Nöden och bönen

Det är så oerhört gott att det ännu finns platser där vi, som vid en oas under ökenvandringen, får vila och lyssna till Guds livgivande och stärkande ord. Vi var i söndags samlade till ”Familjegemenskap kring Ordet”-samling i Ytteresse. Skaran var inte stor – det fanns mycket annat som konkurrerade med denna samling, inte minst någon ishockeymatch på TV - men förkunnelsen var som sagt god och stämningen likaså. Kyrkoherden talade kring söndagens tema (Nåd), och mötesledaren höll en avslutningsbetraktelse över bröllopet i Kana och de lärdomar vi kan dra av det som hände där.

”De har inget vin”. Det var vad Jesu mor sade till Jesus, och detta var, i all sin enkelhet, en bön som Frälsaren sedan besvarade genom att göra sitt första under. Maria bar bröllopsparets nöd till Jesus, och Jesus besvarade hennes bön genom att förvandla vatten till vin. På samma sätt som Maria gjorde här får vi också göra. Vi får bära nöden till Jesus. Detta behöver inte ske med många ord och med konstfulla formuleringar, utan det räcker att göra så som Maria gjorde: ”De har inget vin”.

Nöden är stor idag, mitt i allt detta överflöd som på riktigt håller på att dränka oss alla. Det finns materiell nöd, ja, men den själsliga nöden är kanske det värsta. Människor som mår så oerhört dåligt. Av en eller annan orsak. Du vet nog vad jag avser, för vi känner alla någon som har drabbats av detta illamående. Den materiella nöden, hur jobbig den än kan vara, är lättare avhjälpt. Men den själsliga nöden är ack så svår att få bukt med. Här blir vi många gånger, alltför ofta, tvungna att konstatera att vi inte kunde hjälpa, hur gärna vi än skulle ha velat. På samma sätt när vi eller någon i vår närhet drabbas av sjukdomar av olika slag. Vår goda vilja räcker inte till. Då är det så oerhört gott att få göra som Maria. Vi får bära nöden till Jesus. Han lever, han hör bön och han sänder bönesvar. Också när vi tycker att allt känns så oerhört hopplöst och nöden är alltför stor.