lördag 4 april 2026

"Nu råder mörkrets makt"

Orden i rubriken är från Luk. 22:53 och situationen när Jesus greps i Getsemane och hans fångenskap som sedan ledde fram till korsdöden inleddes. Orden har vanligen tillämpats på just påsklördagen eftersom det var en dag då, i vårt levande med i påskens händelser, Jesus låg i sin mörka och kalla grav. Gud är död och då råder mörkrets makt. 

Nå, trots att vi idag har just påsklördag är Jesus inte längre i sin grav. I morgon firar vi hans uppståndelse som skedde för, högst troligt, 1993 år sedan. Sedan dess, i 1993 år, har vi haft en uppstånden och levande Frälsare. Så till den delen är det inte längre så att mörkrets makt skulle råda. 

Men tyvärr ser vi idag hur vi människor har övergett Guds väg och på många olika plan har vi hängett oss åt mörkret. Vi håller på att förstöra [framtiden för] våra barn och unga genom att tillåta en normnedbrytande ideologi att korrumpera hela samhället. Evangeliet är, trots att vi just nu lever i vad som knappast kan beskrivas som annat än väckelsetider, på många håll både föraktat och förtalat så till den grad att det inte längre ses som ett beaktansvärt alternativ. Samtidigt som det är oerhört oroligt på många håll i världen och vi står inför en dyrtid vars like världen inte har sett på över 50 år. Om ens då.

I världen råder mörkrets makt. Så har det förstås alltid varit, men idag syns detta tydligare än på mycket länge. På det stora hela, kanske tydligare än någonsin. Många människor har redan, och många fler kommer inom kort (om inget avgörande sker), att se de flesta av sina trygghetspelare och (falska) stöd rasa. 

I den här situationen är det så oerhört fint att kunna konstatera att de äkta trygghetspelarna och stöden ändå håller. Jesus Kristus lever och han är fortfarande Herren. Inget kan störta honom från hans tron. Och han talar alltjämt till oss i sitt heliga ord, Bibeln. Strax innan han gick till sitt lidande sade han åt sina lärjungar: "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig." (Joh. 14:1) Och lite senare: "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa." (Joh. 14: 27)

Dessa ord är evigt gällande. Det betyder att du och jag får ta till oss dem idag. Just nu, när mörkrets natt råder i världen. För bland Guds folk är det inte natt. Tvärtom. Vi har det eviga livets ljus. Redan här. Redan nu. 

Därför kan vi ha frid även när världens stormar rasar och även när världen, förr eller senare, kommer att rasa samman.  

 

 

21 kommentarer:

  1. Amen ! ( Ske guds vilja )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis skulle det ha stått "Ske Guds vilja" !

      Radera
  2. Kristian, jag funderar lite på det du skriver om att vår tid skulle vara särskilt präglad av “mörkrets makt”. Jämfört med den värld evangelierna själva beskriver, med korsfästningar, brutal ockupation och rättslöshet som vardag, är det inte lite märkligt att just vår tid skulle vara mörkare än någonsin?

    Och samtidigt, när man ändå betonar vikten av att förstå texterna rätt: hur tänker du kring att evangelierna inte ens är överens om när korsfästelsen sker? Synoptikerna placerar den efter påskmåltiden, medan Johannes tycks lägga den före.

    Det låter som att även där behöver detaljerna tolkas ganska flexibelt för att få ihop helheten. Var går gränsen för den flexibiliteten?

    Eflop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eflop. Alla tider har givetvis haft sitt eget mörker, och jag tänkte nog lite som du när jag skrev just de där orden. Det är sant att det för tvåtusen år sedan också var mörkt. Liksom för åttiofem år sedan också. Så det var därför jag klämde in ett "kanske" där.

      Vad gäller tidpunkten för korsfästelsen kan jag rekommendera Karsten Burgeners eminenta bok "Jesu Kristi uppståndelse från de döda". Den fick åtminstone för min del frågetecknen uträtade.

      Radera
    2. Kristian, Jo, visst. Men om det krävs en bok från vår tid för att reda ut vad evangelierna säger, så var det kanske inte helt klart från början 😉

      Eflop

      Radera
    3. Eflop. Ser du vad du gör här? Du kräver att våra konventioner ska gälla för 2000 år sedan. Det fungerar inte så. Men det gör förstås inte att texten skulle vara oklar för det.

      Radera
    4. Men i så fall kan man väl inte samtidigt kräva att samma regler för t.ex HBTQ+ personer och kvinnopräster gäller idag? Tänk om det är klart nu jämfört med hur det var förr?

      Radera
    5. Anonym 21:09. Nej du, den gubben går inte. Du måste skilja på språk och Guds ord och bud. Det är två vitt skilda saker.

      Radera
    6. Låter som snömos!

      Radera
  3. Det finns olika typer av mörker.

