Den amerikanske apologeten John Warwick Montgomery (1931-2024) berättade en gång om en professor i teologi som han studerade under. Denne professor, som hade finländska släktrötter, sade att han hade som mål när han inledde sina studier att han skulle bli berömd. Sedan insåg han att han, för att bli berömd, behövde hitta på något nytt och revolutionerande. Men eftersom Guds ord står fast måste den som vill komma med något nytt och revolutionerande gå utanför ordet och bli en villolärare. Så då valde han att inte bli berömd och nöjde sig med att hålla sig till det en gång för alla givna.
I tråden under texten "Årets nyhet" diskuterar jag och en anonym kommentator frågan om bibelordets klarhet. Den anonyme, som dras med en ordentlig släng av cynism, menar att Bibeln inte alls är så klar som jag (och många andra före mig) påstår att den är och som motivering för detta påstående anför han det faktum att det finns tusentals kristna rörelser som är oeniga i diverse frågor.
Splittringen mellan kristna är beklaglig, absolut. Ja mer än så. Det är en synd inför och mot Herren. Men vi behöver se skillnad på andlig enhet/endräkt och organisatorisk enhet. Det förra kan existera trots att det senare inte gör det. Men den distinktionen gör förstås inte kristendomskritikerna, och varför skulle de göra det? Andens enhet är ofta och långt osynlig, och eftersom deras kritik kommer från utsidan kan de inte se eller förstå denna enhet.
Men det är ett faktum att det finns organisatorisk splittring kristna emellan. Ofta, men inte alltid, beror denna splittring på att människor i gångna tider inte har kommit överens. Ibland beror den på missförstånd. Och inte sällan beror den på att människor/kyrkoledare har velat bli berömda. Eller så har vi dagens populära väg till splittring: Att kyrkoledningen i stället för att lyda Guds ord och vilja omfamnar den syndfulla världens förvrängda syn på olika frågor.
Lite perspektiv på frågeställningen kan man få här (inklusive länkarna)...
SvaraRaderahttps://sv.wikipedia.org/wiki/Kristen_fundamentalism
... och perspektivet blir då det, att de flesta kristna kyrkor, de lutherska kyrkorna inbegripna, bildats långt innan tanken på Bibelns ofelbarhet sattes till pappers (förmodligen som en reaktion till idén om påvens ofelbarhet)
Anonym 10:34. Jag klipper och klistrar från sidan du länkar till: "Kristen fundamentalism var ursprungligen en konservativ väckelserörelse som uppstod bland kalvinister i USA på 1890-talet som en motreaktion mot historisk-kritisk bibelforskning, liberalteologi, evolutionsteorin och kulturella förändringar som följde samhällets sekularisering. Den fundamentalistiska rörelsen uppstod till följd av ökad läskunnighet och protestantiska kyrkors betonande av Bibelläsande."
RaderaDet skulle vara att föredra att klara av att läsa rätt. Vill du försöka på nytt? Lite ska jag hjälpa dig: Vad var det som uppstod på 1890-talet? En rörelse eller ett sätt att läsa Bibeln?
Svar: både och.
RaderaResultat: en magisk föreställning om en Gud som är instängd i en bok, av vilken det finns otaliga översättningar och därmed tolkningar.
Anonym 10.15. Nej, läs om och läs rätt!
RaderaNu har jag läst om, läst utvidgat (mest på engelska, där det finns mera relevant material än någon klok människa gitter läsa för det här sammanhanget). Jag har läst rätt. Och jag vidhåller min tidigare uppfattning.
RaderaMen den preciseringen, att formuleringen om Gud instängd i en bok syftar speciellt på den här bloggens retorik i frågan, en uppfattning som historiskt sett inte varit gängse i någon kristen kyrka av betydelse fram till mitten av 1900-talet.
Den allmänna judiska och kristna synen har framhållit Bibelns trovärdighet, vilket inte för den skull utesluter att Bibeln kan innehålla historiska och vetenskapliga fel.
Mot den bakgrunden kunde man se tanken på Bibelns ofelbarhet, det man för det mesta kallar för bokstavstro, inte som en urkristen utan som en postkristen bibelsyn.
10:15
Anonym 19:40. Om du inte klarar av att läsa rätt kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Det spelar då nämligen inte heller någon roll vad jag skriver.
RaderaTron, den kristna som vilken annan som helst, bygger på föreställningar, antaganden som baseras på given, kanske traditionens information.
