Klargörande!

Jag hittade en mycket intressant och informativ video på Youtube i vilken det ingår en video där Jordan Peterson intervjuar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Netanyahu ger, på felfri engelska, en kort och koncis historisk översikt över judisk närvaro i Israel och tar därmed helt udden av lögnerna om att judarna skulle ha invaderat "palestinskt land" och därmed inte ha någon rätt till landet.

En viktig sak som sägs i videon - och som vem som helst kan kolla upp - är det historiska faktumet att ordet "Palestina" används första gången år 136 e.Kr. när romarna under kejsaren Hadrianus fördrev det judiska folket från Israel och därmed bröt en 1500-årig judisk närvaro i landet. Namnet "palestinier" används första gången så sent som 1967 efter det att de arabiska länderna runt Israel förlorat kriget mot Israel - och då i propagandasyfte. Före detta kunde de arabiska länderna - som hade överhöghet över de idag omstridda områdena - enkelt ha grundat en "palestinsk" stat, men eftersom de som bodde där var araber, kort och gott, var detta aldrig aktuellt. Först sedan Israel hade erövrat områdena såg araberna fördelen med att kalla de människor som (på uppmaning av grannländerna) flydde undan striderna för "palestinier". Ett ord som för övrigt betyder "inkräktare" på hebreiska och som även det anger vem som varit först på plats.

---

Vi lever i en tid när lögnen regerar, och detta gäller i allra högsta grad när det kommer till Israel och det som rapporteras i media om Israel. Det är oerhört sällsynt idag att media ger en korrekt rapportering om t.ex. kriget i Gaza. Därför är det mycket viktigt att vi baserar vår kunskap om denna oerhört komplexa fråga/region på solid (historisk) kunskap och inte på den propaganda som speciellt Hamas idag förser oss med genom en väldigt subjektiv media.

 

Floskler och önsketänkande

President Stubb har hållit sitt första nyårstal. Hans avsikt var att ingjuta framtidstro och lugn i en orolig tid, och det var säkert många som behövde få höra det han hade att säga. Tyvärr är verkligheten dock inte alltid sådan att den böjer sig efter våra högtidstal. Vill man vara elak (läs: realistisk) var Stubbs tal fyllt av floskler och önsketänkande.

"Mitt budskap i dag är entydigt. Det går ingen nöd på oss. Vi kommer att klara oss. Vi kommer att skapa en god framtid. Tillsammans."

Som sagt är detta något som många finländare behövde få höra. Men det ändrar inte det faktum att detta är önsketänkande. I bästa fall kommer 2025 att bli ungefär som 2024. Men sannolikt kommer det att bli värre. Som jag skrev i en tidigare text: "Jag menar, ett folk och en värld (västvärlden) som menar att två män eller två kvinnor kan gifta sig med varandra och att det finns mer än två kön (jag har tappat räkningen på hur många man ska anse att det finns idag), ett sådant folk och en sådan värld kan man inte förvänta sig att ska fatta rationella och visa beslut i några andra frågor heller. Jag använde ovan ordet "självdestruktivitet", och det torde vara ett bra ord för att beskriva det vi håller på med just nu."

Så är det, och detta gäller på område efter område. Det största hotet mot världsekonomin idag är den krigshets och det till synes tvångsmässiga behov de politiska ledarna i väst - tillika med media - har att skapa motsättningar mellan västvärlden och framför allt Kina. Trump inte undantagen, även om han i sin oberäknelighet kan komma att bjuda på en del ljusglimtar i detta mörker. 

Det är det största hotet, men klimathetsen kommer inte långt efter. Skillnaden är att det är främst vi i väst som drabbas av denna emedan t.ex. Kina (men nu också kanske USA) har förstått att man inte kan ersätta fossila energiformer med förhoppningar om att det nog kommer att ordna sig. 

Ett annat stort hot är den enorma naivitet som våra egna politiker (nu talar jag alltså främst om Finland) uppvisar när det gäller skulder och landets ekonomi. I klimatets eller t.ex. "etisk djurhållnings" namn är vi beredda att lägga ner hela branscher (export, mat- och och energiproduktion) som ger många arbetsplatser och stora exportintäkter. 

Som sagt: Vi tar idiotiska beslut på idiotiska beslut och resultaten låter inte vänta på sig - och de kommer inte att vara goda. Och igen: I bästa fall blir 2025 ungefär som 2024. Men min gissning är att 2025 kommer att bjuda på en rad mycket obehagliga överraskningar. I värsta fall kan krigshetsen komma att blomma ut i ett regelrätt krig mellan Ryssland och väst, och frågan är då om Kina klarar av att hålla sig utanför. Eller om våra krigshetsande politiker (och media) ens vill hålla Kina utanför. 

