Reaktioner efter gårdagen

Vi hade igår den stora förmånen att få delta i Kyrkfolkets adventsfest i Pedersöre kyrka. Bibelstudiet var ytterst digert, och jag kommer att lyssna igenom det flera gånger för att få fatt på alla poänger i det. Paneldiskussionen som inledde adventsfesten blev framför allt en manifestation av enhet väckelserörelserna emellan, och jag rekommenderar alla som behärskar finskan att ta del av inspelningen på Youtube. Enigheten om att det viktigaste just nu är att stå fasta på ordets grund var slående, och när frågan (mot slutet av diskussionen) kom in på vad detta nya samarbete har betytt blev paneldeltagarna nästan synbart rörda när de uttryckte sin tacksamhet och glädje över denna enhet. Nedan har jag gjort två utdrag ur diskussionen och efter bästa förmåga översatt dessa till svenska för den som inte klarar av att tillgodogöra sig de finskspråkiga talturerna.

Tom Säilä (SLEY): När vi nu är under ganska stort tryck från biskoparna och domkapitlen är det enormt viktigt och uppmuntrande att vi har denna gemensamma front och att vi vet att vi sitter i samma båt. Någon rörelse är just nu längst fram [och tar emot smällen] och senare är det kanske någon annans tur att göra det samma. Jag känner en djup tacksamhet när jag ser på vår gemensamma uppgift och på vad vi har åstadkommit [inom ramen för Kyrkfolket].

Daniel Nummela (Folkmissionen): Jag tänker det som så att det är kritiskt viktigt [med väckelserörelsernas samarbete kring Kyrkfolket]. Jag har själv tänkt som så att jag hoppas att det aldrig uppstår någon "Folkmissionsskyrka", och nu när det verkar som att biskoparna har valt en sådan linje att det inte ges rum åt oss ifall vi inte förändrar vår övertygelse, och vi har meddelat dem att vi inte kan göra detta eftersom vi inte i första hand är ställda inför dem utan vi står inför Gud och hans ord. Och då kan ju detta inte sluta annat än på ett sätt ifall biskoparna håller sin hårda linje. Därför behöver vi detta samarbete och en så bred front som möjligt bestående av väckelserörelserna där vi kan stå tillsammans inför Gud och gå framåt mot något nytt ifall det skulle visa sig vara nödvändigt. Här är det också viktigt att komma ihåg det som någon sade att det ju inte är så att vi är på väg ut ur kyrkan utan att det som händer är att biskoparna kör ut sig själva genom att i praktiken överge sin egen bekännelse. Jag tänker som så att en tydlig [vändpunkt] var när det för några år sedan företogs en officiell hörandeprocess gentemot Folkmissionen och SLEY där vi blev förhörda på olika sätt [och detta lyfts fram i media - mitt tillägg]. I denna situation lyfte Lauri Vartiainen fram detta i sitt huvudtal på Finska Bibelinstitutets sommarfest i vilket han sade att Bibelinstitutet modigt och orädd står vid dessa rörelsers sida. Det var en helt ny situation eftersom det genom historien har varit mera så att "jag hoppas att jag inte får stryk och gömmer mig alltid när en broder hamnar i svårigheter så att inte också jag får lida". Och nu står vi här i samma led och idag är det kanske SLEY som är mest hårt ansatt, men då vill vi stöda dem och uppmuntra dem och vi vet att vi står på samma sida i detta. Då är det också lätt att stå här i samma led när vi vet att vi förenas av samma tro.

En avgörande text

 Orsaken till att det var så viktigt för biskop Mari Leppänen att utmåla oss som hedrar den gamla (läs: bibliska) ämbetssynen som kvinnohatare blev mer än tydlig igår. Som ett brev på posten kom en reaktion på hennes uttalande på ledarsidan på Nordens största dagstidning, Helsingin Sanomat. Denna text utmynnar i ett tydligt hot mot biskoparna: Gör något åt dessa konservativa eller så måste kyrkans position och ställning utvärderas!

Om det är något som biskoparna och kyrkans ledning är vettskrämda inför är det just detta att kyrkans "situation skulle utvärderas". I klartext betyder detta nämligen att taxeringsrätten skulle sättas under lupp och eventuellt tas bort. 

Detta var utan tvekan Leppänens avsikt. Kanske inte att Hesari på ledarplats skulle lyfta fram denna fråga, och knappast att det skulle gå så här snabbt, men ändå. Nu kan hon och de övriga biskoparna motivera de allt hårdare tagen mot all biblisk kristendom i Finland med detta hot om att den "heliga" taxeringsrätten är i fara. Och vid sidan av det bleknar all annan hänsyn. Det är nämligen bättre att en liten grupp kastas under bussen och fråntas sin rätt att höra Guds ord och fira nattvarden i enlighet med Skriftens påbud än att kyrkans ekonomi riskeras. För att parafrasera en annan överstepräst som långt tidigare var ställd inför ett aningen liknande dilemma. 

