Björn Vikström går i ÖT 19/6 in i den diskussion om den kristna tron, Bibeln och samtiden som har förts på insändarplats i denna tidning under en längre tid. Hans hållning är, som vanligt, till synes positiv och inkluderande, men om man ser lite närmare på vad han egentligen skriver inser man att det är förödande åsikter han för fram. Nu får jag säga detta väldigt tydligt: Jag är synnerligen obekväm med att på detta sätt offentligt gå till rätta med en biskop, detta alldeles speciellt som det handlar om en, privat, så trevlig människa som Björn Vikström. Men det han framförde i sin insändare behöver bemötas.
Biskopen skriver: ”Men Jesus visade att buden behöver tolkas kärleksfullt i relation till de konkreta människor som lever här och nu.” Vad menas med detta? Visst ser vi i Jesus och hans verk det tydligaste uttrycket för Guds kärlek till oss människor, men Jesus gjorde synnerligen klart att det lagen säger, det gäller. Det var ju faktiskt han som sade att ”inte en prick ska förgå”. Han erbjuder oss aldrig heller någon ”tolkning” som gör att Guds ords ja blir ett nej, eller tvärtom. Nej, utan ”Guds ord vi måste låta stå”. Detta gäller ännu idag. Framför allt när det gäller evangeliet, men också när Bibeln uttalar sig i etiska frågor. Om vi vill leva ut Guds kärlek i världen kan och får vi inte försöka vara kärleksfullare än Herren själv genom att tillåta det som Guds ord förbjuder. Det gjorde inte heller Jesus medan han vandrade här. Den som försöker sig på detta kommer nämligen att leda människor vilse – och det är allvarliga saker!
Bibeln är heller inte, i motsats till vad biskopen påstår, någon ”brokig bok”. Bibelordet är, som rubriken för biskopens insändare också säger, ett levande ord, och Skriftens enhet och inre klarhet öppnar sig för den som tar sig an den för det som den själv utger sig för att vara, nämligen Guds eget ord. Att en biskop på detta sätt använder sig av samma – dåliga – argument som trons belackare, ateister och moderna humanister gör är ur apologetisk synvinkel fullständigt förödande – och ur kyrkohistoriskt perspektiv något alldeles oerhört. En biskop ska försvara tron och de kristnas enhet, inte riva ner och förstöra.
Biskopen skriver vidare att: ”Det går att hitta enstaka bibelverser som stöder månggifte, barnaga, slaveri, folkmord och etniska rensningar, fördömande av homosexuella och stöd för ett patriarkalt samhälle.” Visst går det att göra det – om man uttryckligen går in för att göra det och lyfter ut bibelord ur deras sammanhang. Så som biskop borde Björn Vikström veta bättre än att göra så som han gör här. För han vet hur det ligger till med dessa saker – eller han borde åtminstone göra det.
Nu är ju en insändare allt annat än ett optimalt forum för att ta upp allt det som biskopen nämner, men vi kan ta ett exempel. Slaveriet. När Paulus skrev sitt brev till Filemon (för det är vanligen detta som åberopas) var slaveriet allmänt förekommande. Nu är ju Evangeliet ingen inomvärldslig befrielserörelse, och Paulus uppgift var INTE att gå till rätta med varje oegentlighet som fanns i det dåtida samhället. Nej, utan Paulus uppgift var att sprida evangeliet – det glada budskapet om frihet från slaveriet under fördärvsmakterna. De kristna var dessutom på den här tiden s.a.s ”ute i marginalen” och därför helt utan makt att påverka de samhälleliga strukturerna. Därför går Paulus inte till rätta med det elände som slaveriet innebär. Men observera att han inte heller på något sätt skulle rättfärdiga slaveriet som institution – vad han skriver om slavhandlare i 1Tim. 1 är nog så avslöjande för vad hållningen gentemot slaveriet är . Att det sedan var de kristna som, århundraden senare - och med det kristna evangeliet och den frihet detta erbjuder som vägkost - gick i spetsen när slaveriet kom att avskaffas i västerlandet är bara naturligt. Men då hade situationen vänt vad gäller de kristnas möjligheter att påverka den samhälleliga utvecklingen.
