Gläd er!

Filipperbrevet är en av mina favoritböcker i Bibeln. Det beror förstås på innehållet, men också på att jag, som förberedelse för en tent i grekiska i Åbo, arbetade mycket intensivt med boken under en dryg vecka. Det är ju så med Guds ord - ju mera vi arbetar med det, desto mera öppnar det sig. 

Filipperbrevet har kallats "glädjens brev", och det är faktiskt ett av Paulus gladare brev, trots att han troligtvis skrev det under sin första första fängelsevistelse i Rom. (Eller strax före det i fängelset i Caesarea eller, vilket är mindre troligt, i Efesus.) Hur som helst är det intressant att han skrev glädjens brev under en av sina svårare tider i livet. 

I brevet, som troligtvis är skrivet i slutet på 50-talet, citerar Paulus en dåtida sång som talar om Jesus som Gud. Det är intressant att notera att det säkert fungerade på samma sätt på den här tiden som idag: En predikant som vill inskärpa sitt budskap kan ta hjälp av ett citat från en känd sång som säger det han försöker få fram på ett kraftfullt sätt. I en sådan situation hjälper det mycket om sången i fråga är allmänt känd, och i detta fall när det handlar om ett brev som var tänkt att läsas upp på flera platser, väl spridd. 

Således får vi anta att denna så kallade "Filipperbrevshymn" (Fil. 2) hade hunnit spridas över stora delar av den då kända världen. För att så ska ha kunnat ske i en tid utan tidningar, TV, radio och internet kan vi på goda grunder sluta oss till att denna sång behöver vara skriven mycket tidigt. Kanske redan tio eller tjugo år före Paulus skrev sitt brev. Alltså: En sång som talar om Jesus som Gud, skriven bara något år efter Jesu korsdöd och uppståndelse. Släng dig i väggen, Dan Brown! Ja, och alla andra som hävdar att Jesu gudom röstades om och fastslogs på kyrkomötet i Nicaea år 325.

Nåväl, nu var det inte Fil. 2 detta skulle handla om. (Men du kan, när du i fastetiden sjunger psalm 87 i vår psalmbok, tänka på att orden i psalmen är skrivna bara en kort tid efter Jesu död och uppståndelse!) Men det jag tänkte skriva om här är Fil. 4. och glädjen. Även om det ovan skrivna förstås också är en stor källa till glädje. 

I början av det fjärde kapitlet inleder Paulus med en uppmaning att stå fasta i Herren. Sedan kommer en uppmaning att vara eniga, varefter han talar om att hjälpa varandra/de som är utsatta p.g.a. evangeliet. På det följer sedan glädjeeruptionen. "Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er." Sedan följer, efter en uppmaning att låta människorna se vår glädje och dess frukter, ord om att vi får be till Herren och komma inför honom med alla våra önskningar. "Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus."

---

Världen är oerhört orolig idag. Det är "krigslarm och rykten om krig" både härifrån och därifrån. Många människor har svårt att klara sig i det hårdnande ekonomiska läget. Som kristna hamnar vi i Finland idag inte i fängelse (ännu) när vi talar om Jesus, men på många håll i världen idag är det förknippat med livsfara att bekänna Kristus. Här riskerar vi "bara" att bli hånade och censurerade. 

Men mitt i allt detta har vi ingen som helst orsak att sörja och vara bedrövade. När Jesus talar om den yttersta tidens nöd och  lidanden säger han att vi ska "räta på [oss] och lyfta upp [våra] huvuden". (Luk. 21:28a) Oberoende av om vi nu står inför, eller redan är inne i inledningen av, den yttersta tidens vedermöda har vi alltså all orsak att vara glada. Inte alltid över vår situation (och sällan över våra segrar) men alltid över Herren och hans seger och den framtid han har i beredskap för oss. Ja, och inte minst över att vi har fri och öppen ingång till Herren i bön - och detta i kombination med härliga löften om bönhörelse.

Så varför går vi ofta genom livet med hängande huvuden? Som kristna har vi all orsak att vara glada! Speciellt i oroliga och svåra tider. För då vet vi att Jesu ord gäller: "Ty då närmar sig er förlossning". (Luk 21:28b)

Om att ha is i hatten och sitta lugnt i båten

Det är knappast att överdriva att säga att hela världen är upp och ner just nu. Donald Trump går fram som en som en buffel i en glasbutik, och så gott som alla ledande politiker i Europa vet inte på vilket ben de ska stå. Ändå är det nog att gå på tok för långt att som förra centerordföranden Katri Kulmuni (med flera) hävda att USA har bytt allians och att USA och Ryssland nu är allierade. Så är det naturligtvis inte. USA har levererat vapen till Ukraina som används mot Ryssland, och de gör det fortsättningsvis. Dessutom står USA och Ryssland stadigt på olika sidor i konflikten i Mellanöstern, och redan detta utgör en effektiv broms för ett sådant alliansbyte. Men med det sagt måste vi konstatera att Trumps beteende gör att mycket av det som förr var självklart nu är oerhört förvirrande. Förutsägbarheten i den internationella politiken har helt försvunnit, och det är givetvis på många sätt illa. Inte minst får man anta att världsekonomin inte mår bra av denna osäkra situation.

