Om höger- och vänsterpolitik

De senaste dagarna har det varit en debatt om höger- kontra vänsterpolitik här på bloggen. Jag är inte alldeles bekväm med denna diskussion – och speciellt inte med det faktum att jag ses som höger. Det är jag förvisso, men det är inte något som direkt definierar mig, om jag själv får bedöma saken. Mänsklighetens stora problem är nämligen inte politiskt, och inte heller ekonomiskt, och därför kan det inte heller lösas med hjälp av vänster- eller högerpolitik. Jag vill gå så långt att jag t.o.m. säger att jag inte alls litar på någon politik, vare sig höger eller vänster, och därmed inte heller på några politiker. Åtminstone inte vad gäller lösandet av vårt stora problem och inte heller med de mindre problem som beror på detta stora problem.

Mänsklighetens stora problem är nämligen SYNDEN. Alltså det att vi människor har en böjelse till det onda. Att vi är själviska och giriga. Att vi sätter oss själva först. Detta problem är dessutom sådant att det går på djupet i oss alla. Synden är nämligen inget vi kan avhjälpa genom att skärpa oss och försöka lite hårdare och genom att vara lite bättre. Nej, synden är ett hjärteproblem, och därmed går den så på djupet att den går till själva essensen av vad det är att vara en människa i den här världen. Syndens röta sitter i grunden av vårt väsen, om vi säger det så. Därför kommer synden också att färga och påverka allt vi människor tar oss för att göra. Därmed också politiken.

Jag skrev i en kommentar att det förstås också finns rötägg på högerkanten, och att detta inte bara är något som är begränsat till vänstern (med anledning av de revolter som just nu rasar i USA). Tyvärr är det värre än så. Såväl högern som vänstern är drabbad av synden. Detta innebär att både höger- och vänstermänniskors agerande kommer att vara påverkat av synden. Detta också, och speciellt, när någon av dessa politiska ideologier får makten eftersom synden tenderar att frodas speciellt väl i just sådana miljöer där det finns makt. Detta ser vi mycket tydligt när vi betraktar historien. Bäst har det mänskliga samspelet inom politiken fungerat när det har funnits en maktbalans där ingen har haft hela makten och de båda sidorna därför har kunnat kontrollera varandra och se till att några övertramp inte har kunnat ske. För det är så med synden. Den behöver en övervakare för att inte det hela ska spåra ur.  

Det var också därför som jag inte, trots att jag är höger, jublade särskilt mycket när högerns kandidat vann presidentvalet i Polen nyligen. Detta eftersom jag menar att Polen och polackerna skulle ha mått bra om det skulle ha funnits en motpol till landets högerregering på presidentposten i form av en vänsterpresident. Det skulle, i värsta fall, ha kunnat lamslå det politiska arbetet i Polen, men i bästa fall kunde det ha lett till en situation där de båda sidorna skulle ha tvingats lära sig att kompromissa och samarbeta för landets bästa. Nu blev det ändå inte så.

Konstitutionen i USA är uppbyggd som den är, med en strikt tredelning av makten, just för att vi människor är syndare. "The Founding Fathers" visste detta, och därför såg de det som mycket viktigt att ingen människa, eller ens någon institution, skulle ha all makt. Helt enkelt för att makten inte skulle kunna missbrukas. "Checks and balances" talar man om när det gäller denna maktfördelning, och den har alltså tillkommit just på grund av att vi människor är drabbade av synden.

Nå, kanske någon frågar, om jag inte litar på vare sig höger eller vänster, varför kallar jag mig då höger? Svaret är ganska enkelt: Högern har, historiskt sett, varit mera intresserad av frihet och i synnerhet av individens frihet. Och framför allt har högern varit mycket mera vänligt sinnad till den kristna tron och kristendomen. Det är nämligen där, och endast där, vi hittar lösningen på mänsklighetens stora problem – och det är också där den effektivaste tygeln för synden ges oss, nämligen Guds lag. Därför är jag höger. Men som sagt inser jag att högern i sig, och högerpolitik i sig, inte på något sätt kan lösa vårt problem.