En tidningsinsändare är som sagt inte rätt forum att avhandla dessa saker. Men det biskopen skrev kan och får inte stå oemotsagt. Låt mig till sist ännu en gång uttrycka min stora sorg och bestörtning över att en biskop uttrycker sig offentligt på detta sätt och villigt gör sig till redskap för krafter som vill underminera bibelordets auktoritet och förlöjliga den kristna tron. Det är som sagt något alldeles oerhört och det står i fullständig strid med det som är biskopens uppgift.
Kristian Nyman, Esse
ÖT tycks vara en debattglad tidning. Jag bestämde mig för att ta en en månads nätprenumeration för att lite följa med den svallande debatten. På tryggt avstånd från både Esse och Borgå ;-)
SvaraRaderaDet hade varit intressant att läsa biskopens skriverier, men än så länge får jag väl nöja mig med ditt referat.
Jag nöjer mig här med att för diskussionens skull kommentera något av det du skriver.
I den här debatten tycks det bränna till i det rejält minerade området där tron möter vetandet. Det förefaller mig som om herr biskopen skulle närma sig de österbottniska läsarna som en medvandrare snarare än en antagonist. Han närmar sig Bibeln med det analytiska grepp som den upplysta människan är van vid och söker möjliga utvägar.
Får man vara analytisk i förhållande till Bibeln? Får man läsa den som en vanlig bok och reflektera över den? Får man göra upptäckter på egen hand, både tänkvärda och kanske förskräckande? Eller måste man foga sig i en från ovan given sanning, som kanske ger en nya vänner men som skapar spänningar både i relation till andra människor och också ens eget tänkande?
Menar du det du skriver i det andra stycket om Jesus och buden? Se bara på sabbatsbudet, hur tolkningen hade modifierats fram till Jesu tid och hur Jesus omtolkade det själv. Tänk vidare på hur den kristna kyrkan omtolkade sabbatsbudet så att veckovilan flyttades från lördag till söndag och hur tolkningen luckrats upp vidare. I våra dagars kristenhet har vi hamnat väldigt långt från sabbatsbudets ursprungliga brutala verklighet. Trons former och uttryckssätt har bearbetats och omformats. Ibland verkar det bara som om vi i våra dagar inte vill delta i den bearbetningsprocessen själva. Det vi personligen mottagit som sanning är Sanningen, även om den distanserat sig från det som i tiderna gavs som Verklig Sanning.
Vi talar ibland om "klassisk" eller "biblisk" kristendom, men tänker kanske inte så mycket på vad vi egentligen avser med de här termerna. Biblisk kristendom kan inte gärna vara en form av tro, där man i missriktad lydnad inför Gud hävdar att ALLT i Skriften skall bevaras - även de skikt som oundvikligen återspeglar antikens seder och samhällsskick. Guds Ord är levande och aktuellt, det riktas till människor i vår tid. Men det bjuder oss inte att vare sig förneka vårt gudagivna förnuft eller backa tillbaka till antiken. / Esa
Esa, vilken synd vill du göra lovlig med ditt resonemang+? Du vet väl vilka synder som anses lovliga i "kyrkan" idag- Förakt för äktenskapet är jämte utlevd homosex och barnaskändade ett av vilddjurets och antikrists tecken. Ad Fontem(till Jesus, till bättringens källa) önskar Ulrik F som fick Nåd att ångra sin borgerligt sett pyttesmå men för en rensinnad själ stora synder....
