De senaste dagarna har jag surfat en del på nätet och friskat upp mina kunskaper om de senaste årtiondenas kyrkliga debatt i Finland. (Här kan AI faktiskt vara till stor hjälp när det gäller att hitta artiklar och gamla diskussioner både i tidningspressen och på nätet.)
Jag menar mig faktiskt ha hittat roten till den bedrövliga situation vi befinner oss i idag. Eller "roten" är kanske fel ord. Roten är förstås synden och människans vilja att utmana och sätta sig upp mot Herren Gud och hans goda vilja. "Vi vet bättre än Gud!" Men roten i den meningen hur avfallet blev rumsrent och fick biskoplig sanktion. Här kan vi notera att dogmatikprofessorn Osmo Tiililä (1904-1972) redan 1962 skrev ut sig ur kyrkan i protest mot kyrkans förvärldsligande. Så som fenomen var detta förstås inget nytt.
Jag landade på John Vikströms (biskop i Borgå 1970-1982, ärkebiskop 1982-1998) wikipediasida och fick mig en uppdatering i de galenskaper han gjorde sig skyldig till. Det hela började med hans herdebrev "Tro i kris" (1972) i vilket han gick "till angrepp mot den traditionella bibelsynen och hävdade att uppenbarelsen i Bibeln är koncentrerad till det som berör frälsningen och gudsförhållandet. Allt annat är att betrakta som uppenbarelsens form och utanför frälsningsfrågan (i vid bemärkelse) äger Bibeln ingen auktoritet. Han menade också att Jesus såsom människa delade sin samtids föreställningar." (Citat från Wikipedia.)
Wikipedia berättar vidare att det framför allt var den evangeliska rörelsen som protesterade mot detta. Wikipedia berättar vidare om kontroverserna kring Karl-Gustav Sandelins (utan att nämna hans namn) doktorsavhandling och stiftssekreteraren Ulf Särs avfallsbekännelse. I båda dessa fall undvek Vikström att gå till rätta med avfallet och villoläran, varvid han godkände det direkta trotset mot Guds ord i vår kyrka.
Under sin tid som ärkebiskop var han den argaste förkämpen för nyordningen med kvinnliga präster och lotsade även vår kyrka in i den så kallade "Borgåöverenskommelsen".
Jag vill hävda att dagens bedrövliga situation långt är frukterna av Vikströms livsverk.
Och letar du riktigt noga så finner du kanske nån som skrev ut sig i protest mot att häxbränningar förbjöds.
SvaraRaderaKristian, det är en praktisk historieskrivning, börja med att definiera varje förändring du ogillar som ”avfall” och leta sedan bakåt efter syndabocken.
SvaraRaderaProblemet är bara att kyrkan har ändrat uppfattning om väldigt mycket genom historien, ibland därför att den tidigare faktiskt hade fel.
Annars får man snart börja leta efter den olycksalige biskop som gjorde häxbränningarna ”orumsrena”.
Eflop
Var och en som ljuger gör sig skyldig till trolldomssynd och häxeri. Det finns möjlighet att ångra, bekänna där det behövs och att tro på Jesu förlåtelse men de som gör lögn och älskar lögn har ingen del i den himmelska staden. Den största lögnen är:" Bibelen är inte Sann" och "Jesus Kristus är inte Herren och Guds Son av evighet och kommen i köttet ..."
Radera