Halla-aho

Så hände det som så många hade hoppats. Valet av Jussi Halla-aho till ordförande för Sannf. ledde till en regeringskris. Vågar jag säga att jag inte hör till dem som hade hoppats på detta? Jag har flera gånger konstaterat att vi nu har just den regeringsbas som är i min smak. Om det kan finnas något sådant med idel vänsterpartier i riksdagen. Men vissa vänsterpartier är mera vänster än andra, om vi säger så. Sedan har den här regeringen gjort en del beslut som inte faller mig (heller) i smaken, men det är en annan sak.

Som pälsdjursfarmare tycker jag att regeringskrisen kommer speciellt olämpligt. Förslaget till ny djurskyddslag är inte bra, men det är väl det bästa vi kunde få, och det skulle ha gått att leva med. Tror jag. Nu lurar de gröna i buskarna och hoppas inget hellre än att få kapitalisera sina höga gallupsiffror och så ta plats i regeringen. Via ett nyval, alltså. Om så sker kommer vi att få se en helt annan djurskyddslag. En som det knappast går att leva med.

Sedan kan jag inte låta bli att beundra Jussi Halla-aho. Faktiskt. Mannen måste vara närmast ett politiskt geni. Han ville aldrig sitta i regeringen. Han vet att det inte går att, med bevarad trovärdighet, sitta i en regering och göra kompromisser samtidigt som man kritiserar dessa kompromisser. En populist och missnöjespolitiker måste befinna sig i opposition för att kunna nå sin fulla potential. Och detta vet som sagt Halla-aho. Men han kunde inte heller dra bort sina trupper bara så där. Det skulle ha inneburit en prestigeförlust. Bättre då att bli utkastad med buller och bång. Precis som nu alltså skedde. Således fick han det precis som han ville, och precis på det sätt som han ville det. Genialt!