Finn åtta fel!

Jag har inte deltagit så aktivt i diskussionerna här på bloggen de senaste dagarna. Dels har jag mycket annat att stå i med för tillfället, dels orkar jag inte riktigt med kristendomshatarnas skrammel från sina tomma tunnor. Men jag läser förstås kommentarerna (vänligen håll god ton så jag inte tvingas börja radera!), och ibland hittar jag sådant som jag tycker förtjänar att lyftas fram. Om inte annat så för att visa hur galet det kan bli. Som t.ex. följande kommentar av en anonym kommentator:

" ja dessa stackars religiösa satar som måste tillbe nåt osynligt fantasifoster i himmelen, och tror på sagor skrivet av ett korkat ökenfolk på bronsåldern"

Jag brukar ibland roa mig med att räkna antalet fel som det går att klämma in i en mening, och här lyckas den anonyme mycket bra – om det alltså var hans/hennes avsikt. Beroende på hur man räknar kom jag till att det finns sex direkta fel i denna enda mening. Eller sju (åtta), beroende på hur man räknar. Jag tror faktiskt att det är rekord! Åtminstone här på bloggen, men kanske också i ett större sammanhang.

För det första är vi kristna inga "stackars satar". Tvärtom faktiskt! Som kristna har vi den bästa förklaringen till varför världen existerar och vi finns här samt på varför världen ser ut så som den gör. Vi har dessutom del i den frälsning Jesus vann åt oss, varför vi inte behöver oroa oss över vad som kommer; varken i dag, i morgon eller inför evigheten. Dessutom har vi fri och obegränsad tillgång till himmelens och jordens skapare och löften om att han kommer att höra alla våra önskningar. Så vi är faktiskt allt annat än "stackars satar".

Sedan är vi inte religiösa. Vi är kristna. Det här är förstås en definitionsfråga, men om vi anammar definitionen på religion som "vad människan ska göra för att duga inför Gud/gudarna" är kristendomen ingen religion. Detta eftersom det här handlar om vad Gud har gjort för att vi människor ska duga inför honom. Således är vi kristna inte heller "religiösa".

För det tredje är Gud inte osynlig. Han har blivit människa i Kristus, och som sådan var han absolut helt synlig.

Gud är heller inget "fantasifoster". Han är synlig (!) genom sin skapelse, och eftersom skapelsen är verklig måste skaparen också vara det. På detta område har tyvärr människan satt ner stor möda på att bortförklara skaparen, men det förändrar inte faktum.

För det femte är Bibeln inga sagor. Nya Testamentet består av historiskt tillförlitliga dokument som idag inom historievetenskapen långt jämställs med annan biografisk historieskrivning från antiken (evangelierna).

Det judiska folket var, för det sjätte, inte alls mer korkat än andra folk vid samma tid. Det är sant att de många gånger vände sig bort från sin Gud (vilket förstås kan anses vara korkat), men samma sak kan sägas om dagens människor – och det i ännu högre grad. Den anonyme kommentatorn då i synnerhet.

Fel sju och åtta kan sedan eventuellt hittas i de två orden "ökenfolk" och "bronsåldern". På Jesu tid var det judiska folket inget ökenfolk och bronsåldern slutade ungefär 500 f.Kr. Det är således mer korrekt att tala om "antiken" som spänner sig över åren 800 f.Kr. till 500 e.Kr.