Men det kan ju förstås hända att jag har fel också. Dock vet jag att jag att Stubb har fel när det gäller ondskan. Han påstod i sitt nyårstal att det "finns mera gott än ont i världen". Så är det inte. Saken är den att det är Guds nåd och omsorg som har hållit ondskan i schack, men när vi vänder Gud och hans goda ordningar ryggen kan vi snart komma till den punkt när han säger: "Ske er vilja!". Och då kommer vi att se mycket sådant vi inte skulle vilja se.

Igen: Läs gärna Romarbrevets första kapitel! Och som motvikt Uppenbarelsebokens första kapitel, verserna 4-8. 

---

Jag är medveten om att det här är en ganska negativ text. Dock skulle jag inte använda ordet negativ, utan snarare beskriva den som realistisk. I motsats då till Stubbs önsketänkande och de floskler han använde. Men låt mig avsluta på ett positivt sätt genom att parafrasera citatet i början av texten: 

"Mitt budskap till alla på Kristus troende i dag är entydigt. Det går ingen nöd på oss. Vi kommer att klara oss. Vi har en god framtid. Tillsammans med Herren."  

I väntan på kollapsen

 Som jag skrev i den senaste texten kommer vår kyrka under år 2025 att (igen en gång) tvingas igenom en beslutsprocess angående samkönade äktenskap. Detta trots att kyrkans grunddokument, Bibeln, är fullständigt tydligt när det gäller homosexualitet och trots att kyrkomötet redan vid flera tillfällen har gjort klart vad som gäller. Alltså att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. 

Som säkert bekant för de flesta har biskoparna denna gång försökt lura på oss samkönade äktenskap inom kyrkan genom att gå in för en modell där kyrkan både har och inte har samkönade äktenskap. (Trots Bibelns klara besked om att "ert ja ska vara ja och ert nej ska vara nej". Jak. 5:12) Denna form av "dubbel äktenskapssyn" där båda synerna förekommer sida vid sida har införts i Norge och i Sverige (redan 2009). 

Biskoparnas förslag är givetvis ackompanjerat av brett leende löften om att båda synsätten ska existera sida vid sida och att ingen ska tvingas till något samt att den prästkandidat som anser att samkönade äktenskap inte kan accepteras inte kommer att stoppas från prästvigning. 

Låter detta bekant? I Sverige hette det 2009 likadant. Liksom här i vår kyrka inför ämbetsfrågans avgörande 1986. Facit visar, i båda fallen, att löften bara var tomma ord. I Sverige kan inte en prästkandidat som inte vill viga samkönade längre bli prästvigd, och vi vet hur länge den så kallade "samvetsklausulen" i ämbetsfrågan var i kraft i vår kyrka. Biskoparnas enda hänsyn är och har länge varit att inte stöta sig med världen, och detta har dikterat deras agerande. Därför gick det som det gick med samvetsklausulen här och med den "dubbla äktenskapssynen" i Sverige. Därför kommer det självklart att gå på samma sätt här som i Sverige ifall vårt kyrkomöte skulle gå in för biskoparnas förslag.   

Nu kommer det med all sannolikhet ändå inte att gå på detta sätt här emedan tillskyndarna för den dubbla äktenskapssynen inte kommer att lyckas få behövlig majoritet för sitt förslag i kyrkomötet. Som jag skrev i den senaste texten kommer därför biskoparna att tvingas gå in för andra, mindre sluga men mer avslöjande, åtgärder för att blidka världen i denna fråga. Men mer om det senare när det blir aktuellt.

Sedan är det tyvärr så att biskoparna och kyrkans ledning redan har lett vår kyrka så långt på avvägar från Guds ord att det att de inte tillåts ta nästa steg i avfallet inte kommer att reda upp någonting alls. Till det skulle det behövas en radikal omvändelse och många stora och smärtsamma beslut, och detta kommer inte att ske. Inte rent mänskligt sett åtminstone. 

För min del handlar det i dagens läge närmast om att från marginalen se på hur dårarna försöker dansa på slak lina i sina försök att vara världen till lags och ändå på samma gång hålla upp ett sken av kristendom - detta i väntan på den stora kyrkliga kollapsen som oundvikligen drar närmare. Den stora frågan i dagens läge är om den kommer att ske under år 2025 eller om den dröjer ännu något år.  

Nytt år, samma villfarelse

Vi närmar oss ett nytt år, och det är inte fel att säga att världen knappast har varit osäkrare och framtiden mer oviss så långt tillbaka jag kan minnas. Sjuttiotalet var förvisso stormigt det också, men jag har egentligen inga minnen av det. Stormaktspolitiken och allt som har med den att göra får jag återkomma till i ett senare skede. First things first, som det heter på engelska.

