Om kostrekommendationerna

Det skulle finnas mycket att säga om de nya (och varför inte också om de gamla) kostrekommendationerna. Men så här före jul ska jag inte klaga för mycket, så jag ska bara notera en sak. Jag är nyss hemkommen från sjukhuset i Karleby efter att ha spenderat ett drygt dygn där. I år igen, men nu gällde det den andra höftleden och med det hoppas jag att vården har lyckats reda upp det Covid-vaccinerna ställde till med för min del. 

Nu ska inget av det jag skriver i det följande tas som någon kritik av sjukhuset i Karleby. Det är ett fantastiskt (litet) sjukhus där patienterna tas om hand på ett mycket bra sätt. Jag har många gånger sagt att jag aldrig inom vården har blivit bemött så som jag blivit bemött i Karleby. 

Men nu var det alltså kostrekommendationerna det skulle handla om. Jag hoppas att alla är medvetna om att privatpersoner inte har någon som helst skyldighet att hålla sig till varken de nya eller de gamla kostrekommendationerna. Mycket av det som sägs i dessa är bra, men speciellt i de nya har också andra hänsyn än hälsan kommit in. Men som sagt, mycket är bra. Speciellt det som sägs om att vi borde äta 800 gram frukt och grönt varje dag. Jag har så länge jag kan minnas varit en fruktofil och har alltid konstaterat att "one apple a day keeps the doctor away" - och även om ett äpple inte är 800 gram är det en bra bit på väg. 

Nu tillbringade jag alltså ett drygt dygn på sjukhus. Köttet i kosten var synnerligen sällsynt, och jag tror att till den delen var allt enligt de nya konstrekommendationerna. Men 800 gram frukt och grönt? Nej, verkligen inte! Fyra gurkskivor, ett litet salladsblad och två matskedar frusna (och uppvärmda) ugnsgrönsaker på ett drygt dygn är LÅNGT från 800 gram. Och när jag till kvällsbiten frågade efter en frukt skakade de bara dystert på huvudet.

Som sagt, ingen skugga ska falla över Karleby sjukhus. Detta är en åkomma som garanterat alla institutioner som ska följa kostrekommendationerna lider av. Man håller dessa när det kommer till köttet, men när det gäller frukt och grönt struntar man i dem. Givetvis handlar det om kostnader. Det är en inbesparing att lämna bort köttet. Men inte att servera frukt och grönt. 

Nu ska jag säga detta så tydligt jag bara kan: Jag gillar det inte, men vi måste acceptera att våra institutioner måste följa kostrekommendationerna. Men då ska de göra det TILL ALLA DELAR och inte bara till de delar som innebär inbesparingar.

Problem!

 Jag har den senaste tiden haft stora svårigheter att svara på kommentarer. Firefox har uppenbarligen infört en ny funktion som gör att det inte går att öppna webbsidor som är "inbäddade", och detta leder till att jag inte kommer åt att kommentera. Jag har försökt använda också andra webbläsare men det lyckas för närvarande inte heller. Så jag beklagar om du inte får svar på dina kommentarer!

Ingen jul utan Jesus!

Rubriken kan kanske, enligt någon, vara aningen provocerande. Men faktum är att det kristna julfirandet inte skulle bli av utan Jesus och hans födelse. Svenska Yle skriver en artikel om just julfirandet och frågar sig vilka jultraditioner som läsarna anser det viktigast att bevara och varför. Intressant nog ledde detta till en kraftig polarisering i kommentarfältet och speciellt de sekulära har svårt att svälja att vi kristna inte vill ge upp t.ex. julevangeliet för att det är vad julen egentligen handlar om. Påfallande många kommentatorer säger sig vilja "rensa ut " det kristna julbudskapet och bara behålla festen och det som hör till den. Eftersom vi lever i ett fritt land står det ju förstås var och en fritt att fira jul som de vill, men när jag läste dessa kommentarer var det en sak som slog mig.

När vi gör så att vi tömmer våra fester och våra traditioner på deras innehåll är det som att tapetsera dörrhål. Det kan se bra ut, men när man sätter ens lite tryck på tapeten över dörrhålet far man igenom så det sjunger om det. Det blir tomt, helt enkelt. Detta gäller i synnerhet våra kristna fester och traditioner. Om och när vi tömmer dessa på deras innehåll tappar vi bort både den karta och den kompass vi så nödvändigt behöver för att kunna navigera oss genom livet. Det kan se bra ut och gå bra så länge allt går oss väl, men när trycket ökar märker vi att det inte håller. Eller om vi säger det så: När vi klipper bort den kristna grunden ska vi sedan inte förvåna oss över att människorna och hela samhället blir vilsna och rotlösa. 

