Bedrövlig artikel

Igår fick vi ännu ett tragiskt exempel på hur Svenska Yles journalister inte bryr sig om att "läsa brett" när de rapporterar om vad som händer inom politiken i USA. Ville Hupa skriver om "vetenskapsföraktet" i USA och om hur detta är hårdvaluta inom politiken på den högra halvan av spelplanen. Intressant nog är det tre områden som nämns där detta "vetenskapsförakt" sägs florera, nämligen inom klimatfrågan, när det gäller evolutionen och i "hälsofrågor" (läs: stamcellsforskning och, givetvis, frågan om aborter). Det finns två stora problem med det resonemang som presenteras i artikeln. Dels kan man inte sätta likhetstecken mellan vetenskapsförakt och kritik mot det som framställs som vetenskap. Mera om detta strax. Dels missar artikelskribenten helt det faktum att det finns vetenskapsförakt också bland vänstern/demokraterna. Men detta senare är förstås inte alls förvånande när våra mainstreamjournalister uppenbarligen endast läser amerikansk vänstermedia.

Saken är den att man absolut inte behöver vara fientlig mot vetenskapen för att man har en annan åsikt i de tre frågekomplex som lyfts fram i artikeln. Men det är förstås enklast att måla med breda penseldrag och utan nyanser, vilket alltså Ville Hupa gör. Detta så till den grad att hans artikel blir en bländande uppvisning i fördomsfullhet. Jag skrev en kommentar under artikeln där jag konstaterade att det är sunt att vara kritisk tillklimathysterin (detta innebär inte automatiskt att man är kritisk till vetenskapen!) och att evolutionsteorin inte i första hand är vetenskap utan närmast filosofi. Stamscellsforskningen och aborterna nämnde jag inte, men det är en självklarhet att man inte kan avfärda kritik mot dessa företeelser som endast "vetenskapsförakt" utan att man absolut behöver anlägga ett etiskt perspektiv på dessa frågor och baka in detta med etiken i utvärderingen av vad en kritik mot dessa två fenomen handlar om. Något Hupa givetvis inte ens försöker göra. Det skulle nämligen ha krävt något helt annat än den synnerligen breda pensel han använder.

Min kommentar blev givetvis censurerad. Svenska Yle tillåter inte att någon ifrågasätter deras hjärntvätt av nyhetskonsumenterna. En del svagt kritiska kommentarer kom dock igenom censuren, och det är intressant, men samtidigt beklämmande, att läsa reaktionerna på dessa. "Anonym024" konstaterade helt riktigt att vetenskapen angrips lika hårt från vänster (från demokratiskt håll) som från höger (från republikanskt håll) men att skillnaden ligger i vilken del av vetenskapen man misstror/föraktar. I ett svar till denna kommentar frågas/hävdas att "Vilka demokrater är det som angriper vetenskapen och som i lika stor utsträckning som republikanerna baserar sina argument på Gud och Jesus år 2020?"

Denna kommentar avslöjar hur framgångsrik bl.a. Svenska Yles indoktrinering har varit. När journalisterna copy-pastar från amerikansk media gör de det uteslutande från vänstermedia. Där förekommer givetvis inget av den kritik mot demokraterna/vänstersidan av det politiska spektret som förekommer i amerikansk högermedia, men väl nog rikligt med kritik mot republikanerna/högersidan av det politiska spektret. Denna kritik ekar sedan i vår vänstermedia – och gör att de som enbart konsumerar mainstream/vänstermedia inte alls känner till något av vad som pågår på den andra sidan av det politiska spektret.

Jag kan nämna ett område där demokraterna/vänstern angriper vetenskapen – ett område på vilket kommentatorn på Svenska Yle helt uppenbart, på basen av hans kommentar, inte ens har insett hur hjärntvättad han blivit. Det handlar just om "Gud och Jesus år 2020", som han skriver. För sekularister på vänsterkanten spelar det ingen roll vad vetenskapen har att komma med när det gäller historiciteten och trovärdigheten hos de bibliska källorna. Oberoende av vad arkeologin, textkritiken, historievetenskapen och exegetiken kommer fram till anser dessa människor att evangelierna presenterar sagor och myter. Punkt. Sedan underlättar det givetvis inte att det finns vetenskapsmän verksamma inom dessa områden som låter sina egna preferenser och sina a priori-ståndpunkter påverka deras vetenskapliga arbete, men detta bekräftar egentligen bara det som diskussionen i kommentarfältet på Svenska Yle handlade om, alltså det faktum att människor, också vetenskapsmän, låter sina åsikter påverka hur de tolkar forskningsresultat. Eller snarare och rättare sagt, vetenskapliga fynd.

Men hur som helt: Här har vi alltså ett område där det blir hur tydligt som helst, för den som inte har blivit påverkad av snedvriden nyhetsrapportering vill säga, att vetenskapsföraktet är minst lika framträdande på den andra kanten av det politiska spektret. Men alla klarar som sagt inte av att se detta. Artiklar som denna hjälper sedan inte alls till för att öka förståelsen för detta fenomen utan de späder snarare på denna okunskap och befäster denna synnerligen snedvridna bild av verkligheten.   

Strandhälls konspirationsteori

Jag är ingen större vän av diverse konspirationsteorier. De är spännande och det kan vara intressant att se filmer som spinner på en konspirationsteori – speciellt om filmen är välgjord. Men man behöver hålla skillnad på dikt och verklighet, och i verkligheten är konspirationsteorier för det mesta felaktiga. I dagens medielandskap med en fullständigt dominerande vänstermedia får vi ofta bilden att det är högermänniskor som tror på och sprider konspirationsteorier. Det finns säkert en del sanning i detta, men det finns också en orsak till att det är på detta sätt. På högerkanten har vi nämligen insett att vänstermedia i vissa fall inte alls är att lita på, och där en sådan insikt har slagit rot är steget att tro att det finns en konspiration bakom medias enkelspårighet inte alls så långt. I de allra flesta fall handlar det förstås inte om någon konspiration utan orsaken är helt enkelt bara lathet hos vänsterjournalisterna. Eller ren och skär okunskap. Eller kanske bådadera.

Ibland kan man ändå se hur konspirationsteorier frodas också på vänsterkanten. Skulle det inte vara för det faktum att makt parat med tro på en konspiration är så allvarligt skulle det vara bara lustigt. Men när man blandar ihop makt med en konspirationsteori kan det tyvärr bli ganska allvarliga följder. Som när den svenska f.d. ministern Annika Strandhäll (som nu har utnämnts till jämställdhetspolitisk talesperson för det socialdemokratiska partiet) uttalade sig om jämställdheten, hbt och genusideologin. Hon sade bl.a. så här i ett långt fb-inlägg: "Över hela världen sker just nu en backlash för jämställdheten. Ivern att bekämpa ”den farliga genusideologin” har lett till en ohelig allians mellan starkt religiösa aktörer av olika bekännelser, nationalister och allmänt konservativa."

Är det nu ska jag ska bekänna att jag, som ju tillhör två av de tre grupper Strandhäll pekar ut, just avslutade ett telefonsamtal med Donald Trump? Och att jag igår hade ett långt samtal med påve Fransicus där vi diskuterade hur vi inom denna allians med gemensamma krafter ska kunna kuva genusideologin?

Nej, så är det givetvis inte. Det finns ingen sådan allians. Detta är bara en konspirationsteori som Annika Strandhäll gärna vill få sina anhängare att tro på. Det är nämligen lättare att mobilsera stöd för de egna idealen om man kan få massorna att tro att det finns en sådan allians. I själva verket handlar det om att det finns många, många människor på olika poster i samhället (och också utan sådan poster) som har INSETT DET GALNA I GENUSIDEOLOGIN och som agerar utifrån denna insikt. Självständigt för det mesta, men ibland också tillsammans. Men någon allians finns inte. Tro mig. Det är bara en konspirationsteori som Annika Strandhäll vill få oss att tro på.

Om Guds ord och existensen

Jag har lusläst Sändebudets påsknummer – där finns mycket intressant – och speciellt de två texter som Tomas Klemets har skrivit. Artikeln om svepeduken i Turin är kanske i mitt tycke den allra intressanta texten i detta nummer, men det är en passus i texten om Tusenårsriket jag fastnade på. Klemets skriver: "Den bild som framträder är att den Onde är svag så länge Guds ord och en levande kristendom finns. Men när Guds ord sätts på undantag och de kristna ger upp sin tro växer Djävulens makt. Enligt många av NT:s eskatologiska texter kommer den ondes makt att vara betydande i de sista tiderna."

Det här är en självklarhet när man läser dessa texter, men det är sällan vi får detta serverat så här klart och tydligt för oss. När jag läste det här avsnittet kom jag att tänka på två andra texter som talar om Guds ord och den makt Guds ord har när det gäller ett gott samhälle och borthållandet av den ondes makt och hans försök att förstöra, riva ner och döda.

Först de tre första verserna av Hebreerbrevet: "Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord."

Det är Kristi ord – eller om vi så vill, Guds ord – som uppehåller allt. Har du tänkt på det? Utan Guds ord skulle ditt hjärta inte slå ett slag till. Utan Guds ord skulle planeterna inte längre hållas i sina banor. Utan Guds ord skulle gravitationen upphöra att existera och elektromagnetismen likaså. Utan Guds ord skulle allt rasa ihop. Det är något att tänka på!

Det andra ordet jag kom att tänka på är ett något kryptiskt ord från 2Thess. 2:6-8. Paulus skriver om Guds fiende, den laglöse, även känd som Antikrist. Så säger han: "Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. Sedan skall den laglöse öppet träda fram."

Problemet är bara att även om thessalonikerna visste vad det var Paulus talade om så vet inte vi det. Detta är nämligen en kunskap som har gått förlorad under vägen. Men kan det vara så att det handlar om Guds ord? På basen av vad Tomas Klemets skriver i sin text om Tusenårsriket är det kanske inte så långsökt att anta det. Redan nu ser vi tydligt att när kunskapen i och om Guds ord breder ut sig leder detta till att alla möjliga människofientliga tankar vinner insteg i samhället.

Vad kan vi göra för att kämpa mot denna utveckling? För det ska vi givetvis som kristna göra. Svaret på frågan är inte svårt. Vi ska göra som de gamla brukade säga: Vi ska läsa ordet, tro ordet, lyda ordet och sprida ordet. För det börjar alltid med mig. Med dig. Om inte vi håller Guds ord högt och brukar det ska vi inte förvåna oss om ingen annan gör det heller.  

Gudstjänster på nätet

I dessa tider av social distansering och restriktioner har kyrkor och föreningar tvingats flytta över sitt gudstjänstliv till nätet. Att det inte finns möjlighet att fira gudstjänst IRL är förstås ett stort problem för oss kristna, och nätgudstjänster är inget fullgott substitut. Men man får ta till de möjligheter som finns när det inte går att göra det som det ska göras.

Men detta har också gjort att det idag finns en massa olika alternativ när man vill "delta" i en gudstjänst. Tyvärr varierar kvaliteten stort, både vad gäller själva återgivningen och innehållet. Jag rekommenderar SLEF:s gudstjänster och samlingar på nätet eftersom kvaliteten på bådadera där är mycket god. Den som vill kan t.ex. lyssna på dagens radiogudstjänst (från senaste söndags Gloria Dei-gudstjänst från EC i Vasa) kl 13 på Radio Vega. Eller så kan man lyssna på dagens gudstjänst från SLEF/Vasa kl 17.

Mera censur på Svenska Yle

Jag beklagade mig för några dagar sedan över hur oerhört enögt vår media bevakar vad som händer i det politiska livet i USA. Här kommer en fortsättning på den litanian. I går publicerade Svenska Yle en artikel som spekulerade i vilken kvinna som kunde tänkas ligga bäst till för att bli Joe Bidens vicepresidentkandidat. Jag skrev en kort kommentar under artikeln där jag frågade om någon kvinna verkligen vågar ställa upp med Joe Biden. Den tilltänkta vp-kandidaten kanske borde fråga Tara Reade först. Nåväl, denna kommentar blev givetvis censurerad. Ingen som läser på Svenska Yle ska tydligen ens få höra en liten viskning om detta elände.

Jag försökte sedan se om Svenska Yle alls hade skrivit något om de oerhört allvarliga anklagelser denna Tara Reade har framfört mot Joe Biden. Resultatet av en snabb googling blev: Ingenting. Sedan gjorde jag, för jämförelsens skull, en motsvarande googling på Brett Kavanaugh och Christine Blasey Ford. Listan på artiklar på Svenska Yle var hur lång som helst. Detta trots att det ämbete Kavanaugh var nominerad till inte var av samma kaliber som det Biden söker, och anklagelserna inte alls var i samma klass - liksom inte heller trovärdigheten på de samma.

Hur kan Svenska Yle (och vår media överlag) mena att vi nyhetskonsumenter ska kunna ta deras arbete på allvar när de har en så här allvarlig kantring i hur de behandlar nyhetsämnen? Det är så väldigt tydligt att Svenska Yle copy-pastar från liberal vänstermedia i USA och direktimporterar samma oerhörda snedvridenhet som finns där.

Var finns den journalistiska integriteten? Ja, var finns journalismen överhuvudtaget? Vem som helst kan ju copy-pasta.

När vi läser rapportering från USA hos Svenska Yle blir vi lurade. Vi får INTE en riktig bild av verkligheten. Den stora frågan är om det samma också gäller för allt annat material som publiceras på Svenska Yle? Tills motsatsen är bevisad anser jag att vi starkt får misstänka att det är så. 

Ett Youtube-tips

Det finns mycket intressant på Youtube. Problemet är att det finns så mycket material där att det kan vara svårt att hitta det man skulle vilja hitta. Därför ska jag ge ett litet tips till alla er som behärskar engelska. Pastor Hans Fiene (LCMS) har gjort en serie videosnuttar som förklarar den kristna tron genom användande av satir. Det här är festliga saker! Du kan t.ex. se denna video som talar om julens budskap. Eller så om man gillar Clint Eastwood så kan man titta på denna video. Eller så den här videon som kommer in på Jesu uppståndelse och de oerhört svaga argument som ateister, som t.ex. Stephen Dawkins, använder sig av. Liksom en anonym kommentator här på bloggen för ett par dagar sedan, som i sann Dawkinskiansk anda, hävdade att uppståndelsen inte kan ha skett eftersom det inte är vanligt med uppståndelse. "Det vore en helt annan sak om det skulle ha varit vanligt att folk bara uppstår och det skulle ha nedtecknats i många olika former, men mig veterligen kan inte bibelns sanningsenlighet bevisas eftersom inga kulturer känner till att uppståndelser inträffat."

Ibland blir jag nästan utan ord när jag ska beskriva/bemöta ologiskheten i dessa argument. Men tack och lov finns det sådana som Hans Fiene som träffar spiken rakt på huvudet!

Ord från Gud i orostider

Vi läste för några dagar sedan 1Petr. 5 i vår husandakt. Det är ett synnerligen trösterikt och innehållsrikt kapitel. Speciellt så här i orostider. Det är speciellt två saker jag tänker på. Dels får vi lära oss ett av de härligaste gudsnamnen. Petrus skriver om "All nåds Gud". (v. 10) Smaka på det! Kan det finnas något härligare namn på Gud? Nerskrivet av honom som tre gånger förnekade Herren Jesus och som ändå fick vara med. Petrus visste vad nåden är och hur generös Gud är med sin nåd. "All nåds Gud." Det är vår Gud!

Sedan hittar vi också en av de härligaste uppmaningarna i hela Bibeln här i detta kapitel. "Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er." (v. 7) Notera speciellt orden "alla" och "kasta"! Vi ska inte lämna eller föra våra bekymmer till honom. Vi får KASTA dem på honom. Kan någon ha det bättre än ett Guds barn?

Jag kommer aldrig att glömma vad Börje Lillsjö brukade berätta om detta ord. (Och jag är garanterat inte ensam om det!) Han berättade om en äldre kvinna i församlingen som såg att han var bekymrad över någonting, varpå hon (på klockren närpesiska) sade åt honom att "Ty gota läär de kaast!" (Ursäkta om jag inte fick det helt rätt!) Översatt till svenska: "Du behöver läsa dig kasta!" Kvinnan tänkte sig inte att Börje skulle inleda en friidrottskarriär på lite äldre dar, utan hon syftade givetvis på detta bibelord.

Detta gäller oss alla. Vi har så oerhört lätt att haka upp oss på våra problem och bekymmer, och så låter vi dem tynga ner oss. Som sagt gäller detta speciellt i orostider som denna. Är det inte hälsan, vår egen och våra närmastes, så är det ekonomin. Och här finns nog skäl till oro i dag. Men vi behöver läsa oss att kasta!

"Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er."

Hur vänstermedia fungerar

Är det någon som kommer ihåg Brett Kavanaugh och det gatlopp han tvingades igenom i samband med att han blev nominerad till USA:s högsta domstol? På basen av ett (påhittat) vittnesmål av en kvinna rörande sexuellt ofredande hängdes Kavanaugh ut och var förstasidesnyhet under flera veckor och media arbetade hårt på att fullständigt förstöra hans liv. Allt för att förhindra att HD skulle få en konservativ majoritet. Christine Blasey Ford, som kom med anklagelserna, kunde inte ens bevisa att hon någonsin hade träffat Brett Kavanaugh och hon kunde inte ens säga exakt när det påstådda ofredandet skulle ha ägt rum. Lyckligtvis ställde sig Trump bakom Kavanaugh och räddade på det sättet en oskyldig mans karriär – och kanske mera än så. Men det sätt media betedde sig på i detta fall har orsakat stora sår i hela det amerikanska samhället och, får man anta, oreparabel skada i förtroendet för media.