Vår kyrka står inför ett mycket avgörande år, och om inget drastiskt händer kommer drastiska saker att hända. Låt mig förklara. Kyrkomötet kommer under det kommande kalenderåret (ännu en gång) att tvingas ta ställning till frågan om samkönade äktenskap. Om jag kommer rätt ihåg närmar det sig snart tionde gången KM (med stor sannolikhet) kommer att fatta ett beslut som säger att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. Men på samma sätt som i ämbetsfrågan kommer kaoskrafterna att mala på tills de får "rätt" beslut.

Om inget drastiskt händer och KM inte går emot Guds ord i denna fråga kommer, får man anta, utskrivningarna att nå drastiska nivåer. För att försöka förhindra denna utskrivningsvåg kommer troligtvis biskoparna ändå att på något sätt trumfa igenom sin "dubbla äktenskapssyn". Om inte med hjälp av KM så då utan KM:s hjälp. Troligtvis så att de går ut och uppmanar församlingarna/prästerna att trots KM:s beslut ändå viga samkönade samt med en ny försäkran att detta inte kommer att leda till några påföljder.  

---

Oberoende så står alltså vår kyrka med stor sannolikhet inför ett ödesår, och med det hela samhället. Vår kyrka har nämligen att välja mellan att stå på Guds och människornas sida och vara en motkraft till de fördärvskrafter som genom hbtq-förvillelsen har slagit sina klor i hela samhället eller så att vara en del av dessa fördärvskrafter. Likt ett virus sprider sig förvillelsen idag och det uppväxande släktet drabbas hårt. Allt flyter och om inte ens kyrkan vågar vara en motkraft som kan ge människorna en fast punkt i kampen mot denna förvillelse finns det inte längre något hopp. Rent mänskligt sett, alltså.

Jag vill uppmana alla som läser denna bloggtext att läsa Rom. 1 och 2Thess. 2:9ff och se vad Gud i sitt ord säger om detta. Och så, för att ingen ska drabbas av missmod, kan det vara bra att också läsa Upp. 1:4-8.

Om när klimatmålen stänger kyrkor

Sveriges radio P4 Gotland rapporterar att Romaklosters pastorat på Gotland beslutit att stänga sju kyrkor som värms med olja under månaderna oktober till maj för att klara av Svenska kyrkans klimatmål. Klimatmålen går ut på att Svenska kyrkan ska vara koldioxidneutral år 2027. "Folk blir besvikna, men jag vet inte vad vi ska göra annat", säger Mathias Eldnor, kyrkogårds- och fastighetschef för Romaklosters pastorat.  

Nu vet jag förstås inte hur många kyrkobesökare detta gäller och inte heller vad som förkunnas i dessa kyrkor. Om det är något bibelliberalt wokebudskap gör Romaklosters pastorat närmast en tjänst åt församlingsmedlemmarna, men om där förkunnas ett rätt evangelium är detta en oerhört stor skada. 

Överlag gäller nämligen att förkunnandet av evangelium och förvaltandet av sakramenten går före alla andra hänsyn. Detta gäller också de så kallade "klimatmålen". Om en kyrka vill bli koldioxidneutral (vilket hör till området för adiafora) så är detta givetvis fritt fram. Men de åtgärder som vidtas får inte i så fall drabba evangeliets förkunnelse. Stäng ner kyrkans förvaltning (som garanterat ger mer koldioxidutsläpp än dessa några få kyrkors uppvärmning) eller andra åtaganden i så fall. 

Kyrkan har, om vi hårddrar saken, nämligen en och endast en kärnuppgift och det är att se till att folket nås av evangelium. 

"Makt att ta bort freden från jorden"

Påven har talat. Även om jag inte alls har samma respekt för den nuvarande innehavaren av påveämbetet som jag hade för de två tidigare kan jag inte låta bli att lyfta fram det han sade i sitt "Urbi et Orbi"-tal på juldagen. Han talade för fred och om att "låta vapnen tystna", och detta är tvivelsförutan en uppmaning som världens ledare borde ta till sig. 

Jag skrev i somras ett inlägg om Uppenbarelsebokens eldröda ryttare, och det jag då skrev är idag om möjligt ännu mer aktuellt. Vi ser idag en närmast blind krigshets bland politiska ledare och medier och en fullständig ovilja och oförmåga att se vart denna krigshets kan komma att leda. Denna hets gäller idag inte bara Ryssland utan i allt högre grad också Kina. Man försöker med alla medel få till stånd en uppdelning (och en fiendskap) av världen i väst mot öst, och eftersom de "västliga värderingar" vi i väst förväntas stå upp och strida för är sådana som mycket av det "Globala syd" inte kan ställa sig bakom finns det en allvarlig risk att dessa länder ställer sig på Rysslands och Kinas sida i den kommande konflikten.