SvaraRaderaP.S Jag gör ingen synd lovlig utan stiger upp till bättring och bot när det behövs men det är inte alltid så lätt att vara perfektD.S
Det mänskliga förnuftet är i andliga saker den ögonbindel som binds för människogaltens ögon så att den blint kan krossa skrankorna i inhägnaden när den rusar iväg för att tillfredsställa sin syndiga lusta. Gud Ord skall regera de kristna och han kuvar också hedningarna så länge han vill ha levande vittnen på jorden- Du Lutherske präst Esa kan väl inte ha undgått vad Bibeln och de kristna fäderna och Luther säger om det naturliga förnuftet. Ett kristi upplysta förnuft förkastar inte bondförnuft men frälsningen hittar förnuftet inte utan Ordet och Anden i Helig Andes tappning mvh Ulrik F
SvaraRaderaHej Ulrik! Jag pläderar inte för några synder alls, inte ens för dem du eventuellt föreställer dig. Vad det naturliga förnuftet beträffar ser jag dess begränsning och bräcklighet i allmänhet och oförmåga i andliga ting i all synnerhet, men erfarenhet, bildning och omdöme är väsentliga dimensioner i den moderna människans vara. De är nödvändiga förutsättningar för en fungerande dialog och de kan, tro det eller inte, vara vägar till levande kristen tro. / Esa
SvaraRaderaTack för svar, Esa. Jag minns en diktstrof som jag läste i Jakobstads Tidning år 1986:-) ..."människan - vilddjuret" - den strofen satte igång en process som gjort mig till Bibelns och Guds Ords tjänare som lite tillspetsat nu tillägger " den moderna människan - vilddjuret som ger Fan I Den Heliga Skrift och Gud och förlåtelser av den som Har makt till det=Den Helige Ande Jesus Kristus och hans lärjungar....
SvaraRaderaNej, tillspetsningen blev fel. Den moderna människan är inget vilddjur. Hon är vilsen i smått och stort. Vilsenheten är ett praktiskt problem med bl.a. etiska implikationer, men inte i etisk mening någonting ont i sig själv. Tänk på att även den vilsna människan är ett älskat Guds barn! / Esa
SvaraRaderaVad säger du Esa då om andra brevet till tessalonikerna och Uppenbarelseboken och Jesu tal till de lata och onda tjänarna. Vi kan vara vissa om att Gud har omsorg om skapelsen och synnerlig kärlek till alla människor men hat mot synden...
SvaraRaderaJesus säger om oss människor att vi är onda men att vi föds på nytt av Vatten och Ande= Ordet och sakramenten där de rätt förvaltas och rätt förkunnas.
Jag har inte funnit att Jösses husse och hans far och farbror rent skulle framlägga Guds vilja såsom Väckelsefolket gjort och detta på grund av att omdömet sviktar när man vill vara den moderna människan till Behag. Tag nu och läs Luthers lilla Skrift Manna JUmalan Lapsille och hör vad Anden säger till de döpta och troende de nya människorna som inte nödvändigtvis är moderna men absolut inte omoderna för en ny Himmel och en ny Jord dit inte orent eller någon icke pånyttfödd skall komma. Ej Heller Satan och hans änglar som nog vet att eldsjön är tillredd för dem. Tar vi korsets tecken i Tron och Dopet och låter undervisa oss enligt Den Heliga Skrift i Helig Ande och sanning så tar vi heller inte en antikristlig laisses-faire attityd till sådana fenomen som så sent som i 1800talets väckelser påminde om vad som är antikristernas kännetecken. Läs Johannnes och Paulus parallellt med evangelierna och spetsa med petrus och Jakob så ljuder nog intet förståelsefullt för de kyrkliga som ändrar på Guds Heliga Ord. Om Johannes (aposteln)berättas att han inte ville vara i samma badhus som en känd skörlevnadsssyndare eftersom Gud i sin vrede kanske kunde låta taket falla ner över dem.Apokryf eller hysterisk anekdot i historien vad vet jag orden är ju så många:-) u
Vetande utan Gudstro är inte värt att kallas vetande. Det kallas dårskap och förvillelse om det inte är ens med Guds Heliga Ord i Lagen Profeterna och det s.k. NYA TESTAMENTET.
