Sagostund

De senaste dagarna har jag jobbat en hel del med en föreläsningsserie om pälsdjurens genetik. (Grundkurs i pälsdjursuppfödning på SYI.) Jag hade den första delen (av tre) i onsdags, och följande del blir inkommande onsdag. Genetik är intressant på många sätt eftersom den ger många (teoretiska) svar på varför saker och ting fungerar så som de gör. Inom pälsdjursuppfödningen arbetar vi en hel del med olika mutationer – främst då mutationer i de gener som styr hårfärg. (Mutation = en skada på dna som förs vidare till nästa generation ifall den uppstår i könscellerna.)

En oerhört intressant sak med dessa mutationer (liksom med alla andra mutationer) är att ALLA mutationer är negativa (eller på sin höjd någotsånär neutrala) med hänseende på djurens möjligheter att överleva och reproducera sig. Inom pälsdjurens genetik finns det inga exempel på odelat nyttiga mutationer, liksom inte heller någon annanstans. Med andra ord: Alla mutationer innebär att de drabbade individerna blir SÄMRE rustade att överleva och få avkomma. Vissa mutationer leder direkt till döden, andra bara försvagar de drabbade en aning. MEN INGA MUTATIONER ÄR ODELAT POSITIVA.

Detta är fullständigt förödande för evolutionshypotesen. Enligt denna är det gynnsamma mutationer, i kombination med naturligt urval, som är evolutionens ”motor”. Enkelt sagt: Det uppstår en mutation som gör att de som har detta fel i sitt genom blir bättre rustade att överleva, och det naturliga urvalet gör att de som har denna mutation i sina gener överlever medan de som saknar den så småningom försvinner. Så har evolutionen gått ett steg framåt. Problemet är emellertid, det ovan nämnda, att det inte finns dokumenterat en enda mutation som skulle vara odelat positiv. En överväldigande del av mutationerna i det mänskliga genomet är klart negativa (en del t.o.m. direkt dödliga) och kan som sådana inte fungera som ”motor” för någon utveckling. Resten av mutationerna kan ha vissa positiva följder, men samtidigt försvagar de ändå de individer som drabbas av dem. Inget ”motorämne” här heller, alltså.

Sedan råkade jag igår lyssna på ett program om ”människans evolution” i Radio Suomi medan jag satt på trucken och gav djuren mat. Det var väldigt intressant – inte så mycket på grund av innehållet (det gav ingen ny information), men på grund av den tro programledaren och den intervjuade gav uttryck för. Det brukar ju heta att det krävs tro för att kunna omfatta Kreationismen, men utgående från vad dessa två ”förståsigpåare” sade får man nog konstatera att evolutionismen kräver minst lika mycket tro. Att de dessutom lät förstå att man inte kan eller ens behöver kritisera det de framförde gjorde det hela närmast komiskt. 

Men egentligen är ordet "komiskt" ganska opassande. "Fruktansvärt", eller "bedrövligt" skulle kanske passa bättre. Här sitter två fullvuxna män och berättar sagor - sagor som lurar människor bort från deras Skapare. Sagor som ingen får kritisera eller ifrågasätta. Men som man måste tro blint på. Annars får man inte vara med och leka.

Jag konstaterade smått ironiskt för mig själv att de hade sagostund på Radio Suomi.