Sött och surt

 Gårdagens stora nyhet var givetvis att Donald Trump svors in som USA:s 47. president. Jag såg själva installationen och framför allt det halvtimmeslånga installationstalet, och jag hittade både positiva och negativa saker i det. 

Om vi börjar med det positiva så kan man lyfta fram det att Trump lovade att skrota identitetspolitiken och att den amerikanska statsapparaten, helt konkret, bara erkänner två kön. Trump lovade också att bygga energipolitiken på realism i stället för på fromma förhoppningar och önsketänkande som t.ex. Parisavtalet gör. Vi får hoppas att dessa två saker sprider sig också till resten av västvärlden. En annan positiv sak var att Trump sade att han vill gå till historien som en enande president och en fredens president. Framtiden lär utvisa hur detta lyckas, vi kan bara hoppas att så blir fallet. 

En annan positiv sak, bland många, var det som Trump INTE sade. Han nämnde inte Grönland, något jag faktiskt hade fruktat för att han skulle göra. Däremot nämnde han Panama-kanalen i mycket klara ordalag. "Vi kommer att ta tillbaka den!" Detta är givetvis ytterst oroande, och det är svårt att se hur detta skulle gå ihop med löftet att inte starta några krig. Panama kommer knappast att frivilligt ge ifrån sig kanalen. Troligtvis är detta dock bara munväder i akt och mening att pressa fram mer fördelaktiga avgifter för amerikanskt tonnage, något som flera också mycket Trump-kritiska kommentatorer har lutat åt. Vi får innerligt hoppas att så är fallet. 

En annan negativ sak som jag hade hoppats att Trump inte skulle nämna är tullarna. Jag har ytterst svårt att se hur ett handelskrig i dagens ekonomiskt sköra läge skulle gynna någon alls. USA kanske skulle klara sig bäst, men positivt skulle det inte vara ens för dem. Förhoppningsvis finns det tillräckligt med sunt förnuft i kretsen kring Trump för att avvärja detta. 

Sedan måste jag säga att jag faktiskt satt och smålog åt en hel del av det som Trump sade. Talet innehöll, i sann Trump-stil, en hel del överdrifter. Speciellt när det gäller inledningen ("Nu inleds en gyllene era") klarade jag inte av att hålla tillbaka ett leende. Låt mig säga så här: "Människan spår och Gud rår." Vi människor kan planera och hoppas och t.o.m. komma med självsäkra utfästelser, men sällan går det som vi avser. Trumps första presidentperiod är här ett bra exempel. Ekonomin gick som på räls och allt såg bra ut och ett omval såg närmast oundvikligt ut. Men så kom pandemin och resten är historia.

---

Det är många som är oroliga över vad Trump kommer att ställa till med som president. Många kommentatorer (speciellt sådana som ligger till vänster och som har utmålat Trump som bl.a. demokratins fiende) talar om att vi nu går in i en mörk tid. 

Trump är Trump med allt vad det innebär, och han är definitivt för gammal för att vara president. Om inte nu så åtminstone om några år. Men jag väljer att fokusera på det positiva Trump uträttade under sin första presidentperiod och alla de positiva saker han lovat göra under den andra. (Många på vänsterkanten ser förstås inte dessa saker som något positivt, men det får de stå för.) Så jag har svårt att se alltför mörkt på Trump och hans ledarskap, även om jag givetvis är högst medveten om att vi aldrig ska sätta vårt hopp till något så svagt och svekfullt som en människa, speciellt inte en människa med makt.

Dock finns det en sak som jag menar borde ringa ganska högt i alla varningsklockor nu - och det har inte i första hand alls med Trump att göra. 

Jag talar nu om de som satt i första raden bland hedersgästerna igår: Elon Musk, Mark Zuckerberg, Jeff Bezos, Sundar Pichai m.fl. Dessa (eller åtminstone deras företag) har alla på mycket kort tid gått från att vara mer eller mindre radikala Woke-anhängare och -förespråkare till att ställa sig upp (?) och applodera när Trump t.ex. säger att det bara finns två kön.

