar ovan, att du inte alls har begripit vad den kristna tron handlar om. Så det att jag "hakar upp mig på exempeldialogen" handlar inte om att missa poängen. Din dialog visar med all önskvärd tydlighet att du inte vet vad du talar om, och som sagt blir det än tydligare i resten av kommentaren.

      Radera
    8. Exempeldialogen var karikerad, naturligtvis, tillspetsad så att den lyfte fram det centrala. Men smädande var den inte, inte heller osann.

      Du fördömer alla som inte tänker som du, och du verkar fullständigt ointresserad av den kulturella och mentala sidan av människans väg till tro, själva grundorsaken till att det i vår världsvida kristenhet helt legitimt finns en uppsjö av olika synsätt.

      Som människor är vi olika, om vi tillåts vara det och inte pressas in i en konformitetens harnesk, och tron får av helt naturliga skäl olika uttryck. Det är nämligen så, att teologin är till för människan och inte tvärtom.

      Radera
    9. Anonym 10:27. Den var sannerligen osann emedan något du "citerade" inte förekommer. Smädande var den också eftersom du ljög om oss kristna.

      Nej, jag fördömer ingen. Jag visar på vad Guds ord säger. Det är två helt olika saker.

      "Som människor är vi olika, om vi tillåts vara det och inte pressas in i en konformitetens harnesk, och tron får av helt naturliga skäl olika uttryck"

      Det är sant att tron får olika uttryck - vi är olika som personer och när våra gåvor och färdigheter renas i nåden kan vi bli de vi är tänkta att vara. Men jag får en tydlig uppfattning av det du skriver att du inte alls räknar med evangeliets förändrande kraft. Det du kallar för att "pressas in i konformitetens harnesk" kallar jag för att renas och upprättas till kropp, själ och ande och att "förvandlas genom sinnets förnyelse".

      Radera
    10. "Nej, jag fördömer ingen. Jag visar på vad Guds ord säger. Det är två helt olika saker."

      Ja, du har rätt: du visar på vad som står i Bibeln. Problemet är bara, att läsarens egna personlighet blir grunden för vad man väljer bland allt det som står att läsa där. Den som fått barmhärtighet finner i Skriften barmhärtighet och hopp, medan den som är stridslysten och slagfärdig hittar material att misshandla folk med.

      Vad ditt omdöme om mitt inlägg i övrigt beträffar kan jag inte annat än att avråda dig från att i fortsättningen formulera dig fritt: det finns alltid folk som kan känna sig förolämpade, både personligen och på sin egen religions vägnar (vink: din kommentar om islam i en annan tråd).

      Radera
    11. Anonmym 08:37. "Problemet är bara, att läsarens egna personlighet blir grunden för vad man väljer bland allt det som står att läsa där."

      Detta är ett missförstånd som du med det snaraste behöver korrigera. Guds ord är levande och verksamt och fullt kapabelt att agera i förhållande till läsaren.

      Radera
    12. Nej, du har i grunden fel. Det här är grundläggande psykologi. Religionen tar faktiskt fram det bästa och det värsta hos sina anhängare, vilket en blick i historieböckerna gör fullständigt solklart för alla som ser med klara ögon

      Radera
    13. Anonym 18.12. Nu pratar vi om olika saker. Du talar om religioner, jag talar om kristendom.

      Radera
    14. Ok, jag omformulerar mig: kristendomen tar faktiskt fram det bästa och det värsta hos sina anhängare, vilket en blick i historieböckerna gör fullständigt solklart för alla som ser med klara ögon.

      Radera
    15. Anonym 22:04. Sann kristendom tar inte fram det värsta hos någon, så där misstar du dig. Men det finns sådana som väljer att använda kristendomen för sin egen vinning - och då kan följderna bli fruktansvärda. Men det är två helt skilda saker.

      Radera
    16. Undanflykter, Kristian! Hur många har du kvar? Hur långt tänker du retirera?

      Kristendomen är alltså enligt dig ingen religion, trots tempel och präster och trossatser och annat gemensamt med alla världens religioner därtill. Och trots att konfessionell kristendomsundervisning i skolorna är på fallrepet av hänsyn till de andra religionerna och livsåskådningarna.

      Nästa steg var då att separera "sann" kristendom från andra varianter. Var finns den då? Hur ser man skillnad på sann och falsk kristendom, när man speglar dem mot ondska och våld?

      Och det där med att "Guds ord är levande och verksamt"... Guds ord har varit det i tvåtusen år och vad är följden?

      Jag ska inte börja räkna upp allt elände som funnits med, det kan du läsa om själv. Och vi behöver inte gå långt tillbaka i historien för att se hur illa det kan gå.

      Men allt det där du skriver om. Paulus måste väl ändå ha varit en sann kristen, apostel som han var? Ändå hade han den sinnesnärvaro och kloka självinsikt som fick honom att skriva om det goda som han vill men inte gör och det onda som han inte vill men ändå gör.

