måndag 27 augusti 2018

Hur man närmar sig Bibeln på rätt sätt

Signaturen "Humanisten" skrev för några dagar sedan en kommentar som jag valde att bara bemöta till en del. En del av kommentaren var helt enkelt så bedrövlig att jag inte ansåg det vara nödvändigt eller ens ändamålsenligt att svara på den. Emellertid läste jag igenom den en gång till och insåg att det "Humanisten" hävdar är av sådan art att det faktiskt behöver lyftas fram och bemötas. Han skriver "För att korrekt tolka Bibeln måste man dock studera den ur ett historiskt perspektiv, d.v.s. ett ateistiskt perspektiv (vilket man således gör idag vid alla goda universitet) där Bibeln och de filosofier den ger uttryck för inte är en absolut lära inpräntad i sten, utan en mänsklig produkt som utvecklats p.g.a. många olika faktorer, varför Bibeln naturligt innehåller många motsägelser och svårtolkade avsnitt."

Det här stycket är behäftat med vissa språkmässiga svagheter som gör att det blir lite svårt att få grepp om det, men "humanistens" huvudpoäng är att den historiskt-kritiska (det är så den heter) bibelforskningen behövs för att "korrekt [kunna] tolka Bibeln". I själva verket är det precis tvärtom. Den historiskt-kritiska bibelsynen, som används vid våra universitet, gör det OMÖJLIGT att kunna tolka (eller förstå) Bibeln på rätt sätt. Varför är det på det sättet?

Svaret är egentligen väldigt enkelt. Den historiskt-kritiska bibelforskningen utgår ifrån ett, inte direkt ateistiskt perspektiv som "humanisten" hävdar, utan från ett naturalistiskt perspektiv. (Skillnaden är tyvärr kanske inte alltid så tydlig.) Det här innebär att man endast räknar med inomvärldsliga förklaringar på de saker som Bibeln talar om. När Jesus gör sina under är det inte fråga om under utan om något annat. När Jesus föds av en jungfru är det inte det som sker utan orsaken är inomvärldslig. (En populär teori är att Maria hade ihop det med en romersk soldat.) Och framför allt när Jesus uppstår så gör han förstås inte det utan antingen var han skendöd eller så fanns det någon form av påskkomplott där någon rövade bort den döda kroppen och sedan spred lögnen om Jesu uppståndelse.

Det finns flera problem med detta. För det första blir det ju per automatik fel om och när man bestämmer sig för att förklara övernaturliga händelser med inomvärldsliga förklaringar. Det begriper alla som förstår de ord som jag använde i den förra meningen. För det andra så finns det, i de samtida historiska källorna (Bibeln och utombibliska sådana) inga andra trovärdiga förklaringar på dessa saker. Det innebär att antingen får vi lita på vad källorna säger eller så är vi utelämnade åt spekulationer. Fullständigt lösa sådana, och det förstår alla också. Om vi, 2000 år efter händelserna och helt utan samtida vittnesbörd som stöd för våra funderingar, sätter oss ner och tänker vad som kunde tänkas ligga bakom dessa händelser, ja, då spekulerar vi fritt. Och det är många som har tagit sig den friheten. Både vid våra universitet och utanför universiteten. Med många gånger fullständigt galna slutresultat.

Men huvudpoängen är detta: Om Bibeln (i detta sammanhang främst NT) är en fantasiprodukt är det riktigt och bra att anlägga ett naturalistiskt perspektiv på bibeltolkningen. Då kommer man rätt. Men om Bibeln, som Bibeln själv hävdar, beskriver övernaturliga händelser som har skett i historien runt personen Jesus från Nasaret kommer man direkt fel om och när man använder sig en naturalistisk tolkningsnyckel. Ser du nu, när det framställs på detta sätt, vad det är man gör här? Man utgår inte ifrån texten och vad den säger, utan man utgår från att övernaturliga händelser inte kan inträffa. Således har de övernaturliga händelser Bibeln talar om inte inträffat. Jag skulle kalla detta för ett cirkelresonemang. A kan inte hända, alltså har A inte hänt. Och detta gör man som sagt utan att det finns några som helst historiska källor som skulle tala för denna tolkning. Då blir det man sysslar med inget annat än spekulation.

Behöver jag säga att Bibeln, när man misshandlar den på detta sätt, kommer att framstå som innehållande "många motsägelser och svårtolkade avsnitt"? Det blir så när man gör våld på texten så som det görs inom den historiskt-kritiska bibelforskningen.

2 kommentarer:

  1. Kan någon som är informerad tala om varför ordet barnaskändning inte används mera? För okunniga inte språkkunniga människor som inte fördjupat sig i våldet och förskräckelserna kan vid hastig godtrogen halvlatinsbildad tolkning tro att det är något gott. Jag har med alla kommentarer antagit att det skrivna inte är avsett för svek eller ekonomiska lurendrejerier. Ulrik Torsten Nils

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera