Det finns två, med varandra fullständigt oförenliga, omdömen om de kristna i NT. Omdömet om dem som ges i början av Apostlagärningarna – som avgavs under kyrkans första tid – är odelat positivt.
Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. (Apg. 2:46-47)
Det andra omdömet får vi från Jesu egen mun i evangelierna där han talar om de yttersta tiderna och om hur de kristna då kommer att uppfattas. Detta omdöme är som sagt något helt annorlunda. Här sägs det:
Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. (Mk. 13:13)
---
Vad beror denna oerhörda skillnad i omdömena på? Är det, som kristendomskritikerna påstår, för att det är två olika författare som ligger bakom texterna? Nej, så är det givetvis inte. Det ÄR två olika författare, men både evangelierna och Apostlagärningarna är Guds ord och därmed inte sinsemellan motstridiga. Så vad är det då som är orsaken till den stora skillanden?
Svaret är faktiskt mycket enkelt. Det består av bara tre bokstäver. Det handlar om TID. Mer precist om skillnaden i tid mellan de två omdömena. Guds ord förändras inte, det är evigt. Samma sak med oss kristna som håller oss till Guds ord. Det var samma lära år 33 som det är år 2026 och som det kommer att vara vid tidens slut. Men världen har förändrats.
Visst. De kristna hatades och förföljdes också under kyrkans första tid. Många kristna blev också då martyrer för Kristi skull. Men om de första kristna i Jerusalem sägs det att de var omtyckta av hela folket. Men tiderna skulle snart förändras, och detta ser vi börja ske redan ett par kapitel senare i Apostlagärningarna. I kapitel fyra berättas om hur apostlarna tvingas försvara sig inför stora rådet, och redan mot slutet på det fjärde kapitlet talas det om förföljelsetider. I kapitel sex dras apostlarna igen inför Stora rådet, och i kapitel åtta talas det om hur Stefanus blir den första kristna martyren.
Sedan är den kristna kyrkans historia en parallell berättelse om enorma framgångar för Evangeliet och om svåra förföljelser. Det är lätt att tro, när man läser kyrkohistorien, att förföljelserna mot de kristna var som intensivast under de första kristna århundradena. Men så är det faktiskt inte alls.
Uppskattningsvis 70 miljoner kristna har fått sätta livet till för sin Herres namns skull under kristendomens snart tvåtusenåriga historia. Av dessa blev ca 45 miljoner, alltså avsevärt mer än hälften, martyrer under det senaste århundradet. Alltså under 1900-talet. Och faktum är att takten ytterligare har eskalerat under 2000-talets första fjärdedel. Om inget förändras, och om Herren dröjer, kommer det samma faktiskt att kunna sägas när det första århundradet av 2000-talet summeras om ca 80 år. Alltså att mer än hälften av alla kristna martyrer genom historien har dött under det senaste århundradet.
---
Men ändå. Hatade av alla för mitt namns skull? Hur kan det bli så?
Den amerikanske författaren och samhällsdebattören Rod Dreher har konstaterat att vi kristna som håller fast vid Guds ord också i etiska frågor (främst gällande abort och hbtq) snart kommer att bli sedda på samma sätt som människorna nu ser på 1900-talets vitmaktrörelse. Exempelvis Ku Klux Klan.
Detta påstående förde han fram i sin bok The Benedict Option som utkom 2017. Då var det många som kritiserade hans påstående och hävdade att detta aldrig kommer att ske. Nu, snart tio år senare, är detta inte längre alls så alldeles utopistiskt. Vi ser nu en snabb och radikal förändring i samhällsklimatet. Många kristna som har vacklat i andra frågor kantrar nu snabbt över till att anse att kyrkan måste acceptera samkönade par och hela hbtq-rörelsen som något rätt och sant. I det sekulära samhället finns det allt mindre förståelse för den bibliska hållningen i frågor som har med hbtq att göra, och beklagligt nog följer de flesta (protestantiska) kyrkor snabbt efter.
---
Visst skulle vi vilja att omdömet som ges om de första kristna i Apg. 2:47 också skulle gälla oss. Det skulle vara fint att få vara "omtyckta av hela folket". Men tiden har gått långt förbi det. Tiden har förändrats. Samhället har förändrats. Världen har blivit så oerhört mycket kallare. Idag är vi tyvärr mycket närmare Mk. 13:13 är Apg. 2:47.
Den stora trösten är att detta inte kommer som någon överraskning för vår Herre. Han har sagt att det kommer att bli precis så här. Men notera mycket noggrant ordet i följande mening i Mk. 13:13!