SvaraRaderaDjävulen var krossad men inte helt död och sålde sin kunskap om skapelsen åt alla krämare och uppfinnare som gav äran åt sig själva och det själlösa(utan blod skapade) för sina verk och gärningar och vill hålla alla beroende av tilltagande teknik för att med alla lögnens kraftgärningar åstadkomma sådana förödelsens styggelses uppfinningar som atombomben med strålning och giftansamlingar som skall uppfylla Gehenna med sin svavelstank och eviga Eld.Samtidigt försöker han som aldrig haft Guds gestalt göra någon människa dåraktig nog att med ett falskt evangelium vara "godare än GUD" Detta sker och skedde så att Guds profetior skall gå i fullbordan men under allt detta predikas Lag och Evangelium för dem som vill tro och höra och lyda.
Jag kände en biskop som kallade inte människosmickrande predikan(Lag) för ättika och som i samtal med u hört att u blivit skändad som barn och ändå senare i offentligen sade att han inte träffat på ett enda fall av barnaskändande under sin tid som präst. Är det möjligen s.k. tystnadsplikt och det behov att hölja in sanningen i lögntystnad som gjorde att kyrkan föll på sitt eget grepp+++? Eller älskade alla den inomvärldsliga äran så mycket och trodde att det var den som luther ville försvara så att man började med Dold bikt och sedan peite???+ kveite hehe UF s.k PS
Esa. Tack för din kommentar! Och ursäkta att det har dröjt så länge med svaret. Det är bråda tider för en pälsdjursfarmare...
SvaraRaderaTyvärr har jag inte biskopens insändare i elektronisk form - i så fall skulle jag ha kunnat sända den åt dig. Men din analys torde nog träffa ganska rätt, även om du inte läst den.
Det som jag reagerade kraftigast på i biskopens insändare var just det du skriver om att "Får man vara analytisk i förhållande till Bibeln? Får man läsa den som en vanlig bok och reflektera över den? Får man göra upptäckter på egen hand, både tänkvärda och kanske förskräckande? Eller måste man foga sig i en från ovan given sanning, som kanske ger en nya vänner men som skapar spänningar både i relation till andra människor och också ens eget tänkande?"
Visst får man det. Om man med "man" avser en vanlig bibelläsare. (Hur nyttigt/skadligt detta sedan är kan vi säkert diskutera hur länge som helst...) Men om "man" är biskop och har lovat att hålla sig till det som Gud har talat i sitt ord - då gäller annat. Nå, nu är detta egentligen inget stort "offer". Som jag skrev så kommer Bibeln att öppna sig för den som läser den för vad den utger sig för att vara, nämligen Guds eget ord. Om man läser den som en vanlig bok, ja då förblir den stängd för oss. Med allt vad detta innebär.
Vad sedan gäller sabbatsbudet så vände sig ju Jesus mot de missbruk som hade drabbat budet, mot den modifierade tolkning (om vi så vill) som under årens lopp hade uppstått - inte mot budet självt så som det en gång gavs. Eftersom Jesus är den han är får vi väl anta att han ger oss den rätta förståelsen av detta bud, eller hur? Och eftersom detta bud är till för människan, och inte människan för budet - då fanns möjligheten att ändra vissa praktiska saker kring budets tillämpningar. Därav dagbytet. Så här förstår åtminstone jag saken.
Sedan ännu en liten sak - som ju inte är så liten egentligen... :)
"Biblisk kristendom kan inte gärna vara en form av tro, där man i missriktad lydnad inför Gud hävdar att ALLT i Skriften skall bevaras - även de skikt som oundvikligen återspeglar antikens seder och samhällsskick."