Alltid när det sker snabba omsvängningar på detta sätt finns det all orsak att dra åt sig öronen. Speciellt som dessa män och deras företag representerar så mycket kapital och inflytande. Visst kan man försöka förklara detta med att det handlar om att säkerställa ännu mer makt och inflytande och att det är vanligt att människan vill vara på den vinnande sidan. Men det räcker inte som förklaring här, menar jag. Här sker det, som det så fint heter, något bakom det som synes ske. Vad detta är vet jag inte, men jag har en känsla som säger mig att det inte är något odelat positivt.

Framtiden lär ska utvisa vad som är på gång här.    

Let´s go Brandon!

 Igen får jag be om ursäkt för rubriksättningen. Men jag kunde bara inte låta bli en dag som denna. Nåväl. Idag blir det byte på presidentposten i USA, och det är intressant att se vad medierna skriver om Bidens tid som president. Gemensamt för alla de kommentarer jag har läst är att de är överens om att Biden långt har misslyckats som president. Flera kommentatorer lyfter fram hur Biden började bra och "redde upp" mycket av det Trump ställt till med under sin första presidentperiod 2017-2020, men att han sedan misslyckades med mycket av det som han kunde och borde ha gjort. 

Här kan man förstås vara av olika åsikt. Jag förstår att många vänsterliberaler bara måste skriva ner Trumps första period, men faktum är att det inte alls var några dåliga år. Coronan ställde till det, inte minst på det ekonomiska planet, men pandemin var förstås inget som Trump rådde för. Det är ett obestridligt faktum att världen är mycket mer kaotisk nu när Trump igen tar över stafettpinnen än när Biden gjorde det. 

Det som Biden, enligt mig, ändå kommer att gå till historien som är det att han var den förste medievalde presidenten. För fyra år sedan var det viktigaste, enligt etablissemanget, att få bort Trump, och Biden blev etablissemangets/medias kandidat för uppdraget. Media gömde undan honom och beskyddade honom under valkampanjen och såg till att han inte blev utmanad på något sätt och att media därmed kunde "skapa honom" och ge en sådan bild av honom som de ville och som gjorde att han kunde slå Trump i valet. Samma fenomen (beskyddet) såg vi också när Biden under sina fyra år på presidentposten blev allt mer dement och förvirrad. Som motprestation spelade Biden sin roll väl och var en lydig marionett i fyra år.

Media försökte göra det samma, alltså "skapa" den kandidat (Harris) de ville ha och som de trodde kunde slå Trump också i fjolårets val, men denna gång misslyckades detta fullständigt. Det är således inte alls fel att hävda att det var media som vann valet 2020 och att media förlorade valet 2024. 

Jag tror att ingen riktigt har förstått hur oerhört farlig den situation som har uppkommit verkligen är. Media har gått från att vara den som objektivt rapporterar om vad som händer till att själv vara en maktspelare som bestämmer i vilken riktning det politiska flödet ska gå. Detta är förstås bara en naturlig - och kanske oundviklig? - utveckling som började med insikten att media kan, och bör, påverka samhällsutvecklingen. Något som faktiskt har vuxit fram ur den tidiga hbtq-rörelsen och namn som Marshall Kirk och Hunter Madsen. 

Joe Biden har givetvis inte påverkat eller ens medverkat till denna utveckling, men hans presidentskap är en (tidig?) kulmen på detta projekt och därmed är hans namn för all framtid förknippat med detta. Som jag ser det är det detta som hans presidentperiod framför allt kommer att kommas ihåg för.

Uppskjutet

Glädjen över den överenskomna vapenvilan i Mellanöstern mellan IDF och Hamas gick snabbt över. Som väntat är det Hamas som obstruerar och orsaken torde vara klar och tydlig: Hamas vill inte ha någon vapenvila. Deras mål är att få omvärlden att vända sig mot Israel, och tydligen är reaktionerna på Israels (påstådda) övervåld ännu inte tillräckliga. 

Jag satte "påstådda" inom parentes, men det är kanske onödigt. Som jag tidigare har skrivit drar sig inte Hamas för att offra civila och barn i synnerhet för att kunna lyfta fram IDF:s "krigsbrott". De gömmer sina krigare och vapendepåer bakom civila sköldar och t.ex. sjukhus och när IDF slår till mot dessa mål kommer oundvikligen civila att dö. Alltså med Hamas goda minne. 

Mainstreammedia rapporterar om att, så här långt, fruktansvärda 44 000 araber har dött i kriget sedan IDF svarade på Hamas terroristattack mot Israeliska civila 7/10 2023. Inte sällan rapporteras dessa siffror som om de vore obestridliga fakta. Rapporterna berättar att dessa siffror kommer från Gazas hälsomyndighet, men det som inte sägs är att Gazas hälsomyndighet är det samma som Hamas. Ett Hamas som alltså har som mål att misskreditera Israel med alla medel. Onekligen har kriget krävt många dödsoffer, bland dessa många civila och även barn, men de verkliga siffrorna är garanterat mycket lägre än 44 000. 

Tyvärr vågar media inte ifrågasätta dessa uppgifter och därmed blir vi som läser mainstreammedia förda bakom ljuset. Det samma gäller nu tyvärr också för orsakerna till att vapenvilan uppskjutits. Media är ytterst ovillig att erkänna vad den verkliga orsaken är, även om det inte är lika tydligt här som när det gäller antalet dödsoffer.

Vi får hoppas att vapenvilan ändå får en chans. Kriget i Gaza har pågått tillräckligt länge nu och den israeliska gisslan har suttit alldeles för länge i arabisk fångenskap.    

Ihan pihalla!

Jag får börja med att be om ursäkt. Denna text kommer inte att vara på finska, trots att rubriken är det. Det är bara det att jag inte hittade något uttryck på svenska som fångar det jag vill säga så bra som finskans "ihan pihalla!" gör. På svenska skulle det kanske bäst översättas med "Helt borta!", men det ger liksom inte riktig samma vibbar. 

Det jag tänker på är Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalos uttalande om väckelserörelserna och oss väckelsekristna i en intervju i Radio Dei och på Kotimaas sidor på nätet. Laajasalo ger först en beundransvärt balanserad bild av konflikten i Mellanöstern, men sedan när diskussionen kommer in på ämbetsfrågan är han "ihan pihalla". Då talar jag inte om själva sakfrågan (där han förfäktar en linje som går helt på tvären med både kyrkans grunddokument och en nästan 2000-årig kyrklig tradition) utan om väckelserörelserna i sig och om vad som är på gång. 

Laajasalo uppmanar väckelserörelsernas ledare att "ta skeden i vacker hand" och inse att den här striden hör till det förflutna. Han hävdar att "den här striden absolut slutar illa för väckelserörelserna och att man nu inom väckelserörelserna borde ta en diskussion om hur vi skulle komma bort ur det hörn vi har målat in oss i". Vidare menar han att väckelserörelsernas ledare borde uppmana medlemmarna att delta i församlingens nattvardsfirande oberoende av vem som celebrerar mässan.

Som sagt är Laajasalo "ihan pihalla" här. Han får svar av SLEY:s missionsledare och Sanansaattaja-tidningens chefradaktör Ville Auvinen i webbtidningen Seurakuntalainen. Auvinen konstaterar, helt riktigt, att ifall väckelserörelsernas ledare skulle gå in för att göra det Laajasalo rekommenderar skulle de snart vara före detta väckelserörelseledare. Detta eftersom väckelsens folk läser sina Biblar och har format en egen, välmotiverad, ståndpunkt i denna fråga har makten att välja sina egna ledare.

Auvinens slutsats är den rakt motsatta till den Laajasalo framför. Han avslutar med orden: "Jag för min del hoppas att kyrkans biskopar och domkapitel skulle ta skeden i vacker hand och inse att en fortsatt press på väckelserörelserna i ämbetsfrågan och i frågan om rätten att fira nattvard absolut slutar illa för kyrkan. En betydande del av den mest aktiva kärnan i kyrkan och dess församlingar har redan nu tvingats ut ur kyrkan." Vi ser redan nu hur svår situationen håller på att bli. Allt sedan Borgå stift grundades i början av 1920-talet har en majoritet av stiftets präster kommit från väckelseområdena i Österbotten. Idag har detta ymnighetshorn helt sinat, med stora följder för tillgången på svenskspråkiga präster och framför allt när det gäller kvaliteten på de nya prästerna som vigs.

Ta gärna del av Auvinens text! Jag skulle inte ha kunnat säga det bättre själv. Notera även vad bedjarrörelsens (LSRY) pastor Timo Laato sade i den paneldiskussion som hölls på väckelserörelsernas gemensamma adventsfest i Helsingfors senaste månad (vid 1:23:08 i videon): "Vi kommer att bli tvungna att börja viga egna präster ... dit är vi inom en snar framtid på väg inom väckelserörelserna". 