SLUTET
När detta sker är slutet nära. Vi får hålla ut och hålla fast. Och tro och lita på löftet.
Just med ordvändningar av den här typen, med uppskärrad domedagsstämning, har sektledare under de senaste tvåtusen åren försökt hålla sin fårskock i schack.
SvaraRaderaOch det är så typiskt att man hämtar näringen för den här retoriken i det evangelikala USA, där samhället håller på att polariseras till bristningsgränsen.
Det som passar den sanslösa amerikanen ska vara modell även för Finlands kristna höger.
Det är säkert smärtsamt att tro att Gud är politiskt konservativ, att all utveckling och alla nya idéer är villfarelse och lögn, och att offerkoftan man drar på sig är tillverkad i himlen.
Det är manipulation, ingenting annat. Det enda slut av betydelse som kommer är döden. Vi ska inte aningslöst skynda på den.
JB
JB, här inom den kristna vänstern är vi av alldeles samma uppfattning som Kristian. Jag vet just ingenting om förhållandena i USA och önskar inte heller veta mera - men om där sker avkristning och polarisering, så visst är det lika illa hos oss.
SvaraRaderaVi är nära ett sammanbrott. Varningarna har blivit allt frekventare och intensivare också från dem som borde veta - politiker, teknologer, affärsmän. Det är inte längre nödvändigt att ange ett specifikt hot, vilka katastrofriskerna är har blivit var mans kunskap.
Blindheten, förnekandet, likgiltigheten tilltar i samma mån. Sammanhållningen i samhället går förlorad när individens autonomi och självbestämmanderätt överbetonas. Utan Gud och tron på Honom, utlämnad åt meningslösheten skapar människan ett helvete åt sig och de sina.
Likaså ser vi möjligheten att med en gemensam ansträngning bota och hela samhällskroppen försvinna utom räckhåll. Visst har de yttersta tiderna alltid proklamerats och i någon mån lever vi alltid i dem. Men nu finns domedagsprofeterna främst utanför det kristna lägret och de få insiktsfullas desperata maningar till besinning tycks förklinga ohörda.
Det är en fruktansvärd tid vi lever i, för oss som inte ägnar oss åt förnekelse men har den klarsyn evangeliet ger. Särskilt smärtsamt är det att se förutsägelsen gå i uppfyllelse inom kyrkan: de skall ha ett sken av gudsfruktan men inte vilja vet av dess kraft.
Evangeliets klarsyn är den överjordiska vissheten om att det goda segrar till slut.
SvaraRaderaNär smulor av evangeliet, enstaka bibelverser, tas till stöd för jordiska, politiska värderingar, faller det sönder. Kvar blir i värsta fall ett envist fastklamrande vid en förgången samhällssyn, parad med en gastkramande väntan på alltings sammanbrott. Den fascinerande väntan på en kollaps blir deprimerande och depressiviteten söker tröst i det som inte kan trösta.
Då är det alla gånger bättre att stå med båda fötterna stadigt på jorden, så att man skiljer mellan det som man kan och inte kan påverka, och satsar sin handlingskraft på att göra det bästa av det man rår över.
Till och med kristen tro bärs av en ljus förväntan på att allting ordnar sig med tiden.
JB
.
JB. "När smulor av evangeliet, enstaka bibelverser, tas till stöd för jordiska, politiska värderingar, faller det sönder"
RaderaVem har gjort det här? Du hittar sådant som inte finns.
"Kvar blir i värsta fall ett envist fastklamrande vid en förgången samhällssyn, parad med en gastkramande väntan på alltings sammanbrott."
Allting kommer att falla samman, absolut. Men något gastkramande finns inte i den bibliska uppenbarelsen och inte heller i en sant kristen verklighetsuppfattning.
"Den fascinerande väntan på en kollaps blir deprimerande och depressiviteten söker tröst i det som inte kan trösta."
Det deprimerande är det du som står för här. En kristen ser framåt med tillförsikt och glädje. "När ni ser allt detta hända, så räta på er och lyft era huvuden för er befrielse närmar sig"!
"Till och med kristen tro bärs av en ljus förväntan på att allting ordnar sig med tiden."
Nej, det gör den inte. Inte för den som "står med båda fötterna stadigt på jorden". Men väl för den som står med en fot på jorden och en i det kommande riket. För detta, alltså att allting ordnar sig med tiden, är inget som kommer att ske här på jorden. Allt blir bra, men först när evigheten inträder.
