Diskussionen har rasat vilt och spretigt under min senaste text. Eftersom egentligen ingen av de kritiska kommentatorerna tycks vilja förstå vad jag skriver om ids jag inte ens försöka diskutera med dem. Jag konstaterar här bara detta: Läs om, läs rätt! (Och försök förstå i stället för att avsiktligt missförstå.)
Ett mycket bra exempel på hur galet det har blivit i vår tid får vi från det svenska nyhetsflödet idag. Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi och känd från sitt program i Sveriges Radio ("Fråga Agnes Wold") har uttalat sig om den närmast epidemiskt ökande transförvirringen bland unga och den nya lag som träder i kraft i Sverige 1/7 som förbjuder "omvändelseförsök" av hbtq-människor och som hotar sådana som försöker med upp till 4 års fängelse. Wold konstaterade att hon absolut skulle försöka tala förstånd med ett barnbarn som påstår sig vara "född i fel kropp" - även om detta skulle ge henne en fängelsedom.
Detta utspel har fått godhetsivrare både här och där att närmast gå upp i limningarna. ”Mygga av kärringen. Det är oetiskt av Sveriges Radio att ge henne tillgång till en mikrofon. Hon vet uppenbarligen inte vad hon snackar om”, skriver Christopher Garplind, en av hennes kollegor på SR. Garplind fortsätter: "Skäms ihjäl av att bli avlönad av samma företag som betalar den dåren".
Jämställdhetsminister Nina Larsson (L) hävdar att Wolds "attacker på utsatta personer är inte värdiga ett öppet och fritt samhälle. Vi behöver mer respekt och kärlek – inte mer hat och hot."
Märkte du vad som hände här? Förutom att stämpla Wold som en som hatar och hotar gjorde Larsson svart till vitt när hon i sin strävan att bevara ett "fritt och öppet samhälle" i själva verket slår kniven i ryggen på det samma.
Jag konstaterar bara: Tänk vad denna fråga har en utomordentlig förmåga att förblinda människor!
---
Faktum är förstås att Wold har helt rätt. Om en människa hävdar att "jag är ingen människa, jag är en katt" får denna människa vård. Men om en kvinna hävdar "jag är ingen kvinna, jag är en man" får vi inte på något sätt ens erbjuda vård åt denna människa utan den som (efter 1/7 i Sverige) vågar antyda att denna människa borde få hjälp är därmed en lagbrytare och en brottsling som kan få upp till fyra års fängelse.
Den epidemiskt ökande könsdysforin som vi ser här är inget annat än ett desperat uttryck för den vilsenhet och rotlöshet (och på detta följande självskadebeteende) som jag skrev om i min senaste text. Och det blir alltså värre, så mycket värre. Nu ska vi inte ens få hjälpa dessa stackars vilsna och förvirrade människor utan samhället ska på alla sätt skydda dem från sanningen och från att få hjälp och från att bli utmanade och "kränkta".
Det vi ser här är förstås ett samhälle som är lika förvirrat och vilsegånget som de stackare som har fastnat i könsdysfori. Kan ett sådant oerhört förvirrat och vilsegånget samhälle överhuvudtaget överleva? Det kan ju hända - även om detta endast är en piae spei - att det vi nu ser är den yttersta punkten på en pendelrörelse och att pendeln snart svänger tillbaka. Om så inte är fallet finns det knappast något hopp och då är svaret på frågan nej.
Pendeln kan slå tillbaka för hårt och då har vi lägren och ugnarna igen, sådan brukar världen vara. Vi får Hoppas Att Gud i sin Allsmäktiga Frid låter pendeln svänga och stanna på medelvägen efter sin vilja och vi tar profeternas ord på allvar, krig, farsoter hungersnöd och hundarna[ hedningarna] som släpar bort de svaga och ber att de rättsinniga kristna då i bön och gärning kan vsra så solidariska som möjligt utan att tjäna vilddjuret och Antikrist....
SvaraRaderaUlrik. Det där är en mycket tänkvärd kommentar. Tack!
RaderaKristian, du skriver att kritikerna “inte vill förstå” och att de avsiktligt missförstår. Men är det möjligt att problemet ibland är det motsatta, att människor faktiskt förstår vad du menar, men inte accepterar slutsatsen?
SvaraRaderaDu beskriver könsdysfori som ett slags kollektiv förvirring och samhälleligt förfall, men det säger egentligen mer om din tolkning än om människorna det handlar om. Ingen seriös människa förnekar att könsdysfori kan vara djupt plågsamt. Frågan är inte om lidandet finns, utan hur man bäst hjälper människor att leva med det. Där finns det olika uppfattningar, medicinska, psykologiska, etiska, utan att världen därför måste delas upp i “de som älskar sanningen” och “de förblindade”.
Och jämförelsen med att någon säger “jag är en katt” är retoriskt effektiv men intellektuellt tunn. Den fungerar mest som ett hånfullt grepp för att slippa ta komplexiteten på allvar. Samma teknik har genom historien använts mot homosexuella, psykiskt sjuka och andra grupper: reducera erfarenheten till en karikatyr och kalla sedan föraktet för omsorg.
Det är också svårt att inte se ironin i att du talar om ett “öppet och fritt samhälle” samtidigt som du tycks mena att vissa människor egentligen bör få sin identitet definierad åt dem av teologi, moralister eller auktoriteter som redan vet bättre.
Du beskriver detta som civilisationens yttersta gräns, ett samhälle “i fritt fall”. Men varje generation har haft sin favoritapokalyps. Rockmusik (helst baklänges 😂) skulle förstöra ungdomen. Sexualupplysning skulle upplösa familjen. Homosexualitet skulle rasera samhället. Nu är det könsdysfori som sägs markera slutet.
Apokalypsen har en märklig vana att alltid vara nära förestående, och samtidigt alltid utebli.
Och kanske den viktigaste frågan: varför riktas så mycket nit mot människor som redan verkar kämpa? Om evangeliet ska handla om nåd och omsorg är det märkligt hur ofta det i praktiken låter som misstänksamhet, kontroll och en stark önskan att korrigera andra människors liv.
Eflop (som troligen måste läsa om igen...😉)
Läs Petrus brev ett och petrus brev 2 gällande Apokalypsen. Du kan ju på nåt sätt tillgodogöra dig även annan text än Kristians; Men ditt spyflugebeteende mot Bibelns ord och Den Allsmäktige Skaparen vittnar att det är gamle beelsebub djävulen och satan som driver dig. Så vi citerar inget mer på en sådan get
SvaraRadera