Månne du inte kommer väldigt nära pudelns kärna här? Frågan är viktig och skulle förtjäna en mycket längre reflektion och mera tankearbete, men nu får jag nöja mig med att komma med en liten fråga med tillhörande kommentar: Vem avgör vad som är vad? En av de grundläggande nycklarna för att förstå bibelordet är att vi ska läsa innantill. Detta löser många knutar eftersom ordet själv ganska långt gör klart för oss vad som ska förstås som tidsbundet och vad som ska förstås som evigt gällande. Problemet blir bara det att när samtiden (idag) börjar trycka på i de saker som bibelordet har angett så som evigt gällande, ja då blir det inte så lätt/angenämt att hålla fast vid det en gång för alla givna. Inte ens om man är biskop och har detta som en av sina viktigaste uppgifter.
Detta nu i all korthet. Till sist vill jag tacka för det sätt på vilket du skriver. (Vänligt och sakligt, även om du i sak inte håller med.) Jag upplever att jag har en hel del att lära mig av detta...
Jag blev till slut så nyfiken så jag måste köpa mitt livs första lösnummer av ÖT i elektronisk form för att få ta del av högvördig biskopens tankar. Jag har lite svårt att reducera Bibelns tankar till ett "kärleksbudskap", för kristen tro är nog något mera handfast än så, men annars motsvarade innehållet i stort sett mina förväntningar.
SvaraRaderaVad greppet beträffar frågar jag mig om man kan förfara på ett annat sätt än vad biskopen gjorde, speciellt med tanke på sammanhanget, en debatt på en profan tidnings insändarsidor. Där måste dialogen föras med beaktande av gällande regler. Det finns ju andra platser där man med fördel kan välja andra metoder för kommunikationen.
Man kan förstås fråga sig om man alls skall diskutera andliga ting i profana fora, eftersom miljön inte ses som särskilt gynnsam. Men tron har genom hela kyrkans historia diskuterats på gator och torg, och en profan tidning är ju på sätt och vis ett torg den också, inte sant? I det goda samtalet går tankeströmmarna i allmänhet inte bara i en riktning, eller hur?
Sen tror jag att du inte hiffade vad jag menade med hänvisningen till sabbatsbudet. Läser du ifrågavarande bud med parallellhänvisningar framträder ett betänkligt tankelandskap som ingen på Jesu tid väl ens drömde om att omsätta i praktiken och som Jesus ytterligare distanserade sig ifrån. Att kyrkan övergick att fira påskdagen i stället för sabbatsdagen visar ytterligare på hur man redan i det förgångna valt att frångå en strikt trohet mot det man måste ha sett som Guds Ord. Redan där ser man en förskjutning som motiverats av nya insikter och nytänkande, och det med allt rätt, såvitt vi kan förstå.
Låser man den etiska reflektionen på basen av Guds ord vid en viss tidpunkt sker det med ett visst godtycke. Det här gör inte Guds ord omintet. Däremot kan det vara skäl att vara försiktigt öppen för att Guds fortfarande styr sin kyrka i en tankemässigt ny miljö. / Esa
Ulrik, jag säger dels med biskopen som den här tråden handlar om att man nog i Bibeln kan finna stöd för både det ena och det andra bara man letar lite på måfå. Det är som att gå som en fiskmås på en nyplöjd åker och picka sig den ena smaskiga masken efter den andra utan att ha en aning om vare sig att det är en åker och än mindre om jordbrukets teori. Och dels säger jag att det inte är så smart att svänga sig med lantbruksteknisk fackjargong bland folk som saknar bildning på området. Och när jag använder den här bilden är jag varken lantbruksnihilist eller lantbruksfreak, om du förstår vad jag menar. ;-) / Esa
SvaraRaderaTack igen Esa, Teologisk fackjargong a la försvarandet av den rätta tron som i Lutherska Bekännelsen är det få som är kunniga på idag. I Österbotten däremot torde finnas många som kan Bibelorden och som kan skilja på rätt och fel på basen av Guds Ord. Många av synderna som räknas upp med gammaldags ord i 1917 i Nya Testamentet är ju den levande Andliga Lagen som blev förmedlad när Jesus i den Helige Ande förde lärjungarna fram till Hela Sanningen. Epistlarna är ju i uppräknandet av detaljer mycket mera ingående än vad evangelierna är...