Men nu i dagarna har denna mycket olustiga affär fått ett nytt, nästan lika bedrövligt, kapitel. Demokraternas presidentkandidat Joe Biden har, av en tidigare anställd, blivit anklagad för våldtäkt på henne. Denna kvinna, Tara Reade, har bevisligen arbetat för Biden och hon kan dessutom säga exakt när och var denna våldtäkt skulle ha ägt rum. I motsats till Blasey Ford berättade hon också om detta övergrepp för sina vänner i samband med att den hände. Kort sagt: Reades "case" är mycket starkare än Blasey Fords. Och hur reagerar vänstermedia i USA som, bara ett och ett halvt år tidigare, var beredd att fullständigt ruinera en mans liv på basen av klart svagare bevisföring? Inte ett pip! (Åtminstone inte innan de blev pressade att ta upp saken.)

Detta är en fullständig katastrof. Inte att media inte river Joe Biden och hans liv sönder och samman, men att det är så oerhört tydligt att det är skillnad på om media gillar en människa och det hon står för och om media inte gör det. Joe Biden ska skyddas med alla medel. Brett Kavanaugh skulle bort med alla medel.

Så här fungerar media i USA idag, och när vår media rapporterar från USA är det uteslutande vänstermedia som citeras. Så då vet vi hur mycket vår medias USA-rapportering är värd.

Fantastisk insändare!

Jag råkade läsa en insändare av Anders Jansson i Aftonbladet idag. Jansson är en av de 22 forskare och läkare som kraftigt kritiserade Anders Tegnell och Sveriges linje när det gäller bekämpandet av Corona-epidemin i en debattartikel i DN 14/4 och som sedan dess har fått löpa gatlopp i svensk media.

Läs gärna insändaren! Den avslöjar på ett mycket flagrant sätt vad som är på tok i det svenska medielandskapet och ger samtidigt en stor känga åt de ansvariga tjänstemännen inom den svenska Folkhälsomyndigheten. Även om ämnet är synnerligen allvarligt och det är så oerhört beklämmande att se hur medias företrädare missbrukar sin makt (och deras makt är stor!) njöt jag av att läsa Janssons insändare. Så där ska en slipsten dras!

Om hur ateister bygger på tro och kristna bygger på vetande

Kristendomen är en historisk religion. Det betyder att de händelser som ligger till grund för den kristna tron är sådant som har hänt i historien. Gud förberedde ett folk för att ta emot honom själv när tiden var inne. Jesu inträde i världen/historien och hans liv, lidande död och uppståndelse är hela historiens kulmen. Allt som hände före det ­­– ALLT – pekar fram emot dessa ungefär 40 år i början av vår tideräkning, och allt – ALLT – som har hänt efter det påverkas av och speglar på sätt eller annat det som hände under dessa fyra decennier.

Hur kan vi veta vad som verkligen hände under dessa 40 år för 2000 år sedan? Svaret är enkelt: På samma sätt som vi kan veta något överhuvudtaget om något som har hänt i historien. Alltså genom att ta del av de källor som beskriver dessa händelser. När det gäller Jesu liv, död och uppståndelse finns det många källor vi kan gå tillbaka till för att skapa oss en bild av vad som hände. Framför allt har vi förstås de fyra evangelierna. Skrivna av ögonvittnen, eller lärjungar till ögonvittnen, till själva händelserna och skrivna medan det ännu fanns sådana som kunde verifiera – eller falsifiera om det skulle vara nödvändigt – det som skrevs ner. (Se 1Kor. 15: 5-8) Sedan har vi både judiska och romerska samtida historieskrivare (Josefus, Tacitus, Suetonius m.fl.) som har tecknat ner spår som Jesus och de första kristna lämnade i sin samtid. Det finns en del av dessa spår också i judiska heliga skrifter, och framför allt har vi den kristna kyrkan som uppstod som ett resultat av förkunnelsen om Jesu uppståndelse från de döda.

Kort sagt: Det finns alldeles tillräckligt med trovärdiga och samtida vittnesmål om de historiska händelser som kristendomen bygger på för att kunna slå fast att detta inte är några sagor eller myter (2Petr. 1:16) utan att detta handlar om verkliga historiska händelser. Så den människa som sätter sin tro till den Gud som uppenbarade sig i Jesus Kristus bygger sitt liv och sin tro på en sund och fast historisk (vetenskaplig!) grund.

Men ofta ges, i nutida medier och i diskussioner och samtal "upplysta" människor emellan, trots detta oerhört gärna bilden att kristendomen bygger på sagor och myter och att det är den som inte tror som har fakta på sin sida. Så är det som sagt inte, men speciellt ateister har en böjelse att vilja framstå som "den ende vuxna/rationella människan i rummet", som JW Montgomery träffsäkert beskrev saken. Likväl rämnar nu och då denna fasad, och vissa gånger på ett synnerligen tydligt sätt. Som i den diskussion jag hade med signaturen "Q" under påskhelgen. I diskussionens hetta undslapp denne "Q" sig den allmänna sanning som ateisterna oftast gör allt för att gömma undan, nämligen att det de tror om världen och verkligheten påverkar hur de ser på de källor/fakta som finns tillgängliga. Eller med andra ord sagt: Det är deras syn på världen och tillvaron som dikterar vad som får  och inte får vara sant. "Eftersom jag inte tror på sagor om tomtar, troll och magiska under, finns ingen annan lösning än att någon hämtade liket. Eller, så blev han (Jesus) begravd på något annat ställe." Jag noterade detta och konstaterade att för mig (och andra kristna) är det annorlunda: Vi låter fakta/de källor som finns påverka vad vi tror.

Det är sällan det blir så här oerhört tydligt vem som de facto har fakta på sin sida i dessa diskussioner och vem som bara tror och spekulerar. Jag får tacka denne "Q", vem han eller hon än är, för denna klara och tydliga lektion i hur ateister tänker!

Om tomtar i juletid

Jag hade en granne som skämtsamt brukade säga att "det finns nog tomtar om det bara vore jul!" Så är det, och det tycker jag att vi ser mycket tydligt nu i dessa Coronatider. Farbror staten (eller är det faster staten idag?) var väldigt snabb med att börja agera jultomte och dela ut pengar till höger och vänster till olika företag genast samhället stängde ner. Och den är väl dum som inte tar emot när det erbjuds pengar, eller?

Som företagare har jag så gott som varje vecka sedan restriktionerna infördes fått nyheter i min inbox om olika möjligheter till både lån med statsborgen och direkta stöd. Det senaste är att jag som företagare, utan att behöva lägga ner mitt företag, kan anmäla mig som arbetslös arbetssökande och få arbetslöshetsunderstöd. Det kom t.o.m. en direkt uppmaning att göra detta. Jag vägrar emellertid att göra detta. Dels är jag inte arbetslös (långt ifrån) och jag söker inte (för närvarande, situationen kan förstås förändras) något jobb. Visst. Som det nu är går det inte att ta ut någon lön från mitt företag, men en sådan situation är vi som pälsdjursfarmare inte ovana med. Det går upp och det går ner i denna bransch, och vi har fått lära oss den hårda vägen att man måste ha reserver att ta till när det blir svåra tider. (Problemet är att eftersom vi har haft fem dåliga år redan innan Coronakrisen börjar dessa reserver vara uttömda på många håll.) Men att låtsas vara arbetslös arbetssökande när man inte är det anser jag vara djupt oetiskt, så därför vägrar jag att göra det.

Men faster staten kastar alltså ut pengar till höger och vänster. Pengar som staten inte har utan måste låna. Och dum är som sagt den som inte tar emot när det erbjuds. Många företagare har dessutom varit snabba att gnälla om hur bedrövlig situationen är. Efter en eller två veckors nedstängning! Jag bara frågar: Var är reserverna? Varför har man inte förberett sig på att det kan komma sämre tider? Min gissning är att det nog finns reserver, men om staten är så dum att den delar ut pengar, så varför inte ta emot och dessutom gnälla lite så man säkert får vara med i utdelningen? Jag skulle vilja påstå att det företag som inte klarar en eller två veckors nedstängning utan att råka i akut ekonomisk kris kanske borde få gå i konkurs. Men det är bara min åsikt.

Det stora problemet här är att vi ännu bara är i början av Coronakrisen. Det talas om att så småningom börja lätta på restriktionerna, men med samhällsspridning på flera håll i landet kommer detta oundvikligen att leda till en andra sjukdomsvåg. Och här i Finland, där vi har haft väldigt få smittade hittills, riskerar denna andra våg att bli mycket mera omfattande än den första som vi nu ser tecken på att håller på att mattas av. Sedan får vi stänga ner igen, och så blir det troligen en tredje våg. Med påföljande nya restriktioner. Och sedan kanske en fjärde ...

Men vad händer då när krisen drar ut på tiden och faster staten har använt alla sina ekonomiska muskler så här i (onödan) redan i början av krisen? Vad finns det för möjligheter till stöd och statsgarantier i höst, i vinter och nästa vår när dessa åtgärder verkligen kommer att behövas? Jag fruktar att det kommer att bli dåligt med det då.

"Nog finns det tomtar om det bara vore jul!". Nu är det helt klart jul, och vår vänsterregering agerar mer än gärna tomte. Men vad händer sedan när vi verkligen skulle behöva en tomte med en stor och välfylld säck om säcken har tömts i förtid?

Om kriser, enhet och tvång

Så här i början av denna Coronakris kan vi se glädjande tecken på solidaritet bland människorna och t.o.m. sådant man kunde kalla för kärleksgärningar. Människor som erbjuder sig att handla åt främmande 70+are som inte får röra sig ute, för att ta ett exempel. Sådant är fint att få läsa och höra om! Men vi behöver nog akta oss för att, som skedde i radio Vega i onsdags, tro att dessa solidaritets- och kärleksgärningar på något sätt skulle vara det nya normala. I radioprogrammet, där historikern Nicolas von Kraemer intervjuades, talades om möjligheten att alla skulle sluta upp bakom en gemensam målsättning och börja dra åt samma håll. Där talades om en ny sorts gemenskap som skulle göra t.ex. partier som lever på splittring och motsättningar onödiga. Å andra sidan talade von Kraemer också om "Nyt on pakko-faktorn", som han kallade det, som handlar om att denna kris kan föda fram en ny inställning hos politiker och andra samhällspåverkare vilket går ut på att det skulle bli lättare att driva en viss linje i en del frågor (bl.a. miljö) mycket hårdare än vad hittills varit fallet. Helt enkelt för att man kan hävda att vi inte har något alternativ till det föreslagna vägvalet. (Nyt on pakko = nu måste vi.)

När vi ser på historien ser vi att det är ett feltänk att utgå från att människan är god och att krissituationer på något sätt skulle ta fram det bästa och ädlaste i människan. Sådana exempel finns förstås – och de får vi vara tacksamma för! – men tvärt om har historien lärt oss att kristtider ofta, och i de flesta fall, leder till att samhället och samhällsklimatet förråas. I goda tider finns det vanligen en vilja att bevara samhällsfriden och att försöka komma överens trots t.o.m. diametralt motsatta åsikter. Men i tider av kris, och speciellt om krisen blir långvarig, försvinner lätt denna vilja. "Det dör människor där ute, varför ska vi i en sådan situation tolerera sådana som är annorlunda och som inte tänker som vi andra? Varför ska vi tolerera sådana som inte ställer upp på samma spelregler som majoriteten har kommit överens om?" Och då kommer vi, som jag ser det, in på detta med "Nyt on pakko-faktorn".  

I kristider, när samhällsklimatet förråas, är det mycket lättare för den dominerande ideologiska strömningen att pressa sina värderingar och åsikter på minoriteten. Eller åtminstone att försöka göra det. Jag fyller snart 50, och jag har inte upplevt någon riktig samhällskris tidigare. Tjernobylkatastrofen hade potential att bli en sådan, men det gick inte så långt. Den ekonomiska recessionen i början av 90-talet kommer ganska nära att vara en sådan kris, speciellt för de som drabbades hårt av den, liksom oljekrisen 1973. Men den kommer jag inte ihåg själv eftersom jag var för liten då. Men denna Coronakris, med påföljande ekonomiska kris (som garanterat kommer, hur svår den blir får vi se), kan bli det värsta som speciellt västvärlden har upplevt på väldigt länge.

"Nu är det viktigt att alla drar åt samma håll!" Har du hört det? I kristider är detta ett mycket vanligt uttryck. Oberoende av om det är en stor kris eller en mindre dito. Detta "att dra åt samma håll" gäller sedan inte bara i frågor som är centrala för krishanteringen (i detta fall t.ex. förhållningssättet till den påbjudna sociala distanseringen) utan också i frågor som, ur krishanteringssynvinkel, är perifera. Det är nämligen viktigt att samhället står enat i tider av kris. Eller så låter åtminstone mantrat. "Nyt on pakko!"  

Vad har vi framför oss under de närmaste månaderna och åren? Det vet förstås ingen, allra minst jag. Men det är inte långsökt att anta att de värdeliberala vänsterkrafter som dominerar inom media och i samhället i stort kommer att använda denna kris, och det råare samhällsklimatet som kommer att följa i krisens fotspår, för att ytterligare flytta fram sina positioner. Att, i enhetens namn och eftersom det är viktigt att samhället står enat i tider av kris, försöka pressa på "oliktänkare" sina egna synsätt och handlingsmönster. Jag tycker mig redan kunna se en del aktivitet på vissa områden i denna riktning.

Håll alltså utkik i nyhetsflödet efter nyheter som talar om radikalare grepp när det gäller klimatfrågan, hbtq-frågor och liknande! Jag kommer åtminstone att göra det.  

Jesus är uppstånden!

Det finns många kritiker av den kristna tron som inte gillar det faktum att evangelierna idag mera och mera ses som en del av den antika biografiska historieskrivningen. Men så är det, och det med rätta. Speciellt när man läser Lukasevangeliet ser man det historiska greppet tydligt. Det Lukas presenterar i sin text ÄR historieskrivning – och dessutom mycket noggrant utförd och tillförlitlig historieskrivning.

Men den kristna trons kritiker gillar förstås inte detta. Speciellt som evangelierna innehåller sådana saker som dagens människa inte klarar av att omfatta. Då talar vi förstås om Jesu under och framför allt hans uppståndelse från de döda. T.ex. den muslimske religionssociologen och kristendomskritikerna Reza Aslan har försökt hävda att "the resurrection is, by definition, not a historical event. Therefore historians have no place commenting on it." ("Uppståndelsen definieras inte som en historisk händelse. Därför bör historiker inte kommentera den överhuvudtaget.")

Här gör Aslan det grundläggande misstaget att han låter vår (synnerligen begränsade) förståelse av världen vi lever i diktera vad som får och inte får hända. Det skulle ju på många sätt vara trevligt om vi människor på detta sätt skulle kunna styra vad som får och inte får hända (och ha hänt i historien). I så fall skulle t.ex. Coronaviruset inte ha spridit sig utanför Kina och Covid19 inte ha blivit någon pandemi. (För att ta ett litet, men aktuellt, exempel.) Men det kan vi inte. Vi lever nämligen, som J W Montgomery konstaterar, inte i ett slutet Newtonskt universum utan i ett Einsteinskt universum där det händer både det ena och det andra som vi inte förstår oss på.

När vi ska bedöma historiska händelser, och uppståndelsen ÄR en historisk händelse trots att personer som Aslan försöker hävda motsatsen, måste vi gå till de historiska källor som finns tillgängliga. I detta fall får vi gå till de fyra texter som är överlägset mest tillförlitliga, alltså de fyra evangelierna. Dessa texter ligger nära händelserna rent tidsmässigt, de är skrivna av ögonvittnen, de fanns i omlopp medan människor som hade upplevt det de berättar om fanns kvar i livet och tillkomsthistorien är synnerligen väldokumenterad. I korthet: Dessa texter är de överlägset mest trovärdiga texterna vi har som dokumenterar händelser under antiken. Igen får jag citera J W Montgomery: Om vi underkänner dessa texter får vi först lov att kasta ut all annan kunskap om sådant som hände under antiken. Om vi alls menar oss veta något om vad som hände under antiken måste vi erkänna att dessa texter berättar om sådant som verkligen har hänt.

Uppståndelsen kan givetvis inte bevisas utom allt tvivel genom de källor vi har tillgängliga. Men det vi kan sluta oss till, utom allt rimligt tvivel, är att den grav i vilken Jesus lades på fredag eftermiddag, troligen den 3/4 år 33, var tom på söndagsmorgonen den 5/4 år 33. Detta är något som också de fientliga källorna medger, och därför kan ingen på allvar hävda motsatsen. Graven var tom. Följdfrågan blir då: Varför? Detta är den allt avgörande frågan. Det finns många försök att besvara den. Allt från att Jesu lärjungar hade stulit kroppen till att de som var med hade glömt var kroppen hade lagts och därför helt enkelt hade tagit miste på grav när de skulle smörja kroppen på söndagsmorgonen. Men när man närmare skärskådar alla dessa förslag ser man att inga av dem håller. De har alla avgörande svagheter som gör att de måste förkastas.

Det enda som återstår är då det fullständigt otroliga: Jesus uppstod från de döda. Nu tänker vi gärna, som de historiechauvinister vi är, att detta var något som antikens människor kunde tro på, men vi som vet så mycket mera kan förstås inte köpa en sådan förklaring. Men faktum är att antikens människor inte alls var några lättlurade figurer. De visste, t.o.m. bättre än vi vet det, hur en död människa ser ut och att en död människa förblir död. Men likväl kom budskapet om Jesu uppståndelse att på en mycket kort tid förändra hela den antika världen.