RaderaNär tron möter kunskapen, vilket i västvärlden skett i ökad utsträckning medan medeltiden och framför allt under upplysningens tidevarv, måste tron balansera i förhållande till rationalismen.
I den balansgången kan man hamna i rationalismens dike, där det centrala i tron överges till förmån för en rationell och påstått vetenskaplig världsbild.
Men vägen har också ett annat dike: den stela traditionalismen, som blankt förnekar det relevanta i ny kunskap som påstås stå i konflikt med det tidigare givna.
Ska man färdas någonstans och räkna med att komma fram, brukar det inte löna sig att köra i diket.
"Men det är ett faktum att det finns organisatorisk splittring kristna emellan. Ofta, men inte alltid, beror denna splittring på att människor i gångna tider inte har kommit överens. Ibland beror den på missförstånd. Och inte sällan beror den på att människor/kyrkoledare har velat bli berömda."
SvaraRaderaKan man låta mer överslätande och farbroderlig än detta?
"Eller så har vi dagens populära väg till splittring: Att kyrkoledningen i stället för att lyda Guds ord och vilja omfamnar den syndfulla världens förvrängda syn på olika frågor."
Jag översätter: Lyda Guds ord betyder att man ska följa den tolkning som Kristian har. Kristian har den rätta bibelsynen och tolkningen.
Anonym hånar friskt. Men bloggaren har helt rätt.
RaderaAnonym 21:20. Tack. Det är svårt att få dessa anonyma att förstå att det inte handlar om "min tolkning". Men, som du konstaterar, det går att håna.
RaderaVems tolkning är det då?
RaderaAnonym. Stava på Bibelns syn på sig själv.
Radera10:12
RaderaBibeln har ingen syn på sig själv.
Anonym18 april 2026 kl. 12:37, även om det är ett vagt svar så ger google/AI ett svar som motsäger dig !
RaderaDet där resonemanget låter snyggt vid första anblick, men håller inte när man petar lite på det.
SvaraRaderaDu säger att Guds ord är klart och står fast. Samtidigt erkänner du att det finns tusentals kristna riktningar som läser samma text och ändå landar i helt olika slutsatser. Då räcker det inte att bara säga att människor är felbara eller att någon vill bli berömd. Frågan kvarstår: varför ger en påstått klar uppenbarelse så oklara resultat?
Att hänvisa till en andlig enhet som inte syns i faktiska läror eller beslut blir lite tomt. Om två kyrkor inte ens kan enas om centrala frågor som frälsning, sakrament och moral, på vilket konkret sätt är de då eniga?
Och det här med att kritiker inte kan förstå eftersom de står utanför, det är ett bekvämt sätt att slippa ta invändningen på allvar. Samma logik används i alla möjliga slutna system. Håller du inte med, så beror det på att du inte ser.
En enklare förklaring ligger närmare till hands. Texten är inte så klar som man vill tro. Den är skriven i en annan tid, full av metaforer, motsägelser och tolkningsutrymme. Då är det inte konstigt att människor drar olika slutsatser.
Om Gud verkligen ville ge mänskligheten ett entydigt budskap, då är det rimligt att förvänta sig något mer likt en tydlig instruktion än ett dokument som ger upphov till tusentals konkurrerande tolkningar.
Så frågan är nog inte varför människor misslyckas med en klar text, utan om texten någonsin var så klar till att börja med.
Eflop
Eflop. Du petar dig själv i ögat. Svaret på din fråga är enkelt. För att vi människor är syndare.
RaderaEflop, helt rätt spår. Det stora misstaget många gör är att i första hand utgå från att bibeln var/är skriven för mig. Det är den ju uppenbarligen inte. Tex är Paulus brev samt Uppenbarelseboken direkt adresserade till mottagare där och då. GT är skrivet för sina tider och syften. Varje läsning är en nyskapande tolkning.
Radera18 april 2026 kl. 12:44
RaderaDet är du som gör det stora misstaget. Bibeln är skriven för alla genom hela historien. I uppenbarelseboken kan vi läsa att detta är vad som snart ska ske. Uppenbarelseboken täcker världens återstående tid. Bibeln börjar med skapelsen och slutar med Jesu återkomst och denna världens undergång. Att tro att det är en bok som blev inaktuell för 2000 år sen är en akademisk sekulär hållning som inte har nåt stöd i bibelns egen logik.
