söndag 7 april 2013

Evolutionens "motor"



”Uppståndelsbloggen” spårade i den meningen ur att den blev en diskussion om evolution kontra skapelse. Jag blev inspirerad av diskussionen, men för att inte göra den tråden ännu snårigare väljer jag att publicera mitt inlägg i diskussionen här i stället – under en rubrik som dessutom kanske bättre beskriver vad ämnet handlar om.

 Jag har vid ett par tillfällen haft förmånen att få undervisa blivande pälsdjursfarmare i genetik. I minkarnas arvslära spelar mutationer en viktig roll, och mutationernas roll i minkaveln är så viktig, och också relativt enkel att förstå, att minkarnas mutationer och dessa mutationers ärftlighet också har förekommit i allmänna läroböcker i biologi. Inom minkfarmningen talar vi t.o.m. om ”mutationsminktyper”, och med detta avser vi olika färgtyper av mink som har uppstått, och manifesterats i aveln, som ett resultat av mutationer i det locus i minkens genom som styr hårets färg. Ursprungstypen, och den enda minktyp som fanns i början av 1920-talet, är den mörkt bruna minken som också har kallats ”standard”. Från denna ”urtyp” har sedan, genom olika mutationer, utvecklats ljusbruna, gråa, vita, blåa (!) och olika former av spräckliga minktyper. Samt olika kombinationer av dessa som i sin tur har gett nya färgnyanser på minkskinnen.

Mutationerna är alltså viktiga i minkproduktionen. Men det som slår en noggrann betraktare är att ingen av dessa mutationer gör att minkstammen skulle ha blivit starkare och bättre rustad att överleva. I några enstaka fall kan man kanske påvisa att förändringarna i genomet (=mutationerna) inte är direkt skadliga, men i de allra flesta fallen innebär dessa mutationer, alldeles speciellt om de kombineras så att en individ kommer att bära på flera mutationer samtidigt, att minken blir mycket svagare mera mottaglig för olika sjukdomar där dessa förkommer. Det stora gisslet för en minkfarmare idag är plasmacytos-sjukan. Denna sjukdom är inte direkt dödlig, men den försvagar minken och försämrar reproduktionsförmågan. De farmer som drabbas av denna sjukdom tvingas oftast övergå till att farma den ursprungliga mörkt bruna minken eftersom mutationerna helt enkelt är för svaga för att överleva, och reproducera sig, om de får denna sjukdom.

Jag har ovan koncentrerat mig på färgmutationer. Detta av den enkla anledningen att detta är den enda typ av mutationer som det har varit ekonomiskt försvarbart att avla på. Det har också förekommit andra typer av mutationer under de senaste 90 åren, men ingen av dessa mutationer har ansetts vara sådan att de svagheter de också har fört med sig skulle ha uppvägts av den (ekonomiska) nyttan de eventuellt kunde ha gett upphov till. Så långt om minkaveln och om mutationerna i minkens genom.

I detta skede skulle jag vilja be dig om att göra en praktisk övning. Ställ dig framför en spegel och se på dig själv. Eller, om du inte orkar stiga upp från stolen du sitter på, så kan du sträcka fram din hand och se på den. Tänk dig sedan ett encelligt urdjur, någon form av amöba eller dylikt, och jämför vad du ser med vad du tänker på. Hur många gynnsamma, och icke-letala, mutationer har det behövts för att komma från det encelliga urdjuret till det du ser. Tio? Hundra? Tusen? Nej, snarare miljoner eller t.o.m. miljarder. Gynnsamma mutationer. Som sedan ska manifesteras i genomet. Det är alltså inte så konstigt att evolutionismen behöver en lång tidsrymd för att ens rent teoretiskt få detta att gå ihop, och att världsalltet har blivit ca en miljard år äldre bara sedan jag gick i skolan. (Och nej, SÅ gammal är jag INTE!)

