Mera Halla-aho

Politik är det möjligas konst, i sanning! De senaste dagarnas turbulens i den finländska inrikespolitiken kommer att gå till historien. Men vad var det riktigt som hände? Då talar jag inte om det vi ser och såg, utan om det som hände bakom det som syntes hända. Alltså det som är verkligt intressant. Jussi Halla-aho gläntade lite på förlåten idag på den presskonferens som han höll kl 14.

"Brexitistä on alkanut Euroopassa uusi integraatiovyörytys, jossa Suomi ilmeisesti haluaa olla eturintamassa mukana." Alltså: I och med Brexit inleddes en ny integrationsvåg i Europa i vilken Finland av allt att döma vill vara med i främsta linjen. Enligt Halla-aho var Sipilä och Orpo, i de samtal som fördes under måndagsförmiddagen på vill Bjälbo, mest intresserade av den nya Sannfinländska ledningens syn på den Europeiska integrationen. Enligt honom var problemet som regeringen (i dess dåvarande form) föll på inte värderingsfrågor och inte heller viljan att binda sig till regeringsprogrammet utan det faktum att Halla-aho inte kunde lova att han och hans parti inte skulle kritisera de förändringar som de (Sipilä och Orpo) vet är på kommande gällande den europeiska integrationen.

Saken är nämligen den att det är stora saker på gång inom EU. (Något jag skrev om redan efter Brexit-omröstningen.) Merkel och Frankrikes nye president (och numera i det närmaste envåldshärskare) Macron när av allt att döma planer på snabba och mycket långtgående reformer av EU där unionen utvecklas till en federation eller till Europas Förenta Stater med en gemensam EU-budget, gemensamma skatter och ett gemensamt försvar.

Det skulle inte förvåna om det har kommit direktiv uppifrån som gör klart att sådana personer och partier som inte omfattar dessa kommande förändringar borde städas bort ur statsledningen. Halla-aho och hans nya Sannfinländare skulle ha varit ett stort problem i denna process. Speciellt ifall Finland vill vara med i främsta linjen i denna fördjupade integration.

Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Finlands politiska ledning har ingen fullmakt av folket att föra oss in i en djupare integration, speciellt inte in i några Europas Förenta Stater. Denna integration är en process som består av många små steg, av allt att döma för att inte avslöja vad som är på gång. Men riktningen är tydlig, och farten kommer nu som sagt att trappas upp. Innan vi går förbi "the point of no return" måste folket få säga sitt. Det måste med andra ord ordnas en folkomröstning ifall vi ska gå längre på denna integrationsväg. Allt annat är fullständigt otänkbart.

Den stora frågan nu är om det som Halla-aho säger faktiskt är sant. Alltså att det är en forcerad integrationsprocess snarare än Halla-ahos åsikter angående invandring och multikultur som gjorde att han sparkades ut ur regeringen. Är det detta som hände bakom det som syntes hända? Sipilä och Orpo skulle gärna få bemöta Halla-ahos påstående och samtidigt lova att Finland inte med våld kommer att föras in i en ännu tätare integration. Åtminstone inte utan att det ordnas en folkomröstning om saken. Men det är kanske att hoppas för mycket?

Jag för min del är faktiskt mycket mera rädd för en Emmanuel Macron som på kort tid gått från ingenstans till att vara president (med stora maktbefogenheter och en egen majoritet i parlamentet) i det näst största EU-landet än för en Jussi Halla-aho som aldrig kommer att få någon verklig makt. Inte ens i det obskyra EU-landet Finland.