Varför finns det flugsnappare?

Jag har inte riktigt hunnit läsa några tidningar den senaste tiden eftersom arbetet har tagit så mycket av min tid. Men igår bläddrade jag i några gamla nummer av ÖT och hittade en märklig kolumn från en vecka tillbaka skriven av Lars Sund. Han inleder med att skriva om otrohet i fågelvärlden och kommer sedan in på den stora dödlighet som finns bland de unga flugsnapparna. Sedan avlutar han med vad som tydligen avses vara ett knockout-slag i riktning mot kreationism och ID. "Naturen präglas av ett enormt resursslöseri. Och det är, tycker jag, ett förbisett argument i de debatter om naturligt urval kontra kreationism som allt emellanåt fortfarande poppar upp. Hade det funnits en intelligent designer borde skapelsen ha varit betydligt mindre slösaktig och värnat om livet betydligt bättre än nu."

Eftersom detta var Lars Sunds slutkläm får man anta att kolumnen, om den inte bara var ett allmänt orerande avsedd att fylla ett antal spaltmillimetrar, faktiskt i sin helhet var riktad mot kreationsm (och ID – som Sund här sorglöst blandar samman). Sund gör sig emellertid skyldig till ett klassiskt argumentationsfel emedan han, när han slår sitt förmodade knockout-slag, gör detta med slutna ögon (utan att se efter var motståndaren befinner sig) och därmed bara slår ett stort hål i luften. Dessutom ter det sig synnerligen komiskt att Sund, som så många andra kristendomskritiker före honom, anser sig kunna och behöva diktera vad Skaparen får eller inte får göra och anse. Men detta går jag här inte närmare in på. Hans slag i luften är betydligt intressantare att kommentera i detta sammanhang.

Lars Sund slår alltså ett slag i luften. Hur så, kanske någon frågar? Jo helt enkelt för att han inte, innan han kommer med sin kritik, har tagit reda på vad Bibeln och skapelsetron faktiskt säger. Han missar helt enkelt en synnerligen viktig ingrediens i hela det bibliska konceptet, nämligen syndafallet. Se, skapelsen var inte sådan som den nu är när Skaparen var klar med den. Före vårt syndafall fanns det nämligen ingen död. Det "resursslöseri" som Sund beskyller Skaparen för (eller snarare : Tar som bevis för att Skaparen inte finns) är inte Skaparens verk. Syndens och döden kom in och förstörde Skaparens verk. Resursslöseriet är således vårt fel. Inte Skaparens.

I stället borde Lars Sund inse att det faktum att det överhuvudtaget finns flugsnappare, trots att "omkring 80 procent av de flugsnapparungar som kläcks kommer inte att hinna uppleva sin ettårsdag" snarare är ett bevis FÖR att det finns en Skapare. Hur så? Ja, Sunds kolumn förde genast mina tankar till en klassisk diskussion som fördes i det gamla Sovjetunionen. En av kommunistpartiets "evangelister" var på missionsresa på den ryska landsbygden och predikade evolutionismens evangelium med avsikt att utrota den sista återstoden av den kristna tron som fanns. Efter det brinnande föredraget fanns det tillfälle till frågor, varpå en man reser sig och säger: "Får får ett lamm per år. Får är långsamma, har trubbiga tänder och äter gräs. Vargar får fem ungar per år, de är snabba och har vassa tänder. Vargar äter får. Om det är så som kamraten har berättat att livet handlar om den starkes överlevnad och fåren och vargarna har funnit här i miljoner år: Varför finns det får?" Svaret på frågan blev, enligt historien, fem år i Gulag.

Nu kunde man, för att använda sig av Sunds flugsnappare, ge det bibliska svaret på den ryske mannens fråga – ett svar som, i mitt tycke, är ett starkt argument för att det finns en Skapare som, trots syndafallet och människans ovilja att ha med honom att göra, bär omsorg om sin skapelse.

"Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt ? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Faders vilja. Och på er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar." (Matt. 10:29-31)