"På påskdagens morgon, i gryningens ljus, då hände det någonting stort", sjunger vi i en påsksång. Vi har så oerhört svårt att förstå detta, att en död människa börjar leva igen, men när vi ser på de källor som finns och framför allt när vi ser på vad som sedan hände kan vi inte komma bort från det faktum att något oerhört måste ha hänt. Det finns bara en förklaring som håller, och det är att han som var död nu lever.

Jesus är sannerligen uppstånden!  

Intressant påskläsning!

Anders Brogren har flera intressanta texter på sin hemsida som sprider ljus över de historiska detaljerna kring både den första påsken och den första julen. Den som vill fördjupa sig i dessa kan nu i påsktider med fördel läsa texten "När blev Jesus korsfäst?". Jag ansluter mig helhjärtat till textens avslutande ord där Brogren skriver: "Varför ska man intressera sig för dessa kalenderfrågor? Är det inte bara knappologi för nördar? - Nej, dessa undersökningar visar att evangelierna är förankrade i den historiska verkligheten. Evangelisterna är tillförlitliga. Lukas har verkligen grundligt satt sig in i allt från början för att i rätt ordning skriva ner den heliga historien, Luk 1:3,4."

Extra nos

Orden i rubriken betyder inte att någon fått en näsa till, utan de är latin och betyder "utanför oss" och syftar på den frälsning som Kristus vunnit åt oss människor. Hans frälsningsverk är nämligen något som har skett helt och hållet utan vår medverkan, fullständigt oberoende av oss och helt utanför oss. Den kristna tron är därmed fullständigt unik bland alla världens religioner eftersom den inte till ens en aldrig så liten del handlar om vad människan gör eller inte gör. Detta att frälsningsverket och frälsningens grund är något "extra nos" är en oerhört viktig och värdefull sanning som inte på något sätt får tappas bort. Om vi gör det är det nämligen inte längre fråga om nåd och inte heller om kristen tro. Om vi på något sätt, aldrig så lite, börjar blanda in våra egna gärningar och det som sker i oss människor (som en reaktion på Guds nåd) i frälsningen blir det fråga om något annat än kristen tro.

Men likväl är det så oerhört lätt att göra just detta. Det är så väldigt mänskligt att göra så, nämligen. Alltså att se på nådens verk inom oss människor och blanda in detta i frälsningen. Om inte annat så för att, för egen del, känna eller se efter om jag verkligen är frälst. Men nåden måste få vara nåd. Och för att den ska vara det kan vi inte på något sätt blanda in oss själva i frälsningsverket.

Så, hur blir jag frälst? Frågan är oerhört viktig. Svaret är kort och gott att Jesus tog min och hela världens synd på sig och bar den upp till Golgata och sonade den genom sin död på korset. Han har tagit den på sig och därför binder synden inte längre mig till döden. Genom Jesu död har jag gått från att vara dödsdömd till att vara fullständigt frikänd. Detta friköpande är en objektiv verklighet som jag inte kan påverka det minsta. Min tro gör den inte gällande, och min otro gör den inte om intet. Det kan den inte. Jag blev frälst för snart 2000 år sedan, troligtvis klockan tre på eftermiddagen den 3. april år 33. Ser du varför jag inte kan påverka frälsningen med något jag gör eller inte gör? Hur skulle jag kunna göra det, jag var ju inte ens född när frälsningen blev klar! Den är helt och hållet "extra nos", och ett fullständigt objektivt faktum.

Sedan var jag knappt mera än född när jag i dopet bars fram inför Gud och fick del i frälsningen för egen del. På det sättet kan vi också säga att jag blev frälst när jag blev döpt – i den meningen att jag då fick del av den frälsning som Jesus vann också åt mig i sitt offer på Golgata. Då var jag ännu så liten att jag inte heller, trots att jag var född, kunde göra något själv för detta. Också här är och behöver nåden få vara nåd.

Men, kanske någon vill protestera, betyder detta då att alla är frälsta? Det borde det ju göra om det är så som jag skriver att Jesus tog alla synder på sig och sonade dem i sin korsdöd. Eller? Nej, faktiskt inte. Alla synder ÄR sonade, ja, men alla människor vill inte veta av Jesu försoning. Frälsningen är inget vi människor förfogar över. Den finns hos Jesus, och endast hos Jesus. I gemenskap med honom har och får vi del av hans frälsning. Ställer vi oss utanför denna gemenskap ställer vi oss också utanför frälsningen. Den skänks oss i dopet, men för att kunna ha nytta av den behöver vi leva i vårt dop i daglig ånger och omvändelse. Så om vi tar avstånd från vårt dop och från Jesus tar vi samtidigt också avstånd från frälsningen. Gud tvingar nämligen ingen människa in i sin himmel. Men han kallar alla människor, och med denna kallelse följer också förmågan att svara ja på kallelsen. Men igen: Vårt "ja" till Guds kallelse gör inte frälsningen gällande. Den var klar långt innan dess.

Vi är nu inne i stilla veckan, och under stilla veckan kommer vi ihåg och begrundar Jesu lidandesväg som kulminerar i långfredagens händelser på Golgata. Det var då världen blev frälst, och med den både du och jag. För det var för dig och mig han gjorde det. För dig och mig han gick vägen upp till Golgata. Det var för dig och mig spikarna drevs genom hans händer och fötter. Det var för dig och mig som han, den syndfrie, helige och evige, gav upp andan och gick i döden. Det var för oss han uppstod igen på den tredje dagen eftersom döden inte kunde behålla honom, och för att döden inte kunde behålla honom kommer den inte heller att kunna behålla någon enda människa som lever i gemenskap med honom.   

Detta är vad den kristna tron handlar om, och detta är vad påsken handlar om.

