Det här stycket är behäftat med vissa språkmässiga svagheter
som gör att det blir lite svårt att få grepp om det, men
"humanistens" huvudpoäng är att den historiskt-kritiska (det är så
den heter) bibelforskningen behövs för att "korrekt [kunna] tolka
Bibeln". I själva verket är det precis tvärtom. Den historiskt-kritiska
bibelsynen, som används vid våra universitet, gör det OMÖJLIGT att kunna tolka
(eller förstå) Bibeln på rätt sätt. Varför är det på det sättet?
Svaret är egentligen väldigt enkelt. Den historiskt-kritiska
bibelforskningen utgår ifrån ett, inte direkt ateistiskt perspektiv som
"humanisten" hävdar, utan från ett naturalistiskt perspektiv. (Skillnaden
är tyvärr kanske inte alltid så tydlig.) Det här innebär att man endast räknar
med inomvärldsliga förklaringar på de saker som Bibeln talar om. När Jesus gör
sina under är det inte fråga om under utan om något annat. När Jesus föds av en
jungfru är det inte det som sker utan orsaken är inomvärldslig. (En populär
teori är att Maria hade ihop det med en romersk soldat.) Och framför allt när
Jesus uppstår så gör han förstås inte det utan antingen var han skendöd eller
så fanns det någon form av påskkomplott där någon rövade bort den döda kroppen
och sedan spred lögnen om Jesu uppståndelse.
Det finns flera problem med detta. För det första blir det
ju per automatik fel om och när man bestämmer sig för att förklara
övernaturliga händelser med inomvärldsliga förklaringar. Det begriper alla som
förstår de ord som jag använde i den förra meningen. För det andra så finns
det, i de samtida historiska källorna (Bibeln och utombibliska sådana) inga
andra trovärdiga förklaringar på dessa saker. Det innebär att antingen får vi
lita på vad källorna säger eller så är vi utelämnade åt spekulationer.
Fullständigt lösa sådana, och det förstår alla också. Om vi, 2000 år efter
händelserna och helt utan samtida vittnesbörd som stöd för våra funderingar, sätter oss ner och tänker vad
som kunde tänkas ligga bakom dessa händelser, ja, då spekulerar vi fritt. Och
det är många som har tagit sig den friheten. Både vid våra universitet och
utanför universiteten. Med många gånger fullständigt galna slutresultat.
Men huvudpoängen är detta: Om Bibeln (i detta sammanhang
främst NT) är en fantasiprodukt är det riktigt och bra att anlägga ett
naturalistiskt perspektiv på bibeltolkningen. Då kommer man rätt. Men om
Bibeln, som Bibeln själv hävdar, beskriver övernaturliga händelser som har
skett i historien runt personen Jesus från Nasaret kommer man direkt fel om och
när man använder sig en naturalistisk tolkningsnyckel. Ser du nu, när det
framställs på detta sätt, vad det är man gör här? Man utgår inte ifrån texten
och vad den säger, utan man utgår från att övernaturliga händelser inte kan
inträffa. Således har de övernaturliga händelser Bibeln talar om inte
inträffat. Jag skulle kalla detta för ett cirkelresonemang. A kan inte hända,
alltså har A inte hänt. Och detta gör man som sagt utan att det finns några som
helst historiska källor som skulle tala för denna tolkning. Då blir det man
sysslar med inget annat än spekulation.
Behöver jag säga att Bibeln, när man misshandlar den på detta
sätt, kommer att framstå som innehållande "många motsägelser och
svårtolkade avsnitt"? Det blir så när man gör våld på texten så som det
görs inom den historiskt-kritiska bibelforskningen.
Kan någon som är informerad tala om varför ordet barnaskändning inte används mera? För okunniga inte språkkunniga människor som inte fördjupat sig i våldet och förskräckelserna kan vid hastig godtrogen halvlatinsbildad tolkning tro att det är något gott. Jag har med alla kommentarer antagit att det skrivna inte är avsett för svek eller ekonomiska lurendrejerier. Ulrik Torsten Nils
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera