Om Kyrkpressens rubriksättning

Hemkomna från en kombinerad semester- och missionsfestresa till Åland/Åbo möttes jag vid frukostbordet av en intressant artikel krönt av en fullständigt bedrövlig rubrik i senaste veckas Kp. "Bibelbältet vi älskar att hata", löd rubriken. Om artikeln i sig, och den analys som ingår i artikeln, finns kanske inte så mycket att säga/tillägga. Annat än att jag aldrig har uppfattat termen "Bibelbäste" som något negativt, vilket den tydligen var, åtminstone från början. Termen kan vara problematisk, men det poängteras klart och tydligt i analysen. Men rubriken...

Först och främst: Vem är rubrikens "vi"? Är det Kyrkpressens redaktion? Är det stiftsledningen? Alla som finns utanför detta "bibelbälte"? Alla som inte älskar sin Bibel och vill tro och lyda Guds ord? Alla som inte hör till en väckelserörelse som betonar Guds ords auktoritet?

Ordet "vi" använt på detta sätt skapar motsättningar och drar upp gränser. Visst. Dessa gränser finns nog där ändå, kan man hävda, men varför betona dem på detta sätt om, och jag säger om, Kp faktiskt vill vara en tidning för hela stiftet? Men faktum kvarstår: Här målar Kp bilden av den förståndiga gruppen ("vi") och så de andra. De där. De annorlunda. Underförstått: De som inte begriper bättre. De som inte har hängt med i utvecklingen. Att underförstå på detta sätt är inte, hävdar jag, att läsa in för mycket i detta. Satt i relation till Kp:s ställningstaganden under senare tid och tidningens sätt att bedriva kyrklig journalistik under Maj Wikströms ledning är det snarast följdriktigt.

I ingressen talar Andreas Häger om "den makt ett ord kan ha", då förstås syftandes på ordet "bibelbälte". De som lade rubriken kunde gott ha tänkt lite längre, tycker jag. För, precis som Häger konstaterar, är språk makt. På samma gång kunde rubriksättaren också ha funderat lite på ordet "hata" i rubriken. Ordet "hat" är ett mycket starkt ord som i detta sammanhang fördjupar klyftan mellan rubrikens "vi" och "de andra". Men det var kanske rubriksättarens avsikt, att använda ett så här starkt ord och fördjupa klyftan. Eller?

Jag hoppas att det i denna veckas nummer ingår en ursäkt. I nätversionen av artikeln finns inte längre denna fullständigt bedrövliga rubrik, men korrigeringen kom alldeles för sent.