Förförande

Det är märkligt hur en människa kan bli blind för och sedan både svälja och också försvara lögnen om man har en sak man så oerhört gärna vill anse och föra fram. Jag läste intervjun med John Vikström i senaste veckas nummer av Kyrkpressen, och det går knappast att bli annat än bedrövad när man läser det han säger. Det handlar givetvis om kyrkans äktenskapssyn, och i en sak har han helt rätt. "Situationen inom kyrkan är inte hållbar, då inte alla präster – inte ens alla domkapitel – längre anser sig fullt ut iaktta gällande ordning för kyrklig vigsel."

Vikströms lösning på detta problem är att skapa ett vigselformulär som tillåter två olika syner på vigsel av samkönade inom kyrkan. Både ja och nej, alltså. Detta är givetvis bara snömos för att lura sådana som har otur när de tänker. Man kan inte ha två olika syner i en fråga när dessa två är diametralt motsatta och går ut på antingen ja eller nej. Säger man nej är det nej och då är det inte ja. Och säger man ja så är det ja och är inte nej. Den "kompromisslösning" Vikström föreslår är att kyrkan, lite genom en bakdörr men dock, säger ja till samkönade vigslar. Dessutom avslöjar han sig å det grövsta i en intervju i samma ämne i ÖT nyligen. Där säger han att "De som vill ha kvar den gamla synen må behålla den. Så här kan vi ge rum åt varandra." Är det någon som tycker att detta låter bekant? Så här lät det också när nyordningen med kvinnliga präster infördes. Alla skulle få rum på det här sättet. Det tog ungefär tio år så fanns det mitt i allt inte längre rum för alla.   

Ironiskt nog talar Vikström sedan om detta med ja och nej och hävdar, givetvis helt galet, att kyrkan länge har sagt både ja och nej åt de homosexuella. "Ja till homosexuell inriktning, nej till homosexuellt beteende", som Vikström uttrycker saken. Och så kan vi ju inte ha det eftersom "kyrkans trovärdighet och självrespekt inte klarar det." Just så. Men kyrkans trovärdighet och självrespekt klarar nog av att säga både ja och nej till samkönade vigslar? Är det någon annan som ser hyckleriet?

Vikström menar att ett ja till den homosexuelle och ett nej till homosexuellt beteende är "en ohållbar teologisk kompromiss". Här visar nu sig det jag inledde denna text med allra tydligast. Alltså blindheten och försvaret av lögnen. Faktum är nämligen att detta med ja till syndaren och nej till synden är något som går igen i all kyrkans undervisning och lära – och det är inte fråga om någon teologisk kompromiss utan om NÅD. "Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus." (Rom 6:23) Som kristen kyrka säger vi JA till syndaren eftersom Kristus har sonat hela världens syndaskuld. Men det betyder inte att vi kan, eller får, säga ja till synden utan vi säger alltid NEJ till synden. Alltså ja till syndaren men nej till synden. Alltid och i alla frågor.

Så kan jag inte komma ifrån frågan om hur det kunnat gå så här illa med John Vikströms tänkande. Hur en teolog som John Vikström kan missa målet så här grundligt är egentligen fullständigt obegripligt. Men förklaringen torde stå att finna i orden i första meningen i denna text. Samt i det som ges mycket rum i både artikeln i KP och i artikeln i ÖT. Vikström har lyssnat på människorna, inte på Guds ord. Förstås ska vi också lyssna på och samtala med människor, men vi ska inte bygga vår teologi och vår inställning i moraliska frågor på vad människor säger och anser. Då blir det galet.

Målet med Vikströms ohållbara teologiska kompromiss (för ja, det är här det ohållbara i detta kommer till synes) är att bevara kyrkans enhet. "På det här sättet kunde vi gå framåt på en gemensam väg i äktenskapsfrågan. En väg har som bekant två kanter. Om den ena gruppen går längs den ena kanten och den andra längs den andra är vägen ändå gemensam."

Detta är väldigt vackra ord, det måste medges. Men problemet är bara det att vägen inte är gemensam. Det är två olika vägar. På detta sätt kan man INTE bygga enhet. Vissa kommer säkert att låta lura sig av Vikströms fagra ord, men de som ännu läser Guds ord och vill gå på den vägen – och som verkligen bryr sig om de homosexuella – kommer inte att låta lura sig.