onsdag 19 juli 2017

Om överheten, del 5


Vad gjorde de första kristna när aposteln Jakob blev halshuggen av överheten (representerad av Herodes Agrippa) år 44 i Jerusalem? Samlades de och beväpnade sig och drog upp till palatset och krävde Herodes avgång? Nej. De samlades och bad. Vad gjorde de kristna i Rom när aposteln Petrus fängslades av kejsar Nero år 64? Den som har sett filmen Quo Vadis har förletts till att tro att de beväpnade sig och drog mot fängelset för att befria Petrus. Det gjorde de förstås inte. (När jag såg filmen mådde jag nästan illa när jag såg detta avsnitt. Så absurt var det!) Nej, i stället samlades de och bad för honom. Precis som de hade gjort i Jerusalem 20 år tidigare när Petrus hade fängslats kort efter Jakobs död. År 44 befriades Petrus på ett övernaturligt sätt, år 64 fick han lida martyrdöden. Som kristna ska vi inte, och får vi inte, gripa till vapen och gå på upprorets väg. Vi har fått bönen som vapen, och detta mäktiga vapen får och ska vi använda. Och så ska vi lita på Gud och på att hans vilja sker. Ja, och så ska vi vara beredda på att få lida. Helt enkelt för att det är den kristens lott i denna världen, på samma sätt som det var vår Herres lott.

"Min är hämnden, jag ska utkräva den säger Herren", sägs det på flera ställen i vår Bibel. Detta är något som vi som kristna får tro och lita på. Vi ska inte och får inte försöka påskynda Herrens domar genom att vända oss mot överheten, utan vi ska räkna med att allt sker i rätt tid och på rätt sätt. I Guds tid, och på det sätt som han har bestämt. Detta visar Lukas när han skriver Apg. 12. Strax efter att han berättat om aposteln Jakobs död under Herodes Agrippa inflikar han en kort berättelse om hur denne, åtminstone mot de kristna, grymme regent mötte sitt slut. Eftersom han inte gav Gud äran blev han slagen av en Guds ängel, uppäten av maskar och dog, skriver han. Andra historiska källor säger inget om några maskar, men konstaterar att han dog plötsligt efter svåra plågor i magtrakten, endast tre år efter sitt trontillträde.

Varför ska vi då lyda överheten? Varför är det så viktigt att vi underordnar oss den överhet som vi har över oss? Detta är en viktig fråga för den kristne. Vi har sett att vår hållning gentemot överheten kan leda till lidande, och om och när vi förväntas gå in i lidande är det motiverat att ställa frågan. Varför ska vi överhuvudtaget ställa upp på detta?  Det enkla svaret är givetvis för att Guds ord säger det. Om vi lite utvecklar detta svar så handlar det om att vi som kristna inte ska vara delaktiga i upproret. Den kristna hållningen är nämligen aldrig uppror.

Jesus är först och främst vår frälsare, men han ska också vara vår förebild. Han säger själv till exempel att lärjungen ska vara nöjd om det går honom som hans lärare. När det gäller vårt förhållande till överheten har vi absolut ingen bättre förebild och inget bättre exempel än Jesus. Kommer du ihåg hur han förhöll sig till Herodes och Pilatus när han, efter att han fängslats, ställdes inför dem? Jesus uttalade inga domar och heller inga hårda ord. Nej, i stället böjde han sig för den världsliga överhet som han var ställd inför. Och inte bara det, i denna ytterst utsatta situation ger han oss inte bara ett exempel utan också en oerhört värdefull lärdom. Minns du vad han svarar Pilatus när denne konstaterade att "Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" Svaret löd: "Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan." Ser du vad som hände här? Jesus säger samma sak som Paulus skriver i Rom. 13. Överheten har sin makt av Gud, och denna överhet ska vi respektera och underordna oss. Om vi inte gör det så gör vi oss skyldiga till uppror och revolt och blir stämplade som lagöverträdare. Och så går vi inte i Jesu fotspår.

5 kommentarer:

  1. Tro inte allt som Kristian säger här. Lutheranerna gör och säger så; likt frimurare och andra lögnens vänner. Kyrkans och statens spår förskräcker. Jag är lycklig krigsmannaeden trogen säger ulrik; i något skede kanske jag vägrar vissa saker; priset var misstrogenhet i djup själslighet. Ulrik Torsten Nils som på mitt sätt sökt att utgrunda vad för effekt girigheten hade efter mormorsmorSion inte alls gjort mig annat kysk genom fars kona

    SvaraRadera
  2. Situationen är (hoppas inte jag har rätt) samma som då västvärlden svek 1967 el. 1968 åckk ett rödhårig blygdavskräde till granne och lärarinna samsadsas om priset på torsten nils ulrik. Tönten som först presentera sig i helveti och sedan i himmelen. En varning till dem som drar växlar på andras ursprunsrätt. Far som såg gesten som jag inte hittar i salighetens teckenspråk vila ont heller bråk. Frun vill skatta bären och själv är jag på sinnessjukhus och man låtsas i rummet mig ovan placera pallen. Fnurren Nils Nils ulrik sägare glatt i höst ännu!!!uuu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fy. Du. Som misshandlar min text. Ursprungsrätt skall det stå.Int skall det stå och inte Ont som förvandskandet gör och jag sägare nog bär i höst ännu. Du radiosamtalsförvanskare. Du vem är du. Jag på G 1 kuppis avdelning 6 och inte 1. Och alla ljuger rätt så bra

      Radera
    2. Jag saftar bär på symbol och på vanlig betydelsegrund. Du. Hund?

      Radera