      Och låt nu bli att komma med välputsade bortförklaringar! Paulus var syndare, som alla andra människor, inklusive alla kristna. Och där syndare finns, där finns inte den rena, sanna formen av kristen tro som du låtsas hänvisa till. Där finns den i varje människa inneboende godheten och ondskan, som tas fram när de behövs. Även de största självutnämnda helgonen slänger glorian i väggen när raseriet tar överhanden.

      Radera
    17. Anonym 08:42. Undanflykter?!? Nej du.

      Kristendomen är ingen religion i den meningen att religion handlar om vad människan ska göra för att behaga Gud. Det handlar inte kristendomen om, ergo är den ingen religion. (Visst, jag är medveten om att det finns en lång rad andra definitioner, men jag har givetvis frihet att välja vilken definition jag använder.)

      "Guds ord har varit det i tvåtusen år och vad är följden?"

      Följden är att det finns en kristen kyrka. Att det finns kristna som lever i tro på Herren Jesus Kristus - kristna som (i uppenbar motsats till dig) förstår att evangeliet är en för5vandlande kraft.

      "Jag ska inte börja räkna upp allt elände som funnits med, det kan du läsa om själv. "

      Alltid där det finns människor finns syndens följder, det är sant. Men där dessa får regera regerar inte evangeliet. Försök förstå detta!

      "Ändå hade han den sinnesnärvaro och kloka självinsikt som fick honom att skriva om det goda som han vill men inte gör och det onda som han inte vill men ändå gör." ... "Och där syndare finns, där finns inte den rena, sanna formen av kristen tro som du låtsas hänvisa till."

      Nu avslöjar du att du inte begriper detta. Men gott så.

      Radera
    18. Kristian, enligt luthersk människosyn är människan både rättfärdig och syndare. På en och samma gång.

      Om hon är rättfärdig behöver hon ingen frälsare och ingen frälsning heller. Det räcker med att hon lyder Kristus, det som katolikerna kallar "Imitatio Christi".

      Om hon är syndare, innebär det att synden genomtränger ALLT hon gör, även den renaste fromhet hon tror sig kunna prestera. Då kan hon komma ganska långt, till och med så långt att hon kan betrakta sig som förmer än alla andra och se ner på dem - men i Guds ögon rättfärdig blir hon inte. Syndafördärvet i bottnen, det hon inte ens alltid kan se, gör att hon behöver Frälsaren.

      Du förefaller vara inne på den linjen att Paulus var ofelbarare än en påve som uttalar sig ex cathedra. Då blir Paulus obefläckad av synden som Jungfru Maria, och Paulus ord är därför alltid Guds eget ord.

      Om det här är en rätt tolkning av dina tankar är det inte min fattningsförmåga det är fel på.

      Radera
    19. Anonym 12:00. Du har helt missförstått detta med samtidigt rättfärdig och syndare. Enligt en luthersk-biblisk syn är människan i sig själv helt syndig men i och genom Kristi nåd är hon helt rättfärdig. Denna rättfärdighet uppnås inte genom lydnad utan genom tro på Kristus.

      "Du förefaller vara inne på den linjen att Paulus var ofelbarare än en påve som uttalar sig ex cathedra. Då blir Paulus obefläckad av synden som Jungfru Maria, och Paulus ord är därför alltid Guds eget ord."

      Igen blir det helt fel för dig. Paulus var inte ofelbar. Men det han skriver är Guds ord på samma sätt som evangelierna är det i och med att han i dessa gör det Andens verk som Jesus talade om i Joh. 14:26.

      "Om det här är en rätt tolkning av dina tankar är det inte min fattningsförmåga det är fel på."

      Slutsats: Det du framför är allt annat än en rätt tolkning av mina tankar. Således återstår då det andra alternativet.

      Radera
    20. Således: människan är i sig själv helt syndig, men genom tron blir hon ett helgon och gör allting rätt? Det märks förstås överallt där högfärdiga troende syndar å det förfärligaste, saligen omedvetna om allt detta själva.

      Och Paulus var alltså inte ofelbar, men det han skriver är Guds ord och ofelbart?

      Tala om att göra svart till vitt och vitt till svart, som vilken brännvinsadvokat som helst! Det här är så motsägelsefullt att det är komiskt å det allra bedrövligaste...

      Radera
    21. Kristian. Eftersom du anser dig företräda sann kristendom till skillnad från allt som är mänskligt och fel, kan du säkert svara på det här:

      "Nästa steg var då att separera "sann" kristendom från andra varianter. Var finns den då? Hur ser man skillnad på sann och falsk kristendom, när man speglar dem mot ondska och våld?"

      Radera
    22. Anonym 09:22. "Således: människan är i sig själv helt syndig, men genom tron blir hon ett helgon och gör allting rätt?"

