Kuohuva Rooma

Jag har flera gånger här på bloggen fått uppmaningen att läsa Sari Weckroths roman "Kuohuva Rooma" ("Det kokande Rom"). Det blev bara inte till att jag fick skaffat mig romanen, så till sist gjorde en av uppmanarna slag i saken och sände boken åt mig. (Tack, E, ännu en gång!) Så nu har jag läst den, och jag kan nog rekommendera den också åt andra. 

I boken får vi följa med senatorssonen Aineas Manolis under några år under kejsar Neros regeringstid fram till de förföljelser av de kristna i Rom som följde på Roms brand år 64. Weckroth skildrar på ett levande och trovärdigt sätt de kristnas umbäranden och även Manolis omvändelse till den kristna tron. Vissa gånger går ändå berättelsen lite på tomgång, så att säga, men det förtar inte helhetsbilden.

Det jag ändå reagerade på var vissa historiska svagheter i boken. I framställningen får man som läsare det klart för sig att det var fråga om många kristna som blev dödade under Neros förföljelser, men Weckroth ger ändå läsaren en något dubbel bild av detta antal. Hon skriver vid ett tillfälle att det var fråga om ett hundratal kristna som hade samlats när alla Roms kristna samlades och vid ett annat tillfälle om att det finns olika uppfattningar om hur många kristna det de facto fanns i Rom vid den här tiden. Här menar jag att man nog kunde vara mer tydlig. Cornelius Tacitus skriver, när han redogör för Roms brand och förföljelsen av de kristna, att det var fråga om en "multitudo ingens", alltså en "enorm mängd". Då handlade detta alltså om de som blev avrättade. Man får anta att det var ännu flera som gömde sig och som därmed kom undan. Anspråkslöshet är förstås en dygd, men det finns platser för anspråkslöshet och andra platser där det kanske inte är nödvändigt. Här är en sådan, menar jag.  

Ett större problem är ändå dateringen av Markus och Lukas evangelier. Weckroth låter förstå att varken Markus eller Lukas skulle ha skrivit sina evangelier ännu år 64. Detta är fel, och det går lätt att visa varför genom att gå till den tyske historikern Adolf von Harnack. Han visade redan på 1800-talet att Lukas måste ha skrivit sitt evangelium i god tid före Paulus död. Vi vet, vilket Weckroth också skriver, att Paulus dog någon gång under år 64-65. Lukas skrev Apostlagärningarna långt som en biografi över Paulus liv och verksamhet, och ifall Paulus skulle ha dött innan Apg skrevs skulle detta absolut ha funnits med i redogörelsen. En persons död är nämligen en ganska avgörande händelse i en biografi. Men hans död nämns inte, varför Apg måste vara skriven före år 64-65. Lukas evangelium, som är den första delen av Lukas redogörelse, bör därmed vara skrivet ännu tidigare. En vanlig och kvalificerad gissning är att boken skrevs runt år 58. Eftersom Lukas använder Markus evangelium som en av källorna för sitt evangelium bör denna skrift därmed vara ännu tidigare. 

Nåväl. Jag är historiker och därför ganska noggrann med historiska fakta och detaljer. Överlag håller Weckroths bok för en kritisk granskning, också när det gäller de historiska uppgifterna och berättelsen är som sagt både levande och trovärdig. Jag började för någon dag sedan läsa Jerry B Jenkins bok "Empires End", men redan efter några sidor hade jag hittat så många historiska felaktigheter att jag måste lägga bort boken. Jag klarade helt enkelt inte av att läsa den. Jenkins är både välkänd och upphaussad som författare (till Left Behind-serien), men när det gäller historisk noggrannhet tävlar han inte på långt nära i samma klass som Weckroth. Detta sagt för att ge en lite bredare bild av på vilken nivå min kritik av "Kuohuva Rooma" är. Kort sagt: Sari Weckroth har skrivit en mycket intressant och bra bok som är högst läsvärd. De några historiska svagheter som framställningen dras med är väl närmast att betrakta som skönhetsfläckar.