Medvetenheten om situationens allvar har de senaste åren blivit mycket större inom väckelserörelserna, liksom också medvetenheten om vikten av att dra åt samma håll. Även här lever Laajasalo i det förgångna och i en grav feluppfattning som gör att han inte klarar av att se verkligheten sådan den är. Det är därför han så felaktigt menar att striden i ämbetsfrågan inte kan sluta väl för väckelserörelserna när det i själva verket är, precis som Auvinen konstaterar, kyrkan som kommer att lida av biskoparnas felbedömningar. 

Marilyn Manson och JK Rowling

Den amerikanske konservative samhällsdebattören och författaren Rod Dreher varnade redan för ett antal år sedan världens kristna att vi inom kort kommer att bli samhällets paria. Han menade att så som samhället då såg på rasister kommer det snart att se på oss kristna som håller fast vid skapelseordningen och den kristna äktenskapssynen. Vi är kanske (men bara kanske) ännu inte riktigt där, men i vilket fall som helst är vi på god väg. 

Jag läste i morse en kulturartikel på Aftonbladet, skriven av Lotta Häyrynen. I artikeln berättar hon om författaren Neil Gaiman och de anklagelser om grova sexuella övergrepp han påstås ha gjort sig skyldig till. Så kommer hennes slutsats: "Gaiman blir ännu ett namn i det subkulturella skräckkabinett som fylls av Marilyn Manson och JK Rowling, eller för den delen av än värre fantasyförbrytare som Marion Zimmer Bradley och David Eddings." 

För den som inte känner till namnen: Alla dessa figurer har anklagats (och vissa även dömts) för grova sexuella övergrepp och/eller grov misshandel - också riktat mot barn. Ja, förutom JK Rowling då. Hon har sagt sanningen om transsexualitet, men enligt Häyrynen platsar hon alltså i detta sällskap. 

Så långt tycks vi alltså ha kommit idag. Den som vågar säga sanningen om könsnihilismen ställs i samma rad som sexualförbrytare och dömda barnmisshandlare. 

---

Jag håller, i samarbete med förlaget och min eminente lektör David, som bäst på att färdigställa min nya bok. Det handlar om en äventyrsroman som utspelar sig på det glada 80-talet i, vad jag hoppas, Stranger Things-atmosfär (utan monstren, dock) och som tar avstamp i Stora ofredens rysshärjningar. Boken kommer förhoppningsvis ut någon gång under våren. 

Även om jag fortfarande drar mig en aning för att kalla mig författare har jag drabbats av samma åkomma som de flesta författare brukar tala om: En författare har alltid en ny bok på gång. Jag brukar ta god tid på mig med mina böcker - hittills har de kommit ut med tre års mellanrum - och därför är nästa bok ännu bara i planeringsskedet. Men det kommer troligtvis, om Herren vill och jag får leva, att bli fråga om en dystopi denna gång. (Det är alltid roligt att experimentera med olika genrer!) Problemet är bara det att verkligheten alltid tycks ligga lite före fantasin. Eller så kan vi svänga på det: I dagens samhälle skriver en dystopi nästan sig själv. Det är bara att läsa kulturartiklarna på Aftonbladet.

När tar lögnerna slut?

Det är nu bara några dagar kvar tills Donald Trump svärs in som USA:s 47. president. Jag har varnat för att den förlorande sidan kan komma att ta till drastiska åtgärder för att "rädda demokratin" och förhindra att den folkvalde presidenten kan tillträda sitt ämbete. Just nu syns dock inget sådant till från mer officiellt håll, men media trummar fortsatt på med sina lögner i akt och mening att skapa splittring i samhället och misstro mot den tillträdande presidenten. 

Jag läser inte så mycket amerikansk mainstreammedia, men eftersom vår media plikttroget kopierar det vänstermedia i USA skriver antar jag att jag ändå får en ganska bra bild av vad som skrivs och sägs där. Ett bra exempel på hur vänstermedia agerar just nu är Aftonbladet och Wolfgang Hanssons kolumn som, måste jag säga, är något av det bedrövligaste jag läst på länge. Oj vad herr Hansson måste vara bitter över hur valet gick! 