Fortsättning... "och depressiviteten söker tröst i det som inte kan trösta"
RaderaOj vad jag tycker synd om dig! Det finns inget som kan trösta som Evangeliet och hoppet om Jesu återkomst och den nya skapelsen. Om du saknar detta hopp och denna tröst uppmanar jag dig att söka det med allt du har!
Skilj åt "den gastkramande väntan på en kollaps" från den förtröstansfull förväntan som innefattar omsorg om Guds skapelse, och förnämst i denna människan.
RaderaVarnandet, lagförkunnelsen, är avigsidan av myntet med Konungens bild. Vårt ärende till samtiden är verkligen "en ljus förväntan" men för dem som förkastar det är det en dom över dem själva och världen.
Det kan hända att vi själv kastas in i ett liv där vi inte själva rår över vår handlingskraft och där en en vindstöt eller ett slag på höften gör att vi därefter aldrig mera förmår stå stadigt med båda fötterna på detta förgängliga jordklot.
Det kan vara en fördold välsignelse - vad vet du?
Min replik till JB må icke sammanblandas med Kristians, trots korspublicering. 11:15 är avsett för, och mot, JB. Måste väl göra mig ett namn då - låt gå för
RaderaTelemachos
"Om jag visste att jorden skulle gå under i morgon skulle jag plantera ett äppelträd i dag."
RaderaDen aforismen tillskrivs ibland Luther, säkert på tvivelaktiga grunder. Men den uttrycker hur som helst den ljusa livssyn jag avser ovan.
JB
JB, Luther det finns inga belägg för att Luther någonsin uttalat de orden. Följaktligen är devisen bara ett uttryck för vad den allmänna meningen finner att han borde ha sagt.
RaderaDet går lika lätt att hitta utsagor som andas den svartaste pessimism över världsläget. Och nu var det ju faktiskt det aktuella världsläget jag berörde: inte Europa på 1500-talet.
Miljöförstöringen har tilltagit under ett halvt millennium. Kärnvapen var okända i Wittenberg. Supermakternas härjningar var dock begränsade. Intelligens fanns det mera av än i våra dagar, men ingen konstgjord sådan.
Bonden Paavos utvecklingsoptimism utvecklades i två faser: dels böjde han sig inte för hårda öden, utan planterade i stället dubbelt. Och den viktiga, viktigaste andra fasen innebar att han delade med sig av sina äpplen!
Detta senare ser vi inte i våra dagar. Amerikanismen känner ingen generositet. Den känner bara den välgörenhet som bedrivs under mottot "idag du, i morgon jag". Den är ett ömsesidigt utbyte av varor och tjänster. Välgörenheten är smink, en parfymerad modedocka med läppstift.
Jämför med militärutgifterna!
Så också i vårt land med den sällsynt bedrövligt låga u-landshjälpen. Och av den drivs en stor del som ömsesidiga projekt, i praktiken en vinst för "givaren".
Det är denna själviskhet som Bibeln framför allt pekar på som ett den yttersta tidens tecken. Jagcentreringen, individualismen. Och när jag ser denna tillta och vidgas över alla gränser, då säger jag: Nu är den yttersta yttersta tiden!
Det är ingen ljus bild, nej, om vi ser på oss själva.
Men varför skulle vi göra det? Litet mera eller mindre utav jordens nöd och lust, det betyder ju så föga när vi nalkas himlens kust.
Ljusare än så kan det inte bli.
Telemachos
Det kvittar om det var Luther som stod för den attityd jag avsåg. Den är lika mycket på sin plats hur som helst.
RaderaI Finland har man genom tiderna drömt om himlen, nåja, i vart fall om döden som den stora räddningen. Lyssna bara på Konsta Jylhäs julsång och festmissmodet tar plats i salongen. Fast inte för min del, jag har hört låten en gång för mycket.
Det finska tungsinnet föddes ur oändlig fattigdom och umbäranden vi inte ens kan mardrömma om.
Nu förs facklan som inte ens ryker, än mindre brinner, av predikanter som i bästa gnosticistiska anda ser det synliga, fysiska livet som ont och förgängligt, och då är det bara livet bortom döden vi har att hoppas på.
Då ser jag annorlunda på livet än dagens Dysterkvistar.
Hela jorden är full av Guds härlighet, sägs det. Jordelivet är gott. Det är värt att älska, vårda och bevara.