Den annars på denna blogg så hårt kritiserade Wolfgang Hansson på Aftonbladet torde vara den som kommer närmast sanningen om vad det som sker just nu handlar om. Han skriver: "Under sin första månad vid makten har president Trump lyckats paralysera sina motståndare med en formlig flodvåg av beslut och initiativ.De är så desorienterade att de inte orkar ta in allt och protestera mot alla de halsbrytande samhällsförändringar som Trump genomför."

Även om jag inte alls håller med om Hanssons slutsatser torde det alltså vara detta vi ser just nu. Trump håller sådan fart i beslutsgången att ingen hänger med - och han gör det just för att ingen ska hänga med och hinna ta in vad som händer och protestera. Problemet med detta är att det oundvikligen kommer att ske misstag när man håller för hög fart. Dock har de i USA sitt "checks anda balanses" som garanterar maktfördelningen och att ingen av de tre grenarna av regeringen gör övertramp. Denna funktion begränsar sig dock till det som sker i USA. På den internationella scenen finns inte denna begränsning på samma sätt, och det är då det kan bli t.o.m. farligt med buffeln i glasbutiken.  

Jag tror också att president Sauli Niinistö träffar spiken på huvudet när han säger att Trump, genom sina uttalanden och politiska öppningar, försöker skapa en "bred farled" inom vilken han sedan kan få till stånd lösningar på internationella konflikter. Om detta stämmer skulle det vara mycket viktigt för både media och ledande politiker i Europa att inte, som Katri Kulmuni, dra förhastade och bevisligen direkt felaktiga slutsatser och i stället ha is i hatten och sitta lugnt i båten.

 

Samtal och bön

Tiden vibrerar! Jag vet inte om du har märkt det, men den gör faktiskt det just nu. Stora saker är på gång i Europa och i världen, saker som kan forma om hur världen ser ut för en lång tid framöver. Eller som kan leda till att kriget i Ukraina eskalerar utom kontroll, vilket i värsta fall kan betyda att vi inte har någon "lång tid framöver". 

Vi samlas i kväll kl 19 igen till Samtal och bön i Ytteresse bönehus. Välkommen med och be för smått och sort och framför allt för människornas frälsning och väckelse! Dessa samlingar är alltså ingen bönegrupp utan det går bra att komma med fastän man inte har varit med förr. 

Strunta i demokratin!

Det ska inte förvåna någon att de "progressiva" passar på att använda Ukraina-kriget till att smyga in federalismen i EU och i Europa. "Den här krisen visar hur viktigt det är att EU står enat och har ett eget försvar" osv, osv. Federalismen börjar med gemensam skuld. Eller rättare sagt har den redan börjat i.o.m. att EU har tagit över uppgift efter uppgift av medlemsstaterna utan att folket har fått säga sitt. Många små steg blir till sist ett jättekliv, och eftersom det handlar om "bara en småsak" (åt gången) behöver man inte folkomrösta om den. 

Nå, nu handlar det alltså inte längre om några småsteg när det talas om gemensam beskattning, ett gemensamt ledarskap som kan tala för hela EU och ett gemensamt försvar. Att planen är att införa också detta utan att folket får säga sitt om planerna bör inte förvåna någon. 

Det som däremot är förvånande är att det ibland tydligt skiner igenom att folkets vilja inget betyder. Som i Kenneth Mynttis ledare i dagens ÖT i vilken han talade varmt för federationstanken och öppnar upp för tanken att vi kanske borde ge upp vår självständighet. ja han går så långt att han t.o.m. målar upp ett Europas Förenta Stater (EFS) som ett paradis. (Åtminstone ur Ukrainskt perspektiv.) 

Problemet är bara det att folket inte vill detta, varför folkviljan helt enkelt bör köras över - något som alltså Myntti (i misstag?) öppet säger. Han skriver om att Tysklands förbundskansler Olaf Scholz avsåg att ta stora steg mot ett EFS, men att "Med facit i hand inser vi att få av dessa mål har uppnåtts, kanske framför allt för att fotfolket i Tyskland varit av annan åsikt. Alltså är det av omsorg om väljarrösterna som EU-toppolitiker som Scholz låter bli att driva den här typen av reformer."