Förvisso är allt detta inte något vi behöver förundras över. Jag läste häromdagen i 2Thess. 2 om "Laglöshetens människa" och om den förvillelse och blindhet jordens innevånare kommer att slås med i den yttersta tiden. Nu säger jag inte att vi är där, men det vi ser hända i världen idag påminner starkt om det Guds ord uppenbarar för oss. Blindheten och förvillelsen börjar absolut vara på den nivån att inget längre är omöjligt. Jag menar, i ett land och en (väst)värld där man menar att två män kan gifta sig och ha barn är inget längre omöjligt.

---

Vi lever nu i vad som kan vara mycket avgörande tider för hur världen kommer att utvecklas. Maktskiftet i USA kommer onekligen att föra med sig mycket förändringar  - och de kommer inte alla att vara goda sådana. Jag har många gånger varnat för vad vänstern i USA kan tänkas ta sig för i sin strävan att "rädda demokratin", och jag har också sagt att om jag var Trump skulle jag nog vara noggrann med att ha de skottsäkra glasen på plats alltid när jag rör mig utomhus. Problemet här är att detta inte bara handlar om enskilda galningar (som det brukar heta när media har eldat upp massorna i hopp om att någon sådan ska ta upp den kastade handsken, något som har skett redan två gånger i år) utan att Trump har utmanat hela den nya världsordning (i västvärlden) som USA förväntas leda. Min gissning är att antingen kommer Trump att fås att spela med eller så kommer han inte att överleva länge. 

Ett (spektakulärt) presidentmord i USA kunde vara ett ypperligt sätt att störta världen i brand - särskilt om detta mord kunde fås på "de ondas" ansvar. Men notera nu att jag har gått över på spekulationens område. 

---

Det som däremot inte är spekulation är den förvirring, förvillelse och blindhet som vidlåder dagens (väst)värld och som kommer att leda till mycket elände. Den eldröda hästen kommer, det är helt säkert. Frågan är bara om det är nu han kommer att släppas lös.

Välsignad julhelg!

Jag har den senaste tiden tänkt en hel del på det namn profeten Jesaja profeterade att den kommande Messias skulle bära. Jag tyckte mig minnas att jag för några år sedan skrev en julbetraktelse om detta, och visst var det så! Jag letade reda på den och gjorde några små tillägg till den texten och publicerar den här nedan som årets julhälsning:

 Många människor idag, som antingen inte vill veta sanningen eller som har lurats att tro lögnen, menar att det inte är någon större skillnad på världens religioner. De menar att de alla i princip säger samma sak och de är alla lika falska. Eller alternativt, om man vill vara så där lagom religiös: De leder alla till samma mål.

Inget kunde dock vara mera felaktigt. Av världens ca 4000 religioner handlar alla utom en om vad vi människor måste göra för att blidka de avogt inställda gudarna, eller guden, om det är fråga om en monoteistisk religion. Grundinställningen är att gud/gudarna är på motsatt sida jämfört med oss människor. Att de är avogt, eller t.o.m. fientligt, inställda till oss människor och att vi därför med gåvor eller olika former av offer behöver få dem mera positivt inställda till oss.

Men det finns ett lysande undantag. När Jesaja, ca. 700 f.Kr., profeterar om Guds kommande Messias och säger att denne ska födas av en jungfru, ger han också honom det härligaste namn som kan tänkas: Immanuel. Detta namn översätts vanligen till svenska med orden "Gud med oss", men det kan också översättas med orden "Gud på vår sida". Eller, mera personligt, "Gud på din sida". Det är detta som gör att kristendomen är så olik alla andra världens religioner. Här är budskapet att Gud inte är vår fiende. Han är vår vän. Han är på vår sida. Han är på DIN sida. Han är för dig, inte mot dig. Det offer som behövdes skulle han själv komma att stå för, i vårt ställe. Julen och påsken hör därför intimt samman och kan inte skiljas ifrån varandra. 

Julens budskap är i all korthet detta: Gud blev människa i Jesus Kristus för att frälsa mänskligheten. Det som vi, bundna i synden som vi är, inte klarar av att göra själva, det gör han för vår räkning. Gud avslöjar sig, i julens händelser, som den älskande Fadern. Som den Gud som är på vår sida. Som är på din sida. Jesus, Immanuel, är den stora skillnaden. I honom ser vi Gud som den Gud som vill ha med oss att göra. Inte som vår domare och vår fiende, utan som vår vän och vår kärleksfulle Far.

Immanuel. Gud på vår sida. Gud på DIN sida.

Med dessa ord får jag önska just DIG en välsignad julhelg!