Om du inte har läst ledaren i Hesari ska du göra det. Det är en bedrövlig text, men inte desto mindre ska du läsa den. Den innebär nämligen att splittringen i kyrkan och striden om rätten att fira nattvard nu går in på helt andra varvtal. Och framför allt innebär denna text att biskoparnas möjligheter att retirera och ännu rädda kyrkans enhet senast nu slutgiltigt är borta.   

 

Missa inte detta!

Idag ordnas, som jag tidigare skrev om, Kyrkfolkets adventsfest i Pedersöre kyrka/Kyrkostrands församlingshem. Festen inleds med en paneldiskussion kl 14 - en diskussion som sker mitt i det t.o.m. mycket dramatiska skeendet där vår kyrkas ledning har gått in för att dels dra in missionsunderstöd (officiella kollekter) för två av vår kyrkas officiella missionsorganisationer, dels (och vad värre är) förvägra medlemmar av vår kyrka rätten att fira nattvard på ett sätt som de, på basen av sin förståelse av Guds ord, kan göra utan att göra våld på sina samveten. I klartext kan jag säga att det att stämpla nattvardsmässor som "olagliga" är något alldeles oerhört och synnerligen allvarligt. 

Med denna bakgrund kan dagens paneldiskussion - där flera av våra inomkyrkliga väckelserörelsers ledare deltar - anses vara särdeles viktig och även informativ när det kommer till både väckelserörelsernas men även hela kyrkans framtid. Så om du har möjlighet att delta, gör det! 

Adventsfesten fortsätter sedan med ett bibelstudium (Timo Laato) kl 16 och avslutas med en sångfest kl 19.  

---

Igår publicerade SLEY en kort video på facebook där verksamhetsledaren Tom Säilä (som även han deltar i dagens paneldiskussion) förklarar vad nattvardskontroversen i Björneborg handlar om. Så om du vill få korrekt information om vad som pågår (och undvika att gå på medias och biskoparnas lögner om att det skulle handla om "kvinnohat") så ska du se denna video. Den är tyvärr bara på finska.  

Den som vill stöda SLEY och deras gudstjänstgemenskap i Björneborg kan gärna också skriva på en vädjan till Åbo domkapitel om rätt att få fortsätta fira nattvard i bönehuset på Aatuntie i Björneborg. 

Ett ord för dagen

Det är så oerhört intressant med Guds ord. Ibland när vi läser det så, ja, läser vi det och så är det inget mer med det. Och ibland står ett ord eller en vers upp från sidan och talar kraftigt till oss. Detta är en del i det att ordet är levande och verksamt. 

När jag läste idag hände detta igen. Jag läste Joh. 14, och redan de första verserna riktigt reste sig upp från sidan där stod skrivna. "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är." Och sedan samma sak och lite till i slutet av kapitlet (vers 27): "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa." 

När jag läste dessa ord kom jag att tänka på ett annat citat som klart ut säger varför vi inte behöver oroa oss, från Joh. 16:33: "Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen."

Jesus har övervunnit världen. Smaka på dessa ord! Och inse var och när Jesus gjorde detta - och hur han gjorde det. Hur lidande, (ett synbarligt) nederlag och t.o.m. död blev till en evig seger. Och en seger inte bara för honom utan för alla oss som genom tron och dopet är förenade med honom. 

---

I dessa tider av enorm krigshets, stridsbuller och rykten om krig är det så oerhört tryggt att veta att allt är i Guds hand. Och oberoende av vad som sker så kommer Jesus att stå där som segrare när det sista stridsdammet har lagt sig. Och framför allt att han har berett rum åt oss där han är och att, oberoende av vad vi möter här, vårt slutmål är hos honom. 

En bättre grund för frid finns inte.   

När allt är tillåtet

Igår kom svaret från Åbo domkapitel gällande de "olagliga" nattvardsmässor som SLEY ordnat i Björneborg. Domkapitlet anser att det inte framkommit något nytt som skulle motivera att den gemenskap som samlats till dessa mässor skulle få rätt att fortsätta, utan domkapitlet fortsätter att vägra dessa människor rätten till nattvard. Dessutom kommer de präster som deltagit i dessa "olagliga" mässor att råka ut för påföljder. I detta nu är det oklart vilka dessa följder kommer att bli. 