Patrik: jag angav bara vad som står i nämnda texter. Där ingen mottagare står så står det i vart fall inte "till världens befolkning" eller "till alla vars namn börjar på P" eller nåt liknande. Att du/vi idag kan läsa texterna och ha en behållning av dem är en annan sak, kalla det fast för inbjudan, kultur eller uppenbarelse då. Att texterna är i en viss ordning är bara en ordning som människor börjat tillämpa.
RaderaKristian, “Vi e syndare” låter djupt, men det e mest en rundgång. Du beskriver beteendet med ett nytt ord istället för att förklara det.
RaderaMänniskor gör dumma saker för att vi har impulser, begränsad självkontroll och en hjärna som inte alltid spelar i toppform. Det behövs ingen övernaturlig skuldpost i bokföringen.
Och om en allvetande gud designa oss så här, då e det lite märkligt att skylla på oss när konstruktionen krånglar. Då pekar fingret uppåt, inte neråt.
Vill du förstå varför folk gör fel, kolla på psykologi och biologi. Vill du bara sätta en etikett, säg “synd”
Eflop
Anonym18 april 2026 kl. 15:09
RaderaJag är en följare av metoden skrift tolkar skrift. Isaac Newton var också teolog och tillämpade en väldigt strikt skrift-tolkar-skrift -metod.
Daniel 2 kan ses som skelettet till alla apokalyptiska profetior. Den börjar bevisligen i Babylon ca 500 f.kr och slutar med stenen som krossar denna världen. Det är en kontinuerlig berättelse genom hela historien.
Daniel 7 är sen en upprepning och en utvidgning av Daniel 2. Kopplingarna är uppenbara. Daniel 7 slutar också vid tidens slut.
Sen kopplar Daniel 7 ihop med uppenbarelseboken 13. Väldigt tydliga gemensamma symboler.
Daniel 2 lägger egentligen redan grunden för historicistisk tolkning, att profetiorna utspelas under hela historiens gång fram till slutet. Men Daniel 7 utvidgar detaljerna och Uppenbarelseboken 13 utvidgar ännu mer. Sen utvidgas det också i uppenbarelseboken 17.
Detta är en väldigt strikt och konsekvent tolkningsmetod, väldigt låg spekulationsgrad.
Det är på detta jag grundar min tolkning. Det är inte bara så att jag känner att det talar till mig.
Daniel är en sammansatt text i flera segment närmast en historisk roman eller novell. Den innehåller en del äldre delar men mycket sannolikt sammansatt ca år 165 fkr. Har äntrar med Kristian om detta i nedan tråd så copypastar inte allt här. Men det som väldigt många verkar ha svårt att fatta är att precis som en författare idag kan skriva en text bakåt i tiden (jfr tex Mika Waltari) så kunde man det då också. Nyckeln i Daniels bok är de sena profetiorna, de som inte slog in. Dessa är de som författaren då faktiskt skrev om framtiden, och den kunde han ju inte förutspå, och det visar också på när texten skrevs. Vidare bevis för sent datum är att andra GT texter inte hänvisar till den (de var ju) redan skrivna då Daniel skrevs. Och Daniel har inte varit en viktig bok för judarna, just för att den kom sent. Men bland apokalyptiska judar i Qumran och bland tidiga kristna blev den mumma (tillsammans med Enoks bok). Läs gärna den lörorika boken "Mind the Gap: How the Jewish Writings between the Old and New Testament Help Us Understand Jesus" av Matthias Henze.
Raderahttps://kristiannyman.blogspot.com/2023/10/om-kvarnstensteologi-och-om-stenarnas.html?m=1
Anonym18 april 2026 kl. 22:39
RaderaDet du skriver är helt irrelevant. Du är inne på den akademiska hållningen att Daniel innehåller historiska skildringar, skrivna i efterhand 165 f.kr. Allt väsentligt i Daniel sker efter år noll och har inträffat till stor del. Inget väsentligt i Daniel sker innan 165f.kr. 165f.kr-akademikerna som man kan kalla dem har gått på en nit. De trodde sig kunnna bortförklara Daniel med att det var efterhandstexter om Antiochus Epifanes. Men det var det inte utan handlar om senare saker. Dessutom förutspår Daniel Jesus, korsfästelsen och att Paulus får uppdraget att predika åt hedningarna. Samma gamla visa.
Eflop. Det är svårt att diskutera med dig när du saknar de mest elementära uppfattningar om vad synd är - och när du bestämt dig för att inte lära dig.
RaderaKristian, det där är fortfarande inget argument, bara en etikett.
