Om Bibelns skenbara motsägelser

I sin kommentar (som jag citerade en del av i senaste text) drog signaturen "Humanisten" stora växlar på de påstådda motsägelser som sägs finnas i Bibeln. Allt sedan kritiken mot Bibeln började framföras mera öppet har den kristna trons motståndare villigt och ofta lyft fram dessa motsägelser med avsikten att misskreditera bibelordet och därmed kunna komma undan de begränsningar och det tänkta ok som en allsmäktig Guds existens förorsakar oss människor.

Det som dessa kritiker inte tänker på är att detta är en synnerligen orättvis hållning. För ALL annan litteratur gäller nämligen det som de engelskspråkiga kallar för "giving the benefeit of a doubt", alltså på svenska att hålla någon att vara oskyldig tills motsatsen är bevisad. (Uttrycket säger mera på engelska.) Nåväl, detta innebär att man, om och när man tycker sig hitta inkonsekvenser eller direkta motsägelser i en text, så långt det är möjligt försöker få texten att gå ihop. Att man så långt det är möjligt försöker tänka och tyda författarens intentioner till det bästa. Tills alltså motsatsen är bevisad.

Det här förhållningssättet kan man finna redan hos Aristoteles (jag säger inte att det går tillbaka till Aristoteles, men i princip kunde man kanske säga det) när han, irriterad på sin samtids kritiska förhållningssätt till Homeros, hävdade något som kunde förstås som principen att tänka och tyda allt till det bästa.

Men när det handlar om Bibeln gäller för kritikerna alltså det motsatta. Alltid när det ens lite luktar inkonsekvens eller direkt motsägelse slår de till. Det är som om de letade motsägelser med ljus och lykta, och i själva verket är väl detta precis vad de gör. Att detta sedan är både inkonsekvent och orättvist bryr de sig inte om. Det viktiga i alla sammanhang och under alla förhållanden är att misskreditera Bibeln och i förlängningen Bibelns budskap.

Låt mig till sist lyfta fram ett exempel på vad bibelkritikerna gärna håller att vara en motsägelse i Bibeln, men som när vi tittar lite närmare på det – och ger de bibliska författarna "the benefeit of a doubt" – visar sig gå ihop hur bra som helst. Vi tar det exempel som "humanisten" lyfte fram, nämligen Judas död. Matteus konstaterar, mycket kort, att "sedan gick han bort och hängde sig". Lukas ger oss en mycket makabrare version när han säger, i Apg. 1:18, att "han föll framstupa så att buken brast och alla hans inälvor rann ut". Nå, hur är det, har vi en motsägelse här eller inte? Enligt bibelkritikerna har vi förstås det. Här menar de att man inte ens behöver använda någon desto ljusstarkare lykta för att se den – motsägelsen är uppenbar. Men om de skulle tänka till lite och behandla Bibeln som vilken annan litteratur som helst skulle problemet försvinna. Tyvärr är detta inte i deras intresse, så det gör de inte. Men här på denna blogg gör vi förstås det.

Saken är den att när en människa "faller framstupa" så brukar inte "buken brista" bara så där. Människan är konstruerad så att våra magar ska hålla för en del trillande. Men. Om personen i fråga har varit död några dagar, till exempel genom hängning, och kroppen har befunnit sig i värme, till exempel den värme som kan råda i Jerusalem under påsken, då är situationen förstås en annan. Om, låt oss säga, bandet som personen i fråga har hängt sig med går av och kroppen faller ner, låt oss för exemplets skulle säga just "framstupa", så kan buken mycket väl brista och alla inälvorna så rinna ut.

Judas död och de olika versionerna erbjuder ingen motsägelse. Detta, liksom åtminstone de flesta andra ställen som tycks innebära motsägelser, visar sig bara vara skenbara motsägelser. Om och när vi gör oss besväret att arbeta lite med berättelserna och försöka förstå vad de faktiskt säger. Men det bryr sig som sagt de flesta bibelkritikerna inte om att göra. Tvärt om så letar de med ljus och lykta efter dessa "motsägelser" eftersom det är i deras stora intresse att hitta dem. Oärligt? Visst. Orättvist? Absolut. Men det behöver de tydligen inte bry sig om.  

