Om profeten Daniel och äktenskapets kris

Som jag skrev i en av de föregående texterna har Svenska Yle (och annan media i släptåg på dem) de senaste dagarna gett sig på äktenskapet och kristna (och pseudokristna) rörelsers arbete för att hålla ihop sina medlemmars äktenskap. Givetvis har det förekommit övertramp - det får man alltid räkna med när det är människor inblandade, men det som Svenska Yle helt blundar för är det faktum att människor idag överlag ger upp alltför lätt och att skilsmässosiffrorna därför är alldeles fruktansvärt höga. Med mycket lidande – framför allt för barnen – som följd.

Det som Svenska Yle kunde, och borde, undersöka är i vilken grad dagens moderna könsroller och den sexuella revolutionen med alla dess perversioner har påverkat skilsmässosiffrorna. Nå, detta kommer givetvis inte att ske eftersom man väldigt ogärna gräver i den skit man själv har under fötterna. Resultatet av en sådan undersökning skulle nämligen inte vara smickrande för det moderna experimentet med normnedbrytning och könsnihilism. Därför kommer ingen sådan undersökning att göras. Det är så mycket lättare och mer tilltalande för könsnihilismens förespråkare att slå mot sådana som står på andra sidan i kulturkriget. På tal om att se grandet i broderns öga men försumma bjälken i det egna ögat...

Nåväl. När jag satt och begrundade nyhetsflödet igår slogs jag av en insikt om något jag glömt bort men som håller på att bli allt mer aktuellt. I Daniels bok från det sjätte århundradet före Kristus skriver profeten om en syn som Babels kung Nebukadnessar hade angående världshistorien och världens framtid. Jag tänker då på synen om den stora statyn av guld, silver, koppar och lerblandat järn. Benen och fötterna står för det rike som kommer att ha makten i de yttersta tiderna, och det lerblandade järnet innebär att detta rike kommer att vara ett splittrat rike – dels är det starkt som järn som krossar och förstör, men det kommer också att ha lerans svaghet på en del områden. Sedan säger Daniel något överraskande som vid en första anblick faller helt utanför ramen. Mitt i talet om riken och makter konstaterar han: "Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera". (Dan. 2:43)

Vid en första anblick, skrev jag. Men detta är faktiskt helt följdriktigt, när man tänker efter lite. Äktenskapet är samhällets minsta och viktigaste beståndsdel, och ett samhälle i vilket äktenskapen fallerar och barnen tar skada kommer att vara ett splittrat samhälle som lätt går sönder.

Jag har inga siffror på hur vanliga skilsmässor har varit under historiens gång. Det har förstås alltid funnits fall där mannen och hustrun av olika orsaker inte har klarat av att bevara sitt äktenskap, men det vi ser idag är garanterat något alldeles nytt. Det vi ser idag är exakt det som profeten Daniel talade om att ska ske i den yttersta tiden. Äktenskapets kris och de oerhört höga skilsmässosiffrorna är, om något, ett tidens tecken och något som inte bådar gott för det ordnade samhället.

Detta betyder givetvis inte att vi ska "skynda på" tidens slut genom att på något sätt förringa eller försvaga äktenskapsinstitutionen. Detta är något som sker av sig själv – med starkt stöd av världen och världens mäktiga (idag i våra sammanhang representerade av media) och bakom dem han som vill söndra och förstöra. Nej, tvärtom. Det kanske bästa vi kan göra för att arbeta för ett gott samhälle med välmående människor idag är att hålla fram betydelsen av fungerande och goda äktenskap som inte överges så fort det blåser lite motvind.

Vi vet hur historien kommer att sluta, och när vi läser Guds ord kan vi bli upplysta om många av de hållplatser som vi kommer att se och uppleva på vägen dit. Explosionen i antalet skilsmässor är absolut en av dessa hållplatser. Vi har uppmaningen i Guds ord att påskynda Jesu återkomst (2Petr. 3:12), men låt mig vara tydlig med detta: Detta påskyndande innebär inte att stöda och påskynda de galenskaper som kommer att möta oss på vägen dit. Vår uppgift är att sprida evangelium och att be för våra medmänniskor och för de sammanhang där vi finns. Världen med dess blindhet och vilja att stöda och omfatta alla möjliga galenskaper klarar av att stå för det påskyndandet som inbegriper allt det onda som kommer att ske. Det ska vi som kristna inte ha någon del i. I synnerhet inte när det gäller nedmonterandet av äktenskapet och den splittring av familjer som idag har blivit alltför vanligt förekommande.