Det innebär att den eskalering av hetsen mot och förföljelsen av (det är ett starkt ord, jag vet, men att förvägra människor nattvarden ÄR allvarligt) bibeltrogna kristna i Finland trappas upp ytterligare. Det är ändå fint att höra att SLEY inte kommer att backa och lämna dessa kristna människor i Björneborg utan nattvardsgemenskap, utan avsikten är att fortsätta med dessa högmässor trots domkapitlets hot. Glädjande är också att hela 106 präster i vår kyrka har erbjudit sig att ställa upp för att ordna dessa mässor i framtiden om det skulle visa sig att de behövs i denna uppgift. 

Samtidigt skriver Svenska Yle om att den biskop som går främst i drevet mot väckelskristna i vår kyrka idag, Åbobiskopen Mari Leppänen, kommer att ta en femmånaders paus från sitt ämbete. I intervjun säger hon att "attityderna mot kvinnliga präster hårdnat och särskilt i höst eskalerat till rent kvinnohat".

Det är givetvis dessa gudstjänstgemenskaper hon avser. Idag tycks allt vara tillåtet, speciellt att förvränga verkligheten (= ljuga) och att stämpla kristna som inte har gjort annat än att samlas till gudstjänst som "kvinnohatare". Det att en biskop säger att det finns "kvinnohat" betyder nämligen inte att så är fallet. Tydligen är det ändå så i hennes tankevärld att det att inte vilja använda sig av en kvinnlig präst och att inte gå i gudstjänster där en kvinnlig präst medverkar är just "kvinnohat". 

Det tycks verkligen som att, i denna klappjakt på väckelsekristna som pågår just nu, allt är tillåtet. 

Som jag har skrivit tidigare är detta en del i den hämnd som biskoparna verkställer som en följd av att det var främst väckelsekristna som torpederade deras förslag om en "dubbel äktenskapssyn" i Kyrkomötet i våras. Det är ytterst infantilt, och följderna kommer att bli allvarliga. Biskoparna, som ska vara garanter för kyrkans enhet, håller på att riktigt på allvar splittra vår kyrka.

Detta är oerhört tragiskt.

---

Ja, jag skrev förstås en kommentar under artikeln på Svenska Yle. Den var kort och gick ut på att det att någon säger att det finns kvinnohat förstås inte betyder att det finns kvinnohat och att det enda som har eskalerat i höst är klappjakten på väckelsekristna i kyrkan. Den har i skrivande stund ännu inte publicerats, och jag har inga större förhoppningar att så kommer att ske. Lögnen är nämligen så mycket intressantare än sanningen.    

Hyckleri

Den kyrkliga samfälligheten diskuterar en eventuell försäljning av församlingscentret i Jakobstad. Det är förstås tråkigt att det har gått så långt att en sådan sak överhuvudtaget behöver diskuteras, men realiteterna (de ekonomiska och också annars) är vad de är. 

Nu blandar också sig Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand i denna sak, och i en lång artikel i ÖT påpekar han att det i ärendets beredning inte har funnits den transparens som församlingsmedlemmarna skulle ha förtjänat. I detta har han säkert rätt - transparens är vanligen inte de kyrkligt förtroendevaldas bästa gren, om vi säger så. Det är dock förståeligt att det har kapats hörn lite här och där eftersom det brådskar med en eventuell försäljning. En fastighet av den här storleken väljer sin köpare, och om/när det finns en köpare behöver man agera snabbt om man vill få en affär tillstånd. Möjliga köpare växer nämligen inte precis på träd. 

Det åtminstone jag ändå reagerar starkt på i artikeln är det Åstrand säger om det kyrkliga beslutsfattandet. "Problemet enligt biskopen är att den process som lett till att ett principbeslut om försäljning kan komma att fattas på torsdag inte är ett exempel på det goda beslutsfattande som han anser ska råda i kyrkan."

Någon annan som reagerar på detta? Det är det garanterat. Detta uttalande kommer alltså från en av de biskopar som i juni körde över kyrkomötets beslut att INTE gå in för två parallella äktenskapssyner i vår kyrka. Biskoparnas agerande är ett praktexempel på extremt dåligt beslutsfattande i kyrkan. Men lärdomen vi ska dra här är väl den att "gör inte som jag gör utan som jag säger". Eller att det är rätt med gott beslutsfattande alltid när just jag inte är på den förlorande sidan. Är jag det är det inte så viktigt att allt går rätt till.

---

För övrigt noterade jag att Mia Anderssén-Löf svarade Sammeli Juntunen, Göra Stenlund och Rune Särs i denna veckas nummer av KP angående just kritiken mot biskopsmötets handlande. Jag trodde inte att det skulle gå att ge ett bra svar på dessa insändare, och det visade sig att det inte gick att göra det heller. Anderssén-Löf avslöjar sig (och biskoparna) totalt, och det skulle ha varit så oerhört mycket bättre att hon inte alls skulle ha försökt.