Evolutionismen går helt enkelt inte ihop. Det fungerar inte. Och då behöver vi inte ens gå in på problemet med varifrån den första levande cellen kom. (Redan där kraschar det.) Det håller helt enkelt inte. Mutationerna som ska vara evolutionens motor är inte kapabla att föra någon utveckling framåt. Det går inte att säkert belägga EN ENDA sådan gynnsam mutation i det mänskliga genomet. (Det är synnerligen betecknande att man som bevis för dessa gynnsamma mutationer brukar anföra sicklecellanemin. En ANEMI, märk väl. En sjukdom. En DÖDLIG sjukdom. Det, om något, säger väl allt som behöver sägas...) Och det duger sannerligen inte att komma dragandes med cirkelresonemanget att ”de gynnsamma mutationerna måste ju finnas eftersom vi ju HAR utvecklats”. Nej, mutationerna är SKADOR på genomet, inget annat. Detta gäller för minken, och det samma gäller för människan. Mänskligheten degenererar genom dessa mutationer, vi utvecklas inte, och har aldrig heller gjort det. Ett fasthållande vid denna evolutionshypotes (vilket det alltså de facto handlar om) kräver en sådan oerhört stor tro att åtminstone jag inte klarar av att uppbringa den.  

I diskussioner i detta ämne – där jag har efterlyst dessa gynnsamma (och icke-letala) mutationer - har inga sådana kunnat frammanas. Det enda ”bevis” för gynnsamma mutationers förekomst som har företetts är mutationer hos virus som har gjort att dessa virus har kunnat anpassa sig och utveckla penicillinresistens. Detta är förvisso ett giltigt exempel på en gynnsam mutation. Hos virus, märk väl. Ett virus är dock en aningen mindre komplicerad varelse än en människa, eller en mink, och där finns det inte på långt när lika många funktioner och system som en mutation (som i en viss situation ger positiva följder) kan rubba och omöjliggöra.

Detta blev en lång text, men så behandlar den också ett knepigt ämne. Ett ämne som jag förvisso inte är någon expert på, men som jag ändå anser mig veta alldeles tillräckligt om för att kunna konstatera att evolutionens motor inte fungerar. Den går helt enkelt inte igång, och har egentligen aldrig heller gjort det. Men om man vill ha en världsbild och en förklaring på varför vi finns till som INTE innefattar en Skapare så måste man hitta på något. Låt sedan gå att det alltså inte fungerar, och att det kräver minst lika mycket tro som någon annan förklaringsmodell. Men det är inte mitt problem – det problemet får de evolutionstroende själva brottas med.  

11 kommentarer:

  1. Hej Kristian!

    Du skrev: "Men om man vill ha en världsbild och en förklaring på varför vi finns till som INTE innefattar en Skapare så måste man hitta på något. Låt sedan gå att det alltså inte fungerar, och att det kräver minst lika mycket tro som någon annan förklaringsmodell."

    Det är ett intressant tema du tagit upp. En ytterligare fråga är vilken syn evolutionsteorin ger på synen om människa och mänsklighet (mera/mindre livsdugliga arter osv).

    Tron på en skapare förutsätter ett annat slags ansvar av människan än vad som vore fallet om hon endast vore en länk i en evolutionistisk utvecklingskedja. Och gudstro ter sig åtminstone enligt mig mera tilltalande än att människan vore en slumpmässig skapelse i det tomma kosmos."

    SvaraRadera
  2. Mattias Granroth7 april 2013 kl. 22:11

    Jag är väldigt besviken på vetenskapen. Det verkar omöjligt för forskare att ta fram liv. Med liv vet jag inte riktigt själv vad jag menar men i den bästa av världar skulle forskarna trolla fram en helt fullständig Homo Sapiens ur ingenting. Men det kan inte vetenskapen. De kan kanske i bästa fall ta fram ett virus. Så hur blev en så invecklad skapelse som människan till?? // Mattias Granroth

    SvaraRadera
  3. Kristian,
    Tack för ett intressant och välskrivet blogginlägg!Det blev väldigt tyst på kommentarfältet:-)

    SvaraRadera
  4. Men det är ju samma sak om och om igen, varifrån kom gud är lika intressant som att vad fanns före smällen, du tror på att en gud har skapat allt jag tror att människan skapade gud, båda påstående är relativa, jag kan inte med 100% säkerhet säga att mitt påstående är sant men antagligen eftersom jag använder mig av sannolikheter och logiskt tänkande. Där är ju också skillanden, vetenskapliga teorier är alltså teorier som kan falla närsomhelst, så om någon har en teori som bättre stämmer överens med verkligeheten så då är det den som är den aktuella då igen religion påstår sig vara absolut, jag har inte kommit fram till något annat absolut här i världen förutom att jag föds och jag dör.

