Om vänstermedia och dagens språkförbistring

Riksrätten mot Donald Trump har fortsatt i natt. Enligt ÖT har senaten nu "diskuterat Trumps uppmaningar till våld". Det här var intressant, tänkte jag när jag läste rubriken, eftersom jag aldrig har sett eller hört några sådana uppmaningar. Nu skulle jag säkert få veta när och var han har uppmanat till våld. Tänkte jag alltså. Så jag började läsa. I artikeln sägs vidare att Jamie Raskin, "demokraternas åklagare", tog upp de "många gånger som Trump under sin tid som president uppmanat till våld". Nå, tänkte jag ännu i detta skede, det kommer säkert exempel nu. Så jag läste vidare. Men döm om min förvåning när inga exempel kom! Jag läste artikeln till slut, och så läste jag om den. Två gånger. Men inga exempel på hur, var eller när Trump skulle ha uppmanat till våld presenterades. Bara detta att senaten har diskuterat Trumps många uppmaningar till våld. 

Vad har hänt med ärlig, objektiv och sanningssökande journalistik? Detta är de facto inget annat än propaganda av värsta sort. Man ropar ut beskyllningar och får läsarna att tro att, i detta fall Trump, har gjort si eller så. Men sedan ... ingenting?!? 

Sanningen är givetvis den att det inte finns något att berätta om. När jag, och andra som inte bara läser vänstermedia och tror på deras hittepåhistorier, inte har kunnat hitta några uppmaningar till våld beror detta givetvis på att några sådana inte har förekommit. Men det hindrar tydligen inte demokraterna i USA, och deras vänstermedia (och därför också vår dito) att fortsätta komma med sina påståenden. 

Hur har vi hamnat i en situation där orden inte längre betyder någonting? Där den som vill stämpla någon, av vilken som helst orsak, tycks fritt och utan påföljder kunna förvanska sådant som sagts och få det till det de vill att det ska vara. Och sedan, med hjälp av medias makt, få dessa förvanskningar framställda som om de vore sanning. 

Är det ingen som förstår hur oerhört farligt detta är? Hur oerhört skyddslösa alla blir när man kan bete sig på detta sätt? Med betoning på alla. Och dessutom: Hur fullständigt omöjligt det blir att bygga ett gott samhälle när alla gräver ner sig i sina skyttegravar, med sin version av "sanningen", helt opåverkade av vad som verkligen har hänt och vad som verkligen är för handen? 

När jag betraktar dagens situation kan jag inte låta bli att dra vissa paralleller till en bekant historia. Men låt mig först säga att Trump tycks vara något av en katalysator som påskyndar och förvärrar all negativ samhällsutveckling - och då menar jag inte att detta nödvändigtvis är något han själv åstadkommer (även om han förstås också har skuld själv till detta), men hans person tycks göra det. Historien jag kommer att tänka på är berättelsen om Babels torn och den språkförbistring som blev resultatet av denna händelse. (Läs gärna 1Mos. 11!) 

 Fortsätter vi så här kommer vi snart att vara i samma situation som mänskligheten var då. Trots att vi, åtminstone till det yttre, talar samma språk och borde kunna förstå varandra.