De som växee upp, barnen och ungdomarna, har rätt att förvänta sig emav predikanter och alla centrala påverkare en ljus framtidstro och en positiv kampanda.
Om vi slutar vänta på en god framtid för det växande livet tar vi hoppet av dem som borde få det från oss.
JB
JB. "Det är de som hoppas mest på himlen som uträttar mest till fromma för den värld de lever i." Jag minns inte vem citatet går tillbaka på, men det är lika mycket på sin plats ändå.
RaderaP
JB, JB: din framgångsteologi är bristfällig och ensidig.
RaderaInte har de uppväxande "rätt att förvänta sig" något annat av predikanterna än att de håller sig till Guds ord. Och vi kan inte ta hoppet av någon - och inte heller ge dem det.
En man föll från tionde våningen och då han passerade den tredje, ropade han till de bestörta åskådarna: "Hittills har allt gått bra!"
En sådan attityd hos tränaren kan vara på sin plats för det uppväxande släktet när knattelaget ligger under i en fotbollsmatch men att "jordelivet är gott" och "värt att älska, vårda och bevara" är inte en inställning som är motsatt realismen!
Ormen kom också till lustgården.
Men fortfarande och envist driver du din tes att talet om de yttersta tiderna och domen är pessimism och dysterhet. Det går inte in i din uppfattning att glädjen över skapelsens skönhet och övertygelsen om domens nära visshet inte utesluter varandra hos en kristen.
I en hednings hjärta kan de förvisso inte samsas.
P:s kommentar om vem som uträttar mest i världen, träffar rätt. Hur skulle jag kunna, hur skulle jag orka, göra gott mot min nästa i alla mina dagar, hur skulle jag ihärdigt och uppfinningsrikt kunna skänka honom min mantel och klädnad och pengar och alla tillgångar, och ständigt finna mig i att bli besviken på en kärlek som inte återgäldas, om jag inte visste att jag själv fått allt detta av nåd och att en bättre värld väntar oss båda?
Den övertygelsen är drivkraften för allt gott verk i kristenheten. Snart kommer domen... DÄRFÖR, hjälp din nästa medan ännu är tid! Njutningen och glädjen har vi också men vi har dem såsom hade vi dem icke, och inte som självändamål så att vi förbannar Gud om de en dag tas ifrån oss.
Telemachos
Lev livet som en älg i skogen! Bortsett från fästingarna och älglusflugorna lever älgen ett lyckligt liv tills det en dag ändas av en jägares förhoppningsvis välriktade skott.
RaderaAnalogin med människan liv borde vara uppenbar.
Man ska inte ta bort livsglädjen, inte ens som kristen predikant. Hänvisningarna till bibeln är alltid sekundära. Det är attityden som letar upp bibelverser som stöd, naturligtvis inte tvärtom.
JB
JB, om jag öppnar NT och letar hittar jag först Jesu ord och liknelser om de yttersta tiderna och domen i minst nio av tjugoåtta kapitel i Matteus... men jag antar att du tillrättavisar Jesus på samma sätt som gumman som såg kyrkoherden ro på en söndag.
RaderaDenne försvarade sig med att Jesus och lärjungarna också rodde på sabbaten men gumman envisades: "Det blir inte rätt för att två gör det!"
Har vi någon gemensam bedömningsgrund för rätt och fel? (Och vad är 'älg' på grekiska?)
Telemachos
Du ska inte anta så mycket. Det leder bara till många ord och utspädd substans.
RaderaJag vet ingenting om din grund för rätt och fel. Att ta bort livslusten av någon är mentalt våld, och det betraktar jsg som fel, om inte annat så utifrån min erfarenhet av människor i allmänhet
JB
JB, så spårade du då slutgiltigt ur... har Kuriren fortfarande en hjärtespalt? Det här är i vart fall fel forum.
RaderaVi diskuterar nämligen kristen tro. Men må så väl då och var inte ledsen, så blir du glad!
Telemachos
Bra svar där "Telemachos" !
RaderaTur att du inte är domare, för rätta domar verkar inte vara ditt gebit.
RaderaSå det är helt ok med mentalt våld bara det utövas med kristna förtecken?
Då stiger jag av bussen här, tack!
JB
.
JB, du låter dig inte övertygas om Guds rätta domar över oss människor ?
Radera20:32
RaderaGud skriver ingenting på den här bloggen.
Mk. 13:13 , även om man kan ana sig till att det rör sig om Mark. 13:13, är detta ngn ny förkortning (engelsk sådan) ?
SvaraRadera