Inser du vad som sägs här? Folket vill inte ha ett EFS, men vi behöver det. Det är bara av rädsla för att tappa röster som politikerna inte genomför planerna. Inte för att folket inte vill ha det. 

---

Det är intressant hur det ibland är så oerhört hemskt att demokratin monteras ned. Ja, redan det att man antar att så kanske kan komma att ske bör fylla oss med stor fasa. Men ibland, när demokratin är ett hinder för att göra det som de progressiva anser vara rätt, tycks den inte betyda något alls.

Det är en intressant tid vi lever i.  

 

JFK

Ett av Donald Trumps vallöften var att en gång för alla lämna ut alla federala dokument gällande morden på John F Kennedy, dennes bror Robert F Kennedy och människorättsaktivisten Martin Luther King Jr. Genom åren har det odlats en massa konspirationsteorier gällande mordet på JFK, och många av dessa teorier har gått ut på att sanningen finns gömd i hemligstämplade FBI-dokument. 

Den kanske största orsaken till alla dessa konspirationsteorier är förstås att det upplevs som så oerhört simpelt att en ensam galning (Lee Harvey Oswald) skulle ha kunnat mörda en så stor man som de flesta amerikaner anser att JFK var. Sedan finns det givetvis också en del frågetecken kring själva mordet som har gött dessa konspirationsteorier. Dels har vi tiden mellan skotten. Kan en relativt ovan skyll som Oswald faktiskt ha kunna skjuta tre skott på så kort tid och dessutom med sådan precision? För att inte tala om den "magiska kulan" som sägs ha ändrat riktning på sin bana några gånger innan den slutligen stannade i guvernören John Connallys kropp. Sedan har vi förstås ännu den så kallade Zapruder-filmen som tycks visa att kulan som dödade presidenten kom framifrån och inte bakifrån, som den borde ha gjort ifall den kom från boklagret där Oswald befann sig. (Jag länkar inte till filmen eftersom innehållet är så våldsamt, men den som vill se den kan leta efter den på t.ex. Youtube.)

Till detta kan vi ännu lägga bekännelsen från 1994 av maffiatorpeden James Files i vilken han erkänner att det var han som sköt presidenten framifrån från den så kallade "gräsbevuxna kullen". FBI har bedömt Files vittnesbörd som ej tillförlitligt, men det oaktat finns denna bekännelse och kan därför inte nonchaleras helt och hållet. Dessutom har vi redogörelsen av den kirurg, Robert N. MacClelland, som tog emot Kennedy när han anlände till Parkland Memorial-sjukhuset (liksom han också tog emot den påstådde mördaren Oswald sedan han blev skjuten två dagar senare.) MacClelland hävdar bestämt att skottet som dödade Kennedy kom framifrån och att det kulhål i presidentens hals som Warren-kommissionen ansåg vara ett utgångshål i själva verket var ett ingångshål. Det är noterbart att MacClelland hävdar att alla kirurger som behandlade Kennedy först var av samma åsikt men att alla utom han senare, efter eventuella påtryckningar, ändrade sitt vittnesbörd. 

---

Som du kanske märker tar jag inte ställning till vad som hände och hur det gick till. Så mycket kan jag förstås ändå säga att jag är oerhört fascinerad av både personen Kennedy och frågetecknen kring mordet på honom. Även om sannolikheten att de 14 000 sidor dokument som ännu ska offentliggöras kommer att avslöja något avgörande om hur mordet gick till ska det bli spännande att se vad de innehåller. Spänningen blir inte mindre av att den kongressledamot (Anna Paulina Luna) som ska leda den grupp som kommer att gå igenom dokumenten redan nu har gått ut med att hon menar att dokumenten avslöjar att Oswald inte var ensam skytt.

Oerhörd aningslöshet!

Jag läste Sofie Staras senaste ledare i ÖT och kan inte annat än förvånas. Eller kanske förfäras vore ett bättre ord? Stara kletar fascist-termen på allt och alla hon inte gillar och använder sig av synnerligen suspekta, och i vilket fall som helst grovt överdrivna, påståenden för att rättfärdiga sitt stämplande. Hon svänger sig som sagt med fascist-stämpeln och hävdar att "neofascisterna" vill "begränsa all opposition", att Donald Trump har gjort en statskupp i USA och att "lågorna slickar den europeiska demokratin". Ja, och så drar hon givetvis Hitler-kortet. 