Kontentan av hennes insändare är att det inte är så viktigt med demokratiskt fattade beslut. Det viktiga är att höra in vad folket vill och handla efter det. 

Jag tänkte laborera en del kring detta ännu, men jag inser att det inte behövs. ALLA begriper hur oerhört falskt detta är utan att jag behöver skriva det på någons näsa.     

På väg mot helvetet?

Ibland blir jag bara så, ja vilket ord ska jag använda? Chockerad? Konfunderad? Förundrad? Eller kanske en blandning av allt det med ett tillägg av äckel. Det är kanske det som bäst beskriver min känsla när jag igår kväll läste Anders Lindbergs ledare på Aftonbladet. Ledaren har rubriken "Trumps nya strategi drar världen ner i helvetet". Först och främst är det helt uppenbart att Lindberg inte har någon som helst insikt i vad helvetet är och innebär. Men det är en bisak i sammanhanget. Det värsta är att Lindberg - och med honom uppenbarligen den största delen av Europas vänstervridna maktelit - inte har någon som helst självinsikt och tycks vara helt oförmögna till någon form av självkritik. 

Lindberg skriver om USA:s nya säkerhetsstrategi som han menar är den "strategi som drar ner världen i helvetet". I denna strategi, som det skulle gå att säga både det ena och det andra om, beskrivs Europa (enligt Lindberg) som en kontinent i ekonomiskt förfall. Men detta bleknar, igen enligt Lindberg, vid sidan av påståendet att Europa står inför en "civilatorisk utplåning". "På grund av invandring, minskad frihet, fallande födelsetal och förlorad nationell identitet står Europas undergång för dörren", tolkar Lindberg strategitexten. I denna sägs det att "Om de nuvarande trenderna fortsätter kommer kontinenten att vara oigenkännlig inom 20 år eller mindre."

Lindberg kunde, och borde, i detta skede fråga sig om det finns något fog för dessa påståenden, men det gör han (förstås) inte. Det är här den totala bristen på insikt och självkritik kommer in. Så nej. I stället riktar han ett långt anklagande finger mot Trump och hans administration för att de planerar att destabilisera Europa. Lindberg påstår att  Trump "vill hälla bensin" den redan instabila inrikespolitiska situationen i Europa där de makthavande värdeliberala partierna kämpar för att behålla makten. Lindberg avslutar med att hävda att "Donald Trumps nya strategi och Europas intressen går inte ihop. Någon kommer att behöva backa."

---

Som sagt, maken till brist på självkritik och (själv)insikt får man leta efter. Kom ihåg att denna tirad kommer från en ledarskribent i en vänstertidning i det land som lider kanske mest av den okontrollerade invandringens följder. Ett land där det idag rasar blodiga gängkrig och där det under år 2025 har skett nästan dagliga bombningar i bostadsområden. Lägg därtill det faktum att Europa, genom sin satsning på den gröna omställningen, står inför en allvarlig energibrist och därmed ytterligare försämrad konkurrenskraft. De Europeiska ledarnas totala misslyckande när det gäller att verka för fred i Ukraina inte heller att förglömma. 

I stället för att skjuta budbäraren borde Lindberg - och vi alla - fråga oss varför högern (och ytterhögern) har gått så starkt framåt i Europa den senaste tiden. Jag kan räcka Lindberg en hjälpande hand och här ge ett utkast till svar på denna fråga: Högern och ytterhögern går framåt för att de värdeliberala makthavarna har fört en närmat totalt misslyckad politik. De har misslyckats, helt enkelt. 

Observera att när Lindberg (och hans gelikar) talar om "Europas intressen" så menar de inte de Europeiska folkens intressen utan det de menar är de värdeliberala makthavarnas intresse av att hålla sig kvar vid makten. 

Jag påstår verkligen inte att allt kommer att bli bra om och när Europa väljer andra ledare som står mera till höger. När så sker kommer det att uppstå andra problem. Vissa av dessa säkert värre än de vi idag har brottas med. Ja, vi kanske t.o.m. står inför vad som kunde beskrivas som ett hotande inbördeskrig. 

Men kom ihåg vem som är att skylla. Det läge vi idag står inför i Europa är inte Trumps och USA:s fel. Inte heller är det högerkrafternas fel. Inte ännu åtminstone. De av oss som är bekanta med historien kan anta att de kommer att göra sådant som framtidens historia också kommer att döma. Men nej, skulden för dagens situation ligger hos de politiker som har haft makten och som gång på gång och i fråga efter fråga har tagit galna beslut. 

Detta faktum förändras inte av att en ledarskribent i Aftonbladet inte klarar av att förstå vad som pågår och försöker få oss andra att bli lika blinda som han själv är.