Ytterligare reflektioner

Jag har det drygt senaste dygnet bearbetat intrycken från kyrkomötets "diskussion" om väckelserörelsernas nattvardsgemenskaper. Som jag skrev blev det helt tydligt att det inte finns någon som helst förståelse hos den liberala majoriteten om varför dessa mässgemenskaper behövs och inte heller någon vilja att ge rum och möjligheter för dessa att verka inom kyrkan. En kyrkomötesledamot konstaterade att den så kallade diskussionen inte gav något konkret, annat än att det blev tydligare hurudant läget är. Vidare konstaterade han att detta visar att kyrkan och (Förbundet) kyrkfolket kommer att gå skilda vägar.

Det här är förstås djupt tragiskt och, om det verkligen blir så, en förlust för bådadera. Men framför allt för det finländska folket.

Jag kan tänka mig att det inom kyrkan och dess ledning finns en tanke om att "det är ju ändå bara fråga om i värsta fall 200 000 kyrkomedlemmar – och knappast kommer alla att gå", och "om de försvinner slipper vi det här eviga stridandet och gnällandet".

Delvis är detta förstås korrekt. Det rör sig inte om någon stor andel av kyrkans medlemmar, och (åtminstone i början) kommer garanterat inte alla att vara intresserade av att skriva ut sig ur kyrkan ifall det verkligen skulle bli fråga om en brytning. Men den som någon gång har kokat en soppa vet att saltet inte är någon stor andel av ingredienserna, men om det lämnas bort blir soppan inte alls bra.

För det är det som sker ifall väckelsens folk försvinner ur kyrkan. Saltet blir borta. Idag är saltet "bara" en smakförstärkare, men på Bibelns tid (när det inte fanns några kylskåp och frysboxar) förstod alla saltets värde. Det var närmast värt sin vikt i guld. Saltet konserverade maten, och utan salt förstördes all mat snabbt.

Om vi idag tar bort de konservativa (som konserverar) vår kyrka kommer förruttnelsen att sprida sig snabbt. Det första som kommer att hända är att kyrkan inför samkönade vigslar. Sedan bär det utför från det.

Sedan angående antalet. 200 000 är ingen stor andel av kyrkans medlemmar, det är sant. Men nu talar vi om 200 000 av kyrkans mest trogna och aktiva medlemmar. Ta bort dessa, och gudstjänstlokalerna kommer att gapa (ännu) tomma(re). Dessutom behöver vi notera att Kyrkfolkets mässgemenskaper samlar människor långt utanför väckelserörelsernas skara, människor som tilltalas av den varma gemenskapen, den bibliska förkunnelsen eller annars bara det faktum att det "är här det sker". Och med ett snabbt tilltagande avfall i folkkyrkan (när saltet är borta) kommer alla som söker något som håller inte att söka sig dit. Eller om de gör misstaget en gång så gör de åtminstone inte om det.

---

Det jag såg när jag lyssnade till "diskussionen" i kyrkomötet var framför allt en enorm hybris hos de liberala. Det fanns en underton och en bakomliggande tanke att "vi behöver inte de här människorna". (Visst, man kan kalla detta för spekulation, men jag hävdar att det är korrekt uppfattat.) Men jag hävdar här och nu, och observera att detta inte är någon profetia utan endast mina egna tankar, att ifall väckelserörelserna drivs ut kommer kyrkan inte att ha någon framtid annat än som en ljummen, smaklös och inifrån ruttnande tjänstemannainstitution.

Och på längre sikt kanske inte ens det.