Tips i Coronatider

Som seminör lärde jag mig redan för många år sedan vikten av en god handhygien. Under en dag tvättar jag mina händer, och använder olika former av handsprit, otaliga gånger. Problemet med detta är att både handtvätt, och speciellt användning av handsprit, torkar ut händerna. Detta gör i sin tur att det uppstår små sprickor i hunden som, om sprickorna blir djupa, kan vara väldigt smärtsamma. Men inte bara det. Redan innan det börjar göra ont kan bakterier, och varför inte också virus, "gömma sig" i dessa sprickor. Därför är det viktigt att återfukta händerna med jämna mellanrum. När jag utbildar nya seminörer brukar jag tala varmt för användning av en fet handsalva åtminstone en gång per dygn för att motverka detta att huden spricker. Förslagsvis strax innan man går till sängs. Med den (förhoppningsvis) förbättrade handhygienen genom handtvätt och användning av handsprit i dessa tider kan detta vara ett bra tips för alla!

Sedan kan jag inte låta bli att ge ett tips på en mycket bra artikel i Vbl/ÖT. Detta är exempel på mycket bra journalistik i dessa tider! 

Idioti eller något ännu värre?

Alla vet det här. Precis alla. Alla, utom de svenska myndigheterna med ansvar för hanteringen av Corona-epidemin. Det är i skolorna alla möjliga smittor sprids. Det här vet som sagt alla, speciellt de som har eller har haft barn i skolan. När skolorna börjar efter sommarlovet tar det en eller ett par veckor så är det dags för höstens första förkylningsvåg. Det är helt enkelt bara så det fungerar. Och Coronaviruset är förstås inget undantag.

En av de stora frågorna i dag, när allt som sker i världen är Coronoepidemin, är varför Sverige har valt en annan väg att tackla epidemin än alla andra länder. Målet, som chefsepidemolog Anders Tegnell uttryckte saken, var att hålla viruset borta från de äldre. Sverige skulle göra allt för att lyckas med detta, påstods det. Men ändå hölls skolorna öppna. Så varför gjorde man inte allt? Det allra viktigaste och det första som borde ha gjorts för att förhindra smittspridning i samhället skulle ha varit att stänga skolorna. Ännu märkligare blir detta när det sades att det viktiga var att inte "blanda generationerna" och att de över 70 inte skulle komma i kontakt med yngre potentiella smittspridare. Men ett välkänt faktum är att det INTE är 80 och 90-åringar som sköter om andra 80- och 90-åringar på äldreboenden. Där blandas generationerna i.o.m. att det är yngre människor som sköter åldringarna. Yngre människor som ofta har barn som går i skolan där alla möjliga smittor sprids. Också Cornaviruset.

Man behöver faktiskt inte vara epidemolog för att förstå hur detta skulle gå. Nu grasserar således Coronaviruset på en stor del av de svenska äldreboendena, med fruktansvärda följder. Och orsaken är alltså fullständigt uppenbar. Nå, nu skriver jag inte detta för att verka efterklok, utan för att fundera lite på varför Sverige har valt en annan väg än alla andra länder. De ansvariga MÅSTE ju bara ha vetat att det skulle gå så här. Alternativet att de var så dumma att de inte begrep det borde vi därför kunna utesluta. Det är inga idioter det handlar om. Eller? Nej, det är det inte. Så varför valde de ändå den här vägen? Jag har funderat på den här frågan en hel del, och jag har inte lyckats hitta annat än ett dåligt svar. Eller, ännu värre, fullständigt bedrövliga svar. Det dåliga svaret är att det är idioter som har suttit och tagit beslut i frågan. Men det alternativet uteslöt jag för några meningar sedan.

Då återstår bara de fullständigt bedrövliga svaren, och de är så bedrövliga att jag inte vågar skriva ut dem.  

Lågvattenmärke

I vår vänsterriktade mainstreammedia är tröskeln för att kritisera en kvinnoledd vänsterregering oerhört hög. Till och med när denna regering har gjort stora misstag som har lett till att den nuvarande Corona-krisen (eller rättare sagt: Medicinen mot den) har blivit så oerhört mycket beskare än vad den kunde, och borde, ha blivit. Nu kan jag givetvis inte avgöra om det är fråga om ett avsiktligt blundande för fakta eller om det "bara" handlar om naiv blåögdhet, men speciellt i dagens ledare i ÖT, skriven av Sofie Stara, går detta alldeles för långt. T.o.m. så långt att läsarna blir lurade.

Stara skriver under rubriken "Tillit behövs för att trygga demokratin" om de undantagslagar som har införts i de flesta av världens länder idag. Hon lyfter, med rätta, fram Ungerns undantagslagar som ett potentiellt (än så länge endast potentiellt – med det sägs förstås inte) hot mot rättsstatens fortbestånd. Men det blir galet, riktigt ordentligt galet, när Stara hävdar att vårt "land[et] – till all lycka, får man väl säga – nu råkar ledas av regeringspartier som inte har ideologiska intressen i att begränsa medborgerliga rättigheter, stänga gränserna, koncentrera makten och göra stora, varaktiga ingrepp i rättsstaten. Eller skapa misstro mot vetenskap, offentliga auktoriteter och medier."

Har Stara helt missat att både de gröna och framför allt vänsterpartiet sitter i regeringen? Det är inte alls länge sedan en framträdande representant för de gröna i Finland talade varmt för att begränsa ägande- och nyttjanderätten till skogen. Och vänsterpartiets ideologiska barlast när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter ska vi inte ens börja peta i. Det blir en alltför lång text i så fall.

Men som sagt: Tröskeln för att kritisera (och i dagens situation för att inte prisa) en kvinnoledd vänsterregering är mycket hög i mainstreammedia. Men Stara har rätt i en central punkt i sitt resonemang. Hon skriver att de val vi nu gör kommer att påverka hur världen ser ut efter coronakrisen. Därför skulle det vara oerhört viktigt att vår media skulle klara av att se med öppna ögon och utan ideologiska (feministiska) glasögon på vad som händer också i vårt land. Tillit behövs för att trygga demokratin, ja, men bevare oss från en blåögd naivitet som går över i blind tillit! För att trygga demokratin behövs framför allt en ideologiskt oberoende media som klarar av att se längre än, och bortom, de egna ideologiska bindningarna.

Ledaren i dagens ÖT är ett oerhört lågvattenmärke när det gäller detta.