Hanssons artikel är full av lögner och vridna påståenden. Bl.a. skriver han att den specielle åklagaren Jack Smith - som undersökt Trumps roll i J6-intrånget och nu tvingats avgå eftersom han misslyckats kapitalt med det hans politiska uppbackare avsåg att åstadkomma - "hittat gott om bevis för allvarliga brott Trump begått i sina försök att klänga sig kvar vid makten". I själva verket medger Smith i sin rapport att det inte fanns någon som helst chans att kunna åtala Trump för att ha "uppviglat till uppror". Ergo: Hansson ljuger.

Hanssons ställer i sin kolumn Trump sida vid sida med Sydkoreas numera f.d. president som står åtalad för att ha försökt göra statskupp och som t.o.m. riskerar dödsstraff för sitt tilltag. "Två demokratier. Två liknande brott" skriver Hansson. 

Detta är som sagt det bedrövligaste jag har läst på länge. Som sagt är detta inget som förekommer i något vakuum, utan Hansson står förstås stadigt i den vänsterliberala medians mittfåra och kopierar troget vad vänstermedia i USA skriver. 

---

Det som sker just nu - och som har skett en lång tid - är inget annat än en giftig draksådd. Donald Trump har redan utsatts för två (eller tre, beroende på hur man räknar) attentatsförsök. Medias lögner är utan vidare att skylla för dessa attentatsförsök. I stället för att vakna upp och se den splittring deras draksådd ställer till med och vilket hot denna utgör för samhällsfreden, inte bara i USA utan i hela västvärlden, fortsätter de med sitt uppviglande. Det finns en uppenbar risk att detta ännu kan leda till att hela samhället går sönder.

Så när tar lögnerna slut? Svaret på frågan är ytterst nedslående. Något sådant finns inte inom synhåll. Tvärtom går det hela ytterligare upp i varv, och splittringen i samhället bara ökar. Liksom hatet människorna emellan. Förstås är detta inget att förundras över. Som jag många gånger har konstaterat lever vi i en värld där lögner regerar, och detta blir i dag tydligt på område efter område. Den enda som jublar över detta är han som i Bibeln kallas "lögnens fader".

Nu ska ingen missförstå mig. Trump och hans falang är inte oskyldiga. Också de har gjort mycket för att befordra lögnen. Men det sätt som vänstermedia nu går på är långt värre än det Trump har gjort. Dessutom får dessa lögner ett mycket större genomslag  eftersom de flesta människor, åtminstone här hos oss, litar på det de läser i sin tidning.

Om det ordnade samhällets fiender

 Idag på morgonen tog elpriserna ett oförklarligt skutt uppåt under några timmar. Igen var (givetvis) orsaken att vindkraften inte gav så mycket el som väntat. Denna gång var produktionsdippen både oväntad och kortvarig. 

I vilket fall som helst aktualiserar detta igen en gång problemen som uppstår när vi förlitar oss i för hög grad på oplanerbar, fossilfri elproduktion. Det går helt enkelt inte att hålla elmarknaden stabil om och när elmixen innehåller för mycket vind- och solkraft. Dessa problem kommer att förvärras i takt med att vindkraften byggs ut och efterfrågan på el skjuter i höjden. Bara på några år förväntas elbehovet öka till det dubbla. 

Detta kan vara bra att hålla i minnet när vi läser i nyheterna att de grönas riksdagsgrupps ordförande Oras Tynkkynen skjuter ner miljö- och klimatminister Kaj Mykkänens förslag om att utbyggnaden av kärnkraften borde få statligt stöd för att kunna förverkligas.

Jag gillar egentligen inte kärnkraft, helt enkelt för att den är förknippad med för stora risker. Speciellt i tider av krig och internationella kriser. Men läget är sådant att vi på något sätt måste få tillgång till planerbar och av väder och vind oberoende elproduktion. Tyvärr har de gröna, med bistånd av andra politiska aktörer med bedrövligt dålig framförhållning, kraftigt försvårat den förnyelsebara torvens användning inom elproduktionen. För att nämna ett exempel. 

Jag har svårt att komma till någon annan slutsats, när jag läser Tynkkynens utsöndringar, att de gröna är fiender till det ordnade samhället. Nihilister, brukar sådana kallas. Detta har givetvis synts också på andra områden, men sällan blir det så tydligt som i denna fråga.