      Nej, inte ens det. Du ska inte blanda in gärningar i detta. Människan förblir en syndare, alltid, men som kristna är vi förlåtna och frälsta syndare.

      "Det här är så motsägelsefullt att det är komiskt å det allra bedrövligaste..."

      Dina konstiga funderingar är det, ja.

      Radera
    23. Anonym 11:39. Varför citationstecknen kring frågan? Varifrån har du kopierat den?

      Men svaret på frågan var den sanna kristendomen finns är enkel: Där Guds ord rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Där finns den sanna kristendomen. Ondskan och våldet finns däremot överallt i denna fallna värld.

      Radera
    24. Du införde begreppet "sann kristendom" 31.7.2026 kl 07:25. Frågan jag klippte in kommer lite senare, 08:42.

      Och jag faktiskt förväntade mig den där frasen som svar. Problemet är att festtal och ideal inte är svar på konkreta frågor.

      När förkunnas Guds ord rätt? När stiger en predikant upp i talarstolen utan att tänka på sin egen prestige eller sina egna passioner och aversioner?

      Vartenda ett tal som levereras av en människa innehåller den mänskliga faktorn, inklusive grumliga bakgrundstankar och biavsikter, ofta dolda för talaren själv. Man går åt de där syndarna så det svider i skinnet, men talar tyst om sina egna tillkortakommanden.

      Finns det i själva verket ren förkunnelse av Guds ord någonstans alls? Finns det syndfri andlighet bland människor? Hur i hela världen kan man med klara ögon se Bibelns skrifter, producerade av människor, som fria från mänskliga skavanker?

      Radera
  2. Den som påstår att något man tror är detsamma som "är", dvs 100 % fakta, har nog gravt missförstått vad både tro och fakta är. Det är sektbeteende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skall först fråga dig vad ' fakta' är? Och sedan; är Du på något sett som helst kyrklig?
      Sedan kommer jag med den vinnande latinska frasen: " Biblia facta Est!!!+@@@/!!//**

      Radera
    2. Anonym 11:29. I den kristna tron är sanningsfrågan central. Jag misstänker att du har missförstått ordet "tro". I detta sammanhang handlar det inte om att "jag tror att det blir vackert väder i morgon" utan om förtröstan. I den meningen är tro och vetande/fakta inte varandras motpoler. De existerar sida vid sida.

      Radera
    3. Ja kanske det. Beror ju på vilka förväntningaran har på tro, vetande och sanning.

      Radera
    4. I kyrkan tror man, här vet man.

      Radera
    5. Anonym 08:49. Din kommentar - om jag förstår den korrekt - visar på att du inte inte har begreppen klara. Läs min kommentar 18:30 ovan en gång till!

      Radera
  3. Kristian 07:39

    Kristian:
    "Paulus var inte ofelbar.
    Men det han skriver är Guds ord på samma sätt som evangelierna är det i och med att han i dessa gör det Andens verk som Jesus talade om i Joh. 14:26."


    Joh 14:26:
    "Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er."

    Det står inget om att lärandet och påminnandet handlar om att läsa andras brev eller anekdotiska biografier och levnadsteckningar. Det är en egen koppling du gör mellan denna vers och NT. Det kan lika gärna handla om ingivelser, tankar, ord och uppenbarelser (från Anden) som uppkommer hos en människa.

    Dessutom så ger Paulus inga utförliga eller detaljerade redogörelser om Jesu liv eller lära, dvs han uppfyller inte versen i Johannes. Paulus skriver själv i Galaterbrevet 1:11-12
    "Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av JESUS KRISTUS."

    Dvs Paulus fick det inte som en påminnelse av ANDEN och inte heller behövde han bemöda sig om att lära nåt av lärjungarna som kanske vandrat och lyssnat på Jesus i flera år (oklart hur länge men såklart mycket mer än Paulus).

    Annan anonym.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jesus sade oxå: "Skrifterna[ Skriften] ( framförallt lagen och profeterna )kan ju inte bli omintet"

      Radera
    2. Anonym 16:18. Du övertolkar och vantolkar för att få det hela att passa i dina förvrängda bild. Kom igen nu! Inser du inte att du talar med otrons röst här?

      Jag kan dessutom tillägga att Jesus på flera ställen talar om att han ger sina apostlar fullmakten att tala och verka i hans namn och på hans vägnar - en sak som Paulus också nämner i 1Thess. 4: 2-8.

      Radera
    3. Ja absolut. Men Paulus verkar inte föra vidare vad Jesus sade för han fick ju en privat speciell egen show. Dög det inte för honom att ta del av Jesuskedjan och/eller den Helige Ande...nej trots nåt års slit o predikande så behövde han av nån anledning ett eget budskap.

      Radera
    4. Anonym 23:51. Det Paulus förmedlade var tvärtom och uttryckligen INTE hans eget budskap. Läs på!

      Radera