Svar till T. Enbuske, del 8

Nu går det förstås att spekulera och hävda att det som sägs i Apostlagärningarna inte stämmer – trots att vi redan har visat att de nytestamentliga dokumenten är både trovärdiga och historiskt mycket solida. Både när det gäller närheten till det som beskrivs och gällande dokumentens historia som sådan. Men spekulera kan man alltid, speciellt om viljan är stark. Det går givetvis att påstå att det som Apostlagärningarna hävdar hände den första pingstdagen inte alls hände. Tre tusen omvända? Nej, men kanske en handfull. Författarna tar i så det knakar för att få det att låta bra. Men dessa spekulationer är dömda att misslyckas. Dels för att de bibliska källorna har visat sig vara trovärdiga historiska dokument, dels för att det också finns utombibliska källor som stöder det som Lukas skriver.

Den romerske historieskrivaren Tacitus (Cornelius Tacitus ca 55 -120) skriver i sin "Annales" (15.44.3) om de kristna att "Upphovsmannen till detta namn, Christus, avrättades genom prokurator Pontius Pilatus när Tiberius regerade; och fastän undertryckt för stunden utbröt den fördärvliga vidskepelsen på nytt, inte endast i Judeen, detta ondas upphov, utan även i Rom, där all världens gräsligheter och skamligheter flödar samman och ivrigt idkas." Vidare skriver Tacitus om de kristna, i anslutning till Roms brand (år 64) att kejsar Nero, som blev beskylld för att ha startat branden, flyttade skulden till de kristna och att "en stor mängd" ("multitudo ingens" på latin) av de kristna blev dödade.

Märkte du vad Tacitus skrev? En stor mängd kristna. I Rom. Flera tusen kilometer från Jerusalem. Endast 31 år efter Jesu död och påstådda uppståndelse. Något stort måste ha hänt för att denna nya tro skulle ha spridit sig så snabbt och så långt bort. "En stor mängd!" Och då får vi anta att många flera gömde sig och flydde undan Neros förföljelser! Det skulle helt enkelt inte ha kunnat bli en så här stor rörelse om Lukas skulle ha överdrivit vad som hände den där första pingsten och det i verkligheten skulle ha handlat om bara en handfull omvända. Men det slutar inte här ens! Se vad Tacitus skriver om den tidigaste kristna historien! "Fastän undertryckt för stunden utbröt den fördärvliga vidskepelsen på nytt..." Vad talar Tacitus om här? Jag kan inte förstå annat än att detta "undertryckt för stunden" handlar om tiden efter Jesu död och före den första pingsten! Vad annars skulle det handla om? Det finns nämligen inga uppgifter om att det kristna vittnesbördet skulle ha varit "undertryckt" (=nästan utrotat) och sedan "utbrutit på nytt" än just vid den här tiden strax efter Jesu död och före den första pingsten.

Den grav i vilken Jesus lades på långfredagen, Josef av Arimateas grav, den var tom på påskdagens morgon. Om graven inte skulle ha varit tom skulle inget av det som sedan följde ha kunnat ske. Så enkelt är det. Dessutom bör vi i detta sammanhang notera vad de judiska ledarna säger om hela denna uppståndelse, även om detta föregriper det vi kommer att lyfta fram härnäst: "Hans lärjungar har stulit hans kropp ur graven!" (Matt. 28:13) Det var deras förklaring till ... Just det! Det var deras förklaring till att graven var tom! I senare judiska källor (Josefus och den historiskt icke trovärdiga "Toledoth Jeshu" från 400-talet) utgår författarna också från att graven var tom, vilket är högst anmärkningsvärt.

Nå, när vi har kommit så här långt bör vi förstås ställa oss den allt avgörande frågan: Varför var graven tom? När vi försöker svara på den frågan rör vi oss vid det centrala i hela denna frågeställning – och i hela den kristna tron. Varför var Jesu grav tom? När vi ser på de olika svarsförslag som har getts kan vi ganska enkelt dela upp dessa i två olika grupper. Den första gruppen handlar om inomvärldsliga orsaker, och den senare om en förklaring som inte tar sitt avstamp i det inomvärldsliga. Nämligen att orsaken är den som de nytestamentliga dokumenten samstämmigt föreslår, alltså att Jesu grav var tom för att Gud uppväckte honom från de döda.