    "Men det som slår en noggrann betraktare är att ingen av dessa mutationer gör att minkstammen skulle ha blivit starkare och bättre rustad att överleva."

    Nu är jag inte minkfarmare ej heller är genetik mitt starkaste ämne men efter lite googlande så antar jag att genetisk drift är förklarningen till mutationerna som inte nödvändigtvis stärker eller försvagar minken fastän den ändrat färg.


    SvaraRadera
  5. Markus. Nu läste du kanske lite slarvigt. Jag skrev inte att "stärker eller försvagar", utan här handlar det uttryckligen om att mutationerna gör att minken blir svagare. Och här är det centrala problemet med mutationerna - på mink och människa: De är en SKADA på genomet. En skada som försämrar överlevnadsmöjligheterna och som därmed inte kan fungera som någon motor för evolutionen.

    SvaraRadera
  6. Mutation som stärker benen: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12015390

    Mutation m inskar risken för hjärtattack: http://www.bloomberg.com/news/2011-11-11/heart-attack-stopping-gene-lures-amgen-sanofi-in-drug-race.html

    Mutation kan göra dig immun mot malaria: http://www.newscientist.com/article/dn1566-double-mutant-gene-eliminates-malaria-risk.html

    Mutation som tros ge skydd mot HIV: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1275522/pdf/pbio.0030378.pdf

    SvaraRadera
  7. Jan. Nu hinner jag inte gå igenom alla dina länkar - de är inte alldeles lättillgängliga för en icke-medicinare, och jobbet kallar - men du kanske kan svara på frågan varför orden "High Bone Mass DISEASE" kom upp när man läste vidare på den första länken.

    SvaraRadera
  8. Det är en insändare i The New England Journal of Medicin med kommentarer till den ursprungliga artikeln som bär det namnet.

    Intressant att du kan komma med uttalandet "Det går inte att säkert belägga EN ENDA sådan gynnsam mutation i det mänskliga genomet" i ditt blogginlägg, men sedan beklaga att du inte är tillräckligt insatt i medicin...

    SvaraRadera
  9. Jan. Angående det sista du skriver: Nu läste du nog lite slarvigt. Jag beklagade INTE att jag inte är tillräckligt insatt i medicin. Det jag skrev var att det som sägs i dina länkar inte är alldeles lättillgängligt för en icke-medicinare (med tidsbrist, dessutom).

    Men när man sätter lite tid på det inser man att det som sägs i dem snarare bevisar än motbevisar det jag skrev: Dessa mutationer är skador på genomet. Visserligen med vissa positiva följder, men ändå skador. Det är fråga om "Disease" (första länken) och "Anemia" (i den tredje länken - om än i en mildare form är sicklecell-anemin, men dock!) och en mutation vars eventuella negativa effekter ännu inte kontrollerats (länk två).

    Men det är ändå intressant att vetenskapen har hittat något nytt att komma med på detta område sedan jag gick i skolan. Kanske det i framtida läroböcker kommer att finnas något annat exempel än denna eländiga sicklcell-anemi...

    SvaraRadera
  10. Nu tror jag att du nog läser lite slarvigt, Kristian: ordet "disease" används i rubriken till en kommenterande artikel till den egentliga forskningsrapporten jag länkar till i den första länken. Inte menar du på allvar att det ordvalet skulle kullasta forskningen? Var i så fall snäll och förklara hur och på vilka grunder!

    I pdf-filen i den tredje länken hittar varken jag eller Chromes sökfunktion ordet "anemia". Kan du vänligen ge sidnummer, spalt (vänster/höger) och radnummer där ordet används så att jag får läsa vad jag missat!

    Nu skall jag avsluta med en vild gissning: du har läst och grundar dina åsikter på "Intelligent Skapelsetro" av Gärdeborn. Gissade jag rätt? ;-)

    SvaraRadera
  11. Jan. Nej. Jag har inte alls läst boken. (Men den finns nog på min långa lista över böcker som borde läsas.) Jag nöjde mig inte med att läsa de sidor du länkade till, utan mitt "slarv" handlar om att jag läste mera och vidare om dessa mutationer. (Länkarna var onödigt positivt inställda - vissa av dem tog överhuvudtaget inte alls upp diskussionen om negativa följder.)

    SvaraRadera