    Här på bloggen skrivs det:

    "Nå, trots att vi idag har just påsklördag"

    På sajten Mediespråk, som strävar efter klara begrepp och rätt språk, heter det så här:

    "På palmsöndagen inleds stilla veckan. Många talar också om påskveckan. I kyrkliga sammanhang är det emellertid veckan därpå, den som inleds med påskdagen, som kallas påskveckan. Var uppmärksamma på den här skillnaden när ni använder benämningen påskveckan.

    Lördagen efter långfredagen kallas påskafton. Sedan följer påskdagen och därefter annandag påsk.

    *Observera att "påsklördag" och "påsksöndag" är enbart finlandssvenska. Undvik dem i skrift.* Använd inte heller det finlandssvenska "påskannandag".

    Dagarna kring påsk skrivs med liten bokstav."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 10:52. Lördagen i stilla veckan är påskafton, ja. Veckan efter påsk är påskveckan. Men jag tror knappast att någon skulle komma på att kalla lördagen efter påsk för "påsklördag". Så till den delen var det jag skrev knappast oklart.

      Vad gäller användningen av termen "påskannandag" så får sajten Mediespråk lov att ursäkta, men jag kommer absolut att fortsätta använda den. Helt enkelt för att det inte finns någon möjlighet att missförstå vad jag menar.

      Radera
    2. Så du avgör vad som ska vara normerande i samhället och språket?

      Drygheten känner inga gränser!

      Radera
    3. Anonym 09.51. Nej, det gör jag inte och det påstod jag inte heller. Jag sade bara vad jag använder för ord. Det får jag göra, eller hur?

      Radera
    4. När individer struntar i språkliga normer och skriver vad de vill handlar det om trots mot gällande direktiv, alltså normnedbrytning, dvs en form av anarki, vilket din släng om "sajten Mediespråk" ger en tydlig fingervisning om.

      Eller nyspråk, där ordens betydelse omdefinieras efter vad som råkar passa bäst.

      Det är den attityden som fått folk i Sverige att anse att vi i Finland får tala vad vi vill, för vi talar ju inte svenska.

      Radera
    5. Anonym 19:43. Jag känner igen mycket av det du skriver eftersom jag också gärna agerar språkpolis. Helt enkelt för att jag menar att det är viktigt med språklig korrekthet. Det i sin tur för att det är viktigt att vi kan förstå varandra. Det är min huvudsakliga drivkraft. Således är "påsklördag" en mycket större sak än "påskannandag", även om (vilket jag också skrev) inte tror att någon skulle klara av att missförstå vad som avses med "påsklördag". Men, med förlov sagt, att haka upp sig på att någon använder "påskannandag" i stället för "annandag påsk" och kalla det för normupplösning är nog att skjuta mygg med kanon.

      Radera
    6. Sajten Mediespråk ägnar sig åt normerna för hur medier ska uttrycka sig på svenska i skrift. Här är det fråga om högkultur, som dels utgör det bärande elementet inom den språkliga gemenskapen, dels strävar efter att bevara begreppsmässig klarhet och dels är avsett att bevara ett vårdat offentligt språk.

      Det handlar således om hur man uttrycker sig i skrift. Det som skrivs på svenska i Finland borde vara begripligt och lättillgängligt överallt där svenska talas. Om så inte är fallet blir språket regionalt som finlandismerna, eller dialektalt som närpesiskan. Eller annars bara vulgärt och orden blir otryckbara.

      Rätten att själv definiera ordens betydelse handlar i grunden om normupplösning. Därför har stilla veckan i folkmun blivit påskveckan, stilla veckans måndag blå måndag, onsdagen askonsdag och så vidare.

      I det långa loppet utarmas kulturen när normerna och orden mister sin betydelse och all kommunikation blir privat och på sin höjd lokal. Men det är kanske så det ska vara?

      Radera
    7. Anonym 07:13. Jag håller med dig till 100%! MEN. Det att man talar om påskannandag i stället för annandag påsk förvirrar ingen och gör inte att kommunikationen på något sätt blir privat eller att orden skulle mista sin betydelse. Vi behöver kunna skilja mellan sådant som har betydelse och sådant som har ingen (eller ytterst ringa) betydelse.

      Radera
    8. Om enskilda människor avgör vad orden betyder innebär det en privatisering av språket, eller hur? Ett steg bortåt är bara ett marginellt steg, och ett steg till är ju bara ytterligare ett, så varför bry sig? Kanske därför att det är riktningen som är det avgörande.

      Och den korrekta benämningen för lördagen mellan långfredagen och påskdagen är "stilla veckans lördag". Benämningen påsklördag är ett uttryck för sekulärt och kommersiellt tänkande, det som får en del folk att börja fira jul redan i november.

      Men kanske inte det heller har någon betydelse?

      Radera
    9. Anonym 08.19. Vem här har "avgjort vad orden betyder"?

      Radera
    10. Kristian, ska man bygga något av bestående värde behöver man mer än bara fernissa.

      Radera
    11. Anonym 17:32. Sant. Men var menar du att du hittar någon fernissa i denna diskussion?

      Radera