SvaraRaderaJag är nog själv en människogalt såväl som någon annan; jag finner ofta att den synd jag bekände som synd och lade av mig igår verkar idag vara helt lovlig.Därför skall vi inte omtolka BUDET. När mörkret i oss är sådant så är det nog skäl att förstå varför vi håller oss till Guds Ord som Rättesnöre och varför Vi i långa tider i syndabekännelsen hållit fast vid en för förnuftet och till det yttre lydig människa helt förnoftsvidrig bekännelse om Jag Fattig Syndig människa.... För Det ju frågan om Detta: GUDS Andes ljus över oss och i kyrkan och världen. Såsom Kristus är densamme igår och idag och desslikes i all evighet så är nog Ordet och Anden densamma. Vi vet ju alla vad Biskopen har gjort lovligt i strid mot Guds Ord och här skyller jag på Luther som Sade Sola Scriptura och ändå konstaterade att blodmaten sedan länge var tillåten. Det var JU Otukt och blod och köttet från förkvävda djur och avgudaoffer som är på det ena textstället skulle kunna tas som den unga kristendomens etiska förbud. Men Samtidigt konstaterade man att Mose Lag förelästes "i hela världen eller alla städer varje sabbat", och senare i nya Testamentet konstateras att Lagen råder över en människa så länge Hon Lever och bryter vi mot ett är vi skyldiga till allt. Att Nåden gör oss fria från synden och ofta även straffet gör ändå Lagen gällande. Kristus kom ju inte för att upphäva Lagen utan för att fullborda den. Har vi syndernas förlåtelse dvs Nåden, då har vi fullbordat Lagen och också gjort den gällande så att de sökta och kallade skall veta vad som är synd och orättfärdighet och på detta OMRÅDE skapar den Onde förbistring med att ordens betydelser tillåts förändras hela tiden. Vi kan inte tolka om Lagen: för oss alla gäller det- se din synd och vet att i din och min gamla människa är all synd möjlig om inte Gud genom Dopet till Jesus i Ordet i Nåden och Pånyttfödelsen skulle ge oss en Rätt Kärlekens Etik enligt Skriften. Jag ser och hör att många representanter för kyrkan i många frågor varit på glid mot syndig omtolkning som nu senast i denna homosexfråga... tidigare äktenskapet ,slemheten och orenheten
Kristian, jag bommade din direkta fråga till mig, dvs den om vem som avgör vad som är tidsbundet och evigt i Skriften.
SvaraRaderaSvaret är väl ganska enkelt, på ett visst plan: varje enskild individ avgör själv hur man förhåller sig även på den punkten. Somliga ansluter sig oreflekterat till en viss tradition, andras ståndpunkter bygger på det man kan kalla för "signifikanta andra", dvs personer som är betydelsefulla på något viktigt plan.
Därför har vi dagens palett med kristna rörelser, med ett virrvarr av tänkande med allt från fingertoppskänsla på ena kanten och gediget tankearbete och gammal teologisk tradition på den andra. Och varje samfund med självkänsla anser sig ju för rätt kristen tro, utan tvekan!
Att det här är en knepig situation för varje ansvarstagare från husförsamlingsledare till högsta ledare för stora kyrkor behöver knappast sägas. / Esa
Tack för ditt svar! Men det där kan ju knappast vara rätt? Det betyder ju att vi kan ha flera än ett svar på olika frågor. Vissa av dessa svar dessutom diametralt motsatta. OM det finns en Gud, och han har uppenbarat för oss vad som är sant, rätt och riktigt, då finns det ju faktiskt en sanning. Inte två eller flera. För här handlar det ju inte om vad som är rätt FÖR MIG, eller vad som jag anser vara sant - utan om vad Gud anser.