Stara skriver att Hitler "angrep politiska motståndare", "begränsade medborgerliga rättigheter, yttrandefrihet, tryckfrihet och föreningsfrihet." Underförstått: Detta är vad som sker just nu i USA och hotar att ske i Europa. 

Nu vill jag hävda att Stara är närmast brottsligt aningslös. Allt det hon varnar för, det håller på att ske och har delvis redan skett. Men inte under politisk högerledning utan under ledning av vänsterliberaler. Liberaler som bara är liberaler till namnet, vill säga. 

Vad annat än ett begränsande av oppositionen är det att stänga ute uppemot 30% av väljarna (som röstar "fel") från all form av makt? Jag talar här om den brandvägg som upprätthålls i både Tyskland och i Sverige. I Tyskland finns det dessutom starka krafter som helt vill förbjuda AfD. Om inte det är att "begränsa oppositionen" (och inskränka föreningsfriheten) så vet jag inte vad det är. 

Vidare: Hitler angrep sina politiska motståndare, det är sant. Men vad ska vi kalla den häxjakt som Biden-administrationen i USA har ägnat sig åt med hjälp av justitieministeriet och domstolarna? Jag vill igen påminna om vad den demokratiske partifunktionären/aktivisten sade efter det blivit klart att Trump vunnit valet 2020: Vi kommer att ge oss på honom med alla tillbudstående medel. Lagliga och olagliga. Han bara måste bort! Det är resultatet av detta vi har sett sedan dess. 

Yttrandefriheten har inskränkts i västvärlden med hård hand de senaste åren. Inte som ett resultat av att de Stara kallar "Neofascister" har suttit vid makten utan detta har de vänsterliberala makthavarna åstadkommit. Det fullständigt ologiska, och helt godtyckliga, mantrat att "Trots att vi har yttrandefrihet kan man inte säga vad som helst. Man får inte kränka någon" har summariskt använts för att tysta ner människor som säger sådant man inte gillar och inte vill höra.  

---

Nu säger jag givetvis inte att högern också kan vara en risk när det gäller dessa frågor. Historien har visat att människor av alla politiska färger kan frestas att använda sin makt fel - och också har gjort det. Högern är absolut inget undantag, och om och när t.ex. Trump gör något galet bör också han kritiseras. Men vi ska komma ihåg att det är de som betraktas som "goda" av den stora massan som har möjlighet att göra störst skada. Speciellt om den vakthund som ska vaka över politikerna och deras verksamhet, alltså media, har somnat och glidit in i en farlig aningslöshet. Eller ännu värre, som i USA, har lierat sig med en sida av det politiska fältet.

 

Ett ypperligt tal!

Om någon har missat det så hölls det i helgen en säkerhetskonferens i Munchen, Tyskland. Krigshetsandet når ständigt nya höjder, och nu talar diverse politiska ledare inom EU på allvar om att sända europeiska trupper till Ukraina, och Ukrainas president presenterar hotbild efter hotbild angående Europas framtid och närmast kräver att EU skapar en egen armé. 

Jag kan inte låta bli att påpeka den närmast fullständiga tondövheten i talet om att sända trupper från Nato-länder till Ukraina. Just detta hot var det som triggade Putin att starta sitt invasionskrig för tre år sedan. 

Nåväl. Det som ändå har skapat mest rubriker är USA:s vicepresident JD Vances tal på konferensen.T.ex. franska Le Monde har kallat Vances tal "en ideologisk krigsförklaring mot Europa", och många extremliberala europeiska politiker har kraftigt tagit avstånd från Vances åsikter. Listan kunde göras lång, men hit hör t.ex. Carl Bildt, Emmanuel Macron och Tysklands försvarsminister Boris Pistorius.

Tyvärr har Vance helt rätt i sin kritik. (Detta omdöme överraskar säkert ingen som tagit del av talet och samtidigt vet vad jag har skrivit om här på bloggen de senaste åren.) När det gäller yttrandefrihet och demokrati har de flesta europeiska länder "retirerat från sina grundläggande värderingar", precis som Vance sade, och han har också helt rätt i att det största hotet mot Europa idag faktiskt kommer inifrån. 

Tyvärr har detta tal inte fallit i god jord, och det säger egentligen allt som behöver sägas om i vilket skick demokratin och synen på yttrandefrihet är idag i Europa. 

Nedan några utdrag ur Vances tal: 

Men det hot jag oroar mig mest för när det gäller Europa är inte Ryssland, inte Kina, inte någon annan yttre aktör. Det jag oroar mig för är hotet inifrån och Europas reträtt från sina mest grundläggande värderingar. Värderingar som ni delar med USA. Jag hörde nyligen att en före detta EU-kommissionär gick ut i media och uttryckte glädje över att Rumäniens regering just hade annullerat ett helt val. Han varnade för att om saker inte går enligt plan kan samma sak hända i Tyskland.