   

Hur man närmar sig Bibeln på rätt sätt

Signaturen "Humanisten" skrev för några dagar sedan en kommentar som jag valde att bara bemöta till en del. En del av kommentaren var helt enkelt så bedrövlig att jag inte ansåg det vara nödvändigt eller ens ändamålsenligt att svara på den. Emellertid läste jag igenom den en gång till och insåg att det "Humanisten" hävdar är av sådan art att det faktiskt behöver lyftas fram och bemötas. Han skriver "För att korrekt tolka Bibeln måste man dock studera den ur ett historiskt perspektiv, d.v.s. ett ateistiskt perspektiv (vilket man således gör idag vid alla goda universitet) där Bibeln och de filosofier den ger uttryck för inte är en absolut lära inpräntad i sten, utan en mänsklig produkt som utvecklats p.g.a. många olika faktorer, varför Bibeln naturligt innehåller många motsägelser och svårtolkade avsnitt."

Det här stycket är behäftat med vissa språkmässiga svagheter som gör att det blir lite svårt att få grepp om det, men "humanistens" huvudpoäng är att den historiskt-kritiska (det är så den heter) bibelforskningen behövs för att "korrekt [kunna] tolka Bibeln". I själva verket är det precis tvärtom. Den historiskt-kritiska bibelsynen, som används vid våra universitet, gör det OMÖJLIGT att kunna tolka (eller förstå) Bibeln på rätt sätt. Varför är det på det sättet?

Svaret är egentligen väldigt enkelt. Den historiskt-kritiska bibelforskningen utgår ifrån ett, inte direkt ateistiskt perspektiv som "humanisten" hävdar, utan från ett naturalistiskt perspektiv. (Skillnaden är tyvärr kanske inte alltid så tydlig.) Det här innebär att man endast räknar med inomvärldsliga förklaringar på de saker som Bibeln talar om. När Jesus gör sina under är det inte fråga om under utan om något annat. När Jesus föds av en jungfru är det inte det som sker utan orsaken är inomvärldslig. (En populär teori är att Maria hade ihop det med en romersk soldat.) Och framför allt när Jesus uppstår så gör han förstås inte det utan antingen var han skendöd eller så fanns det någon form av påskkomplott där någon rövade bort den döda kroppen och sedan spred lögnen om Jesu uppståndelse.

Det finns flera problem med detta. För det första blir det ju per automatik fel om och när man bestämmer sig för att förklara övernaturliga händelser med inomvärldsliga förklaringar. Det begriper alla som förstår de ord som jag använde i den förra meningen. För det andra så finns det, i de samtida historiska källorna (Bibeln och utombibliska sådana) inga andra trovärdiga förklaringar på dessa saker. Det innebär att antingen får vi lita på vad källorna säger eller så är vi utelämnade åt spekulationer. Fullständigt lösa sådana, och det förstår alla också. Om vi, 2000 år efter händelserna och helt utan samtida vittnesbörd som stöd för våra funderingar, sätter oss ner och tänker vad som kunde tänkas ligga bakom dessa händelser, ja, då spekulerar vi fritt. Och det är många som har tagit sig den friheten. Både vid våra universitet och utanför universiteten. Med många gånger fullständigt galna slutresultat.

Men huvudpoängen är detta: Om Bibeln (i detta sammanhang främst NT) är en fantasiprodukt är det riktigt och bra att anlägga ett naturalistiskt perspektiv på bibeltolkningen. Då kommer man rätt. Men om Bibeln, som Bibeln själv hävdar, beskriver övernaturliga händelser som har skett i historien runt personen Jesus från Nasaret kommer man direkt fel om och när man använder sig en naturalistisk tolkningsnyckel. Ser du nu, när det framställs på detta sätt, vad det är man gör här? Man utgår inte ifrån texten och vad den säger, utan man utgår från att övernaturliga händelser inte kan inträffa. Således har de övernaturliga händelser Bibeln talar om inte inträffat. Jag skulle kalla detta för ett cirkelresonemang. A kan inte hända, alltså har A inte hänt. Och detta gör man som sagt utan att det finns några som helst historiska källor som skulle tala för denna tolkning. Då blir det man sysslar med inget annat än spekulation.

Behöver jag säga att Bibeln, när man misshandlar den på detta sätt, kommer att framstå som innehållande "många motsägelser och svårtolkade avsnitt"? Det blir så när man gör våld på texten så som det görs inom den historiskt-kritiska bibelforskningen.