SvaraRaderaDetta nu "lite" tillspetsat. Men du förstår säkert vad jag menar. Om jag nu sen förstod vad du avsåg...
Kristian, redan gällande sabbatsbudet som jag tidigare hänvisade till finns det en historisk "plats i livet", en tolkningsprocess över tid och rum och en uppsjö av tolkningar och tillämpningar i dagens kristenhet.
SvaraRaderaEn rationell biblicist, som läser som det står och tror som det står, borde i logikens namn fira sabbat på lördag och rycka på axlarna åt de olika tendenserna att omtolka Guds klara och entydiga vilja under olika perioder i livet.
Rörande sabbaten har vi nu inte bara två svar utan många, och ändå tror vi att det finns en Gud och ändå kallar vi oss kristna. Och det med all rätt! / Esa
Kolosserbrev, kapitel 2, vers sexton: käre Esa där har vi Andens Ord ur Skriften den Heliga++++
SvaraRaderaKort sagt: Tron Allena, Skriften Allena. Nåden Allena.
SvaraRaderaI världen, inte av världen. I vilddjuret världen, men inte Av vilddjuret världen. Sådana är Guds Egna överallt på jorden- endel har nåtts av Hela Skriften andra har Hela Kristus genom det blodiga Evangeliet och då gäller det att vara omgjordad med Sanningen om GUD och Rättfärdighet och vad människan utan Tro och Bekännelse är.
Trots mitt Hat mot denna yttersta tidens naturförstörande verksamhet så är en kristen fri att bruka alla ting för Riket som Hon Har i Tron av är inte av denna världen. Ärlighet och Rättfärdighet i verksamheten vad den än är är mycket viktigt. Om det Romerska vilddjuret skriver ju Apostlarna att värdsliga överheten ständigt förrättar Guds tjänst. Gud vill se till de fattiga, änkorna och de Faderlösa och det måste Han i vår tid främst göra genom överheten... Så varför klaga på olikfärgade redskap. Den Kristna tron kan inte nå fram till en som hungrat ihjäl eller dräpt sig själv på grund av utfrysning och ännu är det lätt att hitta kristen gemenskap som samlas från veckornas vedermöda att gemensamt Tacka Gud och Fadern ja, Herren Jesus Kristus.!!! ulrik
Ulrik, den första raden var en bra sammanställning av det centrala i kristen tro. Ja, ännu kunde man tillägga slagordet "Kristus allena".
SvaraRaderaMen den profana - eller icke-kristna - världen är inte något vilddjur, lika lite som vi kristna är några helgon. Den icke-kristna världen kan i sina ljusa stunder visa upp otroligt mycket mänsklig godhet, ibland intill självutplåning. Trons människa lever under samma jordiska villkor som de icke-troende, men ser i Kristus både trösten och förebilden för ett rättfärdigt liv. Livet kan inte beskrivas som en enkel dikotomi ("vi" mot "världen"). Då är det bättre med en väldig gråskala, som beskriver helheten. Som präst går jag mest klädd i svart. Det svarta beskriver på ett sätt sin bärare. Men jag har blicken riktad på kontrasten, och Luthers tankar om den dagliga omvändelsen tycker jag mycket tänkvärda än idag. / Esa
Esa. Svaret har dröjt. Dels har jag försökt läsa in mig på sabbatsbudet - för att om möjligt "hiffa" vad du menade. Och så har jag jobbat med ett svar på biskopens insändare av den 18. dennes. Nu är det insänt, och jag kan, förhoppningsvis, koncenterar mig på annat.
SvaraRaderaGällande sabbatsbudet finns det ju faktiskt en befallning i Mos. som säger att detta ska "gälla i evig tid". Alltså att den som bryter mot budet ska dödas. När det gäller detta sågs det på Jesu tid ganska långt mellan fingrarna, men faktum är ju nog att detta var en av de saker som de skriftlärda och fariseerna vände mot Jesus. När man sedan betänker den förändring i sabbatspraxisen som sedan skedde - månne jag då inte börjar närma mig vad du var ute efter?