Sedan ännu om rubriken: Ungdomskören Evangelicum sjunger i en julsång just om detta. "En jul utan Jesus kan meningslös bli, den blir som en julklapp med ingenting i..." Lyssna gärna på sången på Youtube! 

Helgens predikan

 Jag fick denna helg förmånen att stå för helgens predikan på SLEF:s Youtubekanal. Den som vill lyssna till predikan live och dessutom får del av digert sångprogram och god gemenskap kan söka sig till Pensala bönehus kl 14 idag.

Kyrkans folk

Senaste helg hölls i Lutherkyrkan i Helsingfors en banbrytande samling som vi på svenskt håll i Finland, vad jag kan förstå, inte har uppmärksammat alls. De väckelserörelser som deltar i STI:s verksamhet (Finlands teologiska institut) ordnade en gemensam adventsfest, något som inte har skett tidigare. På svenskt håll har vi redan i många år haft vår Kyrkhelg som har fungerat på lite samma sätt, men när vi ser på hela landet är detta något helt nytt. Mera samarbete utlovas också i framtiden och det kan löna sig att kolla in webbsidan kirkkokansa.fi för mer information!

Denna samling innehöll både bibelundervisning, sångstunder, paneldebatter och en festkväll. Mycket av det som skedde går att hitta på Youtube om man söker på "Kirkkokansa". Om du behärskar finska rekommenderar jag särskilt paneldebatten som hölls klockan 11 -12:30 under rubriken "Jääkö kirkkokansa kodittomaksi?" Alla debattörerna hade mycket intressant att säga, men speciellt det som Daniel Nummela säger kan det löna sig att lyssna på. Dessutom gillar jag mycket av det som Timo Laato säger. Lyssna speciellt på hans sista taltur!

Google kommer!

Svenska Yle går idag ut med nyheten att Google bygger två datahallar/förvaringscenter i Finland. Helt riktigt påpekas det i artikeln att detta kan innebära "miljöutmaningar" i form av kraftigt ökad el- och vattenanvändning. Och ja, det är givetvis AI det (igen) handlar om. Allt för att vi ska kunna få se en massa artificiella videor där Kekkonen håller hov eller där diverse vackra (och vanligen lättklädda) skådespelare poserar i olika filmroller de aldrig har haft. Ja, givetvis sägs det att AI kan hjälpa oss minska vår miljöpåverkan "genom att hjälpa organisationer upptäcka utsläpp och utveckla hållbara strategier". Men detta lurar förstås ingen: AI handlar idag mest om nöje. Och det får kosta i form av kraftigt ökad elanvändning. 

Det som dock inte sägs i artikeln och som borde stämma till allvarlig eftertanke är att regeringen, för att säkerställa denna miljöskadliga etablering, har gett garantier åt Google att få tillgång till den el de behöver till ett visst (mycket lågt) pris. Är det ett problem, kanske någon frågar? Nå givetvis är det det. Den icke-fungerande elmarknaden (som dock har fungerat någotsånär det senaste året) kommer att reagera på den kraftigt ökade efterfrågan med ökad prisfluktuation (och överlag ökade priser) när utbudet inte alltid kommer att kunna möta efterfrågan. Och kommer Google att stå för det? Nej givetvis inte eftersom de har fått en prisgaranti. De som får stå för kostnaderna är de vanliga konsumenterna. 

Men kanske de (vi) accepterar det när vi ju vet att det är vad som krävs för att vi ska få se våra AI-videor.

Jungfru Maria

I lördags var vi på en mäktig konsert i Nykarleby kyrka med Evangelikids, Evangelicum och Evangelivox. Speciellt finalen med "Dagen är kommen" var sådan att knappast någon var oberörd i den överfulla kyrkan. Efter konserten hade ungdomarna sin julfest, och därmed hade frun och jag kvällen för oss själva. Vi passade då på att se en av de nya "kristna" filmerna på Netflix, filmen "Mary" med Anthony Hopkins som kung Herodes. 

Filmen var välgjord rent tekniskt, men jag förundrar mig (läs: ondgör) mig över att allt idag måste göras till action. Jag menar, historien om Jesu mor Maria har så mycket drama i sig att man verkligen inte behöver skapa mer av den sorten för att det ska bli intressant. Men intressant nog (om det är rätt ord) hade filmmakarna kapat bort mycket av det drama som de trovärdiga historiska källorna ger oss och ersatt detta med sådant som inte finns i några källor, alltså med ren fantasi. Actionfylld fantasi, dessutom. 

Trots goda skådespelarinsatser är detta recept på hur man gör extremt dålig film av ett intressant material. Kort sagt: Om du är ens lite intresserad av historisk film som ger något annat än konstlad (och dålig) action ska du INTE se den här filmen. Det ger mer att sitta och se på en vägg i två timmar. Om du gör det blir du åtminstone inte bedragen vad gäller de historiska händelserna rörande vad som egentligen hände Maria.