RaderaDu säger i princip att jag har fel eftersom jag inte redan håller med din definition av synd. Det är cirkelresonemang, inte förklaring. Om din ståndpunkt är hållbar ska den kunna förklaras och försvaras, inte skyddas genom att avfärda den som frågar.
Och igen, det här träffar mitt i sakfrågan. Du utgår från att det finns en “elementär” förståelse av synd. Men kristna är oense om allt från vad som räknas som synd till hur allvarlig den är och hur den ska hanteras. Vem av alla dessa sitter då på den där självklara förståelsen?
Att säga att jag “inte vill lära mig” är bara ett sätt att slippa svara. Jag frågar ju rakt ut: vad är synd enligt dig, och hur vet du att just din tolkning inte bara är en av många?
Om det finns ett tydligt svar, ge det. Om inte, då är problemet inte min ovilja, utan att tydligheten du talar om inte riktigt finns där.
Eflop
Patrik 22:39
RaderaVad är en akademisk hållning? Är det det att man inte tar en lekmannapredikant på orden eller vägrar föra en kritisk diskussion om texten? Bara för att Upp använder Dan i någotslags apokalyptisk berättelsetradition betyder ju inte att Dan (lika lite som Upp) är några historiskt exakta skildringar. Man måste först se vad det är för slags litteratur och genre.
Som sagt så är år 165 fkr viktigt här, det är nämligen då som Daniels profetior slirar iväg. Då kan läsaren blunda för detta eller ställa sig frågan "varför?". Frågan leder en osökt till svaret att om den skrevs (samt sammanställdes av en del äldre texter) 165 så hade författaren information fram tills 165, men inte efter detta, och förutsägelserna efter infaller inte. Det är inget som ska "bortförklaras" i Daniel men det verkar så att det "akademiska" krockat med din uppfattning. Då får du kanske fundera var du fått din uppfattning ifrån om både Daniel och "akademikerna".
Du har även den judiska skrifttrsditionen och även den håller Daniel som sent skriven, ungefär samtidigt med Mackabéerna, Enok och vissa andra judiska texter. Dessa böcker från andra tempelperioden visar på hur judiskt trossliv och föreställningsvärlden förändrades under det som felaktigt av vissa kristna kallas för den "tysta perioden" mellan GT:s betydande profeter och Jesus.
19 april 2026 kl. 12:32
RaderaEftersom ingen profetia uppfylls före 165f.kr så är ditt inlägg helt intetsägande för mig. Berätta vad som uppfylldes före 165f.kr. Några verser ur Daniel 11 kanske.
Patrik:
RaderaVar kanske otydlig. Lägger man upp Daniel på en historisk tidslinje så framträder följande drag: Då äldre händelser återges så finns det mer felsktigheter. Då texten berör nåt närmare 200 talet så blir det mer historiskt överensstämmande. Sen blir det riktigt detaljerat kring år 165 och strax därinnan. Och slutligen så finns det händelser efter 165 och där slår det riktigt snett. Vad visar detta? Jo, författaren har sammanställt och skrivit ca år 165. Då har han detaljerad kunskap om sin samtid. Då äldre historiska skeenden återges så har författaren inga exakta historiska källor likt vi har idag och det blir felsktigheter. Och då författaren skriver framåt, förbi sin egen tid i framtiden, så vet han ju inte vad som ska hända och då blir det riktigt fel (vilket ju framgår för senare läsare). Så ca år 165 blir en som en tratt eller midja vad gäller historiska detaljer.
Sen finns det även flera lingvistiska detaljer som knyter Daniel till 200 talet fkr snarare än inte till 500 talet.
19 april 2026 kl. 17:10
RaderaDu vägrar konstant att prata om verser. Men att du tycker det blir fel för Daniel i framtiden tyder på att du följer en helt annan tolkningslinje, den som ser Antiochus överallt. Jag ser honom inte alls. När man utgår från att det handlar om Antiochus så verkar allt stämma och plötsligt stämmer inget, kan jag tänka mig. Men den tolkningen lämnade jag tidigt och kommer inte att återuppta den. Du pratar med någon annan än mig verkar det som. Jag pratar om äpplen och du diskuterar päron. Jag kommer inte att reda ut detta här men kan säga att historicism och skrift tolkar skrift leder inte till det du talar om.
