Döm om min förvåning när jag igår läste ÖT och rapporteringen om det första mötet mellan Bo-Göran Åstrand och ledningen i Risöhälls bönehusförsamling. "Jag tar oron som finns på största allvar", ropade underrubriken ut. Äntligen!, tänkte jag. Äntligen tar Åstrand vår oro över framtiden och hur vi ska få nya präster som vi gammaltroende kan lita på på allvar!
Men nej. Igen visar Åstrand hur han konsekvent vägrar vara biskop för hela stiftet. I slutet av artikeln sägs det nämligen klart ut vad Åstrands allvarstagande handlar om: "Det är viktigt att vi sitter lugnt i båten och söker lösningar utan förhastade beslut. Jag tar oron som finns inom väckelsen med anledning av det som hänt i Risöhäll på största allvar, säger biskopen och understryker att ingen behöver lämna kyrkan."
---
Det är alltså oron (som några få? har uttryckt) över vad som sker inom LFF som Åstrand tar på allvar. Inte de mångas oro över huruvida det i framtiden alls kommer att finnas rum för oss gammaltroende i kyrkan.
Suck. Igen.
Jag har undrat vad den gamla skökan bjuder på när de gammaltroende med kristians ord vill vara med i det gemensamma eller gemenskapen?
SvaraRaderaÄr det nuförtiden maskinmat för vilddjursriket? Guds Ord är ju givet varje döpt och kallad människa så ve dem som i Orättfärdighet undertrycker Sanningen och rycker tron ifrån människobarn med alla världens förvillelser; ja antikristi mirakler
"Igen visar Åstrand hur han konsekvent vägrar vara biskop för hela stiftet."
SvaraRaderaUndrar om han skulle få vara det, om han så skulle be på sina bara knän. Det finns nog en och annan som konsekvent skulle vägra honom den positionen.
22.48. Det är något vi aldrig lär få klarhet i. Han har aldrig försökt vara en biskop för hela stiftet och lär aldrig försöka.
RaderaHänvisar till de kristnas Överstepräst Herren Jesus Kristus och Hans Ord och vilja.
RaderaAlltså har jag överlämnat mig och världen i Levande Guds vilja och domar
RaderaAnonym 22:48. Åstrand har nog en lång väg att gå tillbaka till kyrkans tro och bekännelse innan han kan vara en rätt biskop, det är sant. Men Gud är nådig och förlåter synder om och när en människa omvänder sig och tror. Åstrand inte undantagen från detta. Om en Saulus kunde bli upprättad så finns det inga gränser.
RaderaÅstrand har valt sin linje. Vi ska komma ihåg, att han också fick ett starkt mandat i biskopsvalet. Domkapitlet är helt i händerna av dem som tänker i samma banor. I stiftsfullmäktige kan vi konservativa/bibelkonservativa ännu få vår röst hörd.
SvaraRaderaDet är självklart att BG är orolig över att hans och domkapitlets liberalteologiska agenda trotsas. Ingen biskop vill se att kyrkoskattbetalarna minskar och hittills trogna medlemmar i folkkyrkan lämnar den. Samtidigt måste vi ännu itjänstvarande församlungspräster präster påminna om konsekvenserna på lokalnivå, om folk i stora skaror börjar skriva ut sig. Medan andra inte är villiga att göra så. Medierna har hittills behandlat det hela på ett ganska bra sätt: Faktum är, att det endast har varit här som de ingermanländska prästdiakonerna har fått verka på det sätt som de gjort. Men det återstår att se, huruvida det i Risöhäll skedda nu slår tillbaka och förstör det samarbete som hittills varit möjligt. Samarbetet kräver förtroende, också på det lokala planet. Jag har svårt att se, att någon kyrkoherde med flit skulle vilja främja skapandet av nya kyrkliga strukturer som på sikt skulle leda till att nya frikyrkor uppstår.
Marko Sjöblom
Marko. Tack för din input!
RaderaDet är något ironiskt detta du konstaterar. Det är ju helt tydligt att du har rätt. Ingen biskop vill se att kyrkoskattebetalarna minskar. Och de hårda tagen idag ska givetvis ses i detta ljus. Men ändå minskar de, och det snabbt. När jag studerade (och blev nekad prästvigning på just dessa grunder) hörde nästan 90% till kyrkan. Idag är siffran drygt 60% och den faller med ca 1% i året.
Det rör på sig inom kyrkfolket - och speciellt inom LFF - och ifall detta verkligen leder till att rörelserna lämnar kyrkan får det, precis som du noterar, katastrofala följder på lokalnivå. Larsmo och Pedersöre församlingar kommer knappast att klara en sådan sak.
Det är helt riktigt att samarbete kräver förtroende. Problemet är bara det att den förtroendebrist som råder mellan rörelserna och stiftsledningen på sätt eller annat kommer att "tickle down" också till lokalförsamlingarna. Vare sig vi vill det eller inte.
”Igen visar Åstrand hur han konsekvent vägrar vara biskop för hela stiftet”. Hur tycker du att han borde eller ens kunde agerat för att ”vara biskop för hela stiftet”? Utan att ha siffror tillhands misstänker jag att den liberala delen inom stiftet (som delar Åstrands åsikter) är bra mycket större än den konservativa delen. Notera alltså att du skrev ”stiftet” och därför antar jag att du menar de personer finns inom Borgå stift.
SvaraRaderaAtt kan skulle köra din linje betyder ju inte per automatik att han skulle vara hela stiftets biskop.
L
L. Biskopsämbetet är enhetens ämbete. Ett kort svar på din fråga är, med bakgrund i min text från 29/4, att Åstrand skulle försöka vara enig med Kyrkans Herre. Det är där enheten börjar.
RaderaDu antyder att det finns ett sätt för Åstrand att agera så att han är hela stiftets biskop: Åstrand skulle bara behöva vara enig med Kyrkans Herre (vad det uttrycket nu betyder)?
RaderaVakna upp, Kristian, du vet själv att det inte fungerar så.
L
L. Nej, idag fungerar det inte så. Och det är det största felet med vår kyrka idag. Vad uttrycket betyder förklarade jag i min text 29/4.
RaderaOch ja, det skulle absolut finnas ett sätt för Åstrand att åtminstone försöka vara hela stiftets biskop. Jag kommer att återkomma till detta ganska snart.