Nu får det vara nog!

Jag har köpt ett hörselskydd med bluetooth-funktion, så den senaste tiden har jag lyssnat på mera uppbyggliga saker när jag sitter på fodertrucken. (Det finns mycket god, biblisk, undervisning på nätet!) Igår krånglade emellertid bluetooth-grejen, så då kom jag att i stället lyssna på radio Vega efter en paus på ett par veckor. Jag kom rakt in i dagens sommarprat, och jag hann lyssna i ungefär tio sekunder innan sommarprataren började berätta om hur han övergav sin hustru och sin nyfödda dotter och började välja mellan ett stort antal pojkvänskandidater. Jag stängde genast av radion.

Jag kollade faktiskt igenom listan på sommarpratare när den publicerades för en tid sedan, och jag kunde konstatera att jag inte var bekant med särskilt många av namnen. Visst fanns där också kända namn, men de flesta var faktiskt okända för mig. Men jag konstaterade på samma gång att det säkert fanns namn där som gjorde att vår tids obligatorium uppfylls. Igår fick jag det bekräftat. Kvoterna ska fyllas! Åtminstone de kvoter som betyder något. Var finns t.ex. någon pratare som skulle uppfylla kvoten av klassiskt troende kristna? Något sådant hittade jag förstås inte.

Nu inser jag förstås att jag hade otur. Eller vad det nu sedan handlar om. Om man lyssnar tio sekunder på Vega får man inte alltid in hbt-propaganda, men det sker ändå tydligen påfallande ofta. Behöver jag säga att jag, som det nu är, inte har något som helst behov av denna radiokanal? Ja, hela (svenska) Yle har blivit en propagandakanal som jag inte vill ha något som helst att göra med. Jag är helt enkelt inte en del av den värld som porträtteras och som det strävas fram emot här. Jag har tidigare frågat hur man kan säga upp sin prenumeration på detta elände, men frågan har ju förstås varit mer eller mindre retorisk. Det går inte att säga upp prenumerationen. Nu har jag emellertid kommit till den punkten att jag inte längre med gott samvete kan bidra till finansieringen av detta nationella propagandainstitut, varför jag allvarligt överväger att skriva ett brev (eller flera) till Yles ledning och till Yles förvaltningsråd och helt enkelt "säga upp" min prenumeration. Med en saftig motivering. Närmast då som en protest mot att vi ska få dylik propaganda nertryckt i våra halsar och inkörd i våra öron.

Om så sker återkommer jag givetvis med brevtexten också på denna plats.