Daniel 11 och Antiokusen #4 kan du tex läsa om här https://www.thetorah.com/article/antiochus-iv-persecution-as-portrayed-in-the-book-of-daniel
RaderaAnonym 17:10. Daniels bok är måhända ett annat ämne, även om det förstås tangerar detta. Några saker. Du skriver "Sen finns det även flera lingvistiska detaljer som knyter Daniel till 200 talet fkr snarare än inte till 500 talet". Snarare är det precis tvärtom. Stora delar av boken är skriven på den officiella diplomatarameiskan som talades på 500-talet. Sedan finns det för många och för tidiga kopior av Daniels bok (från 150 f.Kr.) för att boken ska kunna vara skriven så sent som 160-170-talet. Det fungerar helt enkelt inte texthistoriskt.
RaderaKristian: Du hafver skrifvit...osv.
RaderaAtt Daniel hanns kopieras är bara ett tecken på att den var populär. Denna fråga har hanterats i forskningen med och det är inget konstigt med det.
19 april 2026 kl. 22:03
RaderaJag är inte intresserad av Antiochus. Hur många sätt kan jag säga det på? Antiochus är irrelevant. Jag har tillbringat oräkneliga timmar med Danielboken och hittat en konsekvent logisk tolkning. Antiochus ryms inte med där. Vi lämnar det. Nån gång ska jag sammanställa och motivera de tolkningar jag omfattar, för mig själv och andra, men det är inte nu.
Ja, låter som du borde skriva en egen bok.
RaderaAnonym 08:00. "Att Daniel hanns kopieras är bara ett tecken på att den var populär. Denna fråga har hanterats i forskningen med och det är inget konstigt med det."
RaderaDet är mycket som forskningen har hanterat, men det löser inte problemet för det. Det gör inte att det fungerar texthistoriskt för det. En bok hinner helt enkelt inte bli kanonisk på 10-15 år, den hinner inte citeras i en rad olika texter och framför allt hinner det inte utvecklas två olika "textframiljer" på en så kort tid.
Att en text blev kanonisk betyder inte att den fick samma status och betydelse som tex Moseböckerna. Betänk att judarna själva inte ansett att Daniel är en viktig bok och att den inte citeras i GT texter. Varför? För att den kom sent! Ja, den blev populär i vissa kretsar, främst bland apokalyptiska judar (surpris) men fick till denna dag inte en stor betydelse jämfört många andra texter. Det är främst kristna evangelikala som hittar på att Daniel är tidig. Varför? För att NT författaren till Upp citerar Daniel och för att den således kom in i en texttradition som gammal litteratur och bland kristna rörelser som var mer apokalyptiska. Men betänk då att Judasbrevet citerar Enoks bok (uppkommen på ca 200 talet fkr och delvis nära år noll) som vore det Enok själv som skrivit det mycket långt tidigare. Att förstå typen av litteratur är nyckeln till att förstå bibeln bättre!
RaderaAnonym 20.04. Det att Daniels bok inte citeras i andra GT-böcker är inte konstigt. Den skrevs i Babel och de flesta av GT:s böcker är äldre än från slutet av 500-talet. Du skapar problem där sådana inte finns för att stöda en dödfödd agenda.
RaderaJag har inga problem med beläggen jag skrev ovan. Det är som det är.
RaderaUtanför ämnet igen som vanligt :) Du som är intresserad av historia, kanske denna video, https://www.youtube.com/watch?v=ezWa_0xgV6E ( om du hinner se ? ) kan förklara varför Sverige står bakom stöttandet av Ukraina till den grad de gör ?
SvaraRadera
SvaraRaderaMin åsikt om splittring är att den är bra. Åtminstone den splittring som ger oss frikyrkor.
Det är sällan några allvarliga skillnader mellan samfunden. Folk rör sig rätt fritt emellan dem. Jag kan lyssna till predikanter av olika bakgrund utan problem. På vissa punkter skär det sig men grundbudskapet är ungefär densamma.
Splittring är bra för att det motverkar kollektivism. Man är fri att tro som man vill. Att vi har 12 (eller nåt) frikyrkor i Jakobstad vitaliserar tron.
Men det finns en annan splittring och det är anpassningen till nutidens tänkesätt. Man ändrar teologin för att inte stöta sig med moderna idéer. Men det är egentligen inte splittring utan ett avfall.
Den katolska kollektivismen är ett annat avfall. Då är det förvärldsligat genom att man söker makt och kontroll. Det är alltså inte heller en splitring..
Så egentligen ser jag inte några problem med splittringen alls.