Mitt svar är ändå det samma som förr, med de tilläggen att: 1. Människosonen är sabbatens Herre. Detta innebär att han var i sin fulla rätt att ändra på budet, om han så ville. Den som har gett buden har också rätt att modifiera dem. Samma sak som med naturlagarna: Den som har skapat dem kan bryta mot dem. (Detta som en liten parentes...) Med detta sagt: vi har ingen rätt att på egen hand gå och mixtra med det som Gud har sagt. Men Jesus hade den rätten medan han vandrade här. Eftersom han är den som har gett buden, och han är, i detta fall, sabbatens Herre. 2. Märk väl att förändringen i praxis går tillbaka på det som ges oss i NT. Vi räknar ju faktiskt inte med någon fortgående uppenbarelse, och detta gäller också här. Överfört på andra frågor, som t.ex. på "den fråga som hela denna debatt egentligen handlar om" (Jan-Erik Nyberg) kan vi då konstatera att vi inte i NT har något som skulle föranleda i förändring i hur vi ser på det hela. Homosexualitet är och förblir en synd.
Kristian, nu börjar du ha klart för dig vad jag avsåg med min hänvisning till sabbatsbudet. Det är en väldigt stor skillnad på sabbatsfirandet i GT, på Jesu tid och vilodagstänkandet i modern, låt vara kyrklig, tappning.
SvaraRaderaSabbatsfirandet a la Jesu tid har jag upplevt några gånger som jag besökt Jerusalem. Det är en syn att se hur en modern storstad stannar upp helt och hållet för en dag, åtminstone på ytan.
Men skillnaden mellan Bibelns "då" och vårt "nu" är ändå påfallande stor. Som kristen kan jag självfallet köpa det du skriver i punkt 1. Däremot är det inte alls klart vad du menar med formuleringen om praxis i punkt 2 - om du inte menar att kyrkan med gudagiven auktoritet byggt vidare på det som getts i Skriften.
Det låter sig sägas att vi inte räknar med någon fortsatt uppenbarelse, men frågan är om det i sak är rätt - annat än i fråga om trons innehåll, sådan den utkristalliserats i trosbekännelserna. På den etiska sidan måste tron anpassas till de rådande förhållandena i olika tider och kulturer, och då är det tolkningen och tillämpningen som står för det nödvändiga nytänkandet. Genom kyrkohistorien har somliga tillgripit vidlyftig allegores, där Ordet omtolkats till oigenkännlighet. Andra har försökt förverkliga en jordisk teokrati, där alla livets göranden och låtanden härletts ur Guds ord. Luther hade sin tvåregementslära, som också den var en tolkningsprincip i socialetiska frågor; rörande lag och evangelium blev "was Christum treibet" den spik på vilken han hängde flagglinan av olika bibelord.
Alla tolkar vi, för vi kan helt enkelt ingenting annat, så länge inte telepati blir en allmän kommunikationsmetod. Under kyrkans tvåtusen år har prismorna som riktat tolkningarna i olika riktningar blivit legio, och därför ser vi i dag saker på lite olika sätt, men ljuset som reflekteras är ett enda. Så länge vi ser på Kristus och samlas kring honom har vi något som förenar. Vänder vi blicken mot varandra ser vi bara skillnaderna. / Esa
Driver det Kristus att göra "synden lovlig"??? Ursprunglig tro drev hela Lagen och Den Heliga Skrift, Jah, Hela Nåden.
SvaraRaderaAllt annat är djävulens lögner. och i enskilda fall hustolkningsbarmhärtighet. Kyrkans Förkunnelse skall Ske i Helig Ande och Sanning. Det är att "se på Kristus"; det leder till Sann Religion. säger Ulrik Torsten Nils
Esa och andra, när får vi höra Sanningen oförblommerat som den Är i Kristus???