Dessa nonchalanta uttalanden är chockerande för amerikanska öron. I åratal har vi fått höra att allt vi finansierar och stödjer sker i demokratins namn. Allt från vår Ukrainapolitik till digital censur sägs vara ett försvar av demokratin. Men när vi ser europeiska domstolar ställa in val och höga tjänstemän hota att göra detsamma (också i framtiden), bör vi fråga oss om vi upprätthåller en tillräckligt hög standard när det gäller oss själva. Jag säger oss själva för att jag i grunden tror att vi sitter i samma båt. Vi måste göra mer än att prata om demokratiska värderingar. Vi måste efterleva dem.

Många i detta rum levde när demokratins försvarare ställdes mot tyranniska krafter under kalla kriget. Fundera på vilken sida i den striden som censurerade dissidenter, stängde kyrkor och annullerade val. Var de de goda? Nej, det var de inte.

Men tack och lov förlorade de det kalla kriget. De gjorde det eftersom de varken värdesatte eller respekterade allt gott som kommer med friheten så som friheten att överraska, att göra misstag, att uppfinna och att bygga. Man kan inte påtvinga någon innovation eller kreativitet lika lite som man kan tvinga människor att tänka, känna eller tro på ett visst sätt. Vi tror att de här sakerna hänger samman. När jag ser på Europa idag är det tyvärr inte alltid tydligt vad som hände med vissa av kalla krigets vinnare.

(Här följer så en rad exempel på hur Europa censurerar och förföljer sådana som inte omfattar det extremliberala paradigmet, och efter detta följer en del slutsatser som är synnerligen noterbara.)

Så jag kommer hit i dag inte bara med en observation utan med ett erbjudande. Precis som Biden-administrationen arbetade desperat för att tysta människor för att de uttryckte sina åsikter, kommer Trump-administrationen att göra det motsatta. Jag hoppas att vi kan arbeta tillsammans för detta. Det är en ny sheriff i staden i Washington, och under Trumps ledarskap kan vi ha olika åsikter men vi kommer att kämpa för allas rätt att framföra dem offentligt vare sig vi håller med eller inte. 

Vi behöver inte hålla med om allt eller ens något som folk säger, men när politiska ledare representerar en beaktansvärd väljarskara är det vår skyldighet att åtminstone föra dialog med dem. För många av oss på andra sidan Atlanten ser det ut som om gamla välkända maktintressen gömmer sig bakom alla fula Sovjetklingande uttryck såsom "desinformation" och "felaktig information". Intressen som inte gillar tanken på att någon med en alternativ synvinkel kan uttrycka en annan åsikt eller rösta på ett annat sätt. Eller ännu värre vinna ett val.

Låt mig fråga er: Hur kan vi ens börja tänka på budgetfrågor (försvarsutgifter och Nato-finansiering) om vi inte vet vad vi försvarar? ... Om någon går till val på att vara rädd för dina egna väljare finns det inget USA kan göra för att hjälpa. Det finns inte heller något ni kan göra för det amerikanska folket som valde mig och president Trump. Det behövs ett demokratiskt mandat för att åstadkomma något av värde under de kommande åren ...  I USA kan man inte vinna ett demokratiskt val genom att censurera sina motståndare eller sätta dem i fängelse. Inte en oppositionsledaren, inte en ödmjuk kristen som ber i sitt eget hem eller en journalist som försöker rapportera nyheter. Man kan inte heller vinna ett val genom att inte beakta sina väljare i grundläggande frågor. T.ex. frågan om vem som får vara en del av vårt gemensamma samhälle.

Att tala öppet och ge uttryck för åsikter är inte valpåverkan, inte ens när människor uttrycker åsikter om saker utanför sitt eget land och inte ens när dessa människor är mycket inflytelserika. Och tro mig! (Detta säger jag med glimten i ögat.) Om den amerikanska demokratin kan överleva tio år av att bli åthutad av Greta Thunberg så kan ni överleva några månader med Elon Musk!

Men vad ingen demokrati, amerikansk, tysk eller europeisk, kommer att överleva är att säga till miljontals väljare att deras tankar, deras oro, deras strävan eller deras vädjan (till politikerna) är oviktig och inte kommer att beaktas. Demokrati vilar på principen att folkets röst har betydelse. Det finns inget rum för brandväggar. Antingen upprätthåller du demokratiska principer eller så gör du inte det.