Fel slutsatser

Biologen Hans Hästbacka deltar i den debatt som biskoparna har åstadkommit genom sitt försök att förändra kyrkans äktenskapssyn när han skriver en insändare i dagens ÖT. I insändaren berättar han att homosexualitet är t.o.m. vanligt förekommande i djurvärlden, och sedan drar han på basen av detta slutsatsen att det innebär att homosexualitet är naturligt.  

Jag kan givetvis inte argumentera mot de exempel han ger, liksom inte heller mot det att homosexualitet förekommer i naturen. Men som jag tidigare har påpekat vid ett flertal tillfällen innebär inte det att något förekommer i naturen att det för det skulle vara naturligt. Hästbacka gör samma (i hans fall i och för sig förståeliga) misstag som Bo-Göran Åstrand (som borde veta bättre) och Sofie Stara - på ledarplats i samma tidning - gör. Nämligen att utgå från att dagens situation är sådan den var när Gud skapade världen. 

Stara skriver att en vägran att viga samkönade par är "ett uttryck för trolöshet" i.o.m. att den som vägrar viga inte tror att Gud skapat alla människor till sin avbild. Åstrand var på samma linje i den debatt som föregick senaste års Kyrkhelg i Karleby. Detta föranledde mig att konstatera att han står för en helt annan religion än kristendom.

Det Hästbacka, Stara och Åstrand missar (i Åstrands fall väljer han att missa det) är att skapelsen i dag inte är sådan den var när Gud skapade den - att världen inte är den fullkomliga värld den då var, liksom inte heller människan är det. Mellan då och nu har det skett ett syndafall som har förstört mycket av det rena och fina Gud skapade. Ett syndafall som har gjort att mycket av det vi idag ser runtomkring oss är onaturligt - trots att det förekommer i naturen. 

Människan är heller inget undantag här. Också vi är drabbade av synden och dess följder, liksom djuren och skapelsen i stort. Synden är som ett gift som förstör, korrumperar, stympar, vanställer och dödar. Som en följd av synden är också vår sexualitet drabbad. Detta gäller alla, och för en del syns detta i att de känner dragning till det egna könet. 

Bibeln uttrycker detta på ett mycket tydligt sätt. I Rom. 8:20-23 läser vi att "Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning."

---

Det Hästbacka skriver i sin insändare är ögonöppnande. Men det är ytterst viktigt att förstå det han skriver på rätt sätt. De slutsatser han drar är felaktiga. För som sagt: Det att homosexualitet förekommer i naturen betyder inte att homosexualitet är naturligt och att homosexuellt beteende i den meningen skulle vara rätt. Tvärtom, faktiskt. Om homosexualiteten faktiskt är så här vanligt förekommande i naturen idag visar det oss hur långt förfallet har gått. Skapelsens suckan och vånda har nått nivåer som åtminstone jag inte hade insett. Men det ska förstås inte förvåna oss att så är fallet.

Människans syndafall är så grovt och vår syndaskuld så enorm att hela skapelsen idag skakar i sina grundvalar. Vi ser det på många områden hur skapelsen tyngs av människans syndafall. Att vi idag hör stridslarm och rykten om krig från än det ena, än det andra hållet hör också till dessa syndens följder samtidigt som det är ett tecken på vilken tid vi lever i (Mark. 13:7ff) 

---

Så vad ska vi då göra? Kan vi göra något för att råda bot på denna situation? Givetvis ska vi göra vad vi kan för att lindra skapelsens vånda, men vi behöver inse att tiden snabbt håller på att rinna ut för den här världen. Det vi inte ska göra är att, som Åstrand, låtsas som att detta är naturligt och rätt och gå in för att välsigna synden. Det är att göra illa ännu värre och lura och bedra människorna, och det har vi inte rätt att göra. Det vi behöver göra är att kalla sakerna vid deras rätta namn och visa på den enda lösningen som finns: Guds nåd i Kristus. Den nåd som "fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet." (Tit. 2:12-13)

Till sist ett välsignat ord till för alla som, likt Paulus, våndas över sin synd och över att se hur denna världen vi lever i, och med den våra egna kroppar, blir allt mer förstörd av synden, från Rom. 7:24 - 8:2: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag."