Om kyrkoherdeval, obehöringhetsförklaringar och kyrkomötesklämmen

Den senaste tidens kyrkoherdeval i svenska Österbotten har blivit komplicerade tillställningar. Tjänsten i Närpes fick ingen sökande, medan tjänsten i Karleby fick tre (goda!) sökanden. Ryktet förtäljer att det skulle ha funnits intresserade sökanden också i Närpes, men att det famösa ”papperet” som alla sökanden till en kyrkoherdetjänst numera måste underteckna blev till hinder. Min första reaktion när jag hörde detta var att domkapitlet i fallet Närpes får skylla sig självt. Om man ställer till det på detta sätt så kan de gott sitta i klämman en stund. Situationen är givetvis illa för Närpesborna, men jag hoppas att alla vet och inser var felet ligger och i vilken riktning tomaterna ska kastas!

I fallet Karleby igen finns det efter Domkapitlets extraordinära inkvisitation endast en sökande kvar som fyller alla kriterier som idag ställs på en sökande till en kyrkoherdetjänst. Sägas må, med emfas, att denne ende kvarvarande är en god kandidat och att det till denna del inget finns att klaga på. MEN. Själva processen är nog en skamfläck utan like. Detta inte enbart för att goda kandidater, som församlingen borde ha fått välja mellan, diskvalificeras på grunder som inget har med kyrkans lära eller med bibelgrundad teologi att göra utan enbart för att de inte vill acceptera en ordningsfråga (kvinnliga präster) som har införts tvärt emot både Bibel, tradition och teologi.

Som jag ser det är det värsta i denna utmönstring av präster och teologer med kyrkans gamla ämbetssyn (som ju, märk väl, aldrig har förklarats vara irrlärig!) ändå det flagranta brottet mot kyrkomötets kläm från 1986. Denna kläm lyder i sin helhet: ”Även de av kyrkans medlemmar och tjänsteinnehavare, som förhåller sig negativt till att prästämbetet öppnas för kvinnor skall fortfarande i vår kyrka ha handlingsfrihet och möjlighet att bli vigda och utsedda till olika tjänster inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Alla medlemmar och tjänsteinnehavare i kyrkan bär tillsammans ansvar för att de svårigheter som ändringen förorsakar övervinnas genom ömsesidigt samarbete och genom att slå vakt om kyrkans enhet.”

Märk nu mycket väl att kyrkomötet aldrig har avskaffat denna kläm. Märk också väl att det ingenstans i klämmen sägs något om att detta beslut skulle vara tidsbundet. Detta betyder med andra ord att denna kläm fortfarande är i kraft! Men detta oaktat bryr sig biskoparna och Domkapitlen inte i det som har beslutits. År 2006 slog biskopsmötet fast att denna kläm inte är juridiskt bindande – något som jag givetvis inte har varken insikt i eller tillräcklig juridisk kompetens att bedöma. Märkligt ter detta sig ändå emedan det beslut som klämmen fogades till de facto ÄR juridiskt bindande. (Vår kyrka öppnade i.o.m. detta beslut prästämbetet för kvinnor.) Vad biskopsmötet dock inte gjorde var att avskaffa klämmen – vilket de givetvis inte heller har fullmakt att göra.   

Nu förstår jag att man på inga villkor kan kräva intellektuell ärlighet och raka puckar av biskopar kyrkliga beslutsfattare i en dylik situation. Detta skulle i så fall innebära att dessa tvingades erkänna att den process som ännu fortgår (och som innebär ett glidande på ett sluttande plan i riktning mot ett totalt lösgörande av kyrkans ordningar från Bibelordet) inte har gått rätt och ärligt till. Men ingen kan hindra mig, och andra likasinnade, att påtala de missgrepp som har gjorts och som fortfarande görs för att blidka en allmänhet som blir allt mera främmande för Guds ord och Hans vilja. Det kan vara på sin plats att i detta sammanhang påminna om aforismen som säger att den som gifter sig